Schifferkrug, Celle

När vi äntrade klassiska Schifferkrug i Celle anade vi inte ugglor i mossen. Tvärtom såg stället, där det låg lagom långt från stadens centrum, i, vad vi trodde var, ett lugnt kvarter, längs en trädkantad gata, högst inbjudande ut. Skyltar förkunnade att allt från Adac via Guide Rotarde till Motormännen rekommenderade såväl hotell som restaurang. Men varför stod bakdörren öppen? Något vi upptäckte då vi gick från reception, ut genom dörren till den långa korridoren fram till trappan till övervåningen. Det konstiga var att det gamla, gistna trähuset ångade av värme, utom just där, vid bakdörren, där drog nordanvinden in med väldigt kraft. Och hur kom det sig att den vackra, blå mattan i trappan var alldeles svart och kladdig av något mörkrött. Och vad var det för skrik som hördes utifrån mörkret bakom hotellet? Vi skyndade till vårt rum, kastade in väskorna, låste ordentligt och smög ner till restaurangen. En skällande hund hade nu sällat sig skriken ute i mörkret. I matsalen märktes inget av det otäcka. Där lös julen med sin närvaro och en mycket trevlig personal försåg oss snart med utmärkt Blaufränkisch från Baden, schnitzel och annat smått och gott. Vi dröjde oss kvar i matsalen – sanningen att säga hade vi anlänt lite sent, efter att under en evighet ha suttit fast med hästkärran bakom Herr Simon Fleisch firmabil – men var tvungna att söka oss mot den farliga korridoren när personalen vänligt men resolut släckte ner restaurangen. Åter i korridoren bortom reception fann vi nu tre fejande kvinnor. Den äldsta av dem utbrast, då hon fick syn på oss, ”vi är så hemsk ledsna, men några gäster, barn, har ägnat aftonen åt att leka i trappan och i trädgården och, ja, som ni ser har de ödelagt mattan, som vi nu försöker rädda, vi ber så mycket om ursäkt”. Vi drog en suck av lättnad. Dels därför att mord, såvitt man, trots allt, kunde konstatera, inte stod på Schifferkrugs dagsprogram. Dels därför att det, för en gångs skull, inte var våra ungar som ödelagt hotellet – för det, ska ni veta, har hänt.

2 svar på ”Schifferkrug, Celle

  1. Äsch! Jag som trodde att ett koppel av Herr Doktor Dobermanns rasande hundar hade slitit Hr Schiffer i stycken och därefter, in ze back alley, startat slagsmål om de kvarvarande köttslamsorna. Das Tot in der Celle!

    Aldrig man får vara glad… :´-(

    God Jul förresten! Å ett förbajat Gott Nytt År!

    BTW: Till julbordet kommer jag att dricka Chateau Arnaude. Det blir kalas!

  2. Lugn bara lugn! Inlägget är inte helt sant. Ungarna och hunden hade mördat därute i trädgården bakom hotellet, tyckte bara inte att det lät så bra i ett inlägg som rekommenderade stället till vilsna resenärer. God Jul och Gott Nytt och en eloge för det utmärkta valet av julbordsdryck!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *