månadsarkiv: oktober 2011

Nytt från Vinvärlden

Publicerat av
Svara

Smått och gott från Vinets värld, plankat från senaste upplagan av Vitisphere: volymerna fortsätter minska i Spanien – de senaste tre åren har, till följd av EU-beslut, 90 000 ha vingård lagts ner, och i år förstärktes nedgången av det svåra vårvädret och mjöldaggsproblemen som följde i dess spår – och druvpriset ökade i år med mellan 15 och 20 % ; även i Italien minskar volymerna – här har drygt 30 000 ha vingård lagts ner de senaste tre åren, till det ska läggas så kallad ”grön skörd”, som enligt EU (CE 491/2009) innebär att ett fält skördas tidigt medan druvorna är gröna och att druvorna sedan kasseras, på så vis har bara på Sicilien 13 000 ha eliminerats i år – och man räknar med den minsta skörden på 60 år (räkna med kraftiga prisökningar…); enligt IWSR (International Wine & Spirit Research) kommer Kina om ett år att vara en större marknad för stilla vin än Storbritannien; Alsace tredje respektive femte största producent fusionerar när kooperativen i Obernai och Bestheim slår sina vinpåsar ihop, tillsammans blir de störst i regionen med sina totalt 1816 ha och 583 medlemmar; historien med falsk Pinot Noir, som producerats och hanterats via bland annat Maison Ducasse i Carcassonne och kooperativet Sieur d´Arques, rullar vidare med flera fängelse- och bötesstraff, samtidigt som försvarsadvokaterna konstaterar att det är konstigt att någon döms för svindleri när det inte finns någon käranden i ärendet och det gör det inte, menar advokaterna, på grund av att alla kände till ”svindleriet” (utom möjligen då slutkonsumenten).

Förslag för en jämlikare sjukvård

Publicerat av
Svara

Rubriken är inte min. Den kommer från ”SVT Text” som idag på morgonen levererar en fin anakolut i form av ”Ensamstående med barn avstår från att gå till läkare fem gånger så sällan än andra.” Om man nu tror sig förstå sammanhanget, satsen till trots, bör man alltså utläsa, att samhället äntligen ska se till så att vi som inte är ensamstående med barn kommer att få gå till doktorn fem gånger oftare än vi gör idag. En lika upplyftande som nedslående tanke. Mer anakolut.

Ryan Adams, Americana & Country?

Publicerat av
Svara

Vet inte hur Ryan Adams ska klassificeras egentligen, eller om man alls behöver klassificera honom, men jag måste konstatera att även för den som skyr country som han skyr joggare med knälånga strumpor så är Ryan klart lyssningsbar och i dagarna har ett nytt bra album släppts (Ashes & Fire). I brist på bra, nya youtubeklipp – de som finns från nya albumet är blott akustiska och det vore synd att missa Ryans fina elgitarrspel – håller vi till godo med det här: Ryan 1, Ryan 2, Ryan 3.

Grange Hermitage 1981

Publicerat av
Svara

Grange 1981 eller Penfold´s Grange Hermitage Bin 95, som det hette på den tiden, blev nyligen det dyraste Penfold´s-vinet som någonsin sålts på en offentlig vinauktion i Sverige. 4500 sek gick pannan lös på. Chockerande, tyckte jag och plockade därför häromdagen fram en slik tingest, som låg och, bokstavligen talat, dammade längst ner i vinstället i köket, utsatt för allehanda temperaturchocker och ofrivilliga skakningar allteftersom familjemedlemmar, särskilt då hundarna, och gäster råkat stöta till vinstället, vilket alltid resulterar i inte bara ett klirrande ljud från de oroliga buteljerna utan också i att ett litet dammoln pustar ut från hyllan och tar sig före att sväva runt i köket i samlad tropp till dess det antingen finner sig väg ut genom köksdörren och beger sig av åt det håll flyttfåglarna flyger eller helt enkelt faller ner på någon mindre uppmärksam person i köket alternativt på golvet omutifallatt personen eller, i förekommande fall, djuret faktiskt duckar och smiter undan från dammpusten. Varför hade jag en, uppenbarligen, dylik dyrgrip lojt liggande i köksstället? Tja, dels kanske den ligger lika bra där som i min sorgliga vinkällare, dels sätter jag inte alls värde på en Grange, i alla fall inte i samma grad som stackaren som gick åstad och kastade 4500 sek på auktionens Grange-butelj. För att vara på den säkra sidan, för att inte bli sittande med ett obalanserat vin jag inte tyckte om, gick jag ut i vinkällaren och plockade fram en Beaurenard, utan etikett och därför med tillsvidare okänd årgång, När jag drog korken ur Beaurenarden visade den sig vara en Clos du Calvaire! Ingen årgång på korken så därvidlag kan vi blott gissa och då tror jag att den var drygt tio år. Sådär dag ett, mycket bättre dag två. Grangen då? Jo, till tonerna av ”Rusalka” lade jag först näsan i glaset och kastade därefter vinet på gommen och… det var förvånansvärt bra! I ett blindtest hade jag, precis som Hustrun nu gjorde, satt den i Rioja som en gammal Gran Reserva. Mycket smörig ek, fint ihopmonterad, ett anslag av svarta vinbär (jaja, det är inte mycket GR över det…), en snyggt stereotypisk stofil utan antydan till komplexitet (som en GR), lite trött smak, men fullt vital, närvarande tanniner, mycket olik dagens stil (12,6 % alkohol enligt etiketten), helt okej, men inget nästanfemtusenkronorsvin.

Brin d´Amour & Les Lauzeraies: en kärlekshistoria

Publicerat av
Svara

I senaste numret av Allt om Vin drar ostmästaren Vincent Lefèvre och vinskribenten Håkan Larsson en lans för kärleksparet Brin d´Amour, en korsikansk fårost, och Les Lauzeraies, ett mineralstint rosévin från Tavel. Alla vi som upptäckt kombinationen fårost – Tavel, och särskilt då Tavel från ler- och kalkjordarna, kan bara hålla med. Den som verkligen vill överraska i höstmörkret vågar sig på en meny med en liten svamprisotto (exempel på recept står att finna här), bouilleabaisse och en Brin d´Amour som avslutning och, förstås, Les Lauzeraies som genomgående vin.

Twoson-lunch med Anja & Giorgio Rivetti

Publicerat av
Svara

Årets andra Twoson-lunch ägde igår rum på Pontus by the Sea i Stockholm. Hedersgäster var Anja och Giorgio Rivetti från La Spinetta och skälet till detta var, att årets tredje Twoson-vin är en ren Barbera från La Spinettas vingård Gallina. Giorgio berättade för övrigt för den samlade skaran om hur hans familj köpte en Nebbiolo-vingård (Gallina) på vintern bara för att nästa år, då blad och druvklasar avslöjade den bittra sanningen, upptäcka att längst in, mitt i vingården, dolde sig två hektar Barbera – en druva vars pris på den tiden var en bråkdel av Nebbiolons. När Giorgio påtalade saken för säljaren, vars familj ägt gården i flera generationer, svarade denne ”verkligen?”. Lyckligtvis bestämde sig familjen Rivetti för att behålla odlingen som den var och idag producerar man där vad som måste anses vara kanske världens bästa Barbera – och Twosons medlemmar fick exklusivt tre magnum vardera från det fat som Twoson-kollegan och jag tyckte var bäst när vi var där och valde och vrakade häromåret. Kul är att, och detta är sant, Giorgio själv igår sa att Twosons Barbera 2005 är bättre än hans egen. Och hans finns dessutom bara på 75-centilitersbutelj. Jaja, skyll er själva ni som inte är medlemmar i Twoson. Tips på ett lättdrucket, kvalitetsalternativ för er som missat de ovan omtalade, unika och exklusiva magnumbuteljerna.

Hu! En knästrumpepudel?

Publicerat av
Svara

Njaee, ingen helhjärtad pudel, men… när man behandlar knästrumpan med sådan stil och elegans och inte minst respekt och ödmjukhet kryddad med ett lagom rågat mått nördighet som här, måste man låta sitt hjärta beröras och intellektet och omdömet påverkas så till den grad att man i all ödmjukhet accepterar att även knästrumpan har sin plats i samhället.

Vinvis verifikation av Vinifiktioners verkliga värde

Publicerat av
Svara

Efter ett par veckor på marknaden börjar omdömena om boken ”Vinifiktioner” trilla in. Positiva omdömen – annars skulle jag, förstås, inte nämna saken. Väljer att lyfta fram en lite annorlunda ”recension” eftersom den är gjord på vinvis och med vinbetyg och allt. Boken kan man köpa i närmaste bokhandel eller rent av här.