Commander Crowe!, Aftonbladet & Beethoven

Ända sedan han dök upp första gången på banorna för sisådär sju år sedan har Commander Crowe varit en favroit hos alla travälskare. Så vacker och pampig att han kunnat vara urkass och ändå en enastående upplevelse, men nu var och är han inte urkass. Tvärtom har han en sagolik karriär bakom sig och denna krönte han igår med att på ett likaCommander Crowe imponerande som i skiljeheatet förkrossande vis vinna Åby Stora Pris. Att en elvaåring överhuvudtaget förmår delta i ett lopp på den här nivån är imponerande, att vinna snudd på ofattbart och sättet han gjorde det på historiskt. Hatten av för Commander Crowe och för hans entourage nu och genom åren, inte minst Petri Purro och Fabrice Souloy. Undra på att den siste stod och lipade av rörelse när han intervjuades efter segern. Även om det inte har med saken att göra måste vi också passa på att citera en direktöversatt rad i dagens artikel om Brandão i Aftonbladet: ”Han väntade två minuter för Thiago Motta. Han slog honom med sitt huvud.” Kejsarmusik till Commander crowes ära!

Äta i Celle, bo i Lugano & Skunk Anansie

vinifierat har tidigare bjudit på lite tips i vackra Celle. Nu är det dags igen. Den hästtokige kan, med fördel, besöka Hannoverhästarnas Hall of Fame, Landgestüt, och den som inget har emot lite hemkört öl och en rejäl schnitzel beger sig till Thaers, där den sportgalna, i direktsändning, kan följa diverse idrottshändelser i allmänhet och tysk fotboll i synnerhet. Sydschweiziska Lugano, på gränsen till Italien, är, där det fläker ut sig

Lugano by Lato

Lugano by Lato

längs Luganosjöns vackra stränder, i allt högre grad ett lyxtillhåll för pensionärer och omoraliska oljemiljonärer som sitter där och festar upp pengarna de tjänat på den olja de stulit från sina landsmän. Men. Samtidigt är det vackert och inbjudande och bara doften från sjön kan få den buttraste att le förnöjsamhet och ta djupa andetag och om du nu ändå befinner dig i Lugano, varför inte göra slag i saken och ta in på klassiska Hotel International du Lac, där du bjuds historia och lyx, som inte måste kosta skjortan om du hittat ett erbjudande via en av alla dessa hotellbokningssajter som numer finns en masse på nätet. Vi rundar av med lite Skunk Anansie.

Kaffetuctuc i hästväg & Rock-Angela & co

Efter en kort och svag stund av obetänksamhet, missriktad välvilja och borttappad väg i livet, befann jag mig, plötsligt, som skjuten ur enHästnuna djävulusisk och opålitlig kanon, så tidigt att ottan bara var förnamnet, på en hästtävling i sydligaste Sverige. Jag hann knappt säga ett urbota dumt och förhastat ”det ordnar vi” som svar på yngsta dotterns, med en nästintill en sirens falskt lockande stämma framförda, fråga ”kan inte du hjälpa mig på hopptävlingarna när du kommer och hälsar på?”, förrän jag stod där: utmattad, rödögd, glåmig, på lipen och med bultande tinningar och ett stort, grågrönt migränmoln svävande farligt nära, som ett vilsekommet klormoln på jakt efter en gammal simlärare eller annan typ av bassängstänkt människa att ge sig på med sitt giftiga innehåll. Då, just som solen äntligen kom över klockan sju eller något annat hemskt, hördes ett tuctucande och se där, där kom en av Fogarollis röda kaffetuctucer tuctucandes mot mig som en glattFogarolli kaffetuctuc gläfsande Sankt Bernhardshund på väg mot den snödrivsatte och törstige alpvandraren. Anna, som körde kaffetuctucen, såg genast hur det var beställt, tvärnitade och jag hann knappt stöna fram ”dubbel espresso” förrän jag hade en i handen och snart i kroppen och se! i ett slag blåste det lömska migränmolnet iväg, bort mot Danmark till där det enligt vanligtvis välunderrättade källor satte klorna i en stackars dansk som, enligt samma källor, förtjänade det, och solen sken i kapp med alla tokiga och därför alltid på morgonarna så glada hästmänniskor på plats. En sak står klar för er utsände i ottan efter denna mirakelartade upplevelse: Fogarollis kaffetuctucer är ett gudasänt väsen! Italiensk rock ‘n’ roll.

Prix d´Amerique 2013

Återigen stora svenska förhoppningar och visst ser både Maharajah och Raja Mirchifantastiska ut och visst det kul om någon av dem vann. Lägg därtill ett koppel duktiga fransoser och alla förstår att det i år mer än någonsin tidigare är Ready Cash mot resten. Vinifierat har, ju, tippat rätt på den här superhingsten tidigare och ändrar inte på ett vinnande tips. vinifierat tror helt enkelt att ingen rår på Ready Cash när han är i form och det förefaller han vara. Det som är emot är att han skulle bli för stressad – kolla gärna in Ready Cash under värmningen: medan de andra provstartar och håller på får han gå, långsamt och som en annan Ferdinand, med nosen i sin tränares rygg eller, i förekommande fall, armhåla, eftersom hästen annars skulle bli för stirrig, om ni så vill en sann vinnarskalles rätta temperament. Allt talar för att Ready Cash tar sin tredje raka.

Coolaste hästen vinner i år igen?

Flyinge Kungsgårds vandrarhem, Flyinge

Väl framme i Sverige hamnade vi på det sydsvenska hästcentrumet Flyinge, dit den efterhängsna hästkärran skulle. Döm om vår förvåning då vi steg ur bilen för att koppla loss transporten. Det blåste så in i norden. Mystiskt. Det hade inte blåst i Malmö, inte i Lund, inte i Södra Sandby. Hustrun kom då på varför och ställde sig plötsligt att njuta i vinden. ”Vinden som uppstår när Historiens slår sina slag! Känner du?” sa hon eftersom hon är en slags hästmänniska precis som alla andra kentaurer som går runt på Flyinge och låter, i förekommande fall, håret fladdra fritt i den millenniegamla vinden. ”Ända sedan 1100-taletblåser den!” sa hon lyckligt.

Kentaurerna önskar God Jul

Som tur var hade Hustrun snart vädrat ut resan och var redo för nästa mål, vilket var vandrarhemmet på Flyinge Kungsgård och därmed vad det här inlägget handlar om, egentligen. Kort sagt bor man i studentrum – Flyinge utbildar allt från hästgymnasieelever via hippologer till beridare och håller sig med ett internat – vars invånare tvingats bo på annat håll, och betalar billigt för det. Bonus är att man kan vandra runt i Sveriges häst- och avelshistoria och, om man så vill, studera kentaurer och deras ofta om min gamla ridlärarfanjunkare i kavalleriet påminnande sätt att prata och närma sig djuren; korta, bestämda, kommandoaktiga meningar, fyllda av välartad artikulation och pondus. Utöver allt detta kan man äta på plats och om man har tur rider någon eller några duktiga ryttare i ridhuset just då, varför man får en gratisföreställning, i bästa fall ledd av en fanjunkarmässig utbildare som får min livs historia att slå sina vingar. Veckans etta på Kentaur-toppen.

 

Orrechietti & Zlatan i PSG? 2.0

Äntligen lyckades vinifierats ögonsten Orecchietti i ett storlopp i år! Närmare bestämt i Årjängs Stora Pris. vinifierat gratulerar alla kring hästen och njuter med dem. Tänk om Orecchietti inte suttit fast i Elitloppet… För övrigt kan vi notera att en världens bästa mittbackar, kanske den bäste, Thiago Silva, nu skrivit på för PSG och att backlinjen alltmer börjar likna ett brasiliansk landslag och Zlatans ankomst till PSG och den franska ligan öppnar för att vi som suktat sedan Ronaldinho lämnade PSG för ett decennium sedan äntligen ska få en spektakulär lirare i ligan igen. Klart Zlatan ska till Paris.

Orecchietti, hästen.

Sven Jerring & Rolf-Göran Bengtsson

Rolf-Göran Bengtsson är oerhört respekterad och uppskattad i den stora hästvärlden. När han ifjor vann EM på ett spektakulärt vis sedan Gerco Schröder rivit sista hindret och därmed gått miste om guldet, ungefär som R-G förlorade OS-titeln häromåret, gladdes hästhoppningsvärlden med honom – ovationerna i Madrid var stående och långa: en hyllning till en internationellt uppskattad och beundrad idrottsman. Det finns ett stort antal mycket duktiga ryttare, men bland dessa finns det bara en handfull som står lite över de andra. Ungefär som det finns många bra F1-förare, men likväl är det alltid några som höjer sig över mängden. R-G tillhör den där lilla skaran – en hästhoppningens Jim Clark. Att han sedan fått kämpa sig till sin position och inte fått något gratis gör inte saken sämre – och det är bara när man känner till hans historia som hans sega tacktal igår blir begripligt. Hursom: hatten av för årets Jerringspristagare Rolf-Göran Bengtsson och hans Silla-hästar och ett stort grattis till alla svenskar som verkar inom den här stora folksporten, som alltför ofta ses över axeln av dem som fortsatt tror att det bara är en överklassport och inte förstått dess i bästa mening, ja jag vet det låter lite sjukt men faktiskt, fostrande värde för landets ungdomar. Champagne!