På en av de många vingårdar som vi domare fick besöka under Michelangelo-veckan, kom samtalet in på läget för vinproducenterna runt Stellenbosch. Inte alltid så kul just nu, förstod vi. Ett par inhemska grossister har på senare tid kursat och, ordagrant, menade producenten att man nu tvingades gå från ekfat till stavar och chips för att kunna möta de låga priser inköparna i Storbritannien och… Sverige, erbjuder. ”De stora druvköparna är medvetna om att vi befinner oss i ett pressat ekonomiskt läge och erbjuder därför ofta priser under tillverkningskostnaden så något måste vi hitta på.” Att detta också innebär högre skördeuttag och mindre omsorg i både vingården och – källaren, och om miljön och personalen, lyser, mellan raderna, tydligt igenom. Den vakne konsumenten har redan dragit slutsatsen att man inte ska köpa billiga Sydafrikanska, eller för den delen inte heller andra billiga, viner. Handla dyrt och klokt, det är ett enkelt och njutbart sätt att göra nytta i världen.