Sedan tre ledamöter i Vinkademien i Sverige, för snart ett år sedan och på SvD:s Brännpunkt, förde fram tankarna om Systembolagets – och i grund och botten vissa importörers – oförsvarligt stora utbud av omoraliska skräpviner, tillkomna i ”marknadsanpassningens” och, paradoxalt nog, ”rättvisans” namn, har en verklig debatt i frågan tagit fart. Senast genom artiklar i DN och en debattartikel i AB. Självklart fanns en pågående diskussion redan tidigare, men den lyckades inte riktigt tränga igenom till gemene hen. I samband med all diskussion i frågan, ända sedan debattartikeln på Brännpunkt, följs varje försök att uppmärksamma orättvisor och omoral av upprörda känslor och ett väldigt ojande över att någon försöker begränsa individens rätt till full frihet. Detta är förståeligt. Vem vill få sin frihet beskuren? Bortsett från fanatiska anhängare av obsoleta, men dessvärre fortsatt gångbara, tolkningar av vissa ideologier och religioner, förmodligen ingen. Samtidigt följer med den fulla friheten också fullt ansvar. Således: köp och ät ommärkt, billig köttfärs, köp och ät kött från djur som matats med kadavermjöl, gå på i ullstrumpor stickade i vedervärdiga sweatshops som i dina ögon är finfina arbetstillfällen, sitt i soffor gjorda av regnskog och tillverkade av utnyttjade barn som du på fullt allvar tror att du hjälper, drick dig full och glad på billigt skräpvin tillkommit med hjälp av i onödan bevattnade och övergödda fält och med underbetalda och av undermåligt hanterade växtskyddsmedel skadade arbetare och gläds åt allt cancerogent ochratoxin du samtidigt får i dig, ja, ät mat smittad av amöbor och gläd dig åt din frihet att inte efterkomma någons råd eller pekpinnar eller uppmaningar om en mer eftertänksam konsumtion. Allt detta är helt i sin ordning. I alla fall så länge du inte förväntar sig att någon annan ska ta ansvar om du behöver magpumpas eller drabbas av någon sjukdom till följd av det du stoppat i dig och så länge du inte förväntar dig att någon annan ska stå upp och hjälpa dig om sociala oroligheter blossar upp på platsen varifrån du köpt omoraliskt vin och där du just då befinner dig på semester: i det läget har du din fulla frihet att ta ditt eget ansvar. Pedagogisk musik.
Dela “Åt var och en full frihet… och fullt ansvar” på Twitter
Som vanligt är det en intressant diskussion och jag hoppas att alla vi som är med i fotfolket gör det enda rätta, det vill säga handlar efter förnuft. Det enda språket en handlare förstår är när kassan minskar!
Igår drack vi Bem Bi Bre och fantaster som vi är av Petalos kan vi konstatera att det här vinet är precis lika bra, om inte bättre. Något mer stramt och koncentrerat än ovannämnda, förmodar att Bem Bi Bre kan med fördel sparas en längre tid innan korkskruven åker fram.
Kul att Bem Bi Bre föll er på läppen och i gommen! Visst är det ett bra vin och det går att lagra länge, flera år… (Har jag sagt att så gott som alla viner på druvan Mencia vinner på att luftas?)
Kommentar från ”Per-BKWine” följt av svar från Lars (Per-BKWine blockas alltid av bloggens filter, där f ö den här kommentaren återfanns vid en rutincheck, och det här är ett sätt att publicera kommentaren, tidigare kommentarer från ’Per-BKWine’ inkom, om jag minns rätt, hösten 12, men publicerades aldrig. Klart det är censur, men vem har sagt att livet är rättvist?)
’Det är märkligt. Du tror fortfarande av allt att döma att monopolet är den bästa modellen för att få ett kvalitetsinriktat utbud i Sverige. Att det finns en ”bättre” monopolmodell som kan förändra det erbarmliga vinutbud som finns på monopolet.
”Om bara vi hade lite bättre sortimentsstyrning i centralkommittén, lite intelligentare produktchefer, smartare sortimentsstrateger, så skulle vi ha ett utmärkt urval viner i Sverige. Låt lådvinkonsumenterna dricka sina eländiga viner men låt vinexperterna i Stockholm se till att resten av folket får goda viner.”, verkar du säga. Eller missförstår jag dig?
Vad får dig att tro att en liten centralstyrande grupp personer på ett huvudkontor någonsin kan se till att ge Sverige ett brett sortiment vin, i enlighet med vad konsumenterna vill ha, med stort utbud av goda viner i både medelklass och lyxklass.
Men det märkliga är att här säger du dessutom att var och en får ta sitt eget ansvar. Stämmer inte det illa med ett centralstyrt ”kvalitetssortiment” à la ert förslag på SvD Brännpunkt?
Varför inte istället förespråka den enda lösning som finns för att se till att Sverige får ett riktigt bra utbud av bra viner?
Avskaffa monopolet och låt konsumenterna och marknadskrafterna bestämma. All erfarenhet från andra länder visar att det är det bästa.
Då får var och en frihet och ansvar att köpa de viner de vill. Och det blir ett oändligt mycket bredare urval av viner i Sverige. Utan centralkommitte.’
Svar från ”Lars”
Inlägget handlar om den enskildes ansvar för friheten, din kommentar om det svenska detaljistmonopolets för alkoholhaltiga drycker vara eller inte vara. Har försökt, men kan inte förstå din tankekedja.
I början av din kommentar pådyvlar du mig en, ganska märklig, åsikt, som du sedan ägnar resten av kommentaren åt att, med emfas, förlöjliga. Har försökt förstå vad som driver dig, men kommer ingen vart i de försöken och även om jag förstår att du vill ha en reaktion från min sida ser jag inget skäl till att närmare kommentera din lek med dig själv.