Saperavi

Koktebels vingårdar ligger nästan uteslutande i eller vid foten av den bergsformation som reser sig ur havet nära orten Koktebel och sedan söker sig inåt land. Undantaget utgörs av 260 Ha – tja, har man 1600 Ha är inte 260 Ha så märkvärdigt – som återfinns på den stäpp som breder ut sig på andra sidan bergen och så långt ögat kan nå. Här är jorden svart och fertil och druvorna får naturligt en högre syra. Rankorna är mer utsatta för vinden och påverkas inte av havet på samma sätt som nära bergen. Här återfinns det fåtal hektar Saperavi Koktebel äger. Idag var jag och tittade till dem. Ukrainarna ville skörda, men det blev njet. Vi tar de druvorna om några dagar. Lite chansning från min sida, eftersom det är första gången jag arbetar med Saperavi, men risken att gå vilse är liten. Saperavi-druvorna är oerhört rika på färg och kärnorna blir först röda för att sedan bli rödsvarta när de når full mognad. Syran är naturligt hög – men som med all frukt avhängig mognadsgraden. Spännande smak, som det är en utmaning om att kunna hantera i vinifieringsprocessen. Fortsättning lär följa.

  

Penis enlargement

Har någon av er från min e-mailadress fått ett erbjudande om ”penis enlargement”? Det har jag (hittade det nyss i min spamlåda). Kanske tycker ni att det är lite pinsamt att någon stjäl ens e-adress och skickar runt dylika erbjudanden på måfå. För egen del är jag bara glad över att figurera i ett sådant här sammanhang. Varför? Betänk följande: om en man kan konsten att förstora penisar, vems börjar han då med och vems gör han störst? Det ryktet kan jag leva med.

  

En frisk bris från Chablis

Chablis = Chardonnay. Nästan. För där finns också den lilla appellationen St Bris, där, precis som i många andra Loire-lägen (floden är lång), Sauvignon blanc regerar. Fordom hette det ”Sauvignon de Saint Bris”, men när området blev AOC (numer AOP) 2003 kortades namnet till bara ”Saint Bris” – och det namnet, kära kalenderbitare, kommer från martyren den helige Prix (Saint Prix) som påstods ha varit god eller i vart fall gudsfruktig nog att bli helgon redan på 400-talet. Till saken: Systembolaget har, idag, köpt in – förvisso blott för en säsongslansering, men ändå – sin första Saint Bris. Detta är nu inte vilken Saint Bris som helst utan en från det exakta och eleganta vinmakeriets okrönta drottning Clotilde Davenne. Kommer i en butik nära dig i februari 2011. Planera inköp redan nu för vinet är, kort sagt, löjligt bra. Till dess får ni hålla till godo med Clotildes chardonnay – baserade viner från Chablis.

  

Koktebel Jazz Festival 2010

Snart är den över. Bäst var Oleg Skrypka Jazz Cabaret och Al Foster Quartet. Sämst: Alla knäppgökar som stod i gathörnen och ville ha betalt för att de entonigt spelade mungiga. Tråkigast: Karl Frierson (från Da Phazz tydligen) som förvisso var mycket trevlig – jo, jag träffade honom, se nedan – och hade en bra röst, men vars show mest liknade en urspårad egotripp på karaokebaren. Snällast: Det höga festivalhönset som blev så full och glad att han gav mig sitt passerkort. Nu ska jag därför snart gå och se det avslutande jammet på Volochny-scenen.

Fin cover, som veterligt inte har ett dugg med Koktebel att göra.

  

Naken baktändning

Förvisso handlar mycket i Ukraina om lätt- för inte säga avklädda damer. Häromdagen tog gasen slut i cigarrtändaren. Köpte således en billig tändare i snabbköpet idag. Självklart fanns blott tändare med blottade damer. Eftersom jag nu tycker det är lite pinsamt att offentligt sätta fyr på min cigarr med en tändare dominerad av en blottad dam, försökte jag nyss, under bordet, smygtända min cigarr – en ganska bastant Montecristo, som jag inte minns namnet på – och lyckades med bravaden att tända i fel ände! Frågan är nu om serveringspersonalen – jo, jag skriver detta på krogen – tittar på mig p g a tändaren eller den bakvända cigarren. Hursom är det nog dags att gå härifrån. Koktebel Konjak, som är intimt kopplat till vineriet och som sponsrar jazzfestivalen, har bjudit in mig till en av kvällens föreställningar. Vem jag ska se vet jag inte, men det kanske det blir mer om i framtiden. Nu ska jag försöka krossa cigarren så det inte syns att den fått baktändning.

  

Vinmakare & storhetsvansinne

Startade min vinmakarkarriär med 10 Ha (Domaine Rabiega). Lade under nio år till 35 Ha (Château d´Esclans). Sedan jag började på heltid som vinmakarkonsult har jag i huvudsak uppdragsgivare med mindre än 30 Ha vingård. Dock höjer Koktebel mitt snitt avsevärt. Hela 1600 Ha har jag att leka med här. I år skördar vi 1260 Ha. För detta har jag 300 fast anställda vingårdsarbetare samt 100 extra inhyrda personer för skörden. Plus hela staben vid vineriet förstås. I torsdags, i går och idag skördade vi på fyra fronter. 100 pax per front. Lätt att gå vilse i den pannkakan. Men kul.

  

Sovjetiska skorstenars syfte

Gamla Sovjetsfären tycks vara fylld av ståtliga skorstenar. Ofta målade i rött och vitt. Trots att jag i min ungdom studerade Öststatskunskap och trots flerårigt konsultande i Bulgarien har jag aldrig riktigt fått grepp om de där magnifika rören. Självklart finns en sådan här pampig resning även på Koktebels vineri och nu har jag frågat en viktigpetter om saken. ”Tja,”sa han, ”jag vet inte, men skorstenen här, till exempel, står ju bara på marken och är ståtlig, den är inte kopplad till något.” Jag har av detta dragit slutsatsen att skorstenen i gamla Sovjet var en symbol för framsteg, produktion och kanske också en slags förlängare för maktens män. Månne är det sistnämnda det främsta skälet: man tävlade helt enkelt om vem som hade längst skorsten, ända tills en dag Stalin eller någon sade ”Stopp, från och med nu ska alla ha en standardiserad skorsten”, vilket förklarar att alla skorstenar i gamla Sovjetsfären ser mer eller mindre likadana ut och, inte minst, är lika höga.

  

Eftersäsong med jazz & Olga Voichenko

Koktebel i september: Skepparmössorna har tunnats ut och det blinkande och skräniga tivolit, ett stenkast från strandpromenaden, är nedmonterat och ivägforslat till någon stadsfest på annat håll i Ukraina. Turisternas favoriter, de lekande hundvalparna framför hotellet, är nu en flock stora hundar. Den stekande hettan har mattats av och man kan tänka sig långbyxor på kvällskvisten. Dock smygstartar idag den stora, årliga jazzfestivalen Koktebel Jazz Festival. Hela dagen har busslaster anlänt med i första hand ungdomar som ser ut att komma direkt från Roskilde. Redan igår fylldes luften av kolliderande jazz, rock, rap, Olga Voichenko och en och annan berusad resande trubadurs snedsteg på gitarrhalsen och understundom falska sång.