Långtidstest: Korkskadat vin efter en vecka

För en vecka sedan öppnade er utsände i de korkskadade vinernas mögligt och muggigt skvalpande värld en rejält korkskadad Crozes Hermitage. Det finns förvisso ett otal olika slags korkdefekter, verkliga eller orättvist kopplade till korken, men alla som hållit på med vin ett tag bör ha koll på den äkta varan: En korkdefekt som är så tydlig att till och med den mest debile och obildbare finner självförtroende, klokskap och glädje i igenkännandets ögonblick. Den tidigare i texten nämnda Crozesen led av just en sådan korkdefekt som gör debila glada. Frågan som den ovan omtalade utsände ställde sig där med näsan i det av besvikelse intill lipighetens gräns fyllda glaset var: Vad händer med en sådan mitt-i-prick-kork över tid?Sagt och gjort! Flaskan stuvades, i förslutningsfritt skick, undan i gömmorna på terrassen, under Hustruns radar, och sedan var det bara att vänta. Nu, efter en vecka, var det så dags att ta sig ett sniff och en liten slurk och spänningen var olidlig!

Så här: Den tidigare oerhört påtagliga korkdefekten är nu något mer diskret av det enkla skälet att den fått sällskap där på aromkonens topp av andra ihärdiga äckeldofter såsom kraftfull oxidation och allmänt vämjeliga snuskaromer; en cocktail så fascinerande att den gränsar till det perverst njutningsbara trots att den på intet vis egentligen är njutningsbar, något provaren för övrigt påminns om då den tar en sipp och rullar runt vätskan i munnen en stund och upptäcker att det smakar nyansrik apa och bakteriepåhejad syra av Guds nåde.

Dock: Testet fortsätter, och såvida inte Hustrun hittar flaskan ber er utsände enligt ovanstående att få återkomma då aromerna byggt på sig ytterligare ett par lager.

Mother’s Finest.

6 reaktion på “Långtidstest: Korkskadat vin efter en vecka

  1. Här får den hängivne Graillotbeundraren klappa sin små händer och prisa sin lycka. Samtliga sex inhandlade 91-or har erhållit goda vitsord vid provningar mellan -94 och
    -04. Lite svårt att förstå är det kanske, att domainen hade någon form av varierade leveranser till årgångens buteljering?

    • Jag har provat flera andra Grailloter från 91 (och har några kvar i lager) och de har genomgående varit utmärkta. Det här är mer ett olycksfall i arbetet och korkleverantörens ”fel”. Runt 1991 stämde det verkligen det som sades, att två procent av kvalitetskorkarna och betydligt mer av enklare korkar var defekta. Så lite osis är det att det är en Graillot som utsätts för långtidstestet, men som sagt: ingen skugga över denna utmärkta producent.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *