Glad Valborg!

Våren tittar blygt fram runt knuten och spelemannen knäpper på felan. Vårsteenen är satt i rullning, född att inte göra annat och Magnus Uggla sär skriver. Ända från Iberien sjunger man våren till, ja till och med husguden hyllar våren, och avslutningsvis en slags blommande gullplutt som bestämt att nu, nu är det vår. Som pricken över våri:t släpps nästa fredag en ny årgång av Château Henri Bonnaud.Château Henri Bonnaud

Rosé öppet en månad

Öppnade för en månad sedan ett nyblendat så kallat tankprov av Les Lauzeraies Tavel 2015 – ett vin som släpps till försäljning i Sverige i maj (just nu säljs likaledes fina 2014). Att det är ett ”tankprov” innebär att vinet inte är riktigt färdigt och fortfarande inte tappat på flaska. Fördelen med sådana prov är att de tagna direkt från tanken ofta är bättre än den första månaden efter buteljeringen. Nackdelen är att de inte alltid är fullt balanserade och att de lätt oxiderar. Således var det synnerligen intressant för en nörd att kolla vad som hände med ovan nämnda tankprov om det fick stå öppet i kylen en vecka eller en månad – visst intresse har detta också för den som ibland öppnar en flaska, dricker ett glas och ställer tillbaka flaskan; vissa buteljer klarar att stå öppnade i en eller flera veckor, andra blir gamla på ett dygn.IMG_1112Tankprovet av Les Lauzeraies 2015 efter en vecka finns tidigare omskrivet här på vinifierat (mer precist här). Efter en månad hänger vinet trots sin status som öppnat tankprov fortsatt ihop. Frukten på näsan har fått sig en smäll men dominerar fortsatt de oxidativa aromerna och eventuella ”off flavors”, den flyktiga syran har byggt på sig något men inte till en störig nivå: på det hela taget hänger vinet fortsatt väl ihop och går att uppskatta. Med andra ord behöver den inte oroa sig som köper på sig en Les Lauzeraies Tavel 2015, öppnar den och ställer tillbaka en halvfull butelj i kylen. Vinet håller med lätthet en vecka för den som vill konsumera lugnt och sansat.IMG_2138

April månad ut är det, som sagt, årgången 2014 som säljs av Les Lauzeriaes Tavel, varunr 2724, 109 sek. I maj fylls butikerna undan för undan på med årgången 2015. vinifierats tips är att den som vill ha lite mer utveckling och ”mineralitet” i sitt rosévin ska passa på att köpa 2014 innan den försvinner ur butikerna. Ett bra rosévin med lagringsegenskaper är en annan typ av upplevelse än de unga, kraftigt fruktdominerade syskonen. Det sista är utmärkt, men bara en del av den rosa världens helhet. Den som är inte så lite nördig köper några pavor 2014 nu och dito 2015 om någon vecka och jämför sedan de båda årgångarna i en, vågar vi lova, ganska intressant provning.

Heroes. Rock ‘n Roll Hall of Fame.

Sverige

Självbilden, och till del den sanna bilden, av Sverige och det land medborgarna tror sig ha byggt de senaste generationerna, är ett tolerant, sekulariserat land med stor medborglig frihet att välja allt från gud och musik till politik och partner. Såvitt går bedöma vill en förkrossande majoritet i landet, såväl de som bott i landet i generationer som de som är nytillkomna, att det ska fortsätta vara så. Likväl är det de som vill annat som, direkt eller indirekt, styr debatten, och de kräver förståelse när de menar att rasism och xenofobi går före vett, sans och eftertanke eller att religion och uråldriga regler går före politik och frihet, broderskap och jämlikhet.Pharell Williams

Det finns inget skäl för den som står upp för frihet, broderskap och jämlikhet att falla undan för de ängsliga mörkermänniskorna eller för att de sistnämnda ska få styra debatten.

Pharell Williams.

Nick Hornby: Funny Girl

Nick Hornby kan det här med att skriva må bra utan att det mås alltför bra eller blir banalt. Funny Girl är ytterligare en bitterljuv och underhållande historia från Hornbys penna. Perfekt för den som vill sommarslöa i skuggan utan att utsättas för den emellanåt dugliga deckargenrens dokumenterat degenererade delar och dess historier om svenska semesterorter för sol-, segel-, sim- och slappsugna stockholmare. Rekommenderas.IMG_1113Funny Girl.

Ästad april 2016

Precis i tid för att glädjas med Frölunda anlände er utsände i de västsvenska tassemarkerna först till Göteborg och därefter till Varberg och Tvååker och rätt som det var låg Ästad Vingård där som en hägring i Åkullas naturreservat – Ästad Vingård, platsen där den tidigare nämnde skulle inställa sig för tjänstgöring.IMG_1094Sagt och gjort. Hann knappt anlända förrän en provning av några av gårdens första provviner och ett gäng kollegor från Sverige stod uppdukade. Utan att förlora sig i detaljerna konstaterade vi att Ästads halvtorra viner från 2014 och 2015 och det torra från 2015 står sig bra i den inhemska konkurrensen.IMG_1099

Dagen därpå började det egentliga arbetet med en utvärdering av det mesta som gjorts så här långt. Som torde ha framgått av andra stycket ser det på det stora hela bra ut. Gårdens tredjevin, ett halvtorrt, som gjordes 2014 och 2015 ligger i och med den senare årgången ungefär där det ska ligga. Vi talar om ett okomplicerat, lättillgängligt och friskt vin som fungerar både i bersån och till sushin.IMG_1101

Gårdens andravin är en torr, lätt ekad uppenbarelse. Den gjordes 2014 men inte 2015 av den enkla och tråkiga anledningen att couluren tog blommorna under blomningen och därmed uteblev volymerna. Vid en ”normal” coulure ryker kanske 20 och högst 40 procent av totalen, här gick nästan allt förlorat, varför fokus 2015 var att alls få till förstavinet, och det som blev över fick användas för trejdevinet, det halvtorra ovan. Nog av. Torra vinet från 2014 är idag ett vin att prova på plats och till någon av de rätter köket specialkomponerat för drycken. Ni blir inte besvikna. Och vi, vi återkommer förhoppnings nästa år med ett finfint, torrt, lätt ekat vin från 2016.IMG_1104

Sist men inte minst Ästads mousserande! Det här är förstavinet och det är inte fel alls att säga att Ästad producerar mousserande vin – de stilla är mer att betrakta som spännande komplement. Att förstavinet görs bubblande enligt den traditionella metoden med en andra jäsning på flaska gör att det tar lång tid att producera. Årgången 2013 lärde vi oss mest hur de nya maskinerna på gården fungerar. Men redan 2014 fick vi till det riktigt bra. Inte exakt där vi vill vara – det tar förmodligen ytterligare 30-40 år – men redan om fyra-fem år vet vi nog ganska väl hur slipstenen ska dras. Är då 2014 inte bra alls? Tvärtom! Det är bättre än vi vågat hoppas och verkligen inget att skämmas för. Men det tar tid att hitta rätt. Nu har vi kommit så långt att vi kunnat jämföra olika degrogeringsdatum upp till 12 månader. Det innebär att vi bara har två år kvar på den utvärderingen… Samtidigt är våra 12 månaders bäbisar så bra att fler bör få tillfälle att smaka på dem. Hur det blir med den saken ligger i Ästads egna händer så om detta kan vi bara hoppas.IMG_1098

FAQ Abdyika

Hade igår glädjen att delta i en gigantisk provning i samband med att Abdyika firade tio år. 300 uppsluppna entusiaster hade samlats i Uppsala för att inte höra vad vi som talade om vinerna sade. Därför här helt kort lite info till några av dem som var där och gärna vill veta vad till exempel er utsände i de bulgariska vinrankornas för väder och vind lyhörda värld hade att säga om de frågor som moderatorn med mera Anders Melldén levererade som om det inte fanns någon morgondag.IMG_1088

Hur länge kan man spara vinerna från Abdyika? frågade vår konferencier. Mitt svar på den frågan var, kunde de som hörde svaret konstatera, väldigt försiktigt. Två-tre år avseende ”Melnik Tradition”, sade jag. Men spara vinet, alltså med behållning lagra det, det kan man göra i åtminstone tio år. Mitt svar avsåg, inser jag i efterhand, snarare hur länge vinet utvecklas positivt i flaskan framöver, alltså hur länge man bör lagra det innan man dricker det. Det som sägs här och nu gäller generellt för Melnik Tradition och alldeles speciellt för årgångarna 2014 och 2015: ha som regel att ge vinet ett par år på flaska innan det konsumeras, och var inte rädd för att spara flaskan i upp till tio år.IMG_1087

”Estate Blend” kan man spara fyra-fem år, påstod jag, och menade att vinet kan lagras mer än tio år och att man, avseende 2014 och 2015, bör lagra det ett par år för att ge vinet tid att nå sin fulla potential.Abdyika vingård

”First Selection” slutligen. Här dricker man gissningsvis med fördel årgången 2015 före 2014. Den förra är en mycket ”direkt” årgång, som gett viner lätta att tycka om från första början. Däremot är det inte självklart att de kommer utvecklas lika mycket över tid som till exempel ett vin som ”2014 First Selection”. Oavsett vilket, är det här ett vin som alltid mår bra av tre-fyra år i butelj innan det öppnas. Hur länge det i oöppnad form utvecklas är svårt att säga och kommer variera mellan årgångarna. Rent generellt kan man säga att tio år inte är någon ålder på det här vinet och att det högst sannolikt kommer utvecklas positivt första decenniet i flaska.IMG_1084

Vi talade också en hel del om stilarna på Abdyikas viner. Enkelt uttryckt ska ”Melnik Tradition” vara ursprungstypiskt i traditionell mening, både avseende druva och växtplats och det innebär ett ganska fruktigt vin med röda bär på toppen och en rustik sida, ett perfekt vin när det vankas finkorv. ”Estate Blend” ska vara vinet alla kan tycka om, direkt i sitt tilltal, fruktigt och tillgängligt, bra ”grillvin” med viss power och mycket frukt (ett exempel på detta bjöds till huvudrätten efter provningen). ”First Selection” är en knepigare bekantskap och ingen man sätter sig ner och pratar med och begriper sig på omedelbart, kort sagt ett mer komplext och välstrukturerat vin med ett djup som kräver sitt sammanhang och viss ansträngning från samtalspartnern.

Kändisvin in fabrica 3.0

 

  • – Ja sulle aldri’ röra en dö’ smålänning…
  • – Ja, hallå ja, det här är Stuttgart Eindhoven på PR-byrån Bolla in en boll. Är det Bärt jag talar med? 
  • – Det står så i lagen, ”smålänning ligge ogill”, klart vi inte kan röra ve’ dom då.
  • – Vänta lite… vilken lag?
  • – Västgötalagen så klart! Högsta lagen! Högsta Domstolens överlag!
  • – Men den är ju hur gammal som helst!? Tusen år!
  • – Det är ingen ålder på en lag.
  • – Och vadå inte röra smålänningar? Det är ju diskrimination. Rasism! Vad har du emot smålänningar?
  • – Ja’ har enget emot smålänningen. Han e snål å dom har både Kamprad å Åsa-Nesse. Kom ente här å kalla mej rasest å dissekremanator!
  • – Men rör smålänningar, det gör du inte?
  • – Det står så i Lagen och så är jag uppfostrad. Ingen sann västgöte rör vid en död smålänning, så är det bara.
  • – Död?
  • – Ja eller levande. Dom har modifierat lagen lite där. Moderniserat den.
  • – Dom?
  • – Socknarna Värsås och Varnhem som återupprättat Folkungaätten. Dom hittade en självutnämnd Folkunga-arvinge i Värsås och i Varnhem fick Jan Guillou hoppa in. Han var det närmaste Arn Folkunge dom kunde komma. Och där rör ingen, i-n-g-e-n, en smålänning idag.
  • – Men det är absurt, så kan vi inte ha det, vill du få mig att verka för att vi inför Västgötalagen i Sverige så ska du veta att jag inte tar det uppdraget. Vi är en PR-byrå, men inte vilken som helst.
  • – …
  • – Hallå, Bärt?
  • – Så va’ säjjer du te dom västgöta-barn som tror på Lagen och får höra att etablissemanget i Tjokkhult vänder Värsås å Varnhem röggen? Förschtår du att de kan få dom att tappa tron på samhället? Att dom kommer bli göingar äller nåt ändå värre?
  • – Men, snälla Bärt, det låter nästan som om du tycker att det är okej att döda smålänningar, förstår du inte det? Och det kan du väl inte mena, att det är okej att döda smålänningar?
  • – …
  • – Bärt?
  • – För å svara på de måste vi definiera va som e lag å va som e lag å va som e smålänning å va som e smålänning å va som e döda å va som e döda, ja vet ente om du förstår va ja säjjer här?
  • – Jag gör nog inte det, men vad har allt detta med ditt kändisvin att göra?
  • – Jag vill ente att mett vin säljs i Småland. Eller ja’ vell sälja vinet där, men under ett annat namn så engen vet att de e ja för Lagen förbjuder mej å ha mä smålänningar å göra.
  • – Herregud, vad är vitsen med ett kändisvin utan kändis?
  • – Vem sa att ingen kändis kommer finnas på ätikätten?
  • – Vem ska vara där då?
  • – Peter Jihde.

Mansplaining

Som den medelålders, vite man jag är ska jag nu tala om hur det fungerar med mansplaining. Egentligen. Det är förvisso riktigt att den splainande så gott som alltid är en man, och inte sällan medelålders – samtidigt kan man säga att ju äldre desto mer splainande ity ingen har fått stopp på eländet i tid, och då blir det som en rullande snöboll: splainandet blir alltmer utbrett både i tid och rum allteftersom tiden går. Men, frågar sig då vän av ordning, är detta bara riktat mot/till kvinnor. Nej, det är det inte. En splainande man splainar för alla, precis som ja ni vet vem gör just nu utan att veta vilket kön läsaren kan tänkas tillhöra. Kort sagt: vi som splainar splainar. Det är det det handlar om. Inte vem som tvingas lyssna. Bara någon lyssnar. Eller läser. Som du nu gjort. Tack.Chicago

Chicago.