Som svensk eller, för den delen, feminist, kan man säkert tycka, att ”kom igen Assange, se till att pallra dig hit nu, har du gjort fel ska du ha fan för det och det där med att utlämnas, tror du att Sverige är en bananrepublik eller?”. Ja, det är just det där sista Assange tror, bland annat grundat på att Sverige låtit amerikanska agenter, i största hemlighet och mot den svenska lagens intentioner och bakom de svenska medborgarnas ryggar, plocka upp folk i Sverige och föra dem till utländska tortyrcentra. Klart karlen är skitskraj. Anmärkningsvärt är för övrigt att Sverige kan göra det tidigare i inlägget nämnda onämnbara, men inte ge Assange garantier för att han inte ska bli utlämnad till USA. Man kan alltså vara flexibel i förhållande till lagar och annat ibland och ibland inte. Inte särskilt
snyggt och för många av oss rent av pinsamt, fegt och direkt orättfärdigt och ovärdigt ett Sverige som säger sig slå vakt om mänskliga rättigheter och frihet. Mot det ovanstående kan man invända ”Men karlen är ju skyldig till högförräderi!”. Kanske. Och i så fall i USA och då kan han, faktiskt, dömas till döden. Utvisar Sverige, normalt och officiellt är bäst att tillägga, folk som riskerar att dömas till döden? Således, oavsett vad vi tycker om Wikileaks som företeelse eller Assange som person är Sveriges agerande just nu osnyggt. Allra sist: för övrigt må delar av Wikileaks material betraktas som högförräderi på vissa håll, inte bara i USA, men man kan inte komma ifrån att det i grund och botten rör sig om undersökande journalistik av stora mått – en journalistik som även varit pinsamt avslöjande avseende vissa svenska förhållanden och kommunikationer.
Herregud!
När skall det vara ok för vår regering att lägga sig i rättsväsendet, ta ett djupt andetag och tänk, tänk.
Svaret är aldrig!
Låt han komma hit och det nu, han gör sig bara löjlig
Herregud hit och Herregud dit. Självklart är svaret att regeringen aldrig ska lägga sig i rättsväsendet, men det är precis vad som skett i bland annat fallet med de utsmusslade egypterna som det refereras till i inlägget. Vad det sedan gäller det här enskilda fallet är det de facto enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott (”utlämningslagen”) så att beslut i utlämningsärenden sedan länge fattas av regeringen, efter hörande av Högsta domstolen i de fall den eftersökte inte samtyckte till att utlämnas.
PS För tydlighetens skull: självklart ska sedan Assange inställa sig i Sverige för en rättslig prövning av det han anklagas för i Sverige – detta har han, såvitt är känt, inte heller motsatt sig.