Tredagarstest Mateus & JS Bach

En fråga hela vinvärlden ställt sig sedan urminnes tider är vad som händer med en flaska Mateus när denna det sena 1970-talets dunderstora världshit ställs tillbaka i kylen sedan cirka en fjärdedel av dess innehåll avlägsnats. Ett skäl till att ingen enligt vad som är känt någonsin kommit fram till ett korrekt svar på frågan torde vara att Mateus vanligtvis inmundigas hastigt och lustigt i sin helhet och i nära anslutning till buteljens öppnande. Inte ens forskarna vid Institutet i Schweiz tycks ha klarat av den utmaning det innebär att gå till botten med en sådan här flaska tillrättalagt snusk i vinform. Sådan tur då att vinifierat finns där på vetenskapens bräckliga barrikader när det drar ihop sig till empiri ochMateus seriös, alkoholrelaterad forskning. Det ska erkännas att er utsände i de grumliga vinvattnen hade en förutfattad mening om utfallet. Tesen var att vinet skulle smaka apa efter tre dygn i frihet och vara fullt ut oxiderat. Men tji fick den fördomsfulle. Istället visar sig vinet ha en mer uttalad och tydlig doft efter att ha stått öppet. Det som var knutet och litet för några dagar sedan, uppvisar nu rejäla jordgubbstoner och får Hustruns – ja, jo, hon var också med och provade så att ”allt skulle gå rätt till”, som hon sa – outgrundliga tankebanor att hamna i en flaska Lambrusco och helt fel är väl inte det, även om vi nu aldrig skulle erkänna det. Smaken står också upp på ett bra och friskt sätt. Bättre än häromdagen. Låt vara att en svavelhinna infinner sig i munnen. Så vad drar vi då för slutsatser av detta? Hustrun menar att vinet är kraftigt underskattat, er utsände i de bättre vetandes värld vet att det handlar om ett från början kraftigt översvalat vin (läs här, provningsindikatorerna för översvavling lyser så rött att hela stolpen blir röd) som nu, när svavlet bundits, förmår ge ifrån sig de fruktiga aromer som tidigare blott fanns där i inkapslad form och smaken står sig, såklart, med tanke på dels de svavelmängder som finns där som en garanti även efter tre dagar, dels den syra detta sötade vin trots alltJS Bach innehåller samt, sist men inte minst, all den koldioxid detta vin späckats med. OBS! vi ger oss inte med detta. Se det som en kontrollstation. Vi återkommer med mer information från försöket allteftersom tiden går och vi får nya, spännande rön att sprida till vår ignoransfyllda omgivning. Hittills kan vi konstatera, att Mateus bör luftas rejält före servering, helst ska det öppnas tre dagar i förväg och ställas in i kylen fram till dess dess stund är kommen. En som hade koll på Mateus redan för hundratals år sedan var JS Bach och vi lyssnar på vad han hade att säga om saken.

8 reaktion på “Tredagarstest Mateus & JS Bach

      • Må det vara som du tror!
        Jag drar mig till minnes att jag såsom ung valp läste en ”dramatiserad skildring” av hur Johann Sebastians verk, altså Matteuspassionen, återupptäcktes i ett sömnigt notbibliotek och räddades åt eftervärlden, enligt min vaga minnesbild av ingen mindre än Franz Schubert (?!) – eller var det Brahms? – vilket väckte starka känslor hos mig; möjligen förebådande mitt vuxna livs intensiva intresse för och fascination av sedan länge tillslutna vinbibliotek såväl som historiska viner/buteljer. Musik och vin ligger mycket nära varandra, på många plan.

          • Jaaa! Rätt! Mendelsohn var det ju :)
            En mycket rörande roman eller romantiserad biografi berättade om detta. Ägde boken, men huset där min studentlya på Tattarbacken i Bollnäs inrymdes brann ner i en väldig brasa i maj 1978 och alla böcker, grammofonskivor, instrument – däribland en original metallic vinröd stereokopplad Gibson ES345 vintage 1959 – gick upp i eld och rök… :(

  1. Neeeeej! Inte en 59:a säg inte det! Även om det var ett tag sedan det hände lider jag med dig! Känn mitt stöd Frater Montanus.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *