Ulf, pristagarlistan och Vinakademien

Var i måndags på mitt första möte med Svenska Vinakademien i egenskap av ledamot. Har tidigare mött akademien i samband med att jag fick dess pris (1997) och ett mer informellt möte i somras. Bortsett från att det var kul att träffa övriga ledamöter och bland annat höra den oförliknelige Janos Solyom dra sina härliga historier, kändes det bra att få vara med och dela ut akademiens Stora pris till Ulf Sjödin.

Ulf sa i sitt tacktal att han var ytterst hedrad över priset inte minst med tanke på vilka som fått det tidigare. Tja, har man som första svensk blivit Master of Wine och det dessutom med toppbetyg är det väl snarare så att man höjer statusen på listan med pristagare – utan att nu på något vis förringa tidigare pristagare. Stort grattis Ulf!

http://www.vinakademien.com

Juan Luis Recio

Den gode J L Recio har utsett vad som i hans tycke är Riojas tio bästa viner. Noterar att två Muga – viner tronar på listan (Aro 04 som # 2 och Torre Muga 04 som # 9). Detta gläder mig eftersom jag gillar Muga och tycker att huset gjort en remarkabel tidsanpassning de senaste åren (och så har jag framförallt ett intresse i Terrific Wines som importerar vinerna till Sverige).

Allra mest gläder mig emellertid att Mazuelo de la Quinta Cruz 06 sladdar in som # 7 på Recios lista. Visst tyckte både Miguel (Merino) och jag att vi fått till ett bra vin när 06:an gick på butelj, men att det skulle bli så uppskattat som det blivit vågade ingen av oss hoppas på ens när vi var på ystert humör.
http://blogs.periodistadigital.com/elbuenvivir.php/2008/12/22/p208984

Svenska riddare

Fick ett pressmeddelande som förtäljer att min gamla kollega och kompis Elisabeth Engelsen Ellqvist tilldelats ”Chevalier de l´Ordre du Mérite Agricole de la République Francaise” – urkul, stort grattis! Det är hon väl värd. Även Champagne-giganten Richard Juhlin blir chevalier i år – stort grattis även till Richard, som förstås också är väl värd detta. För övrigt kul inte bara för Elisabeth och Richard utan för Vinsverige, för ingen ska tro att en himla massa svenskar blivit riddare av den franska lantbruksorden, gissningsvis kan man räkna de utvalda på ena handens fingrar eller så (fyra stycken sedan år 2000 enligt pressmeddelandet).

Backlash

Här håller jag på att göra en massa reklam för Q-rious Semillon och Farmer´s Reserve Chardonnay, då kommer en larmrapport som varnar för vitt vin! Klart man blir förbannad på de tyska forskarna bakom undersökningen.

Skämt åsido: what´s the news? Redan för 20 år sedan kom gamla ärevördiga monopolet AB Vin- & Spritcentralen fram till att vin förstör emaljen och att man inte ska borsta tänderna förrän tidigast någon eller några timmar efter en provning. Den högst vetenskapliga undersökningen leddes av den dåvarande kemisten vid V&S´ laboratorium i Stockholm, Dick Samuelsson, numer rektor för och huvudägare till vinskolan Vinkällan. Vid sin sida hade han bland annat tandläkare och ett antal äldre provare med blott minnen av de gamla gaddarna i munnen.

Ovanstående resultat kommunicerades alltså redan i slutet på 1980-talet och jag är säker på att Dicks elever genom åren, vid Vinkällan och Restaurangakademien, fått lära sig att aldrig borsta tänderna efter (eller för den delen just före) en provning.

Det som förvånar mig lite avseende nyhetsrapporteringen är hur enfaldigt allt för många tycks köpa forskningsresultatet. Alltså inte att vin kan förstöra emaljen – det är självklart – utan att det bara skulle handla om vitt vin. Om någon svävar i tvivelsmål om huruvida även rött vin har ett lågt pH-värde och huruvida även rött vin kan påverka emaljen let there be no mistake, som Bush sa: även rött vin kan påverka tändernas emalj.

OBS! De goda nyheterna är, att den som väntar några timmar med att borsta tänderna och som dricker mineralvatten, gärna Ramlösa, och/eller som tuggar osockrat tuggummi efter vinprovningen inte behöver oroa sig för sina gaddar.

Larmrapporten hade bla plockats upp av dn, expressen och aftonbladet

Wokat tips till Farmer´s

När jag gjorde reklam för Farmer´s Reserve Chardonnay i samband med att vinet släpptes i Sverige (se ”Oktobersläppet 2009” nedan) föreslog jag att man kunde äta smörstekt hälleflundra till vinet. I dagens nummer av Metro föreslår tidningens experter – tillika experter på www.menyse.com – att man ska tillreda en exotisk wok istället.

Det finns inget skäl för mig att gå i polemik med detta, tvärtom citerar jag gärna experterna, som skriver så här under rubriken ”Dryckestips till exotisk wok”: ”Till ljus fågel eller kött går det alldeles utmärkt att välja vitt vin av lite kraftigare snitt. Till het wok, med både syrliga och exotiska inslag, väljer jag gärna ett smakrikt vin med generös frukt och frisk syra.” Och, ja, det vinet är, som den uppmärksamme läsaren förstått, Farmer´s Reserve Chardonnay (varunr. 6538, 94 sek 750 ml, 49 sek 375 ml) och här finns ändå fler mattips till vinet: http://www.systembolaget.se/SokDrycker/Produkt?VaruNr=6538&Butik=0&SokStrangar=

Q-rious VMC & TGV

Fick igår det trevliga beskedet att Systembolaget köpt in ännu ett Q-riousvin (läs t ex ”Oktobersläppet 2009” nedan så fattar ni hur insyltad jag är i det vinet). Den här gången handlar det om ett vin som ska heta Q-rious VMC och där VMC står för Viura, Moskatell och Chardonnay. Vinet kommer från Navarra i norra Spanien.

Den första februari 2010 landar vinet in i samtliga Systembolag i Sverige och priset blir 59 kronor. Dessvärre är det fråga om en så kallad tillfällig listning så efter bara ett par månader upphör försäljningen, men vi hoppas förstås sälja pinsamt mycket flaskor under den tid som denna dagslända kommer att få på sig.

Vad gäller Q-rious Semillon, som lanserade första oktober så påstår mina kontakter i Sverige att mottagandet varit oerhört positivt och att försäljningen går som tåget. Det låter bra, men på tal om tåg så har jag ägnat större delen av dagen åt att åka TGV – alltså franskt snabbtåg, Train à Grande Vitesse, som i timtal harvar fram i den franska naturen i farter mellan 250 och 350 km/h – och det är onekligen så att sådant straffar sig om man vill ha fast mark under fötterna. Shit vad det gungar.

Se även http://www.qrious.se

Nördisk eskapism och hedonistisk epikurism

En vinblogg ska, tror jag mig ha förstått, innehålla lite namns nämnande som också kan ses som information till andra som har eller skulle kunna ha samma viner i sin vinkällare eller som i vart fall kan hamna på en provning där vinet i fråga dyker upp.

Okej, igår var jag hos min vinkompis Göran i Cannes och vi hinkade Laurent Perrier Grand Siècle (magnum), 1986 Château Margaux och 1990, Château Latour. Om jag av dessa bara får välja ett vin till nästa helg så blir det Laurent Perrier Grand Siècle och då inte bara för att det var på magnum. Vet inte vilken tappning detta var (man kan ju kolla ”Lot”-märkningen, men jag hade inte ögonen med mig), men bra var det i sin perfekta avvägning mellan mineral, syra, frukt och rondör. En riktigt bra champagne.

De röda bordeauxerna var i utmärkt skick och hur bra som helst. Om 1986, Château Margaux har jag egentligen inte så mycket att säga (jag är vinmakare och saknar ett eget vin-vokabulär). Har provat det flera gånger tidigare och det fortsätter på sin utstakade väg, som är väldigt ”Château Margauxskt” (öhm, ja, ni förstår säkert).

Årgången 1990 av Château Latour är, som man kan misstänka, lite speciell. Hur blev detta Bordeauxernas Bordeaux ett så mulligt år som 1990 (och det långt innan powerstilen kom till Bordeaux)? Jotack, vinet är utmärkt idag. Inte alls på väg att bli för gammalt, däremot i bästa mening väldigt 1990, alltså lite mulligare och rundare än vanligt samt med ett för producenten lite annorlunda genomslag av fatens rostning.

Eftersom det en gång i tiden var Göran i Cannes som fick mig att upptäcka digestivernas digestiv, Chartreuse, vill jag passa på att uppmana er (över 20 år) som ännu inte provat Chartreuse V.E.P., grön som gul, att göra det. Glöm den vanliga Chartreusen, den är för nybörjare och drinkar, och låt er istället tas med till ett likörplan som ni inte anade fanns. Tillsammans med en annan kompis, Anders, har jag f ö, i såväl Paris som London, lett i bevis att grön V.E.P även går till ostron – låt vara att den passar bättre till en bra cigarr.

Innan nörderiet avslutas vill jag bara säga några ord om 1993, Montus; ytterligare ett vin som jag hittat i min vinröra (se ”Lynch-Bages och smörgås” nedan). Buteljen jag häromdagen öppnade hade tagit lite stryk av korken. Alltså ingen TCA eller något sådant, bara den vanliga korksmaken som lagrade viner får och som ibland tar loven av frukten. Såg man genom denna trista effekt föreföll vinet vara i utmärkt skick och helt klart fanns där en frukt som var mer tillgänglig än när vinet var ungt (trots att det redan då var en 1993 och m a o från ett annat av 1990-talets få mulliga år). Jag ber att få återkomma med mer information när jag grävt fram ytterligare en butelj ur Montus-lådan från 93.

Hur var det nu Horatius karakteriserade sig själv? ”Kom hit och betrakta min skinande fetma, här får du le åt en gris ur den epikureiska hjorden”?

Äta och bo i Rioja

La Vistillas (http://www.lavistillas.net)ligger mitt i den smet som alltmer utgör centrum i det moderna Rioja. Någon mil från Haro och med utsikt över floden Ebro, byn Briones och det milsvida, kuperade landskapet som Rioja är när det visar sig från sin bästa sida. Vrider man på huvudet (nåja…) kan man ovanför sig, ändå högre upp på kullen, se byn San Vincente, där invånare och tillresta till påsk roar sig med att iförda masker gå runt och piska sig själva.

Längs Ebro löper en labyrint av små vägar och stigar som man lätt går vilse på, vilket inte gör något om man har tid på sig och dagsljuset dröjer sig kvar. För det mesta hamnar man i en vingård eller floden Ebro eller upptäcker kyrktornet i Briones på fel ställe i horisonten eller… nåja, har man tid på sig är det hursomhelst så vackert att det blott är ett nöje att vara lost i Rioja.

Mycket trevlig personal, mysiga rum, fantastisk utsikt och en trevlig trädgård som snarare för tankarna till Thailand. La Vistillas slår det mesta i trakten.

Ska man nödvändigtvis äta, och det tycker jag att man ska, när man är i faggorna föreslår jag Asador La Aguileta i närliggande byn Labastida, som bara den är värd ett besök. Mycket bra mat – krogen är vida berömd för sitt kött – och en okej vinlista. Inte särskilt dyrt.

Ole Dole Doff

Något överraskande drar Dole tillbaka sin stämning mot ”Bananas*” och man kan bara undra om ledningen faktiskt består av ett gäng okänsliga egoister och karriärister som får bra betalt för att vara inkompetenta: det var korkat att stämma Fredrik och stämningen förefaller än mer korkad och ogenomtänkt när man nu plötsligt bara lägger ner.

http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/dole-drar-tillbaka-stamningen-mot-bananas-1.974910