Kalopsvinets nya kläder & Freddie Wadling

Viña Collado. Kalopsvinet. Har fått nya kläder. Ut med det gamla. In med det nya.

Picknickernas kejsare har fått nya kläder.

Vårstädning. Sätt på kalopsen. Duka fram korvarna. Sätt på grillen. Lyssna på Freddie Wadling.  Se på bilderna av Estelle. Lockar besökare. En masse. Till vinifierat. Njut av den nya etiketten. Specialdesignad. För Sverige. I tiden. Bär utan ansträngning hem flaskan. Lättviktsflaskan. Slå ett slag. För naturen. Njut av Freddie Wadling. Gå på picknick. I det gröna. Om ett tag? Tappa flaskan. På berghällen. Den håller. Okrossbar. Tillknycklingsbar. Kanske. Njut av Freddie Wadling. Varför inte nu? Eller kanske Blue for Two? Skapare av Årets Album. Redan nu.

Jean Dujardin & The Artist

Viniferats hängruntare har redan koll på att vältajmade Jean Dujardin i Cannes i fjor fick pris för sin insats i The Artist. Sedan dess har han och filmen belönats med Bafta, Golden

Jean Dujardin med hund i The Artist

Globe och Cesar en masse. I natt krönte man så verket med Oscar för bland annat bästa film, bästa manliga huvudroll och bästa regi. Om vinifierat förstått saken rätt har filmen premiär i Sverige om ett par veckor och det råder serekommendation från er utsände i Frankrike. Vinifierat vill samtidigt påminna om de mycket underhållande filmerna om OSS 117, i vilka Jean Dujardin är briljant när han tar fransk filmhumors barnsligaste sidor till oanade höjder – för filmnörden: The Artists regissör, Michel Hazanvicius, har också gjort filmerna om OSS 117. Champagne!

 

Vår i luften: Rosé!

Enligt ”Vädret” på Rapport igår har våren kommit till Skåne och till och med i Dalarna är

Mat-rosé utan flytväst

det sol och plusgrader på ett vis som för tankarna till våren. Dock kan det kanske vara lite tidigt att kasta av sig kläderna och dansa fram på vitsippsbeklädda blomsterängder, men, man kan alltid fira vårens ankomst med en vårmeny och en panna gediget matrosé, varför vinifierat.se tar tillfället i akt att påminna om att Les Lauzeraies Tavel (uttala Le Låzerä och imponera på era icke franskbevandrade vänner) inte bara, i november 2011, utsågs av 44 svenska vinskribenter till ”Årets Rosé 2011”, det är också mycket riktigt Sveriges bästa rosévin och det för en, i sammanhanget., löjlig penning. Dessutom fungerar sådana här mat-roséer året runt, om det nu skulle vara så att det blir bakslag i mars eller om vintern biter sig fast norröver i fjällen. Observera att Les Lauzeraies, som kommer från kalkjordarna i Tavel, egentligen är bättre andra året efter skörden, med andra ord ska ni vara glada så länge ni hittar årgången 2010 av Les Lauzeraies i butikerna, snart är den slut. Noterar för övrigt, att fransmännen nu inte bara talar om aperitif- och mat-roséer, utan också om de jämfört med aperitif-roséerna än lättare, och ljusare, ”rosé piscine”, som direktöversatt blir pool-rosé och, lite snyggare översatt kanske?, bassängskants-rosé. Som legitimerad före detta aktiv simlärare tror jag att SLS inte är överförtjust i den här rosébeteckningen och jag skulle redan här och nu vilja slå fast att vi i Sverige ska kalla dem ”terrass-roséer” eller, möjligen, ”flytvästs-roséer”.

Bara på vinifierat: Estelle dansar och sjunger!

Medan andra medier ägnar sitt utrymme och tid åt Herman Lindqvists ilska, prinsessan

Inte glad idag

Estelle i egen hög person, huruvida namnet är rätt eller fel, kungahuset och konseljer och annat som ingår i ett dagsprogram dagen efter en prinsessefödsel, chockar viniferat.se världen med en unik video där låt vara inte Herman Lindqvist men väl  Estelle dansar- eller åtminstone vaggar med huvudet, rör på kroppen i vågaktiga rörelser och sprätter med händer och fingrar – och sjunger.

Big Boys Gone Bananas Gone To Cinema

Så är det dags: ikväll går Fredrik Gerttens ”Big Boys Gone Bananas” upp på de svenska biograferna. I morse kunde ni se honom berätta om sin film på TV4 Nyhetsmorgon, vad han inte förtäljde är att det fria ordet fortsatt behöver vårt stöd. Hursomhelst är det tillfredsställande att se den uppmärksamhet Fredrik och hans gedigna, journalistiska arbete äntligen får. Historisk bakgrund. Här kan man stödja det fria ordet. Här kan man hålla sig ajour. Big Boys Gone Bananas i Riksdagen. Bra klipp från SVT, att se före 23 mars 2012. Fritt ord den 29 februari.

På bio, ikväll.

Perez Cruz: Prinskorvars vin, viners Prins

På tal om alla dessa vandringshistorier som berikar vår vinvärld, är det fascinerande med

Prinskorvars vin, viners Prins

alla drycker som varit Winston Churchills favoritdryck och alla sorter han drack en flaska av varje dag. För att nu inte tala om alla viner som sägs ha gett upphov till uttryck som ”Ett vin för kungar, Kungars vin” och ”Vinernas kung, Kungarnas vin”, och alla kungar, och i förekommande fall drottningar, detta skulle ha gällt. vinifierat.se är stolt över att nu kunna bidra till denna kulturhistoriska flora genom att, efter långa och utmanande test, kunna slå fast att Perez Cruz är ”Prinskorvars vin, viners Prins”. Henrik IV döptes i Jurançonvin, Bullen sköljde ner sina korvar med Perez Cruz Reserva Cabernet Sauvignon. Fler som gillar vinet.

 

Château Calon-Ségur & snarvel

Ända sedan jag, för vid det här laget ganska längesedan, i Hallwylska muséets vinkällare såg en butelj Calon-Ségur från förra seklets början, har jag funderat över de många, aldrig kontrollerade, historierna som är i svang avseende den här Bordeaux-egendomen. Det som då, det måste erkännas (jag var ung och om inte jättenaiv så i vart fall dum i huvudet

Château Calon-Ségur med hjärtat på rätta stället

på unga människors vis), slog mig med viss häpnad var, att det inte fanns något hjärta på etiketten. Med andra ord: hela historien om markisen som sa ”Jag gör vin på Lafite och Latour (blanda annat… förf anm) men mitt hjärta tillhör Calon” och lät sätta ett hjärta på etiketten är snarvel. Läste nyligen ett annat ständig upprepat påstående om att Nicolas-Alexandre, marquis de Ségur, gifte sig till egendomen 1718 (oftast via ett äktenskap med Jeanne de Gasq, vilket bland annat slottet självt ibland påstår i sin reklam och som till exempel franska Wikipedias artikel tagit fasta på). Detta är ganska spännande med tanke på att flera mer tillförlitliga källor anger att han köpte slottet 1718 – ungefär samtidigt som han också införskaffade Mouton – och att markisen de Ségur enligt flera oberoende och samstämmiga uppgiftslämnare (bland annat släktens egen krönika), gifte sig för första gången 1721 och då med en dam vid namn Charlotte Émilie Le Fèvre de Caumartin, med vilken han för övrigt fick fyra, får man förmoda ljuvliga, döttrar. Det där sistnämnda kan en och annan ta för trams och se som en onödig upplysning, men det är de facto värdefull information till alla vinpetimätrar och -besserwissrar. Nåväl, inget av det ovanstående hindrar nu att Château Calon-Ségur numer faktiskt har ett underbart hjärta på sin etikett och att det för det mesta också är ett underbart vin, som värmer vart Saint-Estèphehjärta.

Vinisud: Ogre battle & Servitrisen från Underjorden

Plötsligt stod hon där, vid sidan om vårt bord, inte särskilt anspråksfull vare sig till kroppshydda eller munhygien och med en därmed allt annat än uppfriskande andedräkt, som gjorde sig påtaglig när hon slog fast att vi skulle dricka Piña colada som aperitif. Utan att invänta vårt svar började hon skriva ner sin egen beställning med ett lika belåtet som mystiskt och illauktande leende, ja munnen stod och läckte på vid gavel när hon gjorde detta. När vi vågade oss på ett försiktigt ”nja, vi tänkte oss nog en öl före maten” förlängt med ett onödigt ”vi har provat vin hela dagen”, tog det hus i helsike och efter att ha talat

Pintade på språng

om för oss vilken slags lägre människoras den tillhör som inte dricker Piña colado som aperitif på hennes restaurang gick hon med påtagligt sura steg och ett synnerligen fientligt kroppsspråk iväg och hämtade ett par öl, som hon snart var tillbaka med och ställde ner med ett klatsch eftersom uppseendeväckande mängder vätska rann utmed glasens utsidor. Medan vi försökte torka av oss ölskvättet föreslog hon så att vi skulle äta fjäderfät pintade idag och dricka Månadens Vin. Vi tog ett djupt andetag och sa tyst och utan att se på henne och framförallt utan att insupa hennes bristande munhygien ”i så fall vill vi prova vinet först”. Efter att ha stått och glott på framförallt mig en lång stund gick hon slutligen iväg och hämtade en butelj rödtjut och skvätte ner insidan av ett undermåligt, litet och löjligt glas med det. Trots den bristfälliga provningsvolymen stod det klart att vinet var av vad man vänligt skulle kunna kalla ett prisvärt budgetvin, pimpat med äcklig maceration carbonique-teknik. Nu tog jag bokstavligen talat saken vid hornen och spände ögonen i Servitrisen från Underjorden och förklarade på en lång utandning att vi inte skulle dricka hennes vin och inte äta hennes fjäderfä, däremot ville vi ha en hamburgare. Medan jag vände bort huvudet för att andas in frisk luft, stod hon där och sög på sina ruttna tänder och funderade över vilka djävelskap vi skulle utsättas för. Till slut bestämde hos sig förmodligen för att spotta i våra hamburgare för efter att ha låtit oss vänta en halvtimme var hon så plötsligt tillbaka med ett brett, illaluktande leende och två hamburgare, som vi hade väldigt svårt att få i oss. Ogre battle.

Äta i Palavas (Montpellier)

Palavas les Flots är en kommun i sig, men ses oftast som Montpelliers hamn och strand, allt i ett. Väl placerad i den, sommartid, trevliga miljön, ligger Le

Palavas är Montpelliers hamn och strand, allt i ett.

Saint Georges. En krog som följer havets rytm och bjuder det som dagens fisketur inbringat. Som tur är håller man sig även med en finfin entrécôte och lika finfina ostron från bankarna utanför närbelägna Bouzigues. Kort sagt är detta en restaurang för den som uppskattar trevlig service, en utmärkt köttbit och frukterna från Medelhavets bästa ostronbankar. Ganska kort  vinlista, som ändå har den goda smaken att innehålla det viktigaste, här exemplifierat med Château Saint Martins läckra Picpoul de Pinet för inga pengar alls.