Seriöst & oseriöst vin, Robert Plant & The Magic Numbers

Fick, efter inlägget ”Uppgraderad Perez cruz…”, en fråga från en HR om vad som är ett seriöst respektive oseriöst vin och vad som gör ett vin ”seriösare”. Klurig fråga, inte minst som svaret styrs av vem som svarar. Mitt svar är, att ett populistiskt, tillrättalagd, kanske rent av pimpat vin inte är särskilt seriöst. Ett sådant vin har en för sitt pris stor, endimensionell doft och en kraftfull smak som utmärks av en upplevd sötma och framföralltBaltos avsaknaden av sträva element – däremot kan det mycket väl bjuda på en del beska, som den som sväljer fort inte känner. Ett seriöst vin är allt utom det nyss nämnda. Doften är mer än endimensionell, oavsett prisläget, och smaken kan mycket väl bjuda på lite motstånd i form av en viss strävhet, framförallt i röda viner, och en frisk syra i vita och rosa viner. Den som vill prova ett enligt mina preferenser oseriöst vin kan ställa landets bäst säljande vita respektive röda vin – båda billiga boxar för övrigt – mot till exempel rejält seriösa verk som Clotilde Davennes Bourgogne Blanc 2012 och Francoise Feuillat-Juillots Montagny ”Les Crèts” 2010 på den vita sidan och Dominio de Tares Baltos 2010 och Miguel Merinos och min MDLVX 2010 på den röda sidan. Det som i det tidigare inlägget menades med att vinet blir mer seriöst är, att det genom en liten ändring i mixen av druvfält och ekfat blir mindre omedelbart men däremot mer mångdimensionellt på näsan samtidigt som det får en betydligt stramare och mer spännande smak. Robert Plant. The Magic Numbers.Pablo Neruda om vin

4 reaktion på “Seriöst & oseriöst vin, Robert Plant & The Magic Numbers

  1. Tack, ett utmärkt svar. Förstår hur du tänker och jag köper det och vinerna, de seriösa. En härlig Robert Plant, go’ röst han har.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *