Peter Puders

På den tiden er utsände i de gitarrknäppande villbliarnas glädjefyllda värld knäppte på som värst fanns det en svensk gitarrist som svävade en bit över alla andra, ganska högt över rent av, så högt att det till del måste handla om studioteknik, tänkte den tidigare nämnde någon gång i det tidiga 80-talet och gick för att höra hur illa det måste låta i verkligen, på Rackis i Uppsala närmare bestämt, och fick sig en rejäl lektion då Peter Puders, alias Peter Höglund, när det var dags för det korta, fina solot i Bli människa kastade upp guran till munnen och rev av solot med tänderna. Suck. Långt senare hade Peter vänligheten att tillsammans med Per-Åke Odeltorp, alias Stig Vig, komponera ett stycke originell musik till mitt ”Sommar” i P1 1997. Och vi fick tillfälle att prata vin också, eftersom han som alla andra bra musiker också tyckte om vin. En fin person och en lysande gitarrist.

Relativt nytt med Commando M Pigg.  

4 svar på ”Peter Puders

  1. Har jag redan påtalat det tidigare, så gör det inget med en favorit i repris.

    I helgen drack vi Ponzi PN. Vin för 350 kr brukar uteslutande borga för välgjorda viner, sen är det inte alltid smaken faller en på läppen.

    Ponzi PN är för mig en perfekt vin i den prisklassen. Känns oerhört välgjort och den ”rena” smaken tilltalar mig när det gäller PN.

    En fundering som slog mig är deras val av skruvkork. Rätta mig om jag har fel, men är det inte ovanligt i den prisklassen?!

    • Kul du gillar Ponzi – är själv barnsligt förtjust i deras viner. Jo, det är väl inte alldeles vanligt med skruvkork i den prisklassen, men det är det som vinmakare Luisa Ponzi anser är mest lämpligt oavsett vad konsumenten förväntar sig. Högt spel, men jag är på hennes sida, tycker skruvkorken är perfekt för hennes viner, låt vara att det inte är comme il faut i den här prisklassen.

      ”Renheten” du talar om kan till del kopplas till valet av förslutning. Glaskork, och för den delen en bra och rätt använd skruvkork ger ”renare” viner; viner förslutna med naturkork tar sakta men säkert alltid lite doft och smak av korken (inte som korkdefekt, utan snarare i form av vad som av många uppfattas som ”mognad”, eller om korken är dålig, ”dåliga fat” eller annat, eller så känner konsumenten i fråga helt enkelt inte att vinet inte är rent längre (ganska vanligt…) eller så bryr den sig inte och tycker att så ska det vara för så har det alltid varit, och det är väl i och för sig ok men man bör ha sakförhållandet klart för sig dock).

      PS När du säger ”favorit i repris” menar du ett vin eller ett inlägg?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *