> 20 år gammal Taverna, Lou Doillon & Victor Démé

Vi har väl alla någon gång till kvinns och mans funderat över hur 20 år gammal Taverna smakar och vi tänker då inte på lättvinskopian från Italien utan den äkta varan, Vin &- Spritcentralens härtappade gamla goding, ett starkvin från Spanien och under långliga tider en skruvkapsylsfavorit på landets parkbänkar. Nu behöver vi inte fundera mer för vi har bett vår utsände i de klassiska parkbänksvinernas sockerstänkta värld att ta reda på detta. Men först några ord om Taverna, eller Vintry’s Taverna som den heter sedan någon gång i början av 1990-talet.IMG_0017Faktum är att er utsände ovan tillika undertecknad under en tid var ytterst ansvarig för bland annat vinet Taverna i Sverige. Det bar sig inte bättre än att arbetsgivaren, V&S, som för övrigt då just mist alla sina monopol (import, produktion och distribution), runt 1997 bad mig ta mig an en av företagets grupper inom affärsområdet ”Vin”, alltså att både fortsatta med verksamheterna i Frankrike (Domaine Rabiega, Château d’Esclans och Rabiega Negociant) och basa för en importverksamhet i Sverige. Det låter som mycket och var mycket men det var också mycket kul och till syvende og sidst handlar det om att anställa rätt folk. Således lockade jag in Elisabeth Engelsen Ellqvist i vinvärlden, där hon numer med framgång kör egna firman Provinum, för att bland annat som produktchef ta hand om de starkviner som hamnade på min lott (mest därför att jag ville ta hand om dem). Tillsammans försökte vi så skydda de generiska produkter många av de här vinerna var, till exempel blev ”Kir” Kir Tricolore och ”Körsbärsvin” Solbacka Körsbärsvin.IMG_0016

Här kan man för övrigt klicka in sig och se olika registreringar som gjordes av gamla V&S, många av dem som trillade igenom runt 99-00 är namn som vi hanterade i a.r.t. wine group som min svenska grupp hette (namn som Solbacka, Kir Tricolore, Rouxanne, Svala, La Rustique och mycket mer). Hursomhelst, ett av vinerna vi fick i knät var Taverna, eller Vintry’s Taverna. Ett, tyckte Elisabeth och jag, alldeles för bra vin för den ganska smutsiga plats det fått i den svenska vinhistorien. Kort sagt en ful ankunge som förtjänade bättre. Att försöka öka på försäljningen, som då var kraftigt nedåtgående – vinet sålde för övrigt bättre ju längre norröver man kom i landet – eller förbättra vinets image bedömde vi som en omöjlig uppförsbacke. Istället sjösatte vi idén att lansera en ny variant av Taverna. Av olika skäl såg nu aldrig den produkten marknadens ljus. Nog av! Hur smakade vinet???IMG_0023

Till att börja med: hur vet jag att vinet är så gammalt? Jo, det är buteljerat i Stockholm och den fabriken lades ner hösten 1995. Samtidigt kan det inte vara hur gammalt som helst för namnet ”Vintry’s” kom till först runt 1990 om jag inte missminner mig. Med andra ord är det här vinet tappat på flaska mellan 1990 (?) och 1995. Minst 20 år gammalt.IMG_0021

Vintry’s Taverna är efter att ha lagrats i mer än 20 år ganska ljust i färgen och har en tegelröd och aningen brun nyans, doften är stor och kryddig och visar inslag av citrus, smör och oxidation (av lagringen), fortsatt en liten druvighet och en hel del russin, smaken är fyllig och söt och bjuder på en läcker alkohol-eld, en tydlig knäckton och en mycket lång, god eftersmak. Jaa, kan inte annat än lyfta på hatten och rekommendera det här för sitt pris (95 sek) fantastiska dessertvinet (utgår från att det är lika bra idag, men lämnar en brasklapp där då jag inte provat en ny Taverna sedan slutet av 1990-talet).IMG_0020

Lou Doillon! Victor Démé!

PS Numer marknadsförs och säljs Vintry’s Taverna av Altia Sweden. Se mer här.

Provade viner och märkt , , , , , , , , , , , , , , , av Lars Torstenson. Bokmärk permalänken.

6 svar på ”> 20 år gammal Taverna, Lou Doillon & Victor Démé

  1. Tillrättaläggande: paraplymärket ”Vintry’s” lanserades 1999, vilket jag förstås egentligen visste med tanke på att Taverna hette Taverna när jag arbetade med produkten. Följaktligen är flaskan ifråga högst sannolikt buteljerad 1999 varför den snarare är > 15 år, vilket inte är så illa det heller.

  2. God morgon, kära Lars och Elisabeth! Jag delar, som vinhistoriskt intresserad, era positiva erfarenheter av mystiskt kvarblivna buteljer gamla bruksviner. En del av dem REJÄLT ålderstigna och i egenskap av detta små mirakel. Ni ger mig i denna arla morgonstund – jag sitter på fakirtåget vilket avgår kl 05.47 fr. Järvsö Station, dit det rullar in i morgondimman med den exotiska destinationen ”Linköping” lysande i fronten; denna morgon för att ta mig till Franska Vindagen i Stockholm – …eh, jag sitter alltså på detta tåg och får nu idén att på min ännu esoteriska och dolda blogg publicera mina noteringar från diverse expeditioner i vinvärldens petrifierade undervegetation. Ty så är det: påfallande ofta visar det sig att viner, avsedda för omgående konsumtion, tycks glida in i något slags fossilt tillstånd där egenskaper är fullt urskiljbara och t om njutbara flera decennier efter deras ungdomliga blomstringstid.

    • Bäste Bergs Lars, så sant och vi ser fram emot noteringarna från expeditionerna i vinvärldens perifierade undervegetation samtidigt som vi hoppas att det snarast blir ändring på detta med att den utmärkta Smakbloggen skulle vara esoterisk, nåja det kan den för all del även fortsättningsvis vara, och dold och vi rekommenderar härmed var HR som läser denna kommentar att fortsättningsvis också följa http://blogg.mittmedia.se/smakbloggen/

      PS Bara att läsa om ett tåg som avgår 05.47 och dessutom med passagerare ombord ger vissa av oss lätt migränkänning… Stackars människor.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *