Girard, Carla Bruni, Louis Bertignac & Telephone

Girard, som vinifierat tidigare skrivit om, blev en smått osannolik framgång när det släpptes i april. Huxflux tog lagret, som var tänkt att räcka ganska länge, slut. Men nu är det tillbaka igen. Finns som så kallad T 3 i gissningsvis ett femtiotal butiker, måste beställas hem till övriga. Vi lyssnar på myspop med Carla Bruni och upptäcker Louis Bertignac ett par minuter in i den annars ganska ointressanta videon och får en impuls att lyssna på Bertignacs gamla kultband Telephone, en gång och en gång till så vi även får höra Bertignac sjunga.

Les Lauzeraies & Beach House

Som tidigare rapporterats får Les Lauzeraies Tavel i sin nya tappning, 2011, hur mycket beröm som helst. I förra veckan var det SvD som i en ”duell” mellan Mikael Mölstad och Åsa W Karlsson gav vinet 2 x 6/6, det vill säga, för er som har svårt att hänga med, båda kombattanterna gav full pott. För övrigt enda rosévinet som alls fick toppoäng av någondera av dem. Åsa W skrev bland annat ” … rejäl smakintensitet av solmogna hallon och blodgrape med frisk avslutning. Till ljust kött och stekt fisk”. Någon dag senare följde DN upp med Fynd och ”… årets skörd… är klart bättre (än 2010), lite djupare sammansatt i en påtagligt saftig, hallon- och cassistonad profil.” Låt oss lyssna till stillsamt somriga toner med Beach House. En gång och en gång till.

Château L´Arnaude på xwine.se

Om Vinifierat förstått saken rätt är xwine.se en sajt som säljer viner som på ett eller annat vis är ägda av svenskar och helst ska man också kunna besöka och bo på gården ifråga. Sedan tidigare säljs till exempel Domaine de Brescou via xwines.se och nu ansluter sig även på vinifierat.se nyligen omskrivna Château L´Arnaude. Såvitt man kan utröna lär det finnas Château L´Arnaude-viner att köpa även via Systembolagets BS till dess det ”svenska” lagret är slut (notera att årgången på Château-vinet ska vara 2010, inte 2009). Svenska krogar som vill köpa vinerna kan vända sig till importören Cave a Vin. Avseende Domaine de Brescou säljs gårdens viner fortsatt också i BS.

Flygetygsotyg

SAS har fått för sig, att vi resenärer uppskattar om någon ur cockpit, i samband med att passagerarna lämnar planet, visar upp sig; alltså står där till allmän beskådan just som man ska slinka ut ur flygmaskinen. Varför? kan man undra. Förväntas man le mot personen ifråga eller ska man, som jag, surt försöka att inte låtsas om den? Eller ska man rent av säga ”tack”? Men varför då? Resenären har, faktiskt, betalt för att få följa med. Och cockpitpersonen som visar upp sig har fått bra betalt för att flyga till, i dagens aktuella fall, Nice. Kort sagt utgår resenären från att piloten flyger dit den fått betalt för att flyga. Det är, liksom, den odiskutabla grunden för samspelet mellan reseköparen och – säljaren. Därför kräver jag, att den som går ut ur cockpit och försöker påkalla ens trötta uppmärksamhet – idag var det en blöjunge i stolsraden bakom som la en macka redan när planet lyfte, men tro inte att den ansvarslösa föräldern tog tag i saken, som gjorde sig påmind i lika återkommande som obehagliga dunster, förrän vi var i höjd med södra Tyskland – ska vara en glad och munter gök, som, när den ser mig, kanske utbrister: ”Nej, men snälla du, låtsas inte om mig, gå bara förbi så där asocialt som du brukar, se sur ut du bara, stirra ner i marken, du har helt rätt, det är jag som ska tacka, du betalar min lön, tro inte att jag är helt omedveten om den saken, kort sagt: jag älskar dig som du är!”

Fejs och boxvin?

Uppriktigt sagt, om någon börjar käka på ens ansikte (läs här eller här) är det svårt att värja sig mot tanken att det är ganska okej att personen ifråga- trots sin goda smak; den har trots allt valt just ditt ansikte – tas av daga. Frågan vi i dryckesbranschen måste, utifrån ett rent professionellt perspektiv, ställa oss, är vad denne något makabre fulsmakare föredrar att dricka till huvudrätten? Min gissning är billigast tänkbara box. Varför? Två skäl: 1. Han har en synnerligen makaber smak. 2. Han räds inte risken att det han stoppar, och rimligtvis inte heller det han häller, i sig är orent.

Decanter-guld till Château L´Arnaude

Åren 2007 – 2010 valde Mats Wallin på Château L´Arnaude, en aning obetänksamt, att bara skicka in ett enda vin till blott två tävlingar om året. Det resulterade i minst ett guld och oftast ett silver varje år. 2011 har han för första gång valt att skicka två viner, i olika kombinationer, till ett tiotal tävlingar/provningar. Det har resulterat i minst en medalj, vanligtvis guld, per tävling och runt 75 procent av bidragen har stått på podiet – ett i vinvärlden smått otroligt utfall, tro mig. Som kronan på verket offentliggjorde igår engelska Decanter, att Château L´Arnaude rouge 2009 förärats ett Decanter-guld. Man kan tycka att, ja, vad är det för märkvärdigt med det då? Och det kanske det inte är i allas ögon, men för den upphöjda producenten och vinet i fråga betyder det väldigt mycket. Till exempel att efterfrågan ökar och att när producenten nästa gång säger att den, faktiskt, gör ganska hyggliga viner, så blir den trodd, ja rent av tagen för att stå där och underdriva. Patetiskt, men så är det, och vi gläds med Château L´Arnaude och Mats Wallin! PS hur det gick för det andra vinet, Wallin rouge 2009, som skickades in? Brons.

Äta i Umeå: Rex

Över in- och utgången på Rex i Umeå hänger, som sig bör, en gammal Rex, kanske är det en Telespeed 125 cc. Säkert är dock att näringsstället ifråga är trevligt och kan erbjuda såväl god mat som dito service.

Rex Solomax

 

Hett vintips 1a juni & två sommarsånger

Först som sist: jag har haft, och har, mer än ett finger i det här vinet, vilket ni ska betänka när ni läser det här inlägget. Varför? Jo, därför att jag påstår, att det rent objektivt sett är ett bra tips när jag påstår att ni fredagen den första juni ska hänga på låset för att köpa en låda Leon Dormido 2007 (varunr. 92039, 149 kr). Vinet, en nyklassisk Rioja, kommer att sitta som en smäck till sommarens middagar och det kommer att följa med er in i höstens grytor och vinterns festligheter och vill ni lägga undan det några år så går det också bra. Varför ni ska hänga på låset? Vinet lanseras förvisso i bassortimentet, men volymen är begränsad till cirka 8000 flaskor och de kommer att ta slut snabbt. Varför? Jo, för att Leon Dormido kommer att fyndas snart sagt överallt. Varför? Det är så himla bra. Varför är det det? Därför att det är en smältdegel av gammalt och nytt och därför att det maxar Rioja-struktur och -komplexitet, bland annat genom en sympatisk skördefilosofi som innebär att alkoholstyrkan ligger på 13,5%, vilket gör vinet synnerligen matvänligt. Att druvorna uteslutande kommer från den lilla parcellen ”Mendiguerra”, planterad 1931, i likaledes lilla Briones gör inte saken sämre. Sommarsånger (värmen är ju på väg, eller?): 1, 2.