Då vissa av oss i ett nyligt timat skede befunnit sig tillsammans med ett antal andra förlorade vinmakare i Guds jämmerdal eller närmare bestämt på ett vandrarhemsliknande boende med gemensam toa och dusch, kunde vi i samband med detta få oss till livs att den nyss nämnda inrättningen är upptagen då den först i meningen nämnde sömndrucken och pipig i den tidiga ottan stapplar fram genom tillvaron, mot den där inrättningen bara för att mötas av den avgrundsdjupa insikten, att det, som sagt var, är upptaget, varför den sömndruckne, och nu även chockade och än mer pipige och lätt desperate, får dra sig tillbaka till sina, eller snarare sitt, rum för att bida sin tid och när det är gjort gör han en ny attack mot duschen och lyckas, och allt är frid och fröjd till dess han ska torka sig och upptäcker att han i det kaos som uppstod vid den första attacken mot våtutrymmet glömt sin handduk på rummet, varför han nu måste slå åkarbrasor till dess han torkat, men nej!, se där på väggen, som turen i oturen, en behållare med pappershanddukar!
Nu slutade exemplet ovan lyckligt. Men den utsatte hade tveklöst befunnit sig i en prekär situation om den skulle slå sig torr med åkarbrasor. Inte minst skulle akut tidsbrist i den redan ansträngda morgontimman kunnat uppstå. Noterbart är också att det inte är samma njutning att torka sig med pappershanddukar som att frottera sig med en mjuk tygvariant. vinifierat ser endast ett sätt att få slut på slika situationer: ett förbud mot att glömma handduken! I den mån den kriminelle på grund av den situation den själv är upphov till, tvingas slå sig torr med åkarbrasor, eller torka sig med pappershanddukar, ska emellertid detta anses vara straff nog för den straffbara dumhet förbrytaren uppvisat och det brott denne gjort sig skyldig till.
Tork.
NU tycker jag att du vidgat din normalt vettiga förbudsfilosofi too much. Typ ”förbud mot att slå sig själv i huvudet med en hammare”…
Förvisso går att tycka att ett hammarslag i huvudet är straff nog för den som slår sig själv i huvudet med en hammare men ett sådant resonemang leder lätt in på farliga, rent samhällsomstörtande vägar, där slutet för resan är kaos, för om man får slå sig själv i huvudet med en hammare, vad är det då som säger att missdådaren inte går vidare och slår också andra i huvudet sedan hen fått smak på att slå hammaren i huvuden?
Nej, det gäller att hålla på disciplinen och ordningen och redan i alla lägen. Betänk följande: om det skulle vara tillåtet att glömma handduken, ska det då också vara tillåtet att glömma barn utanför livsmedelsaffären, eller att glömma betala skatt, eller att gå till jobbet (listan är oändlig på skadlig glömska)? Nej, glömma handdukar och slå sig i huvudet med en hammare måste, i likhet med det mesta, vara förbjudet.
För enkelhetens skull så kanske man kunde lista allt som inte är förbjudet, eftersom den listan blir allt kortare så är ju det enklare att komma ihåg, särskilt när det blir förbjudet att glömma. Hur skulle det se ut om man glömde det som är förbjudet? Eftersom det är förbjudet kanske det blir en dubbel negation som tar ut sig till något positivt att just glömma det som är förbjudet.. Nej nu får jag huvudvärk…
Det hela är mycket enkelt och det viktigaste förbudet av alla är Förbudet mot att ifrågasätta förbud.
Vad gäller en lista över vad som, i vart fall tillsvidare, är tillåtet, är det förbjudet att upprätta en sådan enär den kan ge folk idéer.