Bo i Toscana: Borgo del Cabreo

Säg Cabreo och vinvännen tänker på vingården Cabreo och säkert också det smått imponerande rödvinet Cabreo Il Borgo (årgången 2013 finns i BS i Sverige, nr 74166, 325 sek, rekommenderas varmt). Men Cabreo är mycket mer än så. Till exempel ett synnerligen vackert och inbjudande boutique-hotell.

Borgo del Cabreo, som hotellet heter – jajo, här leker vi fritt med det kända vinets namn –, öppnade för bara några veckor sedan och är inget annat än ett måste för den som känner för att vräka sig i lyx på ett ställe med så få som elva rum, vilket torde garantera att inte så många andra hittar hit eller får plats om de gör det.

Rummen har inretts i de gamla arbetarbostäderna, som ligger samlade kring en ”gård” och med en slående utsikt. Frukosten lämnar inget i övrigt att önska och matsalens terrass bjuder både på en magnifik vy över poolen och, för att tala allvar, landskapet som böljar från Cabreo till den medeltida byn Montefioralle.

Dyrt? Njaee, inte för vad som erbjuds, och den som kan pricka in ett datum med ett ”pris-erbjudande” betalar inte mer, rent av mindre, för en förstklassig natt på Borgo del Cabreo än ett trist stadshotell i Stockholm.

Hög tid för lite PFM på den här bloggen.

Dear Lisbon: charmigt värre

Har tidigare tipsat om bland annat York House i Lissabon. Nu är turen kommen till tveksamt namngivna Dear Lisbon Charming House. Nämnda Dear kan vara olika ställen, och vi tar fokus på Dear Lisbon Charming House på Rua Marcos Marreiros i Sta Catarina-kvarteren, en backe eller så från Bairro Alto (ingen fara med backen, 28:ans språvagn går i princip utanför dörren, och där hittar den som så vill också en liten enkel fiskkrog som är fina fisken, Zapata heter den och ovanför backen ligger vinbaren The Mill, och nästan mitt emot den ligger ett parkeringshus och går man in i det och tar hissen till våning fem och stiger ur där så kommer man smått oväntat till en takterrass med magnifik vy och fulladdad bar, och den heter Park, och om någon undrar så läser jag just nu en bok med en massa och, åck åck).Hursomhelst, det här lilla boutique-hotellet, Dear Lisbon Charming House på Rua Marcos Marreiros, kostar inte skjortan, är synnerligen trevligt och har en finfin frukost och kan därför rekommenderas och bilderna nedan är från stället i sig och dess närmaste omgivningar.

Kalas & Kultur & Kronos väv i Tällberg i Trettonhelgen

I Trettonhelgen arrangerar Villa Långbers i Tällberg ”Kalas & Kultur”. Under tre dagar bjuds tillresta och bofasta på föredrag och diskussioner och får tillfälle att möta ett antal kulturpersonligheter som Daniel Sjölin, Ann Victorin, Dick Harrison, Jerker Virdborg och Björn af Kleen. Som om nu inte detta skulle räcka kommer dessutom legendaren Hans Börjesson på Greenverket berätta om sitt konstsamlande och om Pablo och alla andra gamla polare, förläggarna på Printz Publishing och Novellix dyker upp och, bäst av allt, er utsände i de finkulturella salongernas skitnödiga men understundom ack så trevliga environger finns där som en gudasänd liten amorin, redo att sprida ljus över inte bara de tillresta och de bofasta utan också den nya romanen Kronos väv, andra egenförfattade alster samt kanske redo att också säga ett och annat om vinet som en fattig författares enda chans till dagligt bröd.img_2233Den som är på och har ett uns av kulturell resning i kroppen kommer så klart till Tällberg i Trettonhelgen. Ni andra nöjer er med att genast beställa min senaste roman Kronos väv och mörkar att ni inte var på plats. Då. På Trettonhelgen. Och ni skäms åtminstone fastetiden ut.nominerade-dryck-matbloggsp

Juluppladdning.

