Dags att köpa Brasilien – fond?

Fick ett pressmeddelande från OIV (Office International de la Vigne et du Vin) rörande det senaste skördeutfallet (med mera) på Södra halvklotet. Det visar sig att, i motsats till vad nog många förutspått, volymerna generellt minskat i år. Totalt för odlingarna på södra klotet – de motsvarar ungefär 11, 3 % av världens vinodlingar – har den skördade volymen preliminärt minskat med 6 %, från ca 53 miljoner hl till 50 miljoner hl. Störst är minskningen i Australien (- 11,5 %).

Samtidigt som volymerna minskat, har den inhemska konsumtionen gått ner i flera av länderna. Däremot har exporten fortsatt öka (+ 3, 16 % 2008). Den brasilianska exporten tredubblades från 2007 till 2008.

Störst i Syd är Argentina med 227 000 ha (motsvarar närmare 3 % av världens vinareal). Sedan följer Chile (198 000 ha), Australien (173 000 ha), Sydafrika (132 000 ha) och Brasilien (97 000 ha).

Sett till produktionen av vin, kan man konstatera att medan till exempel Australien arbetar med relativt höga uttag, arbetar Chile med relativt sett lägre. Störst är återigen Argentina med en årsproduktion på närmare 14 miljoner hl (5, 40 % av världsproduktionen), följt av Australien 11 miljoner hl, Sydafrika 9, 5 miljoner hl, Chile 8,8 miljoner hl och Brasilien 3,4 miljoner hl.

Hur utfallet kommer att bli på norra halvklotet återstår, förstås, att se. När jag var i Kalifornien förra veckan, spådde odlarna en mycket stor volym i år. Detta p g a av riklig nederbörd i vintras och under våren – alla underjordiska lager är fulla – och att förra året gav en liten skörd (vinrankan försöker alltid balansera ett snålt år med ett rikt och vice versa). Även i södra Europa har vattenlagren fyllts på rejält i år. Samtidigt har t ex Bordeaux drabbats av hagel, vilket medför minskade volymer. På det hela taget ser det i dagsläget dock ut att bli en ganska stor skörd i Nord 2009.

Formula 1 och Syrah

Mest för att jag ska få berätta att jag satt och såg F1 – kvalet på terrassen på trestjärniga Louis XV förra lördagen så vill jag säga några ord om Syrah och dess olika stilar: Jag satt alltså där på terrassen och avnjöt en lunch medan Button, Räikkönnen, Vettel och de andra dundrade förbi på bara tre-fyra meters avstånd.

Tillsammans med mig var bl a Tom Hedges som jag arbetar med i AVA Red Mountain i Washington State (Wa), Gregg DeLille från DeLille och Mike Towers, tidigare en av delägarna i Duckhorn. Alltså en massa racingtokiga amerikanska vinproducenter. Eftersom Syrah är den stora grejen för alla som gör vin i Wa kretsade vårt samtal – som allt som oftast avbröts av en förbirusande, väldoftande bil – kring frågan hur man gör Syrah lika accepterad som Cabernet i USA, detta med tanke på att resultaten med druvan är så goda i Wa (prova Goedhart Syrah så förstår ni vad jag menar). Detta kretsande ledde oss vidare på Syrah-druvans olika skepnader och vilken väg som är den rätta att gå i Wa och det är nu chefsommelieren på Louis XV, M. Barjor, kommer in i bilden. Han föreslog att vi absolut skulle prova en Hermitgae 2003 från Yann Chave (inte J-L Chave, utan neveun). Amerikanerna ville istället prova Clapes Cornas från 93, min egen gamla Clos Dière Cuvée I från 91 och en Hermitage 98 från Colombo.

Självklart beställde de in alla fyra.

M. Barjor log och sa på sin inte alls tokiga engelska att ”ni kommer säkert att föredra Y. Chave, det är vad vi kallar för ett ’amerikansierat vin’”. Mina amerikanska vänner blev då smått upprörda, men visade detta först när M. Barjor gått sin väg. Hur kunde han säga så? Och vad menade han? (I samma andetag blev de än mer upprörda över några herrar som gjorde entré på terrassen i skjortor märkta med alldeles för mycket reklam för Total, ”tacky” var ordet som flög genom luften och jag skyndade mig att påpeka att männen som nyss kom in i Total-skjortor inte var franska, snarare belgare)

Vinerna provades. Alla blev i sitt redan smått upprörda tillstånd nästan förbannade på Y.Chave-vinet. Inte ett dugg amerikanskt, däremot farligt likt en australisk Shiraz och är det något som amerikanska vinproducenter i Wa inte gillar så är det australisk Shiraz, glöm således att ta med Grangen dit… ”Odrickbart”, blev slutsatsen. Däremot uppskattades samtliga Syrah från Frankrike. Dessa klassiska viner med alkoholhalter mellan 12,8 (Clos Dière) och 13,5 (Colombo) och en på samma gång både mer nedtonad och mer uppstramad fruktprofil.

Man kan tycka att det här var en lång historia för att jag skulle få skryta över var jag var förra lördagen, men poängen är, att amerikanerna i stormsteg lämnar överextraktion och högalkohol bakom sig och styr mot mer klassisk elegans och balans.

För fem år sedan hade de tyckt annorlunda. Garanterat. Men nu är det dags för M. Bajor, och många andra, att tänka om.

Syrah och Shiraz på Vulcanön

Det har varit mycket resor den senaste tiden. Var häromveckan i Sverige och höll ett par föredrag, bland annat på Vincontoret i Tidaholm. Tycker att det var en tämligen knäpp idé när bygdens son Carl-Jan Grankvist för 30 år sedan satsade på och byggde upp Grythyttans gästgiveri, men som tur var gjorde han det. Nu har en efternamne, nämligen Lennart Granqvist, även han en bygdens son, gjord en liknande satsning i Tidaholm mitt i Västergötland, där han köpt gamla Tändstickbolagets huvudkontor på Vulcanön (jo, det heter så, eftersom det första tändsticksbolaget i Tidaholm hette Vulcan; en av Europas två tändstickfabriker ligger för övrigt fortfarande i Tidaholm) och renoverat det efter konstens alla regler och byggt upp en lika chosefri som ambitiös verksamhet med vinprovningar, whiskyprovningar, cigarrprovningar, föredrag och mat. Den som vill kan dessutom hyra ett vinskåp i den väl tilltagna källaren under huset. Definitivt värt en avstickare.

Vi provade bland annat vinerna ”Wallin Syrah” och ”Wallin Shiraz” från min uppdragsgivare Château L´Arnaude (Côtes-de-Provence) och jag måste säga att även jag tycker att det är fascinerande att prova de här sinsemellan så olika vinerna (jodå, alla gick i fällan och trodde att Shiraz var från ”Nya Världen” och att Syrah var fransk) som faktiskt kommer från samma, lilla, vinfält, men som skördats och vinifierats på olika vis. Är någon annan intresserad av att jämföra så finns vinerna numer i beställningssortimentet.

VinContoret

Zeta, väder och vind

Körde nyss hem från Pezenas där jag varit och tittat till vinerna hos en av mina uppdragsgivare, Domaine de Brescou. Regnet öste ner och det förefaller som att Sydfrankrike, och för den delen stora delar av Italiens övre halva, återigen får ett år rikt på nederbörd.

Regnet har nu öst ner i snart två år. Det är klart att vi inte talar om syndafloden och visst har det varit uppehåll under juli och augusti och lite då och då, men områden som Provence och Toskana har fått betydligt mer nederbörd än normalt och inte minst är mjöldaggshotet överhängande när vi nu befinner oss mitt i det tredje året med gynnsam väderlek för skadliga svampar – jovisst, skräpvädret var påtaglig på sina håll redan 2007.

Redan tidigare har vi sett kraftigt minskad skörd på grund av regnet och de därav följande angreppen i vingårdarna (för att nu inte tala om hur kvalitén blivit på sina håll).

Häromåret var Sicilien ner med nästan 40 %, vilket förstås påverkade arbetet med Santagostino och Zeta hos producenten Firriato det året. Som tur är klarade man sig bättre på Sicilien 2008, vilket inneburit att det varit betydligt lättare att arbeta med årgången 2008 än 2007. Resultatet finns för övrigt att beskåda och inmundiga i Santagostino Cataratto – Chardonnay, Santagostino Nero d´Avola – Syrah, Zeta Merlot – Cabernet och Zeta Grecanico – Chardonnay.

Vad det handlar om nederbördsrika år som 2007, 2008 och 2009 är att applicera sina växtskyddsmedel vid rätt tidpunkt och, för den delen, att alls jobba med rätt typ av medel.

Jag är sedan 20 år varm anhängare av kontaktverkande medel och gärna ekologiskt framtagna sådana, alltså produkter som också är alternativ till koppar- eller svavelbaserade medel som man annars får använda även i ekologiskt jordbruk. Zeta-vinerna ovan visar att det är möjligt att göra viner på ekologiskt odlade druvor även regnrika år – och det utan att vinet behöver kosta skjortan för det.

Tyvärr finns det inte så mycket att göra om ens vinodlingen drabbas av hagel. Detta har skett ibland annat Bordeaux i år. Där uppmanar nu Jean-Yves Bechet på Château Fougas vinproducenterna i appellationen Côtes de Bourg att förena sig i en solidaritetspakt, där de odlare som klarat sig undan haglets härjningar ska sälja delar av sin skörd för en spottstyver till mindre tursamma kollegor. Den som ställer upp för sin nästa får som tack sätta en klisterlapp från ”Solidarité Côtes de Bourg” på sina flaskor. En slags fair trade – varaint, menar Bechelet.

Pesticider

Befann mig av olika skäl i Montpellier igår och läste då i Midi Libre ett rasande angrepp på det rikliga bruket av pesticider (bekämpningsmedel, växtskyddsmedel) i jordbruket.

Bland annat hänvisade man till en undersökning gjord 2006 av Ifen (Institut Francais de l´Environnement), som visar att 96 % av alla vattendrag och 61 % av allt grundvatten i Frankrike innehåller rester av minst en pesticid.

Förmodligen är det inte bättre på annat håll, och man kan lätt förstå att det är svårt att nuförtiden äta och dricka utan att få i sig lite bekämpningsmedel.

Bortsett från att man kan titta på Cronenbergs Naked lunch (naked lunch) kan man läsa lite om rester i vin på mdrgf.org och Naturskyddsföreningen