Purex då & nu

Det var många som undrade vad som hände med Purex. Det bara försvann. Enligt ryktesfloran på den tiden det begav sig – så som det inom vissa familjer i Skaraborg återgavs från mor till son – på grund av att pojkar bjudit flickor på Purex under filmföreställningar på biografen och då chokladen inte var choklad i egentlig mening utan ett laxativ för vuxna och barn kunde effekten vara förödande. Nu har er utsände i de laxativa chokladernas ångestfyllda och som gas lättflyktiga environger tagit sig för att göra efterforskningar åt alla som tillhör de undrande i inledningen på det här stycket.Purex

1.Det förefaller som att Purex numer finns att köpa på flaska och dunk. Sannolikt lika effektivt som tidigare, åtminstone förefaller den flytande versionen ha en rengörande verkan den också. Bäst av allt: det lär vara ytterst få flickor som nu låter sig bjudas på Purex av barnsliga pojkar med tanke på att chokladen nu serveras flytande och ur dunk.Purex-dunk2.Enligt uppgift har Purex på känt manér lagt ner en lönsam tillverkning i Sverige och flyttat sin produktion till Balkan. I samband med detta passade man också på att byta namn på produkten så den bättre överensstämmer med sin rätta natur och numera på intet vis kan blandas ihop med kautschuk-tillverkare.Bajadera3.Vi kunde i vårt sökande efter Purex notera att det, trots att originalprodukten verkar vara borta, finns spin off-produkter på marknaden, som Purex rökgasutsug med filter, som, enligt företagets hemsida, ”skyddar operatören från att inandas otrevliga rökgaser”.Purex Extra4.Nu är det många som är så pass till den milda grad omogna att de tycker att det här med laxativ choklad och Purex är lustigt på något vis. Det är det självfallet inte och för att understryka hur okul det här är, i alla fall i den värld där vi vuxna och mogna människor befinner oss, vill vi ta hjälp av ingen mindre av PC Jersild, som med den här texten visar att Purex inte bara förekommer på seriösa bloggar utan också i annan högtstående litteratur.PC JersildBelly!Belly

Blues- & wop bop-tisdag

Om Pink Floyd spelat blues och haft Mica Paris och Jools Holland i sättningen hade det kanske kunnat låta så här. Och ni som inte tycker att blues är dagens tekaka får hålla till godo med Rosie & The Originals och deras Angel Baby. Och när vi ändå gungar där på wop bop-havets rytmiskt kluckande vågor hör vi sjölejon sjunga Sanna till, stilla som en vindstilla försommardag. Och någonstans måste vi sätta stopp med bångstyriga PMJ.

Vinbönder hotar sätta käpp i hjulet

Tour de France, denna högtidsstund för styrdrogade atleter och kompiskörningstävlingsmänniskor som inte fick köra mc när de var små, hotas i år av Frankrikes vinbönder i allmänhet och de mer militanta ditona i Languedoc-Roussillon i synnerhet. Skälet är att tävlingsledningen utsett en chilensk produkt till Tour de Frances ”officiella vin” 2016. Er utsände bland de konsultande vinmakarna i Languedoc kommer självfallet att ansluta om det blir fråga om att ligga gömd i en dikeskant eller bland vinbuskarna och sticka käppar i hjulen på de förbifarande Chile-anstrukna fartvidundren.Kraftwerk Tour de FranceMan kan fråga sig hur det kunnat bli så här och det gör så klart även tävlingsledningen trots att den, rimligtvis, är medveten om vilka pengar den fått i både egen och officiell ficka, och att det är just de pengarna som avgjort saken. Nu står de där med eftertankens kranka blekhet skinande på sina fordom så rosenröda och runda kinder och försöker menande säga, att alla producenter kommer få sätta upp stånd gratis längs tourens vägar, varför allt kommer ordna sig till det bästa. Dessutom, säger de, aningen räddhågat och uttalat defensivt, till fransk vinpress, att de inte alls kommer nämna det chilenska vinet vid namn.Kraftwerk Tour de France

Hur det där sista går ihop med sponsorns förväntningar återstår att se. Samtidigt kan det vara så att chilenarna redan är ute och cyklar i största allmänhet, i alla fall om man får tro marknadsdirektören hos den chilenska vinproducenten när hon säger, att ”det här samarbetet är menat att stärka vår position i England, där touren hade en etapp 2014”.

Chilenskt rött grillvinstips.

Bicycle Race.Tour de France.

Katja Petrowskaja: Esther kanske

När en blivande minister från ett land med en väl utbyggd undervisning och stor öppenhet lånar sig till att jämföra Förintelsen med de övergrepp som idag sker i staten Israels namn, är det en varningssignal som heter duga och toppen på det isberg av relativisering vi sett växa fram de senaste decennierna. Kanske har historierevisionisterna, de av frustration fascistanstrukna och den medvetet antisemitiska propagandan i många framförallt arabiska länder till slut blivit mer gripbar och begriplig än de ofantliga och därför alienerande siffrorna som de mördade räknas i.IMG_1156

Miljontals judar, miljontals sovjetmedborgare, miljontals slaver, homosexuella, romer, krigsfångar, handikappade, oppositionella, präster, medmänniskor och sådana som bara var på fel plats vid fel tillfälle. Redan kategoriseringen av offren är relativiserande – talar vi istället om miljontals polacker, tyskar, ungrare, ukrainare, holländare, ryssar, fransmän och danskar minskar för många avståndet till de handikappade, homosexuella och judiskt bekännande.

Miljontals röster vars ekon börjat klinga av, vad är de värda när de ställs mot en levande, stark röst som relativiserar det värsta övergreppet mänskligheten någonsin begått på sig själv?

Det är en utmaning för samtiden att göra de där rösterna hörda igen, men hur gör man det? Klokt genomförd undervisning i skolan är en självklarhet. Återkommande påminnelser från Kulturen i form av nya pjäser, målningar, filmer och annat. Och så böcker. Men har det inte redan skrivits tretton Förintelse-skildringar på dussinet? Jo, och det ställer enorma krav på dagens förmedlare av det obeskrivbara.IMG_1156

En som lyckas med råge är Katja Petrowskaja. Hon föddes i Kiev 1970 och studerade litteratur i Moskva och Tartu. Så småningom hamnade hon i Tyskland och idag skriver hon på tyska. Hennes romandebut ”Esther kanske” berättar hennes familjs ofullständiga historia och det på ett sätt så att vi förstår att alla de där som mördades, oavsett om de var slaver, präster, danskar, handikappade eller judar, var människor med egna liv och historier. Till och med gigantiska massmord som Babij Jar förmedlas på ett vis som gör denna ofattbara händelse fattbar.IMG_1156

Vi får följa Katja i sitt sökande efter familjen. Den familj som under lång tid spritts över Europa och som återförenas i Förintelsen, och som de efterlevande, som Katja, försöker ta tillbaka från mördarna genom att återskapa det som så medvetet ödelagts. ”Esther kanske” är aningen för intellektuell för den som på fullt allvar hatar låt säga färgade, homosexuella och romer, för den som hatar har, det ligger i sakens natur, ett grunt intellekt. För övriga är den här boken dock ett måste – även för den som nödvändigtvis inte ser poängen med att tala med vår gemensamma historia. Oerhört välskriven och väldokumenterad, hela tiden intressant och lärande, tillräckligt spännande och inte minst påtaglig. Stark läsrekommendation.

Dmitrij Sjostakovitj.

Rör inte mitt flipper!