Clotilde öppnar gite

IMG_2818Gite är franska och betyder ungefär ”stuga att hyra”. Vanligtvis ingår ett litet kök och sällskapsutrymme utöver sovrummet och badrummet. Det är inte ovanligt att vinodlare och andra bönder och lantisar ställer i ordning ett gite, som de sedan drygar ut dagskassan med. För oss brukare innebär det allt som oftast bra, personligt boende till rimliga priser. Nu sällar sig drottningen av Chablis, Clotilde Davenne, till vinodlarna med gite. Hon har precis ställt i ordning en lägenhet med två sovrum, ett sällskapsutrymme, badrum och kök. Den som är intresserad av att stanna en natt eller kanske rent av en vecka får veta mer via den här länken. (Clotilde Davennes gård heter Les Temps Perdus och ligger i lilla byn Préhy mitt i vinområdet Chablis)IMG_2850Tips på Clotildes viner i Sverige: Bourgogne Blanc 2014, nr 5562, 129 sek. Chablis 2014, nr 6307, 159 sek. Chablis Premier Cru ”Montmains” 2012, nr 72879, 325 sek. Chablis Grand Cru ”Les Preuses” 2010, nr 74000, 499 sek.IMG_2826

Bonusvin från Clotilde: Crémant de Bourgogne, nr 7725, 139 sek. Samt magnumbuteljerna: Crémant de Bourgogne, nr 77741, 299 sek. Chablis 2014, nr 6307, 329 sek. Saint-Bris Vieilles Vignes 2011, nr 70274, 399 sek.

Nääs fabriker

Vad som förefaller vara i alla tider har textilfabriken och dess tegelbyggnad legat där vid E20 (gamla E3) mellan Alingsås och Göteborg. Ganska sant är nu det nyss sagda i och med att fabriken verkligen legat där i hundratals år, och vi kan väl gissa att vägen gått ungefär där den går under lika lång tid.IMG_1684

Sedan några år är dock fabriken ingen fabriken längre, låt vara att det fortsatt heter Nääs fabriker. Nu är det ett utmärkt, trevligt och väl fungerande konferenshotell, som passar lika bra för den som vill ha en tuttinuttveckända eller kanske tillbringa morgondagen på Liseberg som för den som är ute på tjänsteuppdrag och vill genomföra det i en tilltalande miljö med bastu, kallbad och bra krog. (Den intilliggande ”outleten” är inte mycket till outlet och inte lika mycket att yvas över som resten av konceptet Nääs fabriker.)IMG_1685

Nez!

Château de Berne

Numer säljs det vin från Château de Berne i Sverige, eller i vart fall från slottets negociant-firma – det är vanligt att producenterna härnere, precis som en gång i tiden Domaine Rabiega, sätter upp vinhandelshus och säljer inköpt och omblendat vin med ett namn snarlikt en fysisk plats. Gissningsvis köper många Berne-flaskorna för den fyrkantiga buteljen, precis som de köper andra Provence-producenters konceptviner och tror att de dricker egendomsproducerat. Inget ont i det. För egen del måste jag dock erkänna att det är få Provence-producenter som övertygar mig med sina roséviner idag – att kategorin gått från noll till att totalt dominera rosémarknaden i Sverige är en gåta vars svar möjligen kan hittas i en följa strömmen-mentalitet och en förmåga att inte ledsna på jästboostad grapefrukt och svavel. Med det sagt ska vi nu hylla Château de Berne.IMG_2588

Château de Berne köptes för ett 30-tal år sedan av en tät investerare och snart började ett resmål värt sitt namn växa fram, men det var först sedan den nuvarande, likaledes täta, ägaren för ett decennium sedan tog över som saker började hända på allvar. Den tidigare hyggligt skötta vinverksamheten fick en ny skjuts och massvis med både mark och andra gårdar – som Domaine des Bertrands och Château des Launes – köptes in. Idag är ”Château de Berne” en av de största producenterna i Provence och med en verksamhet som via slottsproduktionen, andra egendomars produktion och vinhandelshusets produkter säljer över hela världen. Och allt är mycket bra gjort (utom möjligen då vinerna, där kvalitetskraven inte alltid är där de bör vara i en så pass här omfattande satsning). Allra bäst är det lyxhotell, det spa och den stjärnkrog som etablerats på själva Château de Berne.IMG_2587

Det finns många gårdar värda att besöka i Provence idag. De senaste åren har allt fler spektakulära anläggningar byggts upp och även om vinerna sällan står i paritet till de nya byggnaderna, konsten i parkerna och maten på restaurangerna är flera av dem mer än väl värda att besöka. Och kanske är Berne allra mest värt att besöka. Den som tycker att Benjamin Collombats stjärnkök blir för dyrt – allt är relativt, dyrt är det för den som inte har råd, priserna i sig finns inget att säga om – kan prova på hans lite enklare kreationer i bistron/bakfickan och den som i likhet med vinifierat kanske inte går igång i 180 på gårdens viner har en hygglig vinlista att välja från. Rekommenderas.FullSizeRender-4

Käck sommarsång!

La Camera dal Ponte, Dolceacqua

Egentligen handlar det här om Mariella och Bar California, där du får hämta ut nycklarna om du hyr av Mariella och som ligger just där till vänster när du kör in i Dolceacqua och missar det därför att du tittar på den välvda bron snett fram till höger, den som ligger alldeles under rummen Mariella hyr ut, alltså själva ”La Camera dal Ponte”, insprängda i det gytter som är den gamla, egentliga byn, den från 1200-talet, där de strävsamma byborna dragit in el och vatten och till och med fått till fungerande avlopp, en upplevelse, och rummen som Mariella hyr ut är oerhört rara, för att nu inte tala om hur rar hon själv är, hon som arbetat nästan hela sitt liv, i alla fall sedan hon var nio år, på Bar California och som undan för undan byggt ut sin rumsuthyrning och som för 85 € dubbelrummet är billigt med tanke på vad du får i form av rart rum, strålande utsikt, 1200-talskänsla, fantastisk frukost (ingår) tillredd av Mariella och dem som tar order av henne och massvis av värme av denna underbara dam som behandlar dig som du vore hennes barn fast hon rimligtvis och rent biologiskt faktiskt inte kan vara din mor då hennes 61 år inte är tillräckligt långt från din egen ålder för göra ett mirakel möjligt och skulle du vara äldre än Mariella behandlar hon dig likväl som sitt barn, det hände med paret vid frukostbordet intill, och är du yngre, ja då är det snarare så att hon ser sig som din gammalmormor eller något sådant, men det var inte det jag skulle tala om, jag skulle tala om Bar California och då säger en bild mer än tusen ord.IMG_2280

California-musik!

Domaine de la Baume & BFE

En gång bodde konstnären Bernard Buffé här. Nu, sedan något år, är Domaine de la Baume ett table d’hôte, som bjuder på fantastisk miljö, underbara byggnader och en oslagbar vy, där det ligger inbäddad i järnekar, cypresser och annan grönska och blickar ut över nejden från höjderna runt Tourtour. Trevlig service, bra mat, fantastiska priser (ex två rätter inkl vin, kaffe och vatten, < 50 €). Här finns även rum för den trötte och en pool för den som vill lägga sig i blöt. Upptäck den här pärlan innan den hinner bli alltför chic – priserna kommer inte att ligga på den här nivån om några år. Ny musik från BFE.Domaine de la Baume

Förbud mot toalettpappersdispensrar

I oktober 2014 krävde vinifierat förbud mot tvålbehållare med spene. Snart ett halvår senare kan vi konstatera att riksdag och regering fortfarande inte agerat i frågan varförbild kravet på förbud här upprepas! Vid sidan om detta ytterst angelägna förbud vill vinifierat passa på att kräva ett än viktigare förbud, nämligen det mot toalettpappersdispensrar. Bortsett från ett omedelbart stopp för denna spottloska i mänsklighetens oskyldiga ansikte bör Interpol snarast ta itu med uppgiften att finna den ondsinta människohatare som uppfunnit toalettpappersdispensern och ställa den inför krigsrätt. Viktigt att poängtera är, att ingen hotellägare eller – manager ska gå fri från kännbara straff om hens hotell är utrustat med toalettpappersdispensrar, men om själva dispensern dessutom är fylld med glättiga smörpappersbitar är det ingen hejd på vilken typ av straff som ska kunna utmätas. Dispenserlämplig musik.

Näringsställe med nyanserad doft

Så här nära inpå Vinets Dag, Sankt Vincents dag, är det i sanningen påpassligt gjort av vinifierat att slå till med ett kost- och logitips som heter St. Vinzenz. Kanske invänder någon förgrämd själ, som inte tillhör HR:arna utan bara råkat surfa in på bloggen då hen satt och fulsurfade, blev påkommen och tvingades snabbt styra om sin trafik, att det var en märklig stavning det där. Denna småaktiga invändning äger sin riktighet, men det hela förklaras av att det här är St. Vinzenz i Kerpen, Tyskland, och tyskarna har, trots allt prat om ett enat Europa, inte för vana att stava precis som vi i Sverige. St. Vinzenz således. I Kerpen. Någonstans mellan Köln och Koblenz. Direkt anmärkningsvärt med detta boutique-aktiga hotell är doften av kattpiss i entrén. Kan skrämma inte bara katter bortom sitt revir utan också känsliga näsor på flykt. Den som ändå övervinner denna skräckinjagande, kväljande och sauvignon blanc-aktiga doft kommer finna väl tilltagna, trevliga rum och en riktigt bra restaurang, där bland annat det lokala ölet Kölch serveras. Inte mycket schnitzel dessvärre, men riktigt bra kött i italiensk anda och finfin Gemüse. Rekommenderas. Birth in Reverse i repris. St. Vincent potpurri: 1, 2, 3.bild