månadsarkiv: januari 2013

Utflyttningsplan i kras

Publicerat av
Svara

Tidigare har vinifierat berättat om att nya, vackra B787 Dreamliner spricker. Igår började ett plan brinna. Idag kom beskedet att USA ger planet flygförbud. För några år sedan började Boeing flytta ut sin produktion från Seattle och övriga USA till lågprisländer. Detta, menar man, är orsaken till de problem som nu uppstått. Många av de i utlandet gjorda delprodukterna håller inte måttet och Boeing har haft svårt att kontrollera och kvalitetssäkra. Redan för över ett år sedan meddelade amerikanska konglomeratet General Electric, att man flyttar hem all till utlandet flyttad tillverkning på grund av bristande kvalitet och svårigheter att kontrollera produktionen. Listan på dem som ångrar sina, som det ofta visat sig, kortsiktiga beslut kan göras lång. Dessvärre verkar de flesta fortfarande ha svårt att se helheten av sitt agerande och VD:n som fattar ”tuffa”, kortsiktiga beslut om nedläggning och utlandsflytt har, i rådande lednings- och företagsklimat, medvind. Självklart finns det också exempel på när flytten varit genomtänkt, berättigad och framgångsrik – i de fallen förtjänar ledning och styrelse beröm för att de kanske rent av säkrat företagets fortlevnad. Problemet är att Sveriges, som så många andra länders, företag, trots att majoriteten ledamöter oftast är män som ska finnas där på grund av sin påstådda kompetens, alltsomoftast leds av inkompetenta styrelser – räcker väl att nämna skandia, Telia och Vattenfall, där inte allt ansvar för det moraliska sammanbrottet kan skyllas på VD, övriga ledningen och stövelslickare och, i förekommande fall, inte självständigt tänkande individer därunder? – och att vi därför inte sett den sista inte fullt genomlysta och därför inte sällan misslyckade utlandsflytten av svensk produktion. Bortsett från kravet på lika många kvinnor som män i börsföretagens styrelser vore det på sin plats med ett krav på att minst 50 procent av ledamöterna ska vara självständigt tänkande, kompetenta individer som inte imponeras av sig själva när de får en styrelseplats. Och varför kommer man att tänka på utförsäljningen av vårdapparaten i Stockholm när man skriver om detta?

Women’s Winemaker Day 2013

Publicerat av
Svara

Mig tämligen närstående Terrific Wines bjuder in till en Women’s Winemaker Day på Internationella Kvinnodagen (8:e mars för nollkollarna) i år. Sju kvinnliga vinmakare och Sirje Thorslund från Thorslundkagge kommer hålla seminarier om alltifrån svensk ek, Bordeaux och Bierzo via Syrah på AVA Red Mountain och Roussanne i Portugal till Chablis, Montagny och klassisk Riesling från Tyskland. Clotilde Davenne, Paula Fernandéz Trabanco, Françoise Feuillat-Juillot, Sarah Goedhart, Marie Menger-Krug, Vanessa Aubert och Rita Cardoso Pinto är de celebra gästerna. Någon som på förhand bjudits in tillRosie The Riveter evenemanget irriterade sig på, att två av seminarierna (Sirje Thorslund och Clotilde Davenne) endast är öppna för kvinnor, ”ska det vara så 2013?” undrade personen. Tja, även om det vid ett ytligt påseende kan verka så, är knappast dagens samhälle, i grund och botten, särskilt jämlikt mellan könen och därför finns det ingen konkret grund för den frågan. Däremot kan man fundera över om det inte är en aning nedsättande varje gång någon lyfter fram en vinmakare därför att den är kvinna och gärna en ung sådan – något som alltid måste bygga på uppfattningen att vinmakande egentligen är män förbehållet samtidigt som det förbiser det faktum att lika många kvinnor som män sedan länge blir önologer i till exempel Frankrike. Avslutande fråga: kan man påvisa någon skillnad mellan manliga och kvinnliga vinmakare? Hm, bortsett från genitalierna är det svårt. Kvinnor lär ha lägre toleranströskel för beska, vilket möjligen leder till att fler kvinnor än män är mer noga med att göra vinerna rent. Det man kan säga om de vinmakare som nämns vid namn ovan är att de alla gör väldigt rena, snygga och oftast disciplinerade viner, men det gör fler i importörens portfölj och är snarare ett uttryck för dens syn på hur vin ska vara. Den som nu har problem med det här med jämlikhet och genusperspektiv kan kanske se det hela som en Disciplined Winemaker´s Day och att det bara råkade bli så att vinmakarna, som utvalts för sin skicklighet, råkade vara kvinnor. Är någon intresserad av att prova vinerna, träffa vinmakarna eller försöka snika sig in på något av seminarierna är tipset att den personen ska kontakta importören tillika arrangören Terrific Wines (Andreas Karlsson).

