Steven Wilson & Porcupine Tree

Steven Wilson arbetar gärna med Guthrie Govan (se gårdagens inlägg) men är i sig själv briljant inte bara på bas, keyboards, flöjt, sång och en massa annat utan också en väldigt behaglig gitarrist både när han låter som Fripp och när han låter som Gilmore. Vi lyssnar på Porcupine Tree och The Sky Moves Sideways Phase 2 (Wilson på merparten instrument inkl guran).Steven Wilson

Sveriges Domstolar italienska!

Nu har globaliseringen gått för långt! Sveriges Domstolar är italienska! Vad gör regeringen, vad gör oppositionen, vad gör pressen, vad gör Dan Eliasson? Har precis fått ett mail frånSveriges Domstolar Sveriges Domstolar där jag ombeds gå till domstolens webbplats och bekräfta att jag kommer till min rättegång och det kan jag väl göra men när jag kollar vem som skickat mailet visar det sig vara luisaconz@notaiopoma.it och jag inser, precis som alla vakna HR nu insett, att Sveriges Domstolar är italienska! När, hur och vem sålde ut vårt rättsväsende? Känns som att vi har en ny Nuon-skandal här. vinifierat kräver att KU snarast kallar ledamöterna i HD, justitieministern, Maud Olofsson och Dan Eliasson till förhör. Är det här ytterligare ett exempel på att media tiger ihjäl samtiden??? Sist men inte minst: vem står för tolken jag kommer att behöva vid min rättegång? Känns ensamt och tomt detta.Giovanni Capurro

Analys av Mellon

Förr i världen, på 1950- och 60-talen, var allting töntigt (om än med viss klass och med rejält kläm och klack i taket). Varmed också Mellon hade sin plats i samhället. 1970-talet var en brytpunkt. Då blandades tönteri med framsynt pop – läs Waterloo, som relativt sett inte var så töntig scenkläderna till trots – och den sakta framsmygande åttaåringsmentaliteten. Under 1980-talet minskade tönteriet, den framsynta popen försvann och åttaåringsmentaliteten började bli påtaglig för känsliga personer. Nästa decennium, 1990-talet sagt så alla förstår, började tönteriet växa ihop med åttaåringsmentaliteten och sedan cirka år 2000 är det det som gäller: åttaåringsmentalitet med ett omgivande tönteri i form av häpnadsväckande käcka programledare, krigsrubriker, 35-åriga föredettingars självrannsakan inför öppen ridå och artisternas tårar sedan de försökt återanvända tidigare bidrag och blivit påkomna.Mello 1964Detta har gett oss dagens situation då de som tittar på program som Mellon, Idol och Let’s dance är åtta år eller är vuxna som gör sina åttaåringar sällskap framför televisionsapparaten eftersom det är ett succéartat sätt att mysa fredag och lördag. Med andra ord är det självklart att artister som sjunger gammaldags svensktopp eller beter sig som om de är närmare 20 än 10 och än värre närmare 30 än 20 inte har en chans.Sean Banan

Tveklöst är dagens situation något positivt. Förr i världen hade åttaåringarna ingen riktigt plats i samhället. De var i bästa fall produktionsfaktorer under tillväxt. Nu kan de styra och ställa och rösta bort gamlingar och sådana som inte tycker att pruttljud är kul på riktigt och de kan tala om för sina föräldrar hur saker och ting ligger till därför att de, och i viss mån Christer Björkman, styr över Mellon.Bollibompa

Aningen bekymmersamma är dock för samhället de som inte är åtta år eller har åttaåringar hemma och som ändå tycker om i Mellon. Kort sagt har de bevisligen inte vuxit ur Bollibompaåldern. Det är i sig inget fel att ha stannat i Bollibompafasen i sitt liv men det kan vara aningen hämmande då man ska lösa världsproblem och sånt. Nu vill inte vinifierat gå så långt som att förbjuda Mellon för det vore som att förbjuda Bollibompa och att vara åtta år och det torde vara tämligen svårt att genomföra och djupt orättvist. Därför har vi bestämt oss för att bejaka Mellon så som vi också bejakar Bollibompa. Däremot tycker vi att sedlighetspolisen ska ha koll på vilka som tittar, röstar och pratar Mello och som inte är åtta år.

Långredagsfrossa & påsktribut

Påsken kräver sin tribut och för att göra högtiden till viljes har er utsände bland de högtidsfirande festprissarna både offrat sig och ställt upp än en gång då Vinvännen Göran i Cannes kallat och, dessutom!, skrivit en tribut till Påsken. Först en rapsodisk genomgång av Vinvännens Göran i Cannes vinutbud som i år inte var helt olikt fjolårets vilket gav oss tillfälle att se vad som hänt med våra näsor det senaste året och i förekommande fall vinerna.IMG_2202

Vi som drivna av en djupt liggande känsla för snyltfeeling kom långt före alla andra fick oss till livs först en Bollinger R.D. 1982 (väldigt gul, väldigt väl mogen, tyvärr) och sedan en Agrapart Avizoise (fantastiskt bra, läcker syra, rent, fräscht, hejhopp!).IMG_2204

När så småningom de andra mindre snikinriktade gästerna dök upp kom en spann med lite jeroboamer från Louis Roederer fram (mycket bra, ungt, friskt, fräscht, fruktigt, läckert, trots att det kom efter den urläckra Agrapart Avizoise som inte är så kul att komma efter).IMG_2220

När den obligatoriska Långfredagschampagnefrossan avslutats skred de flesta till bords med viss värdighet medan andra, ingen nämnd ingen glömd, kastade sig över vinbordet och gick lös på det som fanns där och den som gjorde det fann då saker som två gamla, fina Clos Dière (03, förvånansvärt fin utveckling senaste året, börjar mogna lite nu och har fått en för vinmakaren överraskande tydlig och snygg druvkaraktär (syrah) – vi talar trots allt om det överdådiga året 2003… – alltså bra att dricka nu , låt vara den håller flera år till, aningen eldigt slut från året, dock blott 13,5 % och snygg balans och struktur vilket vi måste applådera oss själva för ett år som 03: bravo vinmakaren!;…IMG_2210

…04 ”La Chouchou”, alltså den lilla specialbuteljeringen av ett enda ekfat av den totala volymen Clos Dière 04 – resten såldes som vanlig Clos Dière, utan tillägget ”La Chouchou” -, kräver fortsatt ett par års lagring, dock behagligt att dricka nu, avsevärt mer frukt och rostade toner än i 03, vilket delvis beror på det utvalda ekfatet, gott tyckte nog de flesta).IMG_2211Castello Romitorio 1988 (tegelröd, såg övermoget ut och många skydde den här flaskan som pesten, något för övrigt er utsände bland de falska vinguiderna gjorde sitt bästa för att få alla andra att göra på grund av att det var jättegott, väl moget, och jättegott).IMG_2206

Château Giscours (magnum) 2007 (tegelröda kanter, knutet och inte särskilt ursprungstypiskt inledningsvis, nästan som om Giscours fortsatt skulle fiffla med ekchips, men med lite luft lättar det där och vinet blir alltmer typiskt både för sitt ursprung och sitt år, helt ok då).IMG_2209

Som somliga hellre drack vitt än rött fanns det också lite av Domaine Otts vitvin från Clos Mireille (2014, mer grape än det fordom var och inte lika läckert personligt som tidigare, inbillade sig er utsände i de omgjorda vitvinernas överraskande värld, ok men borde haft mer personlighet) och en Chablis som vi så här med eftertankens kranka blekhet brännande som en långt gången förfrysning på kinderna glömde prova mer ordentligt, kanske därför att en första sniff var så tråkig och avtändande (svavelbyggd kryddighet och ”terroir”) att vi inte orkade anstränga oss på den.IMG_2213

Nu, äntligen!, är vi komna till påsktributen, vilken i samband med ett litet tal frikostigt delades ut till de övriga gästerna, vilka inte kunde hålla tårarna tillbaka och att döma av de framhulkade ropen efter väl genomförd deklamation var det mer än en som menade att de minsann vet vem som bör få nästa Nobelpris i litteratur! Vi ger plats för ”Påsk! Oh påsk, signade Påsk!”IMG_2228

Påsk! Oh, Påsk, signade Påsk!

 

Påsk! Oh, Påsk, den signade Påsken

är här så fjädrarna yr

Vintern bort från oss flyr

Våren är här med sol och glam

Och knoppen vaknar på sin stam

 

Vi skönjer en ny morgondag

Och fylls av mycken välbehag

Va? Hörde jag ordet pekoral?

Då ska ni veta att detta är ett omfattande tal

 

Var var vi nu igen då?

Jo, våren och påsken var vi på

Vi vill vara hipsters och odla skägg

Bara för att det råkar rimma på ägg

 

För vad vore denna hyllningsdikt

på en skala

utan de ovala?

Jo, som en ledbruten utan gikt

 

Se där i skyn!

Vad stiger ur dyn?

Vad är det för låt vi lyss till?

Är det en lärka som slår en drill?

Nej! Det är Påsktuppen som gal!

Att nu är det slut på detta fina tal!IMG_2212

Påskmusik!

Naomi Klein: Chockdoktrinen

Naomi Klein är måhända part i målet men hennes bok om Friedman och hans epistlar, apostlar och proselyter och inverkan på världen de senaste 40 åren, ”Chockdoktrinen”, är ett imponerande verk. Den har några år på nacken och skulle behöva uppdateras för mycket av det hon förutspår har hänt sedan boken kom ut 2009, och den är med sina tätt skrivna 600 sidor väl lång – den skulle vinna på att delas upp på tre böcker – och den blundar i vissa fall för motsidans argument då dessa skulle vara hållbara och värda att lyssna till, men på det stora hela är det där petitesser. Chockdoktrinen bör läsas av alla och just därför skulle det vara en välgärning om någon gav ut en sammanfattning på låt säga 100 sidor.
IMG_1005The Incredible Chockband.

 

Den häpnadsväckande sanningen om Granola!

vinifierat vill allra ödmjukast bidra med följande framlyftande av Sanningen i frågan om Granola (se inlägget ”Förbud mot motfrågor & granola”). Flera var de som vänligast förklarade för er utsände bland de vilse i de otydliga epitetens kvicksandsgungiga havregrynsgrötspannkaka att granola var någon form av flingansamling eller ett slags rostade havregryn. Ack så fel allt detta var och är. Granola, alltså o-r-i-g-i-n-a-l-e-t Granola, eller ”Granola l’original” som det heter i original, är en fransk gouté från Lu! Bildbevis bifogas.IMG_1013I denna stund då en slags jag-visste-väl-det-sötma blandas med saliven och rinner i rikliga mängder utefter haka och bröst vill vi passa på att vara storsinta och lyfta fram Äldsta dottern som, trots hemmets understundom oätliga mat, vågat sig på ett besök i nyss nämnda environg och som då också passat på att plocka på sig lika mystiskt som ofattbart godis för den som har en helsvensk godisbarndom samt ett antal, får man förmoda nostalgiska, gouté-kickar (gouté = mellanmål, något mycket vanligt bland franska barn; typ, spanska barn har kastanjetter, franska barn goutéer) och vad dvaldes väl uti hennes godispåse om inte ett paket Granola?! Då vi ropade ett elakt och av den självgodes osmakliga stolthet fyllt ”Eureka!” tittade Äldsta dottern både undrande och oroat på den ropande och på frågan ”Men vad är det här?” svarade hon ”Granola l’original”. Ha! Det ni trendnissar i Tjokkhult! Nu vet jag att det är mellanmålsbitar ni serverar till frukost så nästa gång kommer jag att beställa det och en kopp varm kakao med sprutgrädde.

Kaila & The Granolas. Original.

Nygammal larmrapport om gift

En gammal, fransk rapport från 2008 har dammats av och i en modifierad form blivit en nyhet. Enligt Omni är den nya rapporten sprungen ur en granskning av Livsmedelsverkets stickprovskontroller som gjorts för boken Miljödieten i samarbete med Ekot. Något riktigt nytt presenteras förvisso inte. Å andra sidan är varje sådan här larmrapport av godo eftersom vi människor tydligen har svårt att ta denna livsviktiga fråga på allvar.Générations futuresEnligt både den gamla och den nya rapporten förekommer flera av världens farligaste bekämpningsmedel, av vilka somliga är förbjuda att använda inom EU, i livsmedel – i den nya rapporten förtydligat till svenska livsmedel. Att ämnena inte är förbjudna utanför EU innebär inte att man inte kan importera och sälja varor som innehåller rester av medlen. Detta så länge för EU gällande gränsvärden inte överskrids.Le Monde PlanèteDet som vinifierat framförallt följt och följer här är användningen av bekämpningsmedel i världens vingårdar. Rapporten från 2008 visar tydligt att i EU illlegala substanser fortsatt används i vingårdar utanför Europa. Enligt en rapport från Laboratoire Dubernet är den vanligaste (legala) molekylen i de europeiska vingårdar folpel. Denna förekommer i bekämpningsmedel mot mildiou (mjöldagg) och är alltså ett alternativ till koppar som nämndes i ett inlägg nyligen. Folpel förekom i 45 % av den vinmust som Dubernet analyserade i samband med sin rapport. Annars visar rapporten på avsevärt lägre förekomst av rester av bekämpningsmedel i must och framförallt vin än i rapporter avseende grönsaker och frukt. (Positivt är att nivåerna kraftigt sänkts de senaste åren.)LivsmedelsverketSamtidigt är bordsdruvor kanske den frukt som enligt flera undersökningar innehåller mest och flest rester av växtskyddsmedel. Förklaringen är att bordsdruvor är betydlig hårdare drivna än druvor för vinframställning. Många gånger känsliga druvor som odlas med mer vatten, mer gödning och mer bekämpningsmedel. Detta för att druvorna ska se ut på ett sådant sätt att konsumenten väljer dem i butiken.IMG_1663Ytterligare ett skäl till att innehållet av rester är lägre i vinet är att bonden inte får spruta nära inpå skörden och att flera ämnen, som koppar, elimineras i samband med att jäst och utfällningar faller till botten efter jäsningen. Avseende till exempel koppar är det vanligtvis så att eventuella rester av koppar i vinet kommer från kopplingar och pumpar med koppardetaljer eller koppar som tillsatts vin för att häva en reduktion.IMG_1651Sist men inte minst och intill tjatig tydlighet: det är det högintensiva vinbruket som kräver vatten, gödsel och mycket växtskydd. Det är vanligtvis också vin sprunget ur storproduktion som i undantagsfall måste behandlas med koppar. Med andra ord ökar risken för rester av bekämpningsmedel med lågt pris.Téléphone Un autre mondePS Avseende bordsdruvorna finns det goda skäl att undvika dessa såvida inte tydliga garantier ges för druvornas ursprung och det finns information om hur de odlats och samma sak här: är priset för lågt är det garanterat inte Guds bästa druvor.

Téléphone.

Spotlight – en viktig film för alla

När Spotlight får en Oscar för bästa film är det för en gångs skull en viktig Oscar vi talar om. Den här ganska långsamma och lätt dokumentärstukade spelfilmen har grävande journalister och en papperstidning som hjältar. Ett uppfriskande grepp i en era då journalister vanligtvis framställs som blodtörstiga sensationsmakare som parasiterar på det demokratiska samhället och inte, som här och som ofta i verkligheten, är en garant för öppenhet och den lilla människans hjälpare i nöden.Spotlight 2Här får vi följa den grävande gruppens Spotlight arbete med att kartlägga och avslöja de utbredda sexuella övergreppen inom den katolska kyrkan. Ingen action, inga smarta dialoger, bara hårt, grävande arbete, där vi får en rimligtvis god bild av hur allt hände. Vi får också klart för oss vikten av att vi på något vis behåller ett antal grävande journalister och rent av grupper och tidningar även i framtiden.Spotlight

Det är förvisso rätt att håna låtsas-journalisterna som ägnar sig åt furstespegling och dem som hellre jagar en rubrik än sanningen eller som rent av skriver om sådant den har egen vinning av men man måste dra en tydlig skiljelinje mellan de där kluddarna och verkliga journalister.

Lite spotlight, mer moonlight.

Förbud mot motfrågor & granola!

Det måste bli ett slut på det här med att servisen besvarar frågor med motfrågor. Det är minst sagt tröttsamt att som morgonseg gäst infinna sig på från-morgon-till-kväll-krogen och med håret på ända och grus i ögonen och som en sedan över 25 år utflyttad och därför ibland mer fransk än svensk och fråga efter ”frukostmenyn” bara för att mötas av en oförståndigt stirrande blick och ett långsamt frampustat ”hur tänker du då?”. ”Jag tänker frukost,” svarar du då efter en kort stunds betänketid, ”har du någon frukost?”. Och då kommer det värsta för motfrågemänniskan svarar kanske då ”jag har granola”, vilket ställer den inte i alla lägen helt svenska individen inför valet mellan den smälek det innebär att fråga ”vad är granola” och det något mindre smäleksfyllda att bara gå därifrån. vinifierat kräver förbud mot motfrågor samt att kalla flingor och flingblandningar för granola!Moody Blues questionQuestion.