Julklappstips: några exklusivare rödviner & CCS

Ända sedan julklappstipsen på vitviner har HR:en suttit klistrad framför datorn, bitit på naglarna, misskött sitt arbete och mått allmänt dåligt, men nu är det slut på det för här kommer så äntligen uppföljaren i form av några tips på några synnerligen lämpliga röda julklappsviner att ge tillMontelena Estate både den som behöver och inte behöver: 1. Leon Dormido 2007 magnum, nr 79631, 335 kr. Ett återkommande tips här på vinifierat. Välbalanserad Rioja från vinläget ”Mendiguerra” i Briones. Mycket tempranillo och smak, väl avvägd ek. Drick nu eller spar länge. Finns även på 75:a men magnumen är mer lämplig som gåva, tycker vinifierat. 2. Montelena Napa Valley Cabernet Sauvignon, nr 71926, 299 kr. Klassiker från Napa Valley. Snyggt stramt och välbalanserat vin som inte har mycket av överdådig kraft, snarare elegans, över sig. Drick nu eller lagra länge. För den som tycker sig ha råd eller bara är korkad finns också underbara Montelena Estate CabernetGranite-Syrah_bottle Sauvignon att ge bort, nr 72337, 879 kr. Mycket bättre än så blir inte USA. 3. Här ett ganska ovinifieriskt tips: två sydafrikaner! Å andra sidan inte vilka sydafrikaner som helst. I senaste Platter, Sydafrikas egen vinbibel, utsågs Mullineux till årets producent och gårdens viner fick enormt bra kritik genomgående. Vinifierats julklappstips är de båda ”terroir-vinerna” Mullineux Granite Syrah, nr 78273, 625 kr, och Mullineux Schist Syrah, nr 78274, 625 kr. De kostar en del, men för den vinintresserade är det här en mycket eftertraktad gåva och något som hen kanske inte springer och köper på eget bevåg. 4. Avslutningsvis en amerikan jag själv satt ihop, Hedges Limited Edition Malbec, nr 73061, 399 kr. Limited-utgåvorna görs alltid i små upplagor, aldrig över ett par tusen buteljer, som är lika med ingenting i USA, i detHedges-RedMountain här fallet är det dessutom bara två fat som används, det vill säga det gjordes mindre än 600 buteljer. Bortsett från den lilla upplagan talar för det här vinet A det relativt sett låga priset i Sverige, mycket dyrare i USA 2 Malbec från Red Mountain! Ingen sann vinälskare kan inte gå igång på det. OBS! Merparten av vinerna som tipsas måste beställas så var ute i god tid. CCS.

Om inte taxen når upp, nå inte ner

Vingårdsvännen dök upp för att ta en bira i den aningen bleka men ändå värmande novembersolen. När vi satt där och hade det som trevligast dyker så, plötsligt, en obekant, yngre herre upp. Senare skulle det visa sig att han ville låna en domkraft enär han fått punka en bit bort. Men just då visste vi inget om detta och det som hände var att två av hundarna, den pyttelilla dvärgtaxen och den jättestora hovawarten sprang honom till mötes. Den lille smågläfsande, den store med rest ragg och ett allmäntTaxen Iton hotfullt uttryck som underströks av ett dovt muller i strupen. När så hovawarten ställde sig på bakbenen och lät sitt muller gå direkt från strupen in i den nu ganska spaka, unga mannens ena öra, ansåg sig er utsände i de vaktande hundarnas blodstörstande värld manad att säga något klokt. Det blev ”Stå still! Ta ner händerna!”. Detta gjorde dessvärre den aningen bleka, unga mannen och därnere väntade dvärgtaxen som påpassligt tog ett rejält tag i ena labben och tryckte till så den förskrämde ynglingen ylade. Om det finns någon sensmoral i detta så är det väl att du inte ska gå in på ett revir där du inte har att göra om där finns en stor och en liten vakthund för hur du än försöker se upp så måste du också se ner, vilket leder till ett omöjligt dubbelseende som lätt slutar med en blödande hand. Vad som skedde sen? Självklart skällde jag ut ynglingen för att han provocerat hundarna, men han fick låna en domkraft trots att han varit dum.

Jasser Haj Youssef

Utan större svårigheter och utan att begå våld på sig själv går det tillstå, att Jasser Haj Youssefs Choral är ett vackert stycke musik, och se så nöjdJasser Haj Youssef han ser ut, Jasser, åtta minuter in i stycket och undra på det. Det går faktiskt, fortsatt utan att våld behöver tas till i någon större utsträckning, att säga att det här är njutbart. Dock en förhållningsorder: slappna av, slut ögonen (ställ mobilen så den ringer om 7.55 så du kan titta på Jasser mellan typ 7.57 och 8.15), lyssna.

Vikten av att lagra bubbel & inte & Pink Floyd

Det är en gammal sanning som tål att upprepas: ofta är bubblet du får med dig hem från butiken nyligen degorgerat och därmed väl ungt att dricka. Eller, rättare sagt: det blir bättre om du låter det ligga ett par månader ett rent av år. Hur länge, beror förstås på kvaliteten och de enklare skumvinerna, inte minst då de som bara får sig en dos koldioxid före buteljeringen, vinner sällan på lagring – de brukar vara halvdana från start och blir sedan allt sämre och kan bara räddas av att du slår en skvätt svartvinbärslikör eller någon form av saft i glaset och gör en så kallad Kir Royale, brukar bli okej även om basvinet är strunt. Nog av. Till saken.Bubbeltest Davenne2 vinifierat har på uppdrag av Terrific Wines jämfört nydegorgerad Crémant de Bourgogne från Clotilde Davenne med en flaska som lagrats i rumstemperatur ett och ett halvt år. Skillnaden är enorm samtidigt som utfallet inte är exakt som förväntat. Normalt borde den äldre flaskan vara bättre i alla lägen, men faktum är att Clotildes fokuserade och skarpa stil gör att även det unga vinet kommer ut på bästa vis. Möjligen beror det på att flaskan som är ”ung” redan har några månader på nacken sedan degorgeringen, men i alla fall: budskapet till oss är tydligt. Det här är ett vin som tål att hinkas även i sin tidigaste ungdom. Ber Terrific Wines om ursäkt för utfallet förväntades nog vara att vinet absolut skulle lagras… Bubbeltest DavenneDet lagrade vinet har förvisso mer djup och komplexitet och upplevs också som rundare och bredare och det är gott, men det får ändå stryk i min provning eftersom det unga vinet är så sanslöst friskt, rent och fräscht i sin rättframma och fruktburna uppenbarelse späckad av mineralitet och precision och även om smaken är något kortare i den unga modellen är den å andra sidan så ren och snygg och sprudlar så av den uppfostran vinet fått på jästfällningen att man inte kan önska sig så mycket mer av en Crémant de Bourgogne. Ni som ska handla bubbel idag eller inför julen eller Nyår eller vad som helst och inte vill lägga minimum 300 kronor på en drickbar skumpa, ni har här ett utmärkt alternativ: Crémant de Bourgogne (Clotilde Davenne), artikelnummer 7725, 129 kronor. Läs mer om vinet och hur det görs här. Vi rundar av med rykande färsk Pink Floyd. PS Viktigt vid all lagring och inte minst då av bubbel: se till att vinet inte utsätts för ljus.

Om vinets oändliga livslängd, svavel, Hundvakten & Emir Kusturica

Det är inte lätt att utföra vetenskapliga experiment i en ignorant miljö. Är det inte hundarna så är det Hundvakten som tömmer provflaskorna. Lämnade, som bekant för HR:en, det öppnade, lågsvavlade chardonnay-vinet från Domaine de Brescou tillsammans med det öppnade, osvavalade i kylen. HR:en har kunnat följa de här båda vinernas utveckling här på bloggen, men nu är det slut med det! För när jag vände ryggen till och for iväg på en resa samtidigt som Hustrun arbetade på sitt håll fick Hundvakten den i sig inte skogstokiga idén att börja med att dricka upp vinerna som stod öppnade i kylen. Eftersom det osvavlade är oetiketterat vågade hon inte röra det. Däremot återstod blott en bottenskyl av det lågsvavlade vid er utsändes i de undersökande vinprovarnas svårforcerade terräng återkomst. Vad göra?Domaine de Brescou Blanc Vin Nature Tja, inte så mycket annat än att genomföra ett sista test av vinet och sedan återvinna flaskan. Det här med svavel är som vinifierat tidigare påpekat ett tämligen missuppfattat fenomen och idéerna såväl om dess förträfflighet som uselhet har sällan någon konkret verklighetsförankring. Däremot handlar det ofta om att någon sprider någon annans tankar och i värsta fall irrläror, eller så är det personen själv som fått för sig att det måste vara si eller så och till exempel att i princip osvavlat vin, alltså med någonstans mellan 10 och 40 mg/l, inte kan påverkas av svavlet i doften och smaken. Det kan det, och gör det ofta. Kort sagt domineras inte sällan doften en aning paradoxalt av svavelföreningar då producenten bara tillsatt 10-20 mg/l. Hårt svavlade, enkla viner är å andra sidan definitivt de som tar mest illa vid sig av svavlet eftersom de alltid kommer att dras med en direkt störande svaveldoft på näsan och en klumpig svavelbeska och – hinna i smaken – låt vara att inte alla känner vad detta är, men alla känner att det inte är något positivt. Åter andra viner – vars fria svavelhalt tryckts upp i samband med buteljeringen och som redan före det fått en hel del svavel – kommer att domineras av de svavelburna aromerna när de ”mognar”. Nu är det många som 1 inte bryr sig om de där svavelföreningarna i ”osvavlade” viner, 2 inte bryr sig om de översvavlade skräpvinerna, 3 tycker det är mognad som ska vara där när svavelföreningarna tar över äldre vitviner som buteljerats med hög halt fritt svavel. Och därmed är det inte så mycket att orda om. Individen gillar det där, oavsett vilken av vintyperna vi talar om. Var och en blir också salig på sin tro. Däremot borde individen lära sig att ligga lågt med pekpinnar ity den har vanligtvis i grunden ingen aning om hur det här med svavel fungerar, egentligen. Så till saken, dagens provning av den lågsvavlade gatversionen från Brescou och några ord om hur man gör vin utan dominans av svavelbaserade aromer.Vitvinstest Så här gör man, i stort: ren skörd, ren materiel, balanserad mängd syre under hanteringen, mycket försiktig svavling (utan att riskera vad jag skulle vilja kalla deviationer), prova vinerna minst en gång per vecka, håll råkoll på svavlet och bedöm svavlingen utifrån provningen, har du gjort allt rätt står du med relativt låg halt totalt svavel när buteljeringen närmar sig och du kan nöja dig med att försiktigt svavla på det fria och göra det i balans med det nu bundna svavlet. Notera att vi här inte talar om några dogmatiska regler som ”jag svavlar aldrig!” eller ”vid buteljeringen ska den fria halten ligga på 50 mg/l med tanke på den inbyggda oxidationseffekten!”, utan pragmatiskt arbete, som ställer stora krav på den som gör vinet. Det vi alla kan lära från merparten av världens läroböcker i önologi är att vi ska panga på med svavlet och det är korrekt tänkt utifrån en säkerhetsaspekt som merparten av önologer/vinmakare har att förhålla sig till då de kommer att få hantera inte helt rena druvor i en inte helt ren miljö och har som huvudkrav på sig att inget ska få gå åt skogen i hanteringen. Nå, hur var då det där lågsvavlade vitvinet, som den här posten handlar om?Lågsvavlat Brescou Till att börja med ligger ofta vinerna från Domaine de Brescou lägre i svavel än den här chardonnayen från 2013 (som håller <70 mg/l totalt, jfr med tillåtna 200 mg/l), men man ska veta att vi inte aktivt försökt minimera svavlet maximalt här – i så fall hade vi buteljerat tidigare, nu fick det ligga länge i tank istället. Med andra ord är runt 70 mg/l ungefär så högt vi kommer på Brescou i svavelhantering. Nå, för sista gången, hur var då vinet? Jo tack, det var smått skrämmande nog fortsatt helt okej! Närmare två månader efter öppnandet. Den initiala frukten saknas, förstås, till del, men där finns inga oxidtoner och smaken är riktigt god och definitivt korrekt och fortsatt fruktdominerad (gula äpplen). Men hur kan detta komma sig? Återigen: renhet, balans i skörden och klok syre- och svavelhantering ger låg total svavelhalt samtidigt som du undviker de svavelbaserade aromerna och ger vinet uthållighet och livslängd (självklart kan du inte heller använda jäst som bygger aromer med hjälp av svavlet, men det torde vara så uppenbart att det bara är en parantes i informationsflödet här). Vill påpeka att den som lågsvavlar och har en orenhet med någonstans inte får det här resultatet och då kan svavelbaserade aromer vara lika kul som de smutsaromer och rent av defekter vinet annars kommer dras med. Samma sak gäller för den som svavlar fel vid fel tillfälle, även då personen ifråga använder lite svavel: resultatet blir inte bra om vi med det menar att vi vill undvika de på ett klumpigt vis svavelbaserade aromerna (gigantisk skillnad här på lite finare krutrök och för de flesta okej tändsticksplån och inte så kul  ruttna ägg och blomkål). Äntligen: Emir Kusturica!

De dödliga porerna & Ann-Louise Hanson

Det var just i det där ögonblicket, när han prickade också det tredje av vinerna i den direktsända vinpoden, han stod på toppen av sitt livs bana och han visste det. Det som en gång i tiden varit lätt besvärande dofter och en huvudvärk som gick att tänka bort, hade nu nått en sådan styrka att det tagit överhanden i hans liv. Nu återstod bara en ökenvandring till graven, förvisso kantad av fler lagrar men likväl en plåga. Och så hade det egentligen alltid varit.

När han som liten spoling ropades in till föräldrarnas kalas och fick gissa dofter inför häpna åskådare som tant Lisen i sina blommiga klänningar och konstiga hår, som en bulle på huvudet, och farbror Ture med sin sneda näsa och bruna kostym, fick han alltid huvudvärk av de orena dofterna från farbror Ture och rakvattnet, hårsprayen och parfymen hos de andra. Äckligast var sådana som farbror Ture. De orena. Medan parfymerna kunde ge honom blixtrande huvudvärk, fick det orena att vända sig i magen på honom. Det var därför han kräktes så ofta som barn. Okontrollerat. På ryamattan, den brunbeige soffan, lavalampan, farbror Ture.

Men han tog det onda med det goda. Det var inte bara hemma hans förmåga att pricka dofter imponerade. I skolan var de också fascinerade av hans förmåga och en av de tidigaste höjdpunkterna i hans liv var när han som 12-åring bjöds in till högstadiets morgonsamling, där han blint prickade de tre cola-dryckerna, som stod uppdukade på aulans scen. En lätt provning som bara stördes av rektorns orena kropp och kläder. När hon ropade ”bravo, bravo!” och viftade med sina armar, kräktes han och blev en ändå större hjälte.

Värre var det väl med flickvännerna. Han insåg tidigt att om inte feromonerna stämde så kunde det inte bli något för hans del och som han fick rätt feromonimpulser från Göran i parallellklassen fick det där med sex vara för hans del. Ett tag funderade han på att gå i kloster. Han tog sig därför till ön St Honorat utanför Cannes och cistercienserbröderna där, för att prova på livet i enkelhet, stillhet och celibat. Det fungerade inte alls. Klostret var genomsyrat av fel feromoner. Han stannade bara en vecka och använde merparten av tiden åt att tillfredsställa sig själv. Något han varken gjort förr eller senare eftersom det bara var där som luften var så ren och totalt dominerad av det mest lockande.

Han hade inget emot att ses som ett freak och han njöt av varje sekund när han satt i tv-rutan och briljerade eller då han reste runt och hyrde ut sin näsa till den som betalade bäst. Vid det här laget hade han löst mordgåtor åt polisen och på uppdrag av försäkringsbolag sniffat sig till orsaken till misstänkt anlagda bränder, ja, han hade till och med luktat sig till otrohet på uppdrag av lika rika som bedragna män och kvinnor.

Men allteftersom åren gått och han breddat sitt register och samlat pengar och ära på hög, hade också migränanfallen blivit vanligare och han hade allt svårare att kontrollera kräksanfallen. Och det var när han satt där i podstudion han insåg att hans porer runt näsan, de han gjort rent gång på gång innan han gick till studion, nu luktade så besvärande att han skulle bli tvungen att kräkas och han visste att han inte längre kunde komma undan sina egna kroppsodörer.

Ann-Louise Hanson.

Prince & 3rdeyedgirl: Plectrumelectrum

Lagom till julklappsönskandet och -köpandet finns för er som förstått tjusningen med att gå till en skivaffär och/eller att ha musiken på skiva en ny, alldeles underbarPlectrumelectrum CD att önska/köpa. Kort sagt är Prince gemensamma projekt med 3rdeyedgirl ”Plectrumelectrum” CD:n vi väntat länge på. Ett par smakprov: Pretzelbodylogic (bara namnet gör habegäret oemotståndligt; en sådan låt måste bara finnas i den fysiska samlingen), Funknroll. PS Även om det kanske inte riktigt framgår av de båda smakproven är det mycket gitarrunk på den här skivan till fromma för oss som gillar slikt.

Förbud mot frågvisa! & Moody Blues

Det är illa nog med taxichaufförer, frisörer och andra som oombedda berättar sitt livs lidandes historia samt bistår med ointressant information om sina ätteläggar och andra oss totalt egala människor och händelser, men nu, i spåren av de sociala mediernas och informations- och det nya övervaknings- samhällets kartlägganden av oss, står vi plötsligt inför det som är värre: de frågvisa taxichaufförerna, frisörerna och andra! De som tror att de har rätt att fråga och att vi har en skyldig att svara. De som villMoody Blues veta allt om oss och våra ätteläggar och som oblygt frågar om det mesta. Igår, mot slutet av min senaste resa, ställdes jag dels mot en frågvis taxichaufför, dels en dito hotellreceptionist. I båda fallen började jag min vana trogen och precis som jag gör på sociala medier och i andra liknande sammanhang ljuga hejdlöst i mina svar. Dock är inte detta helt problemfritt då man står inför levande människor som inte ger sig utan följer upp sina frågor, vilket igår bland annat ledde till att jag fick ljuga ihop något om min i verkligheten obefintliga bindning till Karlstad sedan jag lurat i taxichauffören att jag skulle köra hyrbil från Arlanda till den värmländska metropolen, till slut, när han ville veta vad mina påhittade nära släktingar var för ena bad jag honom hålla klaffen vilket ledde till en mycket frostig stämning i bilen. Nog av. Ni har förstått. Denna nya frågvishet måste kvävas i sin linda och ett omedelbart förbud är ett oavvisligt krav från oss som fortsatt värnar integriteten och menar att uttryck som ”det ska du bara skita i” och ”skit i det du” åter måste komma till heders. Moody Blues.Les hauts Alpes