Jussi & Dorothy, vin & syre igen

Vin och syre igen. Nu kom frågan upp om hur mycket syre påsarna i vinlådorna egentligen släpper igenom och hur mycket mer man måste svavla – detta frågat i skenet av att så många nu slentrianmässigt säger, att boxarna måste svalas mer på grund av det omfattande genomsläppet av syre. Tro det eller ej, här kommer svar på frågan: Hur mycket syre lådorna släpper igenom beror på påsens kvalitet och exakta material. Dåliga påsar, läs billigt boxmaterial, läs billigt vin, släpper igenom mer. Men, och det är viktigt, precis som med flaskorna beror oxideringstakten på hur vinet behandlas från skörden fram till buteljeringen och, inte minst, på själva buteljeringen. Fyllning av påsar medför så gott som alltid en mer eller mindre rejäl omgång med syre för vinet, varför produkten behöver mer svavel redan av det skälet, äsch, vad spelar det för roll? Skit i att köpa skräpvinerna bara. Öppna ett bra vin istället och lyss till ett perfekt par.

The Marriage Plot: Jeffrey Eugenides

Jeffrey Eugenides tar tid på sig med sina böcker. Även om man, högst egoistiskt, skulle kunna önska att han skyndade på lite, gör det inget att det tar tid så länge varje bok är ett litet mästerverk. Att han skulle orka med två Middlesex i rad var att begära för mycket och nya The Marriage Plot är måhända inte en lika självklar Pulitzer-vinnare, men den har definitivt kvaliteterna för att vara med i diskussionen och för att, om än mindre självklart, vinna. Till skillnad från synnerligen händelserika Middlesex, handlar The Marriage Plot, om ingenting och allt, som vardagen själv. Fantastiska personporträtt, miljöer och ja, allt. Läs.

vARNing för Ryanair – flygets BiB

Enligt SvD – och Rapport och Råd och Rön– struntar Ryanair blankt i klagomål och

Flygande BiB

fällningar i Allmänna reklamationsnämnden (ARN). Rent av säger företagets konsumentchef (har de verkligen en sådan?) Stephen MacNamara ”Vi är inte intresserade av vad någon konstig svensk konsumentgrupp tycker”. Under mitt ständiga resande har jag vid ett par tillfällen provat Ryanair och det är verkligen flygbolagens Bag-in-Box < 150 kr i total obalans och såväl över-svavlad som –sockrad och – syrad och rejält migränmotiverande.

 

Reklam: Domaine de Brescou

Nej, det är inte jag som säger det, det är griffinwell.com.The Griffinwell-team Tre tips på Brescou i Sverige: Viognier 2010 (helt okej representant för sydfransk Viognier), Syrah 2009 (gjord i en ganska maffig stil (för priset och området), kräver en rejäl kastrullering eller några år i vinkällaren), Pinot Noir (en sydfransk Pinot med hygglig druvtypiskhet, 2010:an är betydligt mer uttrycksfull, men den är ännu inte buteljerad så tillsvidare får 09:an duga, okej nu men vinner på ytterligare något års lagring, överraskande allround till mat).

Om vinsten & stensäkert vinmakeri

Enligt Foodwire har en brittisk vinmakare vid namn Ian Hutcheon gjort ett vin smaksatt med

VInsten på väg mot Jorden

en 4,5 mijarder år gammal meteorit från asteroidbältet. Påpassligt har han kallat vinet ”Meteorite”. Såväl storslaget som smågulligt är syftet med hans vin: ”När man dricker det här vinet, dricker man element från solsystemets födelse,” säger han enligt Foodwire. För egen del har jag vid ett tillfälle begått misstaget att lägga in en flintasten i en tank för att hålla marc-filtret på plats. Trots upprepade försök att övertyga ett knippe väl utvalda vinhandlare, kända för sin dumhet, gick det inte bättre än att det vinet fick säljas, billigt, som bulkvara.

Naturvin igen

Här en länk till vad som enligt VinNatur är ett måste för naturvinsnörden och som i övrigt är intressant för den som bara vill lära sig mer om företeelsen. Här en länk till en text om, ja exakt vad vinklingen är är inte helt klart, men lite om en missnöjd importör, lite om en ännu inte publicerad artikel av mig om naturviner, lite om Systembolaget och ja, läs själva och missa framförallt inte min artikel i Allt om Vin i slutet av februari – en artikel som bland annat vet att berätta att naturviner inte nödvändigtvis är det samma som vin utan tillsatser och bekämpningsmedel.

Tryffel & triss i Vintage Port

Vinvännen Göran i Cannes, som ni säkert saknat lika mycket som min gom, hörde äntligen av sig igen. ”Kom över på en bit mat, vet jag”, sa han och visst gjorde vi det och vi hann knappt innanför dörren vi satt där med en magnum Grande Année 1990 och låtsades att vi dricker sådant varje dag, varför vi lite slött sa något i stil med ”hustypisk, tydligt 1990… vad kan det bli annat än yppigt och fluffigt?, mogen, nej men, den är väl okej” (åh, den var såå god, perfekt att dra i sig nu!). Så fick vi mat, bland annat en köttbit som kunnat aspirera på att vara ”köttbitarnas Köttbit” om den serverats på en krog, och lite blandade bordeauxer till det, vilka vi alla förnöjsamt drog i oss, men ändå inte riktigt kunde njuta av eftersom vi såg att Vinvännen Göran i Cannes laddat upp med stilton och tre vintage på ett sideboard! Således kastade vi i oss maten och undslapp oss sedan ett ”ja, det var bra med lite bukfylla, men nu skulle allt lite ost sitta fint” och när Vinvännen Göran i Cannes då sa ”en sån tur då att vi har lite ost, och så har jag förberett lite port till det”, stod vi snart, innan han hunnit tala till punkt, vid sideboardet och jämförde Fonseca 85 med Taylor´s 83 och Warre´s 77. Alla tre utmärkta och hustypiska (jag inlät mig här, för att försöka släta över det faktum att jag, ganska brutalt och utan att ägna tuggandets grundprinciper något större utrymme i samband med det nyss genomförda matintaget, kastat i mig köttbiten, den av Vinvännen Göran i Cannes egenhändigt inhandlade färska tryffeln, potatisen och det andra, i en liten diskussion om de olika husstilarna och det slutade i konsensus kring de paralleller man kan dra mellan Taylor´s och Château Lafite, alltså det där eleganta, lite veka) och hyggligt utvecklade, med undantag för Fonsecan som var purung, vilket jag dock aktade mig för att säga till Vinvännen Göran i Cannes. Till honom sa jag istället, bekymrat, ”den här måste du nog dricka upp inom två år, men jag tycker den är okej så du behöver inte dra dig för att servera den när vi ses igen”. Man kan tro att det är farligt att säga sådant där till Vinvännen Göran i Cannes, men han är dels så snäll att han inte förstår sig på machiavelliskt lagda hjärnor, dels läser han inte vinifierat.se. Klart det är synd att dricka upp Fonseca 85 redan nu – den är fruktansvärt bra! och skrämmande ung: en milstolpe i Vintage Port-historien – men hellre det än att några framtida läckergommar, som kanske, hemska tanke, är barn nu, ska få njuta av den, eller, ändå värre, att några andra vänner skulle få njuta av den om tio år då den i alla fall kommer att vara lite mer drickfärdig än idag.