Ett tag sedan den här godbiten kom ut, påpassligt kallad Kanada i svensk översättning. Enormt hyllad mest överallt och en sådan där bok som alla bara måste ha i sin bokhylla – låt vara att hen nödvändigtvis inte behöver
läsa den. Det räcker med att läsa någon recension som talar om nobelpris och så för att kunna tala om boken. Vad tycker då vi om denna bok? undrar definitivt nu HR:en som orkat läsa så här långt i den här lätt tjatiga och kommer-aldrig-till-saken-texten. Jo, alltså det är en fantastisk text. Rejäla personporträtt och miljöbeskrivningar och närmast ändlösa fördjupningar. Som om 1900-talet aldrig inträffade. Och det är bra. Riktigt bra. Men också tråkigt. För att inte bli alltför fordskt långrandig är det här en fantastisk, tråkig bok men absolut inte en fantastiskt tråkig bok. Jag vet att ni förstår och vi rundar nu av med mycket GY!BE – vackert så det förslår, och från Kanada.
Han är alltid bättre i det korta formatet. Jag tycker inte att Canada motsvarade mina förväntningar. Han pratar bort den.
Ja, frågan är om inte de korta texterna mot slutet är bokens bästa sidor?
Håller med bägge – stark bok, men ”lite för många ord per intryck” om man säger.
En bok som BORDE vara tråkig men inte är det är John Williams nyupptäckta Stoner…
Noterat – tack för tipset!