Big Boys Gone Bananas Gone To Cinema

Så är det dags: ikväll går Fredrik Gerttens ”Big Boys Gone Bananas” upp på de svenska biograferna. I morse kunde ni se honom berätta om sin film på TV4 Nyhetsmorgon, vad han inte förtäljde är att det fria ordet fortsatt behöver vårt stöd. Hursomhelst är det tillfredsställande att se den uppmärksamhet Fredrik och hans gedigna, journalistiska arbete äntligen får. Historisk bakgrund. Här kan man stödja det fria ordet. Här kan man hålla sig ajour. Big Boys Gone Bananas i Riksdagen. Bra klipp från SVT, att se före 23 mars 2012. Fritt ord den 29 februari.

På bio, ikväll.

+3
0
  

Big Boys Gone Bananas & det fria ordet

Det är cool med polare som är med på Sundance Film Festival och man kan, tveklöst, sola sig i deras glans och själv känna sig en aning cool av bara farten, men för en gångs skull är inte huvudsyftet med det här inlägget att än en gång mellan raderna säga, att jag är nog ganska cool jag också. Det här inläggets syfte är istället att förbehållslöst stötta Fredrik Gertten & co i deras kamp för det fria ordet och, för den delen, mot de skygglappade stollarna på Dole. Här kan man läsa mer om den nya filmen, Big Boys Gone Bananas, som går upp på Sundance Film Festival idag, och här kan man läsa om hur man stödjer det fria ordet. Känner ni att ni föredrar det fria ordet framför motsatsen, men ändå är tveksamma till att stödja det, eller rent av för lata, kan ni alltid roa er med att läsa den här i NY Times nyligen publicerade artikeln och sedan skämmas en skvätt. Tips på ett vin som jag vet att Fredrik tycker om.

 

+1
0
  

Parakvat & kavat prat om framtiden

För er som tycker att bananer och ananas och växtodling är hippt och oemotståndligt spännande eller åtminstone en fråga som har med människosläktets fortlevnad att göra tipsar jag om följande länk till SvD. Läs nu inte bara den aktuella artikeln utan även tidigare inlägg. Hippt, oemotståndligt intressant och en fråga som har med människosläktets fortlevnad att göra. Och vinets, vinodlarnas och vindrickarnas framtida väl och ve. Och så får ni veta vad parakvat är om ni slår upp länken.

Tips på Krav-odlat, kavat prat- och matvin att skölja ner parakvat och beska sanningar med.

0
0
  

Kahurangi Pinot noir 2006

Fråga mig inte varför, men jag fick för mig att jag skulle tillaga middagen med anledning av att hustrun fyllde år. Vi vet båda att den bästa presenten hon kan få är att jag inte lagar mat. När hon utbrast ”Men en sån överraskning!” syntes det lång väg att hon inte menade det i positiv bemärkelse. Övertygad om att hon nog skulle få se på annat bestämde jag mig för att inte göra påstortellini utan något så innovativt, utmanande och nytt som en variant på Flygande Jacob.

I snabbköpet visste de att visa mig på Uncle Ben-avdelningen när jag förklarade vad jag hade i tankarna och mycket riktigt fanns där såväl påsris som sötsur sås på burk. Jag visste att det var något som fattades och efter ytterligare några förfrågningar hade jag också inhandlat kycklingfiléer, noix de cajou (kasju- eller cashewnöt på svenska) och bananer (inte från Dole).

Väl hemma, entusiastiskt arbetande vid spisen blev jag så uppsökt av min hustru som på det mest oskyldiga vis visade vinet hon valt ut för kvällen: en gammal Ornellaia. Jodå, visst, det är ett av mina trick att rycka riktigt bra vin till min vedervärdiga mat, men inte den här gången! Inte för att jag gjort mig till – jag hade inga förhoppningar om att det skulle smaka bättre än påstortellini – utan för att jag hade ett annat vin i tankarna: Kahurangi Pinot noir 2006.

Efter tidningens Allt om Vin stora Pinot noir – provning häromåret hörde en av provarna av sig och sa till mig att köpa Kahurangi PN 06 i stora lass och lättledd som jag är gjorde jag det och det har jag inte ångrat. Om jag inte missminner mig kostade det runt 130 sek pannan i Sverige och för det fick man mycket NZ-PN. Nog av, nu hade jag bestämt att det var det vinet som skulle få äran att ackompanjera min Flygande Jacob Façon Maison.

Hur det smakade? Hm, en rispåse gick sönder och rann ut i vasken när jag skulle hälla av vattnet från risgrytan så det blev kanske inte så mycket ris som den rikliga mängden sötsur sås – för övrigt av misstag förstärkt med en rejäl slatt årgångscalvados som jag i hastigheten och nervositeten tagit för en Marsala – krävde och kycklingbitarna var väl inte direkt perfekt stekta om man säger så, men, nötterna var goda och bananerna, som jag skivat på ett närmast japanskt vis, var utsökta. Och vinet, tja, det var lika gott och lika mycket NZ-PN som någonsin och det skar sig något alldeles förskräckligt med den rikligt tilltagna sötsura såsen.

Löjligt komplicerad Flygande Jacob med k

0
0
  

Beaujolais Nouveau 2009

Enligt ett ganska välspritt, franskt e-nyhetsbrev är 2009 seklets årgång. Skälet är, enligt skribenten, att det är en årgång som slutar på 9 och det finns så många legendariska 9-årgångar tidigare, till exempel champagne från 1899, menar samme skribent.

Jag skulle vilja påstå att Fronsac 1539 var ännu bättre. För att nu inte tala om de fantastiska rosévinerna som gjordes i Galliléen år 9.

Om vi nu tar en titt på 2009 kan vi konstatera att Beaujolais Nouveau är här. Jag har provat två olika och det som utmärker dessa är att de inte har ett inslag av banan. Med andra ord har de här producenterna inte använt sig av en ”primörjäst” som B71 i år. Istället påminde båda vinerna om Beaujolais Nouveau före primörjästernas ankomst till det kuperade landskapet norr om Lyon (alltså före 1987 ungefär). Med andra ord dök en gammal klassisk beskrivning upp innehållande ord som lätt, fruktigt, inslag av hallon, röda bär och jäst. Det går alltså att anta att den för något år sedan påbörjade trenden bort från primörjäst som adderar banan till vinets doft fortsätter i Beaujolais.

För övrigt kan man säga att årets Beaujolais Nouveau är av exakt samma kvalitet som alla andra års Beaujolais Nouveau.

0
0
  

Ole Dole Doff

Något överraskande drar Dole tillbaka sin stämning mot ”Bananas*” och man kan bara undra om ledningen faktiskt består av ett gäng okänsliga egoister och karriärister som får bra betalt för att vara inkompetenta: det var korkat att stämma Fredrik och stämningen förefaller än mer korkad och ogenomtänkt när man nu plötsligt bara lägger ner.

http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/dole-drar-tillbaka-stamningen-mot-bananas-1.974910

0
0
  

Allt du skulle vilja veta om dina bananer

Fredrik Gertten och hans film ”Bananas# borde kunna få ett mycket starkare stöd, inte minst från svenska medier.

Ytterst handlar det handlar om tryckfrihet. Även om Fredrik skulle ha gått bärsärk och kastat all heder, etik och moral över bord skulle han ha rätt att göra en kritisk film av Dole och deras plantager i Mellanamerika.

Självklart skulle det för Dole – i likhet med vilket annat företag som helst – vara tungt att behöva gå ut och försvara sig mot sådana huvudlösa och orättvisa angrepp, men de skulle kunna göra det och hade de rätten på sin sida skulle de säkert reda ut saken och kanske rent av gå stärkta ur eländet.

Nu är det så att Fredrik inte alls förefaller ha handlat omoraliskt på något vis, inte heller tycks han ha svikit sin journalistiska heder och den etik som denna påbjuder. Med andra ord finns det än mindre skäl för Dole att försöka slå ihjäl hans alster ”Bananas”.

Däremot väntar många av oss med intresse på en bra förklaring från Doles sida och gärna också lite nya strategier – varför inte en tydlig och inom företaget respekterad CSR-strategi, de flesta amerikanska företag med lite framåtanda har en sådan och agerar i enlighet med denna sedan flera år (dock ej bankerna, förstås)?

Läs mer i tidigare inlägg.

0
0