Systembolaget vill bli bättre & Ernst Rolf

I en ansträngning att få Systembolaget att ”uppfattas som en ledande detaljhandelskedja vad gäller sortiment, kunnande, service och ansvar” genomför nu företaget en ”marknadsundersökning” riktad mot bolagets 100 största leverantörer. De frågor dessa har att svara på rör hur väl de anser att SB ”lyckas med sitt uppdrag och med att leverera kundnytta, men inte minst hur vi kan förbättra de gemensammaErnst Rolf processerna – såväl rutiner som hjälpmedel, exempelvis leverantörsportalen”. För att säkerställa anonymitet ansvarar undersökningsföretaget YouGov för fältarbetet. Enligt uppgift har sådana här undersökningar gjorts även tidigare, men då mer blivit ”missnöjesyttringar”. Nu försöker SB och YouGov formulera frågorna så resultatet ska bli mer konstruktivt. vinifierat applåderar initiativet och hoppas att de 100 tillfrågade tar sig an frågorna på bästa sätt – ett unikt tillfälle att försöka påverka till det bättre utan att känna oro för att bli persona non grata. Må detta resultera i många kloka slutsatser och förbättringar. Ernst Rolf.

Åh nej! Det osvavlade vinet återuppståndet! & Michael Calfan

Det hade gått ett par timmar efter (går)dagens stora test, den första kontrollstationen i ett precis påbörjat maraton-lopp, där svavlat och osvavlat vin ska jämföras över tid. Dagens stora nyhet var segern över Det osvavlade vinet, som äntligen!, efter 2,5 månader i öppen flaska, och med blott en bottenskyl sedan flera veckor, sakta men säkert antog enDet osvavlade vinet oxiderad doft och smak efter någon timme i glaset. Seger! utbrast vinifierat i en post och spelade till och med segermarscher och höll på att trilla omkull på grund av segerruset samtidigt som segerns sötma var så påtaglig att munnen behövde en espresso för att komma i balans. Då. Ser. Hustrun. Glasen. I. Laboratoriet, även känt som ”hennes köksbänk”. Och. Doftar. På. Det osvavlade vinet. Och. Utbrister. ”Krusbär!”. Sablar! Jag provade om och visst var där gröna, nykrossade krusbär i glaset. Oxidationen som bortblåst. Det förbannade vinet återuppstod efter tre-fyra timmar i glaset! Omöjligt. Det är något sjukt med det där vinet. Något ohälsosamt och förbannat. Samtidigt måste man inse när man är besegrad. Hatten av för det förbannade vinet och må det guppa runt i frid ity nu är det vaskat och borta till dess det återuppstår i ett odödligt vin nära dig. Michael Calfan.

Osvavlat vs svavlat, maratontest & Crimson Projekct

vinifierat har genom åren bedrivit ett flertal maraton-test, för att nu inte tala om dagen efter-test, men frågan är om något försök överraskat lika mycket som långtids-testet av det osvavlade vinet. vinifierat har lovat följa upp det med en direkt jämförelse över tid av samma vin i osvavlat respektive svavlat skick. Idag inleddes det testet med att en ny flaska öppnades av Det osvavlade vinet, dvs ett osvavlat chardonnay-vin från Domaine de Brescou i Languedoc, och den jämfördes med samma vin i sin ”gatbils-version”, alltså med svavel – för övrigt ett vin som säljs via BS i Sverige (fel årgång på SB:s sajt). Dessutom hälldes dels den sista skvätten ur den sedan 2,5 månader öppna buteljen med osvavlat vin upp i ett glas, dels provades en flaska av den svavlade varianten som stått öppen fyra dagar. Så här lyder en sammanfattning av utfallet av den här första kontrollstationen:Svaveltest

Det osvavlade vinet, som nu stått öppet i 2,5 månader, har antagit en orange nyans och en djupare färg, skillnaden jämfört med både en nyöppnad butelj osvavlat vin för att nu inte tala om en flaska svavlat är stor. Doften är inledningsvis fortsatt okej eller som Hustrun aningen irriterande utbrast då hon kom förbi laboratoriet, vilket hon påstår sig ha full tillgång till då hon envisas med att kalla det för ”sin köksbänk”, ”Oj! Det hänger ju fortfarande ihop!”, jaja, visst fanns där både torkade plommon och fikon och färska gula plommon, men det smakar en aning fatt nu och har antagit en nyans av mer jäst än jästfällning i smaken, mycket riktigt finns nu också en del utfällningar i buteljen; efter någon timme tacklar för första gången under det 2,5 månader långa testet smaken av och drar mot oxid! Ytterligare en timme senare är Det osvavlade vinet ungefär likadant: fortsatt inte helt borta, men nu ganska oxiderat.Det osvavlade vinet

Den nyöppnade buteljen med osvavlat vin är inte helt olik den förra flaskan då den öppnades, färgen är gyllengul och doften ganska stor och den bjuder på en hel del frukt och, vid närmare eftertanke, charkuterier, alltså en lätt animalisk ton, bra balans och hygglig fräschör tack vare närvarande koldioxid, aningen grape. ”Doftar bäst av alla, mycket Bourgogne över detta och det är spännande,” säger Hustrun och tillägger, ”men det smakar inte bäst det gör… (läs vidare)”.

Domaine de Brescou Blanc Vin Nature

Denna det nya maratontestets första dags mest intressanta fråga är hur det svavlade vinet står sig mot det osvavlade. Tja, enligt Hustrun är det det här vinet, det svavlade, som smakar bäst. Helt klart uppvisar det en friskhet och frukt som vinet ovan saknar och det upplevs som mer koncentrerat och kraftfullt. Vad man sedan föredrar torde vara en smakfråga. Återstår att se hur det klarar sig i längden. Buteljen som stått öppen fyra dagar är fortsatt frisk och fräsch till sin karaktär, men har definitivt tappat en del.Osvavlat rött

 

Som ren bonus till vinifierat självt och alla HR drog vinifierat också ett osvavlat rödvin från Domaine de Brescou och skörden 2013. Det här vinet är gjort på cabernet sauvignon och uppvisade en färgrikedom gränsande till det absurda, snudd på blåsvart. Doften är ganska stor och domineras av örter och garrigue; ett mycket kraftfullt och koncentrerat vin med bra balans och samma inslag i smaken som vi hittar i doften; saknar lite fräschör men är desto kraftfullare och i övrigt ganska bra, dras dock med lite beska framförallt i eftersmaken. Provade en annan flaska av det här vinet för några veckor sedan och om det beror på en flaskvariation eller att det gått några veckor är svårt att veta, eller om provaren är i bättre form idag, men klart är att den här flaskan var bra mycket bättre än den som nyligen provades på plats (läs Domaine de Brescou). vinifierat tycker det här vinet är så där, men tror att det faller väldigt många i smaken med sin lite grovhuggna men ytterst vitala stil, lite som ett Saperavi i god form. The Crimson Projekct.

Äntligen! Osvavlade vinet ger upp!, segermarsch & Budgie

Visste väl att det skulle kunna gå ta det osvavlade vinet av daga! Kan idag, efter att flaskan stått öppen i 2,5 månader, de senaste veckorna med blottDet osvavlade vinet en bottenskyl kvar, stolt meddela, att vinet förvisso höll ihop då det hälldes upp i glaset och att det var fullt drickbart (se kommande inlägg), men!, det oxiderade ur så sakteliga då det stod upphällt och nu, efter någon timme, är det mer oxiderat än något annat. Seger! Vintagemusik: Budgie.

Vinskörden 2014 & Tonbruket

Hur går det då med årets skörd och hur ser det ut ute i världen? undrar vi nog lite till hens i skrivande stund och för att HR:n åtminstone ska slippa bekymra sig för den saken har er utsände i de dygdiga och djupsinniga druvplockarnas vederkvickande och volymfyllande värld lite intressant information att bibringa de undrandes svarssökande skara. IBrescou, ostron södra Frankrike är Domaine d’Escapat i Minervois igång sedan ett par veckor och såvitt går bedöma så här långt förlöper allt väl. Bra skördeväder och mognad som infinner sig allteftersom. En bit åt ostnordost skördas det för fullt på Domaine de Brescou. Vi sparkade igång för några veckor sedan och nyss hemkommen därifrån kan jag rapportera om strålande skördeväder – sol, +30 dagtid, +18 nattetid – och läcker mognad. Med det sista menar jag en mognad ungefär som den ifjol och sprungen ur mer svalka och nederbörd än ett normalt år. Skillnaden mellan 2014 och 2013 är dock dels att 14 föregicks av ett annat lite svalare år, dels att druvorna är helt rena i år, m a o inga problem med angrepp överhuvudtaget. Det gör att man kan vänta in det perfekta skördetillfället utan att behöva oroa sig för röta och annat. De vita var igårAbdyika vingård inne i de sista skälvande minuterna av den alkoholiska jäsningen och såväl chardonnay- som viognier-tankarna uppvisade tydliga och för området fräscha druvaromer. Vi blockerar den malolaktiska jäsningen i år också och hoppas på så vis bevara vinet friskt och fräscht utan att tillsätta syra – något som jag f ö i alla lägen försöker undvika. Rosévinet, Fleur d’Eté får i år 30 procent pinot noir – brukar variera mellan 25 och 40 – och det känns perfekt: vinet uppvisar allt som det ska uppvisa så här mitt i jäsningsprocessen; rätt färg, rätt syra och rätt aromer, känns mycket lovande. Domaine de Brescou har investerat mycket i omplanteringar de senaste åren och ett resultat av det ser vi i år i vår syrah, som för första gången förenar kraft och koncentration med frukt och finess – förr fick vi nöja oss med att försöka få fram hälften av de sakerna då klonen var mer inriktad på volym än kvalitet. Sist men inte minst har vi plockat in den största delen av druvorna som ingår iTonbruket prestigevinet ”Château de Brescou”, grenache och en skvätt syrah. Känns perfekt med sin medelfylliga komplexitet – målet här är att göra ett vin som vilar mer på komplexitet och elegans (och grenache) är kraft och koncentration. Vi har i år också adderat fler 600 literstunnor till fatparken som används för ”Château-vinet”- tidigare försök har tagit oss från barrique till 500 liter, gissningvis fortsätter vi ytterligare ett steg från 600 litersfaten och installerar ett par foudre/liggare i framtiden. Återkommer med lite fakta om skörden i södra Bulgarien om en vecka då jag är där. På Red Mountain, Wa; ser allt bra ut men det kommer finnas mer att rapportera om några veckor och samma sak gäller Rioja. Tonbruket. PS På Ästad utanför Varberg startade skörden i fredags.

Ekströms Chokladpudding, Povel Ramel, Hot Chocolate & Hard Stuff

När allt såg som mörkats ut, när påstortellinin inte längre räckte till för att stilla hunger och lustar och när den felmätta tagliatellin gått torr i kastrullens botten och intagit en form som gör den mer intressant för Vattenfalls kraftverk än matbordet, då, då stod den bara där i ett förklarat och gudomligt skimmer på hyllan i matvaruaffären: Ekströms Chokladpudding! Trodde först det var en hägring från en sedan längeEkströms Chokladpudding flydd och bortglömt barndom, men nejdå, den var på riktigt, en verklig produkt för verklighetens folk. Det fantastiska med den här nostalgitrippen är att den inte bara är god och nyttig utan också hyggligt enkel att tillreda för den som har tillgång till kall mjölk, en bytta och en visp. Och skulle du råka missa volymerna av det ena (mjölken) eller det andra (chokladpulvret) blir det gott i alla fall. Med andra ord är det i ett slag slut på den gräsänklingsblues som vanligtvis infinner sig vid Hustruns utflykter och vi talar numer snarare Hot Chocolate och Hard Stuff när hon är utflugen.

Din röst, din framtid, George Jones & Sara Bareilles

Samtlig riksdagspartier har rimligtvis en hel del i sitt partiprogram som kan tilltala alla och samtliga har lika rimligtvis en och annan inkompetentGeorge Jones politiker på plats, lokalt, regionalt, i partikadrerna, kanske rent av i Riksdagen. Omvänt har väl de flesta riksdagspartierna saker i sina partiprogram som vi inte tycker om och alla har de ett knippe mer eller dugliga politiker att visa upp. Däremot är det bara ett parti, Sverigedemokraterna, som gett fritt spelrum åt dumheten och som högst medvetet flörtar med populism och krafter som historien har visat inte är särskilt kloka och över tid inte heller särskilt hållbara alternativ. I vart fall tillsvidare är Sverige en demokrati med fri rösträtt och en fri press så det är inte så mycket att säga om att ett sådant här partiSara Bareilles finns eller att en del besvikna människor faller för dess lika skickligt smidda som populistiska locktoner och röstar på det. Dock bör vi alla inse att den som röstar på det här partiet i grunden väljer dumheten. Den som inte känner sig hemma i något parti eller som vill ”proteströsta” kan alltid välja blankt. George Jones berättar hur det kan gå och Sara Bareilles hjälper dig att sjunga en liten sång till din favoritpartiledare.

Svenskt vin & Föreningen Svenska Vinodlares årsmöte 2014

Mitt besök på Ästad Gård utanför Varberg och planeringen av årets skörd sammanföll med att Föreningen Svenska Vinodlare arrangerade sitt årsmöte där. En trevlig tillställning där entusiastiska odlare från i vart fall olika delar av Götaland var på plats, utbytte erfarenheter, käbblade lite grann och mestadels hade kul och umgicks. En programpunkt var resultatet av årets vinbedömning, som sker i regi av Anders Öhman påSvensk vingård Gustibus i Malmö. Enkelt uttryckt sätts en jury av olika vinproffs samman, de bedömer sedan till juryn insända viner (ett drygt 50-tal i år) och ger godkänt till alla som samlar ihop minst åtta av 20 möjliga poäng. Utfallet har historiskt varit sådär och det var det i år också (läs mer här). Delvis beror detta gissningsvis på att flera av de ”stora” producenterna inte sänder in sina viner för bedömning – därtill, menar de säkert, är risken alltför stor att de åker på ett i deras ögon missvisande resultat. Den farhågan är förståelig. Medan mer hobbybetonade producenter kan ta ett inte fullt positivt utfall är i princip en medalj ett måste för de stora. Eftersom majoriteten av ”de stora” och etablerade redan säljer allt sitt vin har de mer att förlora än att vinna på att delta i bedömningen. Detta är ett problem för svenskt vin eftersom alla, även de stora, har allt att vinna på att näringen visar upp sitt bästa ansikte så ofta som möjligt. Ett svagt utfall i tävlingen slår både indirekt och direkt tillbaka på alla vinodlare i Sverige. I framtiden lär någon form av bedömning bli obligatorisk för den som vill klassificera sitt vin i Sverige och ju förr näringen själv har en struktur för detta klar desto bättre är det och desto bättre kontroll fårSvebsk vingård2 man över sin egen verksamhet – alternativet är att den ansvariga myndigheten tar hand om både uppbyggnaden och hanteringen av detta. Vid sidan om vikten av att få med alla eller i vart fall de flesta på en gemensam syn på hur bedömningen och kontrollerandet ska gå till känns det som önskvärt att föreningen funderar över hur den kan göra sitt årsmöte, eller ett annat arrangemang, till en årligt återkommande manifestation för svenskt vin – en manifestation där alla visar upp sina bästa viner och som är öppen främst för media men också i rimlig mån för allmänheten. Det händer mycket spännande inom den svenska vinvärlden och vinerna blir allt bättre och det är dags att visa upp det samtidigt som ett direkt möte med vinkritiker och för den delen den vinintresserade allmänheten ger producenterna ett utmärkt tillfälle att få kritik på och diskutera sina alster med andra än den egna naveln. Det sista kan låta brutalt men det är ett gemensamt drag för vinproducenter världen över att de tenderar till att bli alltför nöjda med sina produkter om de inte utsätts för ständigt åsiktsutbyte – med tanke på de inte helt enkla odlingsförutsättningarna i Sverige och att hybrider används är det viktigt att fortsätta vara ödmjukSvensk vingård inför uppgiften; att en internationell vinguru vid ett tillfälle säger snälla sker om ett vin innebär inte att allt är frid och fröjd för näringen. En sista reflektion kring mina intryck från årets möte och tävling är att många producenter fortsatt har problem med buteljvariationer – kanske är det en god idé att juryn nästa år provar två eller tre buteljer från varje producent? Rimligtvis kan inte ett högre betyg gälla om flaska två inte håller måttet, men producenten kan då få ett kvitto på att vinet i sig är godkänt, nu gäller det ”bara” att få bort flaskvariationen, som inte sällan förefaller bero på svavelhanteringen – här förtjänar att nämnas att även den som svavlar med återhållsamhet kan drabbas av svavelväten och annat och den som svavlar vid fel tillfälle kan bli sittandes med ett vin som både är oxiderat och översvavlat. Jag provade viner som var korrekta, d v s utan defekter, men som inte blivit godkända av juryn och jag provade något vin som blivit godkänt av juryn men som jag inte skulle ha godkänt; min gissning i båda fallen är att skillnaden i bedömningen beror på buteljvariationer. Sist men inte minst förtjänar det att upprepas att de svenska vinerna blir allt bättre men det gäller också att visa det på bred front och framförallt utanför den redan frälsta skaran, samtidigt som det också är viktigt att förstå att det faktum att ett vin är fritt från defekter inte gör det till ett kommersiellt gångbart vin.

PS En mindre diskussion om vad som kan betraktas som ”svenskt vin” försiggick på sina håll vid mötet. Det torde vara ganska enkelt att slå fast att Sverige här ska följa internationella regler. Däremot tål det, mest som en kul tanke, att tänka på vad som är att betrakta som svensk glögg, sprit och öl med tanke på att dessa produkter vanligtvis i varierande utsträckning innehåller importerade delar – ungefär på samma sätt som svenska bilar och mycket annat gör det.