Château L´Arnaude sålt & Wallin

Publicerat av
4

Svenskägda Château L´Arnaude är, om inget oförutsett inträffar, sålt och byter ägare under våren. Den som vill köpa på sig lite Château L´Arnaude rouge ska nog passa på att göra det nu. Det är inte särskilt sannolikt att den nya ägaren kommer exportera till Sverige. Mats Wallin, som tillsvidare äger Château L´Arnaude, kommer, vad det verkar, att fortsätta med sitt eget märke, ”Wallin”, varför vi lär kunna hitta de vinerna i Sverige framöver. Till skillnad från ”Château-vinet”, som görs i en ganska traditionell och, enligt vinifierat som saknar distans i frågan, utmärkt stil är ”Wallin-vinerna” mer inspirerade av Nya Världen och visar mer frukt och mindre komplexitet. Vad man föredrar är upp till var och en eller, kanske snarast, tillfället och maten. Idag provade vi de tre årgångarna som finns av Wallin Rouge samt Wallin Rosé och, ett särdeles speciellt, Wallin Confidentiel Carignan. Så här tyckte vinifierat, som, vilket torde vara uppenbart för hängruntarna, i synnerlig grad är inblandad i de här vinerna: Wallin Rosé 2012 (en ”toppad” rosé på ekfatsjästa, mogna druvor, mycket cab, 250 flaskor inalles; stor och komplex doft med inslag av smultron, örter, citrus, gula plommon, Plumcake piptobak och lite vanilj, något återhållen (nybuteljerad), bra balans med väl avvägd, frisk syra, lång, ren, rik eftersmak, ett vin att försöka komma över en butelj av), Wallin Confidentiel Carignan 2008 (cirka 300 flaskor, ung, blåröd färg, väl integrerad ek, komplext, typisk Carignan med mörka bär, inte minst svarta vinbär, toppade med röda bär som lingon, medelfylligt, frisk Carignan-syra, lång, ren eftersmak), Wallin Rouge 2011 (900 flaskor, blåröd, ung färg, har till skillnad från andra Wallin-viner fått lång tid på ek, i det här fallet jäst på ny ek och sedan lagrad på samma fat i ungefär ett och ett halvt år, sent skördade druvor, Provencalskt powervin, kraft och koncentration, ek och frukt, toffee, kokos, mycket (frukt)rik smak, ganska mjukt, balanserad syra, mycket ungt, men fungerar för vinpedofilen redan med en rejäl köttbit, rent), Wallin Rouge 2009 (drygt 1500 flaskor, ung, blåröd färg, kraftfullt, mörka bär och blyerts på näsan, lätt touch av yoghurt, väl integrerad ek, bra koncentration, relativt mjukt, bra syra, lång, ren eftersmak, ungt och outvecklat men fungerar med en köttbit, bör dock lagras något), Wallin Rouge 2008 (1200 flaskor, lätt tegelröd färg, viss mognad, ganska stor doft med inslag av kaffe, mocka, mörka bär, örter och blyerts, ganska mjukt och smakrikt, bra balans, lång, ren eftersmak, mycket gott nu). Samtliga Wallin Rouge är gjorda på cirka 80 procent Syrah kompletterad med Cabernet sauvignon.

 

Flann O’Brien: At Swim-Two-Birds

Publicerat av
Svara

Det här är precis en sådan bok jag älskar att rekommendera Hustrun. Högst sannolikt kommer hon inte läsa den. Om hon gör det, är det intill visshet gränsande sannolikt att hon inte kommer läsa ut den, men om hon gör det, är det skrivet i sten att hon inte tycker om den. Oavsett vilket scenariot blir, ger det mig ett utmärkt tillfälle att undslippa mig små, trötta och lätt, eller rent av märkbart, överlägsna ljud och repliker som ”Njaee, det kan man ju tycka…”, ”Det är helt klart inte en bok för alla…”, ”Jag kanske snarare sällar mig till Dylan Thomas när han säger ’This is just the book to give to your sister if she’s a loud, dirty, boozy girl’… ja det är engelska Thomas talar då”. Ni vet sådana där små saker som upprätthåller spänningen i ett långt äktenskap. Nog av: härmed rekommenderas Hustrun och alla andra Flann O´Briens ”At Swim-Two-Birds”. Det är en, i sanningen, myllrande historia fylld av person(lighet)er – framförallt smått osannolika kreationer som gör uppror och skriver sina egna öden – och djupsinnigheter och nonsens i för somliga outhärdlig och för andra alldeles underbar röra. Lägg till detta keltiska rim och ett underbart språk och vi har en bok endast för de coolaste och uthålligaste; lipsillar och blåbär göre sig icke besvär. En liten sång till Hustrun och, förstås, till dem av er som inte kan låta bli att kolla vilken sång det kan vara.

Twitternytt & lufta Mencia

Publicerat av
4

vinifierats alias på Twitter, @LarsTorstenson, har, uppenbarligen, varit i Spanien och twittrat från Campo do Borja, Bierzo, Rioja och Rias Baixas. Här en liten sammanfattning

El barquillero, Ponferrada, Bierzo

för er som inte följer vinifierat på Twitter: ”D.O. Campo do Borja vintage 12: hot, no rain, volume down by 15%, healthy grapes, good quality, slow MLF, AF etc without problems.”, ”Bierzo: Dominio de Tares Godello sells faster than it is produced, importers now have to line up for a couple of cases.”, ”Western Spain is on CET, meaning light in the evening, darkness in the morning and no early meetings which is exactly how it should be.”, ”Checked MDLVX yesterday, at the end of the day a very ”normal” year, finished MLF just before Xmas #Rioja”, ”Laura Vazquez, Dominio de Tares: Mencia is the most reductive Spanish variety. Miguel Merino Navajas ( #Rioja) agrees.”, ”Laura Vazquez, Dominio de Tares, #Bierzo: Always decant a Mencia wine, in particular the old ones, they will for sure benefit from some air.”, ”Pruning in the high altitude vineyards in #Bierzo always is late because of the risk of freeze.”, ”Caytano Otero, Paco y Lola: volumes down by over 50 % vintage 2012 in #RiasBaixas”, ”Caytano Otera, Paco y Lola: vintage 12 was very complicated, had to wait for maturity, which always is (rain)risky in #RiasBaixas.”. Av allt detta twittrande kan vi, framförallt, dra slutsatsen, att vin gjort på druvan Mencia, till exempel Dominio de Tares ”Baltos” (reklam i marginalen här intill), ungt som gammalt, vanligtvis vinner på att luftas.

Vingårdsväg i morgondis, Bierzo.

Ourasi till de sälla betesmarkerna

Publicerat av
Svara

Ourasi, världens bäste travare genom tiderna, genrens Pelé, skrittade igår vidare till de sälla betesmarkerna. Vi minns honom gärna via hans fyra segrar i Prix d´Amerique, inte minst den andra segern som var totalt överlägsen trots att han travade i femtespår loppet igenom, frågan är om någon annan häst någonsin gjort ett lika starkt Prix d´Amerique, och inte minst hans fjärde, överlägsna, seger vid tio års ålder, något som, om inte annat, vittnade om en kapacitet långt utöver det vanliga. Att han dessutom hann bli nästan 33 år, en hög ålder för en häst och en mycket hög ålder för en gammal tävlingshäst, säger oss att han tävlats, tränats och skötts på ett schysst sätt livet igenom. Se Tony Ryttars utmärkta kortdokumentär om en undantagshäst (en fin film för alla) och se hans fyra segrar i prix d´Amerique (bara för nördarna). Passande musik.

 

Vinkrämarsajterna nu & då & Bowie

Publicerat av
Svara

För en tid sedan skrev WOW News om de många nya vinkrämarsajternas utbredning. Någon importör uttryckte oro och man studerade bland annat ett exempel med ett kändisvin till kraftigt rabatterat pris. Det är uppenbart att den nya spelplanen, som finns där vare sig den enskilde individen vill det eller inte, ändrar förutsättningarna för importörerna, och andra, och det gäller att vara vaken för vad som sker och att vara följsam om man inte ska bli förbisprungen eller rent av överkörd. På det stora hela förefaller dock sajter som satsar på kraftigt nedsatta priser ointressanta för den som har ett verkligt vinintresse; de vänder sig, uppenbarligen, i första hand till samma typ av konsument som tycker det är mödan och resan värt att handla billigt vid tyskdanska gränsen. Kort sagt är spörsmålet huruvida den konsumenten köper via SB, en tysk gränshandelsbutik eller en sajt med lågprisprofil en fråga av akademisk art för alla utom importörerna som har sin huvudsakliga inkomst från sådana produkter. Vad gäller de seriösa sajterna med tydlig kvalitetsprofil är de betydligt roligare och något som rimligtvis branschens kvalitetsivrare och verkliga vinfantaster bör bejaka. De seriösa sajterna kommer förhoppningsvis öka utbudet av premiumviner och de lär vara snabbare med att kunna lansera nya, ”upcoming” producenter när SB väljer att inte lita på sitt eget kunnande och vill avvakta till dess importören kan uppvisa betyg och artiklar från utländska medier som intygar att vinet är något att stå efter. För konsumenten lär gälla att den, åtminstone nu medan allt faller på plats, ska vara försiktig i sitt urval av sajter – något som den här veckans uppmärksammade konkurs i Antipodes Premium Wines visar – och man kan gissa att flera av de idag serösa, duktiga importörerna på sikt kommer ha egna sajter alternativt nära samarbeten med vinkrämarsajterna. Det sistnämnda ligger inte bara i importörens intresse: det finns ett skäl till att de flesta väljer att fokusera på att vara en länk i kedjan och inte agerar producent-importör-grossist-distributör-detaljist. Nästan slutligen är det ingen vild gissning att det redan nu snabbt ökande antalet vinklubbar av olika slag kommer att fortsätta öka allteftersom konsumenten blir alltmer villrådig av det allt större utbudet. Sist men inte minst en stilla önskan om att landets massmedier ser sin roll i kedjan och förstår det olämpliga i att de, såvida de faktiskt inte är annonsblad, över huvud taget säljer något annat än sig självt och sina annonser och då i form av tydliga annonser. Allra sist lite nytt från Bowie, nytt album ute i mars.

Maratonglöggtest & kartor

Publicerat av
6

Sommelierskolan Gustibus har i år, eller snarare 2012, till glädje för er som är avundsjukt lagda och till sorg för oss som älskar att glassa med sådant som andra inte kan få, bestämt sig för att inte göra mer glögg. Istället för en ny, unik produkt, som bara ett litet fåtal utvalda får prova, skickar Gustibus en Italien-karta som tack för det gångna året. En mycket detaljerad sådan, rent av fantastisk: man ser knappt Italien för all information. Problemet är, förstås, att man inte kan dricka den. Och den lär inte heller vara god att äta eller röka. Så det enda man kan göra är att titta på den. Det har tagit veckor av terapeutiska samtal och meditation för att komma över detta slag. Emellertid befinner vi oss nu i ett nytt år och har en ny giv på handen. Således samlar vi ihop oss och genomför, trots det övergrepp på vår status slaget under bältet innebär, den traditionella provningen av tidigare glöggar: Gustibus Baconglögg 2011 (påbörjad för ett år sedan, en i sockerlagsliknande kristaller väl förankrad kork, ljust tegelröd färg, doftar och smakar som en mix av klassiska Dessert och Mamma Scan i sina bästa baconstunder, söt), Gustibus Finglögg D.O.P. 2011 (påbörjad för två år sedan, överraskande lättskruvad kork, ljust tegelröd färg, doftar inte så mycket glögg, snarare, som tidigare, Rosita, vilket sannolikt kommer sig av de spritmacererade Julenissar som kommit till användning under produktutvecklingen och – tillverkningen, smakar som Rosita i högform spetsad med Beckers vita fasadfärg och ett eller två uns beska), Gustibus Finglögg 2.0 2009 (påbörjad för tre år sedan, kletig, svåröppnad kork, grumlig tegelfärg, doftar verkligen glögg om än spetsad med färskt sågspån, men också kardemumma, pomerans och, med tiden, i glaset, etylacetat, rejält med etylacetat, smakar som om Karlssons Klister bestämt sig för att göra en glögg, i den sista skvätten – ja, nu är den dessvärre slut! – simmar något som påminner om en jungfrufödd vinägermoder, smakar inte på den).

Så mycket bättre & Årets skiva igen

Publicerat av
Svara

För oss gamla Reeperbahn- och Ljungströmsfans är det trevligt att Olle Ljungström förmodligen nu är mer känd än någonsin. Fler får lära känna denne utomordentlige musiker och låtskrivare. Inte så lätt att hitta Reeperbahn-klipp på youtube, men några finns, till exempel det här. vinifierat utsåg ”Årets skiva 2012” redan i februari 2012 och har inte haft anledning att ändra sig på den punkten. Nu finns till och med en, dock blott en, låt från Blue fot Twos ”Tune the piano, hand me a razor” på youtube, kan avlyssnas här.