Roséviner sommaren 2012 & Big Mama Thornton

En icke ringa andel av den svenska nationalrinken kommer att berikas med sol över midsommarhelgen, vilket, naturligtvis, pockar på rosévin. Som av en händelse följer här tips på de enda tre rosévinerna ni behöver bry er om i sommar; roséviner som klarar varje upptänklig dryck- och matsituation: 1. Aperitifrosé, som även fungerar som sippvin i solstolen: Domaine de Brescou ”Fleur d´Été” (måste beställas, Grenache, Pinot noir och Viognier i ett lika utmanande som spännande sammelsurium); 2. Matrosé, som också måste sägas besitta flera av aperitifroséns förtjänster i och med den nya årgångens påtagligt djupa fruktighet: Les Lauzeraies Tavel (finns i alla välsorterade Systembolag, måste beställas till butiker med diskutabel sortimentspolitik); 3. Alltiallo-rosé, som fungerar i alla lägen och som nu finns ute i vad som kanske är sin bästa skepnad någonsin: Muga Rosato (måste beställas). Summertime. Mer Big Mama.

Systembolagsfavorit i blåsväder & Four Tops

En numer redan lite gammal vinskandal från Bourgogne rullar i skrivande stund likt en midsommaråska in över den svenska vinvärlden. Det är, åtminstone avseende inköpta viner, Systembolagets favoritproducent i Bourgogne som burit sig åt och nu hudflängs globen runt. Svenska Foodwire gör sig idag lustig över all den sörja självutnämnda förståsigpåare hällt i sig, när de trodde att de drack förstklassig Bourgogne, som om den upplyste på allvar skulle tro att den dricker förstklassig Bourgogne när den dricker de stora vinhandelshusens lite billigare viner – låt vara att etikettkonsumenten faktiskt tror det. Vad har då hänt? Den stora ”negocianten”, vinhandelshuset, har till exempel fyllt upp sina fat med enklare vin i takt med trätunnornas naturliga avdunstning, något som, förstås, påverkar vätskans ursprungliga kvalitet. Detta är man för övrigt långt ifrån ensam om att göra, så hetsa inte upp er över det. Det producenten verkligen åker dit för är att statens kontrollörer upptäckt att man sålt lika mycket vin som man köpt in/skördat – en omöjlighet med tanke på den nyss nämnda avdunstningen. Vidare tog man sig före att blanda en yngre årgångs vin i en äldre, bra säljande årgång. Inte heller det något unikt i de stora vinhandelshusens värld, där man till och med lagligt kan blanda i en mindre mängd av en annan årgång, men, förstås, inget man talar om – och knappast ”åker dit för” om man nu inte har gjort andra dumheter och då är vi framme vid något det nu vid skampålen fastnaglade vinhandelshuset verkligen gjort bort sig med: man har använt sig av fiktiva medaljer eller i vart fall medaljer som vinet X inte erövrat. Med andra ord är det, som vanligt, mer rök än eld när en ”vinskandal” bryter ut. Å andra sidan fifflas det mycket mer i vinvärlden är gemene man tror och det är inte en tillfällighet att en person i samband med en blindprovning understundom går vilse såväl avseende druva som ursprung. Och, viktigt tillägg: det gäller i första hand billigare, enklare viner och de billigaste vinerna från varje ursprung. Four Tops. PS Labouré-Roi, det är firmans namn, har för övrigt retat upp L´interprofession des vins de Bourgogne så till den milda grad att man nu ger sig in i den rättsliga striden, som representanter för ”alla seriösa kvinnor och män som varje dag arbetar för att förhöja sina viners kvalitet och som personligen garanterar denna kvalitet”.

Suède – France & des vins Français

Fem över tolv slog Sverige till med en riktigt bra insats i EM. Fransmännen, som kanske åker ut mot Spanien, kanske går till final, fick stordäng. Någon hörde av sig och undrade ”vad säger fransoserna idag efter första förlusten på 24 matcher?”. Ja, vad ska de säga? De lägger sig platt på rygg och tokhyllar det svenska laget och beklagar att Sverige inte får spela kvartsfinal. Här två exempel på hyllningarna: 1 och 2. Och här tips på tre franska viner, för hur det nu än är ska inte de fantastiska franska vinmakarna behöva lida när Les Bleus stöter på övermäktigt motstånd: Rött, vitt, blått… förlåt rosé.

Skatter, lyxliv & köttfärs

Visst är det synnerligen upprörande när skattepengarna förslösas på andras lyxliv, dock måste man i det aktuella fallet med Fjärde AP-fonden konstatera, att så länge de lägger pengarna på att bättra på sitt hemliga dryckesförråd så finns det ändå något sympatiskt över det här slöseriet. Vill samtidigt, efter att ha skummat dagens tidningar, göra ett PS till gårdagens grillvinstips: om ni ska grilla hamburgare kan det vara klokt att vara försiktig med ICA:s köttfärs. Igen.

Tre grillviner sommaren 2012 & Foo Fighters

Okänslig för Frosten som nyper tag i järnnätterna, plockar Svensken fram sin grill och gör sedan inte annat än huttrar vid densamma långt in i septembermörkret. Kort sagt är ”grilla” ett svenskt sjukdomssymptom som, likt många andra åkommor, den drabbade inte ser som ett problem. Snarare tvärtom. Nu är det som det är och då vill vinifierat, i likhet med alla andra, ge tips på lite ”grillviner”. I det här fallet är tipset inriktat på rött vin, som passar bättre till en flintastek än en sardin, om ni är med på vad vi menar – annars är det ofta så att ett vin, vilket som helst, i största allmänhet utropas till ”grillvin”, som om alla grillar samma sak, på samma sätt. Nog av. vinifierat har i sitt urval tagit hänsyn till det faktum, att de flesta grillkvällar i grund och botten är smått kylslagna, och att man, i alla fall om allt står rätt till, befinner sig utomhus med allt vad det innebär i form av dofter och vindpustar. Med andra ord är ett lämpligt grillvin, rött som vitt, ungefär samma typ av dryckjom som den man väljer om man sitter i ett flygplan på 10 000 meters höjd med dövade och förvrängda sinnen. Här följer så tre rödviner, som klarar såväl en flintastek som en förvrängande vindpust och grilloset som kommer och går allteftersom vinden leker i trädgården, på balkongen eller hos grannen: Viña Collado (till kött och smakrika korvar och, gärna ogrillade, hårdostar; rejäl frukt och en seriös stramhet som hjälper till att hålla balansen; tappvänlig och lättburen petflaska för den som ska grilla ute i naturen; OBS! ny, snyggare butelj nu), Perez Cruz Reserva Cabernet sauvignon (till kött och det mesta man tror att ett rödvin kan smaka bra till, hamburgare kanske eller varför inte oxfilé?; rejäl Chile-frukt, som hålls i schack av ursprungets, Maipo Andes, höghöjdsodlingar, som ser till att vinet aldrig blir banalt), Girard Old Vine Zinfandel (lite för mycket av allt och därmed precis som det ska vara och helt rätt när man inser hur fel det är med svenska grillkvällar; orkar med allt från en rejäl köttbit via en av kyla lätt igentäppt näsa till grannes nygödslade gräsmatta). Foo Fighters bjuder oss sommarlätta toner att i solnedgången segla ut på fjärden till.

Mats Persson vinklar ut begreppen

Efter den historiskt ensidiga, och intill det häpnadsväckande vinklade, rapporteringen från valet i Grekland och om vad som var och är ”rätt” att göra om man är grek, är det uppfriskande att läsa Mats Persson, professor vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet, när han försöker räta ut begreppen om Euklides, Appollonios och vinkelns hemland

Quinta do Pinto & The Chordettes

Roussanne från Portugal någon? Prova Quinta do Pinto Limited Edition(70 % Roussanne)! Quinta do Pinto? Ett ungt, synnerligen ambitiöst projekt i det numer mycket ambitiösa vindistriktet Lisboa, som förr hette Estremadura

Rita Cardoso Pinto

och i första hand producerade enkla, ganska trista bordsviner. Bakom satsningen står Rita Cardoso Pinto och hennes familj och vid sidan om det spännande Limited Edition hittar man sedan ett par veckor i Systembolagets beställningssortiment också det komplexa, ganska snyggt avrundade, tämligen aromatiska, kraftfulla och breda Quinta do Pinto (Marsanne, Roussanne, Viognier, Ferñao Pires, Arinto och Antão Vaz!) och det friska, elegantare Vinhas do Lasso (här har de portugisiska druvorna spetsas med Sauvignon Blanc), som på många vis är Quinta do Pintos motsats. Prova gärna båda. Det ska också sägas att de här vinerna är ett snäpp upp när de stått öppnade i kylen ett dygn. Vi gullpoppar med The Chordettes i Lollipop och Mr Sandman. PS det framgår inte alltid hur mycket Roussanne det är i Quinta do Pintos viner, det beror på det lokala regelverket: man får gärna tala om ”Rhône-druvor” men inte specifikt om Roussanne.

Mer om svensk ek & Dream Theater & Beach Boys

Litet PS till det nyss inlagda inlägget: om allt går planenligt kommer Thorslundskagge, förmodligen i början av 2013, sälja ett par hundra lådor med prover på svensk, fransk och amerikansk ek. Och därefter kommer en riktig höjdare: ett vin, lagrat i Sverige på ny, svensk ek – blott ett tusental buteljer, så var beredd på att få betala för unicitet. Dream Theater rockar drivet till ärtsoppan och så lite fin sommarpop till er som tycker att Dream Theater är lite väl drivna i sin yrkesutövning.