Skörden i Chablis & Clotilde Davenne

Har varit i Chablis och pratat skörd med Clotilde Davenne. Förra året var ett eländes elände både för henne och alla andra odlare i området. Det var inte så att skörden i sig var usel, men den var oerhört liten. Något som alltid pressar upp priserna och försätter efterfrågade producenter i den besvärliga situationen att de inte kan allokera vin till alla som vill ha. Som tur är för oss ibild Sverige är vårt land en prioriterad marknad för Clotilde. Det har gjort att vi fått de viner vi vill ha. Däremot har vi lika lite som någon annan kunnat undkomma prishöjningarna. Nu är inte dessa värre än att Clotildes mineralstinna och exakta viner fortsatt är synnerligen god kvalitet för pengen. Avgörande för framtiden och huruvida vi ska fortsätta få tillräckligt med vin och om prishöjningarna ska stanna av eller om priset rent av ska falla tillbaka lite är årets skörd. Till all lycka kan jag meddela att skörden i Chablis i år ser bra ut, både avseende kvaliteten och volymen och även de närmast kringliggande odlingarna, där Clotilde bland annat hämtar en del av druvorna till sin Bourgogne Blanc, uppvisar ett riktigt bra resultat med friska,bild perfekt mogna druvor i normal eller något mer än normal volym. Fick tillfälle att prova igenom merparten av hennes tankar med färdigjäst eller nästan färdigjäst vin. Även om den för hennes viner viktiga malolaktiska jäsningen återstår går det redan nu konstatera att allt ser mycket bra ut. Som vanligt oerhört rent, snyggt och precist. Exakt var allt landar kvalitetsmässigt går inte att säga med säkerhet förrän efter den malolaktiska jäsningen, men det ser helt klart mycket bra ut så här långt. Vi gläds både med Clotilde och de andra producenterna i Chablis! PS 17 oktober: svd clotilde

  

Vintips: Pinot Noir & Finch

Skrev för en tid sedan att det var slut med vintips på vinifierat och att den som ville få sig till livs slika från undertecknad fick kolla in Lars Gustaf Torstenson på Facebook. Nu har det visat sig att det finns en inte helt oansenlig mängd Facebook-vägrare bland vinifierats hängruntare (HR). Detta gläder så klart vinifierat som också vägrat i det längsta och som även fortsatt tycker att övervakningen både från myndigheter och företag redan är överväldigande som det är och att vardagen redan i alltför stor utsträckning fylls av meningslösa erbjudande riktade till mig sådan jag kartlagts av företaget som sålde informationen. Således kryper vinifierat mer än gärna till korset och låter vintipsen återuppstå. Som vanligt gäller för den som läser dessa att hålla i minnet att vinifierat är kopplad till den svenska importören Terrific Wines, vinklubben Twoson och producenterna Domaine de Brescou (Languedoc), Domaine d’Escapat (Minervois), Hedges Family Estate (Red Mountain), Bodegas Miguel Merino (MDLVX-projektet) (Rioja), Leon Dormido (Rioja), Ästad Vingård (Sverige, Varberg), Abdyika Vinyeard (Strimona Valley) och Jivankin Vineyard (Strimona Valley) samt tillfälliga uppdrag som konsulterande vinmakare även på annat håll. Dagens tips är två pinot noir-viner.1958433_1537837939786534_2002582066810902855_n

Domaine de Brescou ”Pinot Noir” 2011 (det står 2009 på SB:s sajt, men det är 2011 som finns i lager), nr 70587, 98 kr är ett pinot-vin till ett överkomligt pris och det hör inte precis till vanligheterna; lågt pris på ett pinot-vin brukar innebära noll druvkaraktär. Här utlovas tydlig druvkaraktär, samtidigt som det så klart är en viss klasskillnad mellan den här kusinen från landet och stjärnorna i Bourgogne. Har arbetat med att utveckla pinot-vinet vid Brescou sedan 2006 och tycker att vi hittat ganska rätt här – efter fem år… Côtes de Nuits Village Clos de Magny (Dom Jean Féry & Fils), nr 78527, 249 kr, är en riktig goding som jag stötte på i samband med att jag provade vin åt Twoson i Bourgogne i somras. Bra Bourgogne-pinot till ett överkomligt pris. Bra nu, ändå bättre om ett år. Vill i sammanhanget bibringa HR:arna den fascinerande upplysningen att den helsvarta innebandyklubba vinifierat före Frankrike-flytten understundom plägade svinga hette Pinot Noir. Frid över den klubbans minne. Finch.

 

  

Glasförsöket: botten is nådd & Bad Barber

Senast vi hörde av de båda upphällda glasen av det osvavlade rödtjutet kunde vi dag 8 notera att vinet föreföll vara försvinnande gott, eller i alla fall försvinnande ity trots att ingen, i alla fall vad vi vet, pimplade ur glasen, minskade mängden vätska i oroande hastighet samtidigt som kristallen fick allt mer påtagliga färgsättningar. Idag, på den tionde dagen, kan vi konstatera att det först upphällda glaset nu mest består av färgsättningar och glaset som hälldes upp sex dagar in i försöket är på väg åt samma håll. Med stor sorg och utan att kunna skylla på Hustrun måste vinifierat därför acceptera att det här försöket nu är kommit till ända. Dock har, så klart, de båda glasens innehåll analyserats en sista gång:Saveltest rött två glas Båda, och särskilt det första, nu synnerligen oljiga på ytan och för första gången sedan långtidstesten med de osvavlade vinerna inleddes kunde en vinfluga noteras i glasens närhet. Doften på glas ett är på något vis perverst tilldragande, kinky, med en mix av bakjäst, en stallgång med mockrester som spolas rent, vinäger och jäsande körsbär; tveklöst ett nyansrikt vin. Glas två uppvisar en mer påtaglig dragning åt målarfärg, vit källarfärg närmare bestämt hur man nu kan veta det, dov, mörk frukt och en rejäl skopa pressvin, rent av pressrester.Saveltest rött glas uppifrån Eftersom försöket nu nått vägs ände och som vinifierat så våghalsigt gett sig in i det här historiska forskningsarbetet tog er utsände i de stinkande vinernas oaptitliga och kinky värld sig före att för sina HR:are och framtida generationers skull prova de sista, små skvättarna vin i de här glasen. Glas två smakade ungefär som nygjorda pressrester, det vill säga, gräsigt och torrt och inget vidare i största allmänhet. Glas ett å sin sida uppvisade en så stickande och skrikig syra att er utsände i de legendariska upptäckarnas och forskarnas våghalsiga värld sannolikt måste gå till doktorn och få någon form av läkande jästkultur eller pomada utskriven för munnen och dess environger. Här en ny singel från Bad Barber.Svaveltest rött glas botten

  

Vintips!

Sedan i somras finns vinifierat under pseudonymen Lars Gustaf Torstenson på Facebook och sedan dess kanaliserar vinifierat sina vintips den vägen. Nu har dock fler än ett par HR hört av sig och bett om vintips även på vinifierat och så får det bli då, men det kommer inte att bli en vana, vintipsen här kommer även fortsatt att vara färre, vilket samtidigt får bli en ursäkt för att göra dagens tipslista extra lång. Först lite spännande nyheter som er utsände i de druvtrampande böndernas cykliska värld hittade i somras och som nu lanseras i beställningssortimentet från och med 1 oktober:SONY DSC 1. Apud Sariacum 2013 från Philippe Raimbault i Saury, en Sancerre med ett tydligt terroir-avtryck från ”terre blanche-delen” av Sancerre, långt från de urtrista, grapefruktstinna sauvignon blanc som det numer går tretton på dussinet av. Kort sagt ett bra vin, kostar 175 sek och heter 78501 för er som tycker att Apud Sariacum är ett urbota dumt namn.Clotilde juni 2014 2. Det har sannolikt inte gått Clotilde Davenne-vännen förbi att hennes viner gått upp i pris i september. Orsaken är katastrofskörden 2013, som förvisso gav fantastiska viner men samtidigt blev extremt liten, något som alltid pressar priserna uppåt och som försatt många framförallt mindre producenter som Clotilde i en svår situation där högre pris är enda vägen framåt. vinifierat har alltid tyckt att Clotildes viner varit väl värda sina pengar och tycker att de fortsatt är det. Vid sidan om de stående tipsen på Bourgogne Blanc (nr 5562, 125 sek), Chablis (nr 6307, 159 sek) och Crémant de Bourgogne (nr 7725, 129 sek), vill vinifierat passa på att pusha för Clotildes Chablis, nr 78522, 329 sek, på magnum, årgång 2012, som släpps 1 oktober i BS.Philippe Pernot 3. I oktober släpps i BS även en Meursault från Domaine Pernot Bellicard, nr 78528, 375 sek. Det här är en ung, ny, liten producent med sin bas i Puligny Montrachet. Målet är att göra finstämda och mineralstinna viner med tydlig terroir, långt från de mer uppblåsta Bourgogner vi då och då stöter på, inte minst från Meursault. Ja, jag gillar det i alla fall. CotesDeNuits-Village20114. Ett dubbeltips på vitt och rött från samma producent, har inte så mycket att tillägga om de här vinerna annat än att jag rekommenderar var HR som tycker det är klokt att spendera ett par hundra på en flaska vin att prova dessa godbitar. Fortsatt lite för unga, men redan ack så goda: Bourgogne Chardonnay 2012, nr 78518, 199 sek och Côtes de Nuits Village ”Clos de Magny” 2011, nr 78527, 249 sek. Båda från Jean Féry & Fils. Girard_high_25. När vi nu ändå är inne på dubbeltips så kommer här ett bra hösttips för den som vill ha mer rejäla hästsparkar i glaset – vinerna ovan är genomgående mer finstämda. – och vi går då till USA: Girard Chardonnay 2012, nr 74963, 169 sek och Girard Old Vine Zinfandel 2012, nr 22337, 179 sek. Smakrika och mumsiga så det förslår. Jaja, det här är inget jag hittade i somras eller ens nytt, men det är rejäla och bra höstviner så därför är de med här – dessutom hör Girard till de Napa-källare som drabbades hårdast i samband med jordbävningen i augusti och det, menar vinifierat, är ytterligare ett skäl till att köpa Girard den närmaste tiden. ElRey_bottle6. Avslutar med att A påminna om att El Rey Old Vine Garnacha, nr 2260, 79 sek, kommer i en ny årgång , 2013, i oktober någon gång, och att det då handlar om en lätt ekfatsekad version, som kan behöva ytterligare någon månad i flaskan innan den öppnar upp sig, men den lär förhoppningsvis vara värd att vänta på, däremot lär HR:en var tvungen att beställa hem den framöver då den sannolikt avslistas inom en snar framtid; B den nya årgången, 2012, finns nu av Perez Cruz Reserva Cabernet Sauvignon, nr 6000, pris 85 sek, ett vin som är 100 % rödtjut från Chile och som nyligen blev bästa pulled pork-vinet i ett synnerligen seriöst test och den som vill ha lite mer drag under tungan går på storasyskonet Perez Cruz Limited Edition Canernet Franc, nr 73338, 129 sek; C det har kommit en ny årgång Chateau Montelena Cabernet Sauvignon 2011, nr 71926, 299 sek; D. i oktober kommer nya årgången av Torre Muga, nr 99093, pris 499 sek (som sk TSE, kommer alltså finnas i ett fåtal butiker och i liten upplaga, bra julklappsvin för er som har kontrollbehov).

  

Bästa vinet till pulled pork, Roger Waters & en briljant Jeff Beck

Eller nja, bästa vinet till pulled pork, det kräver en rejäl provning och vin från alla håll och kanter. Nu var det lilla Terrific Wines som fick för sig att göra det här testet och som av en händelse blev det då tre viner ur den egna portföljen som gick direkt till final. Å andra sidan har testet ändå sin betydelse då stilen på de tre vinerna var och är tämligen olika. Baltos, ett snarast kraftfullt och mencia-märkt vin från Bierzo, Perez Cruz Cabernet Sauvignon Reserva, typiskt rödtjut från Chile med rejäl cassis-skjuts i doft och smak, El Rey Old Vine Garnacha, tacosvinernas tacosvin som skriker höghöjdsgarnacha så decibelmätaren i Konserthuset först blinkar, sedan lyser rött för att så småningom explodera i ett lika rött som krasande moln.pulled pork-test Bortsett från att skillnaden är stor, vilket gör att resultatet ger en färdriktning för alla som ska inhandla sitt fredagsvin, är de tre vinerna vad som torde gå att betrakta som ”vardagsviner”, det vill säga inte svindyra och sådant som många kan tänka sig ha hemma till fredagens pulled pork. Resultatet, för bövelen! skriker nu, irriterande nog, några hetsiga och otåliga HR:are och, ja, här är vinnaren och vi citerar nu Terrific Wines: ” … Efter en lång, krävande och framförallt god provning så står det nu klart att även om El Rey och Baltos bjöd upp till hård kamp så fick de till slut vika ner sig för sin överman Perez Cruz CabernetRoger waers Amused to the death Sauvignon. Trots att det var internationella Grenache/Garnacha dagen igår och att flera av deltagarna på förhand tippade El Rey som den solklara vinnaren så upplevdes den som lite eldig till den heta salsan som serverade som tillbehör. För den som däremot håller sig undan de allra hetaste tillbehören så är El Rey ett ypperligt val. Baltos föll i från något tidigare av lite samma anledning som El Rey. Nej, kvällens vinnare var som sagt Perez Cruz Cabernet. Den generösa frukten, balanserade ekfatskaraktären och den spänstiga syran satt som en keps till såväl själva pulled porken som till dessJeff beck tillbehör. Vi gratulerar oss själva till resultatet och ber att få önska alla andra en trevlig helg!” Jaja, tjöta, det där sista är ju lite sent påtänk nu. Roger Waters med hjälp av en, som alltid, briljant Jeff Beck, som får oss hobbygitarrister att rodna så vi antar nyanser i höjd med Konserthusets decibelmätares just då den brast vid doften av El Rey (se ovan).

  

Pigeage, délestage & Jethro Tull

När rött vin jäser lägger sig skalen, eller jäsmassan, högst upp i tanken. Sedan långliga tider har vinbönderna försökt pressa ner den här ”hatten” i syfte att urlaka mer färg och smak ur den. Detta kallas piegage och ärJäsande rödvin enkelt att göra i mindre tankar och framförallt under jäsningens/urlakningens första vecka. I större kärl blir det snart ogörlig att pressa ned massan för hand, med hjälp av för ändamålet avsedda redskap eller för den delen med fötterna. Det blir också svårare allteftersom tiden går på grund av att jäshatten antar en alltmer kompakt form. Sedan många år existerar specialgjorda tankar med rejäla armar som har förmågan att trycka ner druvskalen även då de tjocknat till eller då stora kärl används. Det finns också speciella maskiner som kan flyttas runt iJäsande fat vinkällaren och som appliceras ovanpå tanken. Nackdelen med de här mer moderna metoderna och verktygen är att det är fråga om stora investeringar. Därför har också alternativa metoder under åren uppfunnits. Bland annat finns det specialbyggda tankar som med hjälp av det tryck som utvecklas allteftersom vinet jäser och koldioxiden ökar får vinet att ”vandra runt” i tanken och så att säga byta plats med jäsmassan. Ett annat sätt att förbättra urlakningen är att göra så kallat délestage. Då töms denJäsande rödvin jäsande tanken på all självrinnande must. När jäshatten i princip ligger på cisternens botten pumpas så musten tillbaka ovanifrån. Ett mycket effektivt sätt att extrahera. Notera att ju senare i hanteringen man gör ett délestage eller piegage desto effektivare är det om vi talar om färgen, vilket beror på att den alkohol som hunnit bildas hjälper till att laka ur färgämnena. Medan piegage minskat i omfattning de senaste åren – dyr investering, svårt genomföra utan hjälpmedel – har délestage blivit mycket vanligt. Är detta då bra? Min erfarenhet är att det är mycket braIan Anderson och användbart om man inte går för hårt fram. Arbetade med piegage-utrustade tankar på Château d’Esclans och det var mycket lätt att förstöra ett vin genom att ge det för mycket piegage. Kort sagt blir viner som urlakas på ett överdrivit sätt med piegage eller délestage förvisso färgrika och koncentrerade men också trista, endimensionella och ”uttorkade”. Jehtro Tull.

  

Osvavlat vs svavlat, maratontest & Crimson Projekct

vinifierat har genom åren bedrivit ett flertal maraton-test, för att nu inte tala om dagen efter-test, men frågan är om något försök överraskat lika mycket som långtids-testet av det osvavlade vinet. vinifierat har lovat följa upp det med en direkt jämförelse över tid av samma vin i osvavlat respektive svavlat skick. Idag inleddes det testet med att en ny flaska öppnades av Det osvavlade vinet, dvs ett osvavlat chardonnay-vin från Domaine de Brescou i Languedoc, och den jämfördes med samma vin i sin ”gatbils-version”, alltså med svavel – för övrigt ett vin som säljs via BS i Sverige (fel årgång på SB:s sajt). Dessutom hälldes dels den sista skvätten ur den sedan 2,5 månader öppna buteljen med osvavlat vin upp i ett glas, dels provades en flaska av den svavlade varianten som stått öppen fyra dagar. Så här lyder en sammanfattning av utfallet av den här första kontrollstationen:Svaveltest

Det osvavlade vinet, som nu stått öppet i 2,5 månader, har antagit en orange nyans och en djupare färg, skillnaden jämfört med både en nyöppnad butelj osvavlat vin för att nu inte tala om en flaska svavlat är stor. Doften är inledningsvis fortsatt okej eller som Hustrun aningen irriterande utbrast då hon kom förbi laboratoriet, vilket hon påstår sig ha full tillgång till då hon envisas med att kalla det för ”sin köksbänk”, ”Oj! Det hänger ju fortfarande ihop!”, jaja, visst fanns där både torkade plommon och fikon och färska gula plommon, men det smakar en aning fatt nu och har antagit en nyans av mer jäst än jästfällning i smaken, mycket riktigt finns nu också en del utfällningar i buteljen; efter någon timme tacklar för första gången under det 2,5 månader långa testet smaken av och drar mot oxid! Ytterligare en timme senare är Det osvavlade vinet ungefär likadant: fortsatt inte helt borta, men nu ganska oxiderat.Det osvavlade vinet

Den nyöppnade buteljen med osvavlat vin är inte helt olik den förra flaskan då den öppnades, färgen är gyllengul och doften ganska stor och den bjuder på en hel del frukt och, vid närmare eftertanke, charkuterier, alltså en lätt animalisk ton, bra balans och hygglig fräschör tack vare närvarande koldioxid, aningen grape. ”Doftar bäst av alla, mycket Bourgogne över detta och det är spännande,” säger Hustrun och tillägger, ”men det smakar inte bäst det gör… (läs vidare)”.

Domaine de Brescou Blanc Vin Nature

Denna det nya maratontestets första dags mest intressanta fråga är hur det svavlade vinet står sig mot det osvavlade. Tja, enligt Hustrun är det det här vinet, det svavlade, som smakar bäst. Helt klart uppvisar det en friskhet och frukt som vinet ovan saknar och det upplevs som mer koncentrerat och kraftfullt. Vad man sedan föredrar torde vara en smakfråga. Återstår att se hur det klarar sig i längden. Buteljen som stått öppen fyra dagar är fortsatt frisk och fräsch till sin karaktär, men har definitivt tappat en del.Osvavlat rött

 

Som ren bonus till vinifierat självt och alla HR drog vinifierat också ett osvavlat rödvin från Domaine de Brescou och skörden 2013. Det här vinet är gjort på cabernet sauvignon och uppvisade en färgrikedom gränsande till det absurda, snudd på blåsvart. Doften är ganska stor och domineras av örter och garrigue; ett mycket kraftfullt och koncentrerat vin med bra balans och samma inslag i smaken som vi hittar i doften; saknar lite fräschör men är desto kraftfullare och i övrigt ganska bra, dras dock med lite beska framförallt i eftersmaken. Provade en annan flaska av det här vinet för några veckor sedan och om det beror på en flaskvariation eller att det gått några veckor är svårt att veta, eller om provaren är i bättre form idag, men klart är att den här flaskan var bra mycket bättre än den som nyligen provades på plats (läs Domaine de Brescou). vinifierat tycker det här vinet är så där, men tror att det faller väldigt många i smaken med sin lite grovhuggna men ytterst vitala stil, lite som ett Saperavi i god form. The Crimson Projekct.

  

Château Margüi: naturligt från Provence

I likhet med många andra vingårdar i Provence är Château Margüis historia lång och ändå kort. Lång därför att här odlats vin under sekler. Kort därför att gårdens vin började buteljeras under egen etikett först för några år sedan. Sedan dess har allt gått väldigt fort och idag har gården snudd på kultstatus.Margui skylt

Faktum är att slottets förra ägare någon gång under 1900-talets andra hälft ledsnade på att leverera sina druvor till kooperativet och lät rycka upp alla vinstockarna i utbyte mot pengar från EU. När Marie Baylet och hennes familj köpte slottet år 2000 var det till att börja från noll, vilket inte alls behöver vara en nackdel; många av gårdarna härnere är vanligtvis i ett mer eller mindre dålig skick när de säljs och druvmixen är inte alltid den bästa. Marie har valt att satsa på i första hand syrah, men här finns också cabernet sauvignon, grenache, cinsault, vermentino (rolle), clairette och ugni blanc. En del av gårdens druvor kommer från hyrda markplättar i området, något som gör det möjligt att också få med en del äldre stockar i de olika blenden.Margui allé

– För oss var det närmast en fördel att allt legat i träda i så lång tid, eftersom vi ville satsa på ekologisk odling och att skapa en CO2-neutral gård, säger Marie Baylet. Satsningen på ekologiskt vin har fört Château Margüi in i biodynamikens värld och sedan ett par år görs vinerna utan jäst och med minimala tillsatser av svavel.

–  Men 2013 höll det på att gå illa, berättar Susan Huet, som bland annat guidar på gården. Vi fick enormt mycket regn, det var svalt och just som det var som mest olämpligt drabbades vi av hagel. Detta fick oss att fundera över hur ”bio-dynamiska” vi ville vara och hur ”bio-dynamiska” vi klarade av att vara. Priset 2013 var en extremt liten skörd.

Kort sagt räckte inte de biodynamiska preparaten till. I år har man därför gått tillbaka till mer ”konventionell” ekologisk odling med kontaktverkande medel, som bordeauxvätska (att Margüi i likhet med alla andra seriösa producenter försöker spruta så lite som möjligt är en självklarhet). Däremot arbetar man fortsatt utan tillsatt jäst – dock gjordes de första årgångarna med jäst, som byggt på floran i källaren – och med så lite svavel som året och vinet tillåter och ett intensivt planeringsarbete pågår för att inom kort komma igång med olika naturbruksprojekt – såväl forskning som naturhotell och hälsobad.Margui slottet

Gårdens produktion är liten och fördelad på ett flertal viner, exakt vilka beror lite på året och hur druvorna blir. Även om vitvinet ”La Chapelle” (100 % vermentino, 45 mg/l SO2 årg. 2013) hyllats rejält på många håll och rosévinet ”Perle de Margüi” (cinsault, syrah, cabernet sauvignon, clairette och vermentino, 87 mg/l SO2 årg. 2013) blir alltmer uppmärksammat är det framförallt röda ”Titien de Margüi” (syrah och cabernet sauvignon) som gjort gården känd rekordsnabbt. Idag hyllas såväl Titien som de övriga vinerna över hela världen, från Le Figaro via Decanter till Wine Spectator – i Sverige har flera skribenter också upptäckt vinerna, bland andra Magnus Ericsson på Helsingborgs Dagblad och Uppkorkat – och de har blivit en tämligen given syn på vinlistorna på stjärnkrogarna i Frankrike, särskilt nere i sydöstra hörnet där få idag räknar upp Provences bästa producenter utan att nämna Château Margüi.Margui vy

Hur är då vinerna? Som förväntat har de alla mycket personlighet och några är rejält bra. Det gäller Titien de Margüi, särskilt 2010 som just nu finns i Sverige, ”Perle de Margüi” 2013 och ”La Chapelle” 2013. Här är det solklar köprekommendation som gäller. Extremt lovande, förmodligen det bästa som gjorts på gården, är Titien de Margüi 2012, som vinifierat provade från fat vid ett besök idag.

Samtidigt är det uppenbart att det här fortsatt är en ung gård och en tämligen ny satsning. Vinerna vinglar lite hit och dit och man söker fortfarande efter den rätta vägen och de rätta metoderna. En klar förbättring från och med rödvinet 2012 är att man börjat överge barriquerna (225 l) till förmån för demi-muets (600 l) samtidigt som en annan, för gårdens rödvin mer lämplig tunnbindare anlitats (Taransaud).

Kontentan av detta är en innerlig rekommendation av hela Château Margui Titien de MargüiMargüi och en önskan om att ni alla får möjlighet att bekanta er med gårdens produkter. Mycket är redan nu alldeles utmärkt och i den mån några viner fortsatt inte är riktigt ”hemma” kommer de att bli det – förmodligen redan i år enär allt ser perfekt ut i odlingarna så här lång (peppar peppar, detta skrivs just som dagens drygt 35-gradiga hetta övergår i ett rungande åskoväder).

I Sverige släpptes för någon månad sedan en begränsad kvantitet av ”Titien de Margüi” 2010, enligt uppgift finns fortsatt några flaskor kvar, nr 92054, pris 199 kr.

  

Barnuppfostran & Mateus, La Tache, Col d’Orcia & Solaia & Anita Hegerland

Sommarlov och 2/3 av barnaskaran hemmavid, passar på att vinutbilda dem och ångrar mig så snart jag hör Äldsta dottern utbrista ”Fy vilket skitvin!” om Mateus. Visst, de skulle lära sig skillnaden på vin och vin, men inte nödvändigtvis så till den milda grad att de skulle föredra La Tache (1984) framför Mateus (U Å) med påföljd att det blir mindre av det goda till er utsände i Benjamin Spocks mystiska värld. Gömmer nu La Tachen och petar iväg en Col d’Orcia Brunello di Montalcino (1980) mot Äldsta dottern och hör då till min lycka Yngsta dottern säga ”helt okej” om Mateus. Bra och oroväckande. Riktigt oroväckande och bra är att Hustrun plötsligt säger rakt ut i tomma intet ”Jamen, det här är väl ett enkelt och trevligt vin att ha med på stranden?”. Passar genast på att försöka fylla på hennes glas, men då ryter hon ”Vad gör du?! JAG tänker inte dricka det. Det var mer bara ett konstaterande. Fly mig nu La Tachen!” . Nej! Så får det inte gå till: ”En sak i taget,” säger jag, ”må så vara att jag kanske har La Tache i glaset men nu ska vi prova Brunellon”. ”För gammal,” utbrister Yngsta dottern. ”Helt okej,” säger Äldsta dottern. ”På gränsen,” säger Hustrun. Suck. Panikdricker min La Tache och serverar dem nu Solaia (2002). Den fällan ska väl någon av dem fastna i. Döttrarna dömer ut det. ”Som en vinterbrasa, där veden är kall inuti och fuktig och varm på utsidan, mycket rökigt dessutom,” säger Yngsta dottern. ”Äsch, klor (hon är gammal simmare förf anm) som övergår i rostade toner och överdriven ek,” säger Äldsta dottern. Driven av en växande panikPedagogisk provning brutalluftar jag då Solaian i en öppen karaff och se nu blir det annat ljud i skällan, alla kan tycka det är helt okej och bäst av allt är att Hustrun nöjt smackar ”Gott!”. Lugnad häller jag upp lite mer La Tache till mig själv. Då. Hustrun. ”Men vad gör du?! Smygdricker du La Tache på riktigt?! Jag trodde du skämtade!” Påkommen. ”Fly mig La Tache. Nu! Säger jag,” säger hon inte helt vänligt. Jaha, och det är kvinnan som nyss tyckte det var onödigt att dra en La Tache bara så där, trots att jag förklarade att 1984 säkert inte är så bra. ”Inte så bra? När drack du en dålig La Tache senast?” Hm, sista gången vi gör en sådan här familjeövning, känner jag i den stunden. Men, undrar då ni alla, hur var egentligen vinerna, du som har koll? Jo, hehe, tacktack, de var så här: Mateus (rödorange nyans, svavelladdad doft med ett mycket litet inslag av odefinierbar frukt och en vinstgivande sötma i smaken, pärlande, kort sagt en brutalrosé som sötats och spritzats och det gör det till en framgångssaga bland andra skräpviner), Col d’Orcia 1980 (mogen i doft och smak, ganska ”brettig” på ett schysst sätt, fortsatt vital om än trött, dock en bra och lång eftersmak), Solaia 2002 (skitår, vinet gjordes utan sangiovese, känns överextraherat, saknar sin vanliga elegans och balans, knuten doft, lite kokt, bra men obalanserad koncentration, allt tyder på att det dumextraherats, okej men ingen stor Solaia), La Tache 1984 (första vinet Yngsta dottern fick under näsan när hon för drygt 20 år sedan kom hem från BB, hon kände till min besvikelse dock inte igen det nu, å andra sidan tyckte hon om det och gillade doften väldigt mycket, vilket fick mig att pedagogiskt hjärntvätta henne med glaset under näsan och femton minuters viskningar i örat ”pinot noir, pinot noir, pinot noir…”; för övrigt instämmer er utsände i pinot noir-djungelns försåtliga fällor, som satt där med en tår i ögonvrån (ja, den utsände, nej, inte fällorna),  i Yngsta dotterns beskrivning ”Helt okej, allt är lagom” (vilket torde vara ett annat uttryck för perfekt balans och ett alltigenom supergott dundervin, trots att årgången inte var den bästa)). Anita Hegerland.Anita Hegerland

  

Ny vinklubbslåda för sommarens alla ögonblick & Sommar

Lagom till sommaren 2014 passar den vinifierat närstående importören Terrific Wines påpassligt och med en oöverträffad känsla för tajming påGirard-chardonnay_bottle att släppa sin senaste vinklubbslåda ”Sommar 2014”. Här finns en chardonnay från Russian River och Girard, så full av kraft att vi vågar tro på en sommar också i år trots att Sverige ligger närmre Arktis mittpunkt än så gott som samtliga världens övriga länder och de som ligger närmre, ja, ni vet, Sibirien och ett obeboeligt Nordkanada och så, hur kul är väl det? Men visst, Girard Chard kanske fixar den saken också och vinifierat ställer sig inte alls avigt till att publicera en reseberättelse från den som får för sig att utföra lite empirisk forskning avseende frågeställningen som nyss dryftades. Här finns också en rar, liten sak från Provence, en superäkta, klassisk ”Rosé de Provence”. Kort sagt är ”L’Annonciade” från Cellier des Archers ett spännande vin på många vis. Bortsett från att det är bra och som ettLannonciade_bottle ”Rosé de Provence” ska vara, till och med till sin utstyrsel – en så kallad ”Flûte a Corset” – använder producenten här sina bästa druvor, medan övriga skörden säljs och, hör och häpna, används i många andra, dyrare, Provence-roséer, som i svenska bedömningar inte sällan får bättre betyg än L’Annonciade därför att kritikerna i förekommande fall rimligtvis ser mer till etiketten  – L’Annonciade är så gott som okänd i Sverige – än innehållet, samtidigt som de gissar att högre pris alltid = bättre kvalitet. Dock: ni som nu är så lyckligt lottade att ni läser vinifierat vet vad som gäller avseende klassisk Provence-rosé och ni som fortfarande inte fattat, ity även bland HR:arna finns det väl ett och annat pucko, ska veta att vi här, eller snarare alldeles nyss, avser/såg vinet L’Annonciade. Som om det nu inte räckte med allt det ovanstående har lådan dessutom späckats med en cabernet franc från Chile. Chile? Kan det vara något? Jamen, fråga inte mig! Prova själva! Finns vinet där i lådan så gör det väl det PerzCruz_cabernet_bottledärför att German Lyon är en riktig överdängare till vinmakare och därför att Perez Cruz ligger på Andernas temperaturvarierade sluttningar och därför att cabernet franc är en favoritdruva för alla verkliga vinentusiaster – jag menar, hur kan man inte vilja prova det? Så. Här kan man bli medlem i klubben (gratis, inga köpkrav eller annat tjafs, bara fri information och möjligheter) och här kan man beställa (kostar en slant, förstås). Emellanåt tar de här populära lådorna tillfälligt slut men då får ni väl ge er till tåls – om ni nu inte är så på att ni hinner beställa innan de just nu färdigpackade lådorna försvinner iväg till folk som är lite mer snabbtänkta och beslutsföra än just ni. Varunummer 78207, tre viner (se ovan), två flaskor av varje, inalles sex buteljer för 774 sek. Sommar.