Vackert språk och en luguber historia om en bok– och papperskrossare, som kanske kan kännas igen från tidigare förlaga, och en originell idé om hur ben kan bli till böcker och just som den korta romanen börjar gå i stå hittar huvudrollsinnehavaren ett usb-minne och det blir fart på berättelsen igen och vi kan än tydligare ana det vi redan från början visste i den här Amelie från Montmartre-liknande historien, nämligen att alla, inklusive läsaren, kommer må bra vad det lider. Frågan är nu om Jean-Pierre Jeunet kommer göra film av detta?Musik! Dr Feelgood.

Dela “Jean-Paul Didierlaurent: Mannen som läste högt på 06.27-tåget” på Twitter