Prix d´Amerique 2011

Mycket prat om Ready Cash och Maharajah och visst kan en av dem vara vinnaren. Prix d´Amerique 2011 avgör om någon av dem, eller båda, faktiskt håller Ourasi/Varenne/Moni maker-klass. Gör någon det, har vi vinnaren där. Annars kan lika gärna Oasis Gede – alla hästar är väl preparerade för PdA, men frågan är om någon annan preparerats så väl i skymundan som Oasis Gede – eller Olga du Biwetz, Oyonnax eller Quaker Jet vinna. Nu är det på gott och ont dock så att jag redan för två år sedan utropade Ready Cash till vinnare av Prix d´Amerique 2011 så jag får väl hålla fast vid det. Hursom: jag åker dit och kollar saken åt er. Nu.

Antão Vaz i krig och fred

För många är väl Antão Vaz synonymt med Antão Vaz de Almada och revolutionen 1640, då portugiserna, eller i vart fall de besuttna portugiserna, fick nog av Filip den tredje och spanifieringen av landet och Antão och några vänner helt sonika tog Miguel de Vasconcelos av daga, satte Filips kusin hertiginnan Mantua i fängelse och kort sagt gjorde revolution medan spanjorerna hade fullt upp med att utkämpa Trettioåriga kriget. Eller så tänker man kanske på Antão Vaz, den gamle sjöbusen, som ungefär hundra år tidigare seglade med da Gama & co till Indien och andra ställen i världen, som skeppare på en av karavellerna. Gång på gång, faktiskt. Och allt det där är mycket intressant, men intressantast är att lära sig uttala Antão Vaz. Det kan ni göra här – klicka bara på den lilla högtalaren som dyker upp. Här kan man se Antão Vaz ta sig fram i lervälling. Den som även är intresserad av att prova ett vin uteslutande gjort på den coola druvan Antão Vaz kan handla här. Det finns inte många viner gjorda av blott Antão Vaz på Systembolaget och av det nyss nämnda finns nog bara ett dussin flaskor kvar. Inte för att jag vill stressa er, jag vill bara sälja de sista flaskorna. Om vinet är bra? Tro det eller ej: det är det. Om inte annat så borgar avsändaren Herdade da Malhadinha Nova för det.

Lemelson Thea´s Selection Pinot Noir 2007

Min Twosonkollega och jag tillbringade ett par fina sommardagar 2009 i Oregons Wine country. För den som intresserar sig för meningslösa detaljer bodde vi inhysta i ett litet hus på en kulle mitt i Willamette Valley, ett hus där husmor gick runt och såg till att alla hade det bra trots att det var heltäckningsmattor på toaletterna och trots att hennes man varje morgon satt på en pall i köket och luktade ladugård alltmedan han stint stirrade ut i tomma intet till synes oberörd av att vi inhysingar försåg oss av husets läckerheter till frukost. De flesta försökte på amerikanskt, käckt vis med ett ”Hi, how are you” när de steg in i köket, andra var mer kontinentala, som Twosonkollegan, och sa ”And a Good Morning to you Sir!”, vilket fick mannens stint stirrandes anlete att lätt förvridas i någon slags ogillande grimas. En annan ointressant detalj är att det låg en aggressiv orm mitt i vingården när jag en jetlags-morgon steg upp och gav mig till att jogga i vingårdarna som omgärdade det lilla huset på prärien, eller rättare sagt så lufsade jag iväg in i vingården för att en kvart senare komma tillbaka som en skållad råtta eller möjligen en jagad kanin. Bortsett från allt detta ägnade vi tiden åt att prova vin och prova vin och prova vin. Faktum är att det är mycket som inte är särskilt intressant här. Ibland väl vulgärt, andra gånger orent och åter andra gånger helt enkelt inte hemma alls. Å andra sidan finns det somligt som är mycket bra, men det är som regel redan bekant. Dessutom kan man ge sig den på att vinet redan har en importör i Sverige (bra jobbat, kära kollegor!). Hursomhelst, när vi efter en dags ständigt vingårdsbesökande sitter där en afton på Ponzis vinbar, som två utskitna plommon, för att nu citera en mindre välartad släkting, och tappert fortsätter prova från vinbarens vinlista samt från vinpavor som några yngre yrkesmän och – kvinnor vid ett grannbord kastar på oss, kanske därför att jag låter som kocken i Muppet Show och Twosonkollegan, som egentligen struntar i mitt intresse i Terrific Wines men som letar vin för Twoson, är så obetalbart entusiastisk (man ska dock hålla i huvudet att han inte behövt fly från en livsfarlig och aggressiv jätteorm på morgonen), då, då säger det pling! och Twosonkollegan och jag tittar yrvaket på varandra: Eureka! Vinet? Lemelson Thea´s Selection Pinot Noir. Redan nästa dag var vi där och provade igenom sortimentet och en mängd fat och kunde konstatera att det inte var en tillfällighet att vi tyckte att det var ovanligt mycket Beaune i Lemelsons vin: ägaren liksom vinmakaren är båda Beaune-fantaster och har haft sitt hjärta och sin hjärna där när de gjort sina viner. Detta gör att Lemelsons viner ibland kan förefalla lite ”små” för den som förväntar sig ”American Raw Power” och helt klart behöver de mer tid i flaskan för att komma till sin rätt. Har nu för vinifierat.se:s läsare maratontestat Lemelson Thea´s Selection Pinot Noir 2007, som släpps i tillfälliga sortimentet den första februari och jag säger bara: köp! Lagra sedan ett år, eller mer, eller dekantera någon timma innan ni serverar vinet, eller öppna det rent av dagen före. Underbart fin Pinot Noir med ena benet i Oregon och det andra i Beaune. Beskrivning? Tja, det är gott, vilket är en bra Pinot Noirs främsta och enda plikt.
PS Vad ska man med en vinblogg till om man inte får lite insidesinformation: det går att beställa vinet redan nu.

Nytänk i Chile & Maipo Andes

Enligt Cristian Naretto på Perez Cruz har så äntligen chilenarna bestämt sig. Den nya lagen, decreto 464, delar in landet i tre avlånga delar, Andes, Entre-Cordilleras och Costa. Detta kan man sedan lägga till sin egen tidigare appellation. Till exempel Perez Cruz kan framöver sätta ”Maipo Andes” på sina etiketter. På tiden. Detta är en utmärkt upplysning för konsumenten för hur man än vrider och vänder på saken är det stor skillnad inom de chilenska appellationer som sträcker sig från Anderna i öster via inlandet till kusten i väster. Möjligen ska i sammanhanget tilläggas att det nya dekretet ska publiceras för att vinna laga kraft, något som enligt Cristian är på gång i skrivande stund. Nyfiken på hur Maipo Andes smakar?