Vissa saker i livet accepterar vi tyst, lidande, med gråten i halsen, väl medvetna om att det som sker, det är fel, men det sker i alla fall, vi står handfallna inför utvecklingen och blir spetsade på realitetens bittert smakande stål. När flipperspelen försvann ett efter ett, med sitt klinkande och klonkande, detta härliga bakgrundsljud på grillbaren, i ölhallen, på cafeterian, till och med på färjans mellandäck, när det försvann med sitt frispelssmällande och sitt färgsprakande blinkande som lyste upp varje bar, varje tivoli, varje lobby på fjällhotellet, som lyste upp och satte klonk på tillvaron varhelst man befann sig, när flipperspelen försvann utgick vi från att det var som när dinosaurierna utrotades; vi förstod inte varför, det bara skedde, som ett evolutionärt och historiskt, hånfullt faktum. Döm då om vår förvåning när vi i detta nådens år, anno 2016, får oss till livs en text (här!) som avslöjar att allt är tjuv- och rackarspel, ett kontra-evolutionärt övergrepp från statsapparaten på den lilla människan!IMG_0992Det som hände, då för 30 år sedan, visar det sig, var att en ny lag infördes i syfte att utrota flipperspelen och den uppbyggliga kulturen kring dessa. Istället för att förstå den intellektuella utväxling en för stunden förlorad flipperspelare får av sitt spel, menade lagstiftaren, och mer explicit den imbecilla fyrkantshjärnan som samlat underlag för detta övergrepp på en minoritet, att ”… en flipperhall … är en olämplig miljö, även om det inte förekommer andra ’olämpliga’ aktiviteter vid sidan om”. Ergo: flipperspelet är roten till allt ont. Sätt din fot på en flipperhall och det är en tidsfråga innan du sitter på Kumla, spela flipper en gång och du röker crack innan spelets bumprar hinner blinka.IMG_0992I förarbetena till lagstiftningen står att läsa ”… Det bästa för området vore att flipperspelen togs bort och ersattes med andra sällskapsspel, till exempel schack”. Som gammal juniormästare i schack men också inbiten flipperspelare och helt ren från crack och voltor, tillåter jag mig konstatera att ett schackspel, även om det utrustas med blinkande pjäser och klonkande ljud då en pjäs flyttas, aldrig kan ersätta ett flipperspel. Passusen är ett uttryck bland många för hur långt utredarens intellektuella förfall gått, och att en riksdag kunnat rösta för den lag som senare följde är ett uttryck för hur det går när de folkvalda inte tänker själva och, i förekommande fall, viceversa.IMG_0992vinifierat sällar sig helhjärtat till dem som nu kräver att flipperspelet avregleras och vill samtidigt bolla upp tanken på en sanningskommission som kan ställa ansvariga utredare och riksdagsledamöter till svars för det övergrepp på intet ont anande flipperfantaster och andra oskyldiga och på sin höjd snusande och inte alls brottsligt crackrökande eller på något vis samhällsomstörtande nördar de begick då för 30 år sedan! Låt oss samlas under fanan #rörintemittflipper, låt förtryckarna, de kontra-evolutionära och flipperförbudstillskyndarna smaka på vår multiballs stål!

Pinball wizard! Tommy-bonus.

 

 

Sveriges vinnestor jubilerar: Grattis!

För några veckor sedan kunde vi läsa en fin nekrolog över den enskilda person som kanske betytt mest för spridandet av vinets lära i Sverige, Nils-Bertil Philipson, mannen som till stor del låg bakom företeelser som Munskänkarna, Svenska Vinakademien och mycket annat. En av dem som skrev nekrologen var Mats Hanzon. Själv en av Nils-Bertils lärjungar, och sedan länge den som så gott det går axlar läromästarens mantel.bildLite i kulisserna har Mats smugit runt och verkat för vinets väl och ve genom sin insats som vinprovare, provningsledare och vinskribent med långt större inflytande på övriga skribenter och vinvärlden än många sannolikt vill erkänna eller kanske ens förstått. Genom sitt egentliga arbete som ”affärsman” har han dessutom varit verksam i vinimportörsledet och som vintidningsägare. Sedan flera år är han Svenska Vinakademiens preses. Med mera.bildMen kanske har Mats haft störst betydelse som ambassadör för Vinsverige – vi talar om en person som vid sitt middagsbord charmat snart sagt varje stor, internationell vinprofil de senaste 35 åren – och som inspiratör och sponsor av nya förmågor i branschen. Många som sitter på kunskapen och vinkällaren drar sig för att bjuda in andra på räkmackan. Så icke Mats. Oräkneliga är de sommelierer, vinskribenter, vinklåpare och vinmakare som fått ta del av hans enorma givmildhet och uppriktiga åsikt att inget är roligare än att dra ett för andra ouppnåeligt vin med just dessa andra.

När Mats, medförfattaren till Nils Bertil Philipsons nekrolog, nu fyller jämt, kan det vara på sin plats att hylla även honom – nekrologer får man mer sällan läsa själv. Stort Grattis nestor Hanzon!Jimi HendrixMusik: Eftersom Hanzon tillhörde gänget som hängde på Hendrix Grönan-konsert då sladden till slut drogs ur, blir det självklart lite Hendrix till jubilarens ära!

Kockskolan: Sjukhusmat

Då Hustrun tillfälligt bragts ur spel fick vi ägna dagarna åt att äta smörgås. Detta fungerade till dess den sjuka blev så pass fri från hostningar och rinnande näsa och annat att hon kved fram något i stil med ”lagad mat”. Då vi med svårighet ser våra nära och kära lida återstod intet annat än att försöka laga lite mat. Frågan var bara hur? För att hjälpa andra som hamnar i samma svåra situation samt som ett inspel till landets sjukhus och liknande inrättningar kommer här därför ett kockskolsinlägg ämnat att bistå den ensamme i stunder då det nutrilogiska armodet och därmed behovet är som störst.IMG_1149

1.Inhandla en påse fryst risotto. Finns i välsorterade livsmedelsbutiker. I frysdisken.

2.Följ påsens anvisningar, typ värm påsens innehåll utan omslagspåse i en stekpanna.

3.Lägg upp på en tallrik.

4.Garnera med röd paprika (se bild).

5.Servera och slå den sjuka med häpnad.

Vi vågar gå så långt som att påstå att detta är en given succé. Såvida vi inte hörde fel började Hustrun snyfta av lycka då hon såg mästerverket – knappast vad hon förväntade sig då hon bad om vanlig, plebejisk ”lagad mat”.IMG_1149

Vieja Solera PX 30 Años & Hustrun

Gudarna ska veta att det är svårt att bli profet i sin egen stad. Än svårare är att bli herre i sitt eget hus. Men vad gör man när man står inför en oförstående övermakt i form av Hustrun som inte alls inser sin makes storhet och därför, oväntat och oprovocerat, häver ur sig saker som ”Lars, jag förstår att det är viktigt för dig med alla dina långtidstest av olika viner, men vårt kylskåp är tänkt att innehålla vardagens nödtorft, inte dina i bästa fall halvtomma flaskor, dessutom vet du hur upprörd du blir när någon tullat på dina oerhört viktiga provflaskor, när jag nu ber dig att utrymma kylskåpet är det mer för din skull än för övrig familjens, tro mig”.IMG_1145Klart man blir upprörd. Ledsen och kränkt. Ett klart och tydligt förtryck av den långtidstestande minoriteten! Det sade jag också. ”Kränkt!” utropade då Hustrun och förvandlades i ett slag från en resonabel och talbar instans till en ordergivande och hotfull vetenskapshatare, ”nu ser du till att utrymma kylskåpet ögonaböj, annars ska du få se på andra bullar!”

När Hustrun blir så där upprörd för ingenting är det lika bra att göra henne till viljes. Jag plockade därför ut mina 14 långtidstest ur kylen, som, ska erkännas, plötsligt, visade sig vara både enorm och enormt tom. Det ska också erkännas, att några av långtidstesten gått ur tiden sedan länge och endast fanns kvar av nostalgiska skäl. Med tungt hjärta vaskades dessa nyss nämnda, medan andra, mindre utgångna, test, åtminstone tillsvidare, hamnade tillsammans med de osvavlade vinerna ute på terrassen. Två flaskor åkte dock tillbaka in i kylen. Varför är lätt för HR:en att förstå då den läser resten av inlägget.IMG_0812

1.Det pågående försöket att slå ihjäl Les Lauzeraies Tavel 2015 måste få fortsätta då vinet fortsatt uppvisar en alltför fräsch frukt för att gå i vasken (läs här).

2.Det pågående försöket med evighetsmaskinen Vieja Solera PX 30 Años, ni vet vinet som slog Hustrun med häpnad då hon fick det till franska hamburgare i februari (läs här). Sedan dess har pavan stått och gapat halvtom i kylen och smuttats på då och då. Idag skedde ett stort och rejält vetenskapligt test för att se var vi står, nu drygt två månader efter öppnandet. Svaret är det vi redan visste: i likhet med andra superkoncenterade PX-viner är drycken fortsatt fantastisk! Låt vara att ett sådant här sötvin kostar en del – mer exakt 449 sek – men om man betänker att man rimligtvis bara dricker småskvättar lite då och då, annat är svårt då vinet är så grymt koncentrerat och sött, och att man kan njuta och bjuda på det under flera månader, ja, då blir det ganska billigt: ett superkoncetrerat, lite dyrare vin att imponera med vid fler än ett tillfälle, varför valuta för pengarna måste anses uppnås med råge.IMG_1147

Visst har Vieja Solera PX 30 Años från Dìez-Merito fått en lätt anstrykning av oxidtoner och flyktig syra men vinet är fortsatt fullt vitalt och det smakar lika mycket melass som någonsin, helt enkelt en fantastisk resa för näsan och gommen, från nötskålen via honungen till sirapen, där allt slirar fast i en oemotståndlig lust att dra i sig en rejäl klunk, en klunk som tycks evig, den bara är där, med dig i svalget, i gommen, i näsan, i sinnet och din vardag som den förgyller under långliga tider.

Family. Och så lite musik från Leicester som gjort det uppenbarligen inte omöjliga men i vart fall oväntade.