Rapport från de pågående långtidstesten & King Crimson

Den som idogt följer vinifierat, ja, som rent av blivit begabbad i forumet och räknar sig som en trogen HR, och, för all del, även ni som gärna vill bli en HR, alla ni, ni undrar hur det går med de pågående långtidstesten. Har hundarna druckit upp fler försök? Går det att döda ett osvavlat vin? Oxiderar den senast öppnade lågsvavlade chardonnayen? För att rådaIn The Wake of Poseidon bot på dessa de trognas plågsamma funderingar följer här lite fakta, som förhoppningsvis kan linda in deras plågade själar i bomull och fylla dem med balsamvinäger. 1. Det osvavlade rödvinet, som nu stått öppnat i köket sedan 15/09, är fortsatt korrekt, inga oxidativa toner, doften består i huvudsak av en mix av örter och mörka och röda bär; det som finns i doften återkommer i smaken, som fortsatt är väl sträv och rent av kärv, men nu betydligt rundare och mjukare än vid det högtidliga öppnadet. Ett vin att spara hur länge som helst i förslutet skick, verkar det som, och frågan är om det ska dunsta bort innan det trillar av pinn i den här öppnade pannan? 2. Den lätt svavlade gatversionen av Brescous Chardonnay har nu också stått öppnad sedan 15/09, men den här har till Hustruns irritation varit placerad i kylskåpet. Nu en månad och några dagar senareIn The Wake of Poseidon är det fräscht, utan oxidativa toner men med en tydlig druvkaraktär i doften, som också bjuder på gula äpplen och dito plommon; doften återkommer i smaken som dock antagit en lätt oxidativ ton. 3. Slutligen det osvavlade vitvinet, också öppnat 15/09, samma vin som ovan men med blott 1mg/l tillsatt svavel, det här vinet är för tillfället inte så kul, luktar svettig häst som spolas med vatten och paradoxalt nog svavelbaserade föreningar som ligger som en aladåb och dallrar mellan svavelplån och blomkål; smaken är också något tunnare än för det lite mer svavlade vinet. Nu vet vi av bitter erfarnhet att det här bara brukar vara ett stadie i de här osvavlade vinernas utveckling så vi får väl se hur läget är om någon månad. Återkommer. Cadence And Cascades.

  

Gossen Antonio tar Hustrun med storm & Monica Queen & Thrum

Tänk vad ett par år i det omväxlande överhettade och småkyliga provencalska köket kan göra! När Hustrun hotade med förstklassig fläskfilé, någon slags champignongrej och risotto på tre ostar, kände er utsände i amatörsommelierernas dimhöljda och kombinationsfyllda värld av möjligheter, potentiella misstag och misslyckade måltider, att det gällde att skärpa till sig, detta inte minst som det, som vanligt, var bråttom, vilket Hustrun lät förstå genom ett älskvärt ”var är du nu då? jag har förvarnat om att det skulle vara klart nu!” Smått uppskrämd av stundens allvar insåg jag att tid icke gavs för en djupdykning vare sig i kombinationsmöjligheterna eller vinkällaren. Rafsade hastigt igenom buteljerna i köksstället, de som ligger där för att utsättas för allmän fara och snarare ska testas än njutas, fann Menino Antonio, eller Gossen Antonio som vi kanske skulle kunna frestas att säga på svenska, från årgång 2008.Menino Antonio Studerade den gulliga etiketten och lät mitt hjärta röras av den vackra historien om hur Antonios syskon och kusiner fått rita egna etiketter till vinerna på Malhadinha Nova (producenten för er som söker en mening i det nyss sagda) och som den lille gossen var så liten att han inte kunde rita något eget gjorde föräldrarna ett avtryck av hans fot, den som nu sitter på etiketten, suck… ”men vad gör du nu då? ja, det där är vinstället, kan du plocka fram en flaska vin ur det också?” Hustrun gjorde abrupt slut på vidare funderingar och pipsilleri vid vinstället, där hon redan satt till bords och pekade menande på sitt tomma glas, slet åt mig Antonio, öppnade honom och skänkte en skvätt i Hustruns glas, hon provade och smälte inför min blick, betvingad av Menino Antonio, ha! ”Gud vad gott, det är ju alldeles strålande nu, sa inte du att det här var för kantigt?” ”Jamen, det var ju ett par år sedan…” ”Jaja, du är allt en riktig liten spjuver ibland du!” Nyfiken på vad vi hade i glasen stoppade jag strax dit min egen nos och fick en rejäl smäll tillbaka. Svarta vinbär, björnbär, sjungande Alentejo-frukt stämd i dur och lite nypon, allt det bästa av den fullständigt unika alicante bouschet sådan den är i den här delen av Portugal, till och med ett stänk smörkola, perfekt integrerad ek som är så välmatchad att vinmakarens hjärta slår dubbelslag; perfekt matchande smak med allt det doften bjuder på plus en väl avvägd strävhet, hallon och en lång, ren eftersmak som… ”En mix av det friska och det mulliga,” får Hustrun till det och ser ut som om hon har lagt orden i min mun, vilket härmed förnekas, och hon fortsätter ”påminner om carignan egentligen, rött och blått, fast mer uppburen frukt, är du med på vad jag menar?” Hm, skulle jag aldrig erkänna. Fast det var ganska bra sagt. Monica QueenFinns Meninio Antonio Alicante Bouschet i Sverige? undrar nu HR:arna som fattar när det är läge att köpa och lagra. Nej, det gör det inte, men man kan prova Malhandinhas ”Monte da Pecequina”, art nr 73719, 129 kr, och ”Malhadinha Red”, art nr 73721, 329 kr, båda utmärkta idag. Vi avslutar detta i grund och botten oändligt långa utbrott av lycka över att ha blivit tagen på sängen av gossen Antonio med att återstifta bekantskapen med Monica Queen och hennes Thurm. PS Maten var också god.

  

Domaine de Brescou Carignan 2007 tre år senare & King Crimson

Självklart minns ni alla inlägget ”Carignan- & Mazuelo-provning” från den 26:e oktober 2011 och ni undrar säkert lite till hens hur de där vinerna skulle vara idag i största allmänhet och framförallt vad som hänt med carignanvinet från Brescou, det som då påstods vara drickfärdigt, trots att det var en purung, fyra år bara!, koncentrerad carignan. Ett rent amatörmässigt påstående, som vinifierat idag på intet vis vill kännas vid. När en mer erfaren, äldre och klokare vinifierat idag åter sätter näsan och smaklökar i nämnda vin står det klart att det på koncentrerade carignaners vis fortsatt är ungt! Trots att den nu provade flaskan bland annat legat ett år i ett provencalskt kök har den fortfarande inte fått några tegeltoner, snarare skiftar det rubinröda i blått och även om doften nu inte är tillknäppt längre finns där inte några mogna carignantoner.Carignan Däremot är vinet nu betydligt behagligare och riktigt gott (till en slags gräddbaserad svamp och bacon-carbonara, vilken tillretts av Hustrun och därför är vare sig vidbränd, äcklig eller sur utan snarare god). Ändå bättre, efter att i en vecka ha stått öppet i köket, utan kork, var vinet idag fortsatt obevtingat och fick er utsände i carignanälskarnas lugubra labyrint där bara de med stort tålamod göre sig besvär, att, låt vara aningen patetiskt och, om någon sett på, pinsamt, utbrista i ett litet lycklig ljud såsom carignanfreakar plägar göra när de än en gång övertygas om att de är rätt på det när de låter sig förtrollas av denna underskattade kusin från landet. Efter en vecka i öppet skick är doften idag (läs igår) fortsatt ganska stor och mycket ren och klar och visar inslag av disciplinerad drottningsylt, väl integrerad ek som pustade ut små flämtningar av lätt rökiga och rostade toner; balanserad, elegant smak där den friska syran nu är helt integrerad i helheten och fungerar både till mat och som eftermiddagsnjutning när vinet testas vid diskbänken under Hustruns alltmer irriterade blickar. Islands! PS Det finns ett småsyskon till det här vinet i Sverige, det heter Carisma, art nr 70921, 79 kr.

  

Skörden i Chablis & Clotilde Davenne

Har varit i Chablis och pratat skörd med Clotilde Davenne. Förra året var ett eländes elände både för henne och alla andra odlare i området. Det var inte så att skörden i sig var usel, men den var oerhört liten. Något som alltid pressar upp priserna och försätter efterfrågade producenter i den besvärliga situationen att de inte kan allokera vin till alla som vill ha. Som tur är för oss ibild Sverige är vårt land en prioriterad marknad för Clotilde. Det har gjort att vi fått de viner vi vill ha. Däremot har vi lika lite som någon annan kunnat undkomma prishöjningarna. Nu är inte dessa värre än att Clotildes mineralstinna och exakta viner fortsatt är synnerligen god kvalitet för pengen. Avgörande för framtiden och huruvida vi ska fortsätta få tillräckligt med vin och om prishöjningarna ska stanna av eller om priset rent av ska falla tillbaka lite är årets skörd. Till all lycka kan jag meddela att skörden i Chablis i år ser bra ut, både avseende kvaliteten och volymen och även de närmast kringliggande odlingarna, där Clotilde bland annat hämtar en del av druvorna till sin Bourgogne Blanc, uppvisar ett riktigt bra resultat med friska,bild perfekt mogna druvor i normal eller något mer än normal volym. Fick tillfälle att prova igenom merparten av hennes tankar med färdigjäst eller nästan färdigjäst vin. Även om den för hennes viner viktiga malolaktiska jäsningen återstår går det redan nu konstatera att allt ser mycket bra ut. Som vanligt oerhört rent, snyggt och precist. Exakt var allt landar kvalitetsmässigt går inte att säga med säkerhet förrän efter den malolaktiska jäsningen, men det ser helt klart mycket bra ut så här långt. Vi gläds både med Clotilde och de andra producenterna i Chablis! PS 17 oktober: svd clotilde

  

Vintips: Pinot Noir & Finch

Skrev för en tid sedan att det var slut med vintips på vinifierat och att den som ville få sig till livs slika från undertecknad fick kolla in Lars Gustaf Torstenson på Facebook. Nu har det visat sig att det finns en inte helt oansenlig mängd Facebook-vägrare bland vinifierats hängruntare (HR). Detta gläder så klart vinifierat som också vägrat i det längsta och som även fortsatt tycker att övervakningen både från myndigheter och företag redan är överväldigande som det är och att vardagen redan i alltför stor utsträckning fylls av meningslösa erbjudande riktade till mig sådan jag kartlagts av företaget som sålde informationen. Således kryper vinifierat mer än gärna till korset och låter vintipsen återuppstå. Som vanligt gäller för den som läser dessa att hålla i minnet att vinifierat är kopplad till den svenska importören Terrific Wines, vinklubben Twoson och producenterna Domaine de Brescou (Languedoc), Domaine d’Escapat (Minervois), Hedges Family Estate (Red Mountain), Bodegas Miguel Merino (MDLVX-projektet) (Rioja), Leon Dormido (Rioja), Ästad Vingård (Sverige, Varberg), Abdyika Vinyeard (Strimona Valley) och Jivankin Vineyard (Strimona Valley) samt tillfälliga uppdrag som konsulterande vinmakare även på annat håll. Dagens tips är två pinot noir-viner.1958433_1537837939786534_2002582066810902855_n

Domaine de Brescou ”Pinot Noir” 2011 (det står 2009 på SB:s sajt, men det är 2011 som finns i lager), nr 70587, 98 kr är ett pinot-vin till ett överkomligt pris och det hör inte precis till vanligheterna; lågt pris på ett pinot-vin brukar innebära noll druvkaraktär. Här utlovas tydlig druvkaraktär, samtidigt som det så klart är en viss klasskillnad mellan den här kusinen från landet och stjärnorna i Bourgogne. Har arbetat med att utveckla pinot-vinet vid Brescou sedan 2006 och tycker att vi hittat ganska rätt här – efter fem år… Côtes de Nuits Village Clos de Magny (Dom Jean Féry & Fils), nr 78527, 249 kr, är en riktig goding som jag stötte på i samband med att jag provade vin åt Twoson i Bourgogne i somras. Bra Bourgogne-pinot till ett överkomligt pris. Bra nu, ändå bättre om ett år. Vill i sammanhanget bibringa HR:arna den fascinerande upplysningen att den helsvarta innebandyklubba vinifierat före Frankrike-flytten understundom plägade svinga hette Pinot Noir. Frid över den klubbans minne. Finch.

 

  

Glasförsöket: botten is nådd & Bad Barber

Senast vi hörde av de båda upphällda glasen av det osvavlade rödtjutet kunde vi dag 8 notera att vinet föreföll vara försvinnande gott, eller i alla fall försvinnande ity trots att ingen, i alla fall vad vi vet, pimplade ur glasen, minskade mängden vätska i oroande hastighet samtidigt som kristallen fick allt mer påtagliga färgsättningar. Idag, på den tionde dagen, kan vi konstatera att det först upphällda glaset nu mest består av färgsättningar och glaset som hälldes upp sex dagar in i försöket är på väg åt samma håll. Med stor sorg och utan att kunna skylla på Hustrun måste vinifierat därför acceptera att det här försöket nu är kommit till ända. Dock har, så klart, de båda glasens innehåll analyserats en sista gång:Saveltest rött två glas Båda, och särskilt det första, nu synnerligen oljiga på ytan och för första gången sedan långtidstesten med de osvavlade vinerna inleddes kunde en vinfluga noteras i glasens närhet. Doften på glas ett är på något vis perverst tilldragande, kinky, med en mix av bakjäst, en stallgång med mockrester som spolas rent, vinäger och jäsande körsbär; tveklöst ett nyansrikt vin. Glas två uppvisar en mer påtaglig dragning åt målarfärg, vit källarfärg närmare bestämt hur man nu kan veta det, dov, mörk frukt och en rejäl skopa pressvin, rent av pressrester.Saveltest rött glas uppifrån Eftersom försöket nu nått vägs ände och som vinifierat så våghalsigt gett sig in i det här historiska forskningsarbetet tog er utsände i de stinkande vinernas oaptitliga och kinky värld sig före att för sina HR:are och framtida generationers skull prova de sista, små skvättarna vin i de här glasen. Glas två smakade ungefär som nygjorda pressrester, det vill säga, gräsigt och torrt och inget vidare i största allmänhet. Glas ett å sin sida uppvisade en så stickande och skrikig syra att er utsände i de legendariska upptäckarnas och forskarnas våghalsiga värld sannolikt måste gå till doktorn och få någon form av läkande jästkultur eller pomada utskriven för munnen och dess environger. Här en ny singel från Bad Barber.Svaveltest rött glas botten

  

Vintips!

Sedan i somras finns vinifierat under pseudonymen Lars Gustaf Torstenson på Facebook och sedan dess kanaliserar vinifierat sina vintips den vägen. Nu har dock fler än ett par HR hört av sig och bett om vintips även på vinifierat och så får det bli då, men det kommer inte att bli en vana, vintipsen här kommer även fortsatt att vara färre, vilket samtidigt får bli en ursäkt för att göra dagens tipslista extra lång. Först lite spännande nyheter som er utsände i de druvtrampande böndernas cykliska värld hittade i somras och som nu lanseras i beställningssortimentet från och med 1 oktober:SONY DSC 1. Apud Sariacum 2013 från Philippe Raimbault i Saury, en Sancerre med ett tydligt terroir-avtryck från ”terre blanche-delen” av Sancerre, långt från de urtrista, grapefruktstinna sauvignon blanc som det numer går tretton på dussinet av. Kort sagt ett bra vin, kostar 175 sek och heter 78501 för er som tycker att Apud Sariacum är ett urbota dumt namn.Clotilde juni 2014 2. Det har sannolikt inte gått Clotilde Davenne-vännen förbi att hennes viner gått upp i pris i september. Orsaken är katastrofskörden 2013, som förvisso gav fantastiska viner men samtidigt blev extremt liten, något som alltid pressar priserna uppåt och som försatt många framförallt mindre producenter som Clotilde i en svår situation där högre pris är enda vägen framåt. vinifierat har alltid tyckt att Clotildes viner varit väl värda sina pengar och tycker att de fortsatt är det. Vid sidan om de stående tipsen på Bourgogne Blanc (nr 5562, 125 sek), Chablis (nr 6307, 159 sek) och Crémant de Bourgogne (nr 7725, 129 sek), vill vinifierat passa på att pusha för Clotildes Chablis, nr 78522, 329 sek, på magnum, årgång 2012, som släpps 1 oktober i BS.Philippe Pernot 3. I oktober släpps i BS även en Meursault från Domaine Pernot Bellicard, nr 78528, 375 sek. Det här är en ung, ny, liten producent med sin bas i Puligny Montrachet. Målet är att göra finstämda och mineralstinna viner med tydlig terroir, långt från de mer uppblåsta Bourgogner vi då och då stöter på, inte minst från Meursault. Ja, jag gillar det i alla fall. CotesDeNuits-Village20114. Ett dubbeltips på vitt och rött från samma producent, har inte så mycket att tillägga om de här vinerna annat än att jag rekommenderar var HR som tycker det är klokt att spendera ett par hundra på en flaska vin att prova dessa godbitar. Fortsatt lite för unga, men redan ack så goda: Bourgogne Chardonnay 2012, nr 78518, 199 sek och Côtes de Nuits Village ”Clos de Magny” 2011, nr 78527, 249 sek. Båda från Jean Féry & Fils. Girard_high_25. När vi nu ändå är inne på dubbeltips så kommer här ett bra hösttips för den som vill ha mer rejäla hästsparkar i glaset – vinerna ovan är genomgående mer finstämda. – och vi går då till USA: Girard Chardonnay 2012, nr 74963, 169 sek och Girard Old Vine Zinfandel 2012, nr 22337, 179 sek. Smakrika och mumsiga så det förslår. Jaja, det här är inget jag hittade i somras eller ens nytt, men det är rejäla och bra höstviner så därför är de med här – dessutom hör Girard till de Napa-källare som drabbades hårdast i samband med jordbävningen i augusti och det, menar vinifierat, är ytterligare ett skäl till att köpa Girard den närmaste tiden. ElRey_bottle6. Avslutar med att A påminna om att El Rey Old Vine Garnacha, nr 2260, 79 sek, kommer i en ny årgång , 2013, i oktober någon gång, och att det då handlar om en lätt ekfatsekad version, som kan behöva ytterligare någon månad i flaskan innan den öppnar upp sig, men den lär förhoppningsvis vara värd att vänta på, däremot lär HR:en var tvungen att beställa hem den framöver då den sannolikt avslistas inom en snar framtid; B den nya årgången, 2012, finns nu av Perez Cruz Reserva Cabernet Sauvignon, nr 6000, pris 85 sek, ett vin som är 100 % rödtjut från Chile och som nyligen blev bästa pulled pork-vinet i ett synnerligen seriöst test och den som vill ha lite mer drag under tungan går på storasyskonet Perez Cruz Limited Edition Canernet Franc, nr 73338, 129 sek; C det har kommit en ny årgång Chateau Montelena Cabernet Sauvignon 2011, nr 71926, 299 sek; D. i oktober kommer nya årgången av Torre Muga, nr 99093, pris 499 sek (som sk TSE, kommer alltså finnas i ett fåtal butiker och i liten upplaga, bra julklappsvin för er som har kontrollbehov).

  

Bästa vinet till pulled pork, Roger Waters & en briljant Jeff Beck

Eller nja, bästa vinet till pulled pork, det kräver en rejäl provning och vin från alla håll och kanter. Nu var det lilla Terrific Wines som fick för sig att göra det här testet och som av en händelse blev det då tre viner ur den egna portföljen som gick direkt till final. Å andra sidan har testet ändå sin betydelse då stilen på de tre vinerna var och är tämligen olika. Baltos, ett snarast kraftfullt och mencia-märkt vin från Bierzo, Perez Cruz Cabernet Sauvignon Reserva, typiskt rödtjut från Chile med rejäl cassis-skjuts i doft och smak, El Rey Old Vine Garnacha, tacosvinernas tacosvin som skriker höghöjdsgarnacha så decibelmätaren i Konserthuset först blinkar, sedan lyser rött för att så småningom explodera i ett lika rött som krasande moln.pulled pork-test Bortsett från att skillnaden är stor, vilket gör att resultatet ger en färdriktning för alla som ska inhandla sitt fredagsvin, är de tre vinerna vad som torde gå att betrakta som ”vardagsviner”, det vill säga inte svindyra och sådant som många kan tänka sig ha hemma till fredagens pulled pork. Resultatet, för bövelen! skriker nu, irriterande nog, några hetsiga och otåliga HR:are och, ja, här är vinnaren och vi citerar nu Terrific Wines: ” … Efter en lång, krävande och framförallt god provning så står det nu klart att även om El Rey och Baltos bjöd upp till hård kamp så fick de till slut vika ner sig för sin överman Perez Cruz CabernetRoger waers Amused to the death Sauvignon. Trots att det var internationella Grenache/Garnacha dagen igår och att flera av deltagarna på förhand tippade El Rey som den solklara vinnaren så upplevdes den som lite eldig till den heta salsan som serverade som tillbehör. För den som däremot håller sig undan de allra hetaste tillbehören så är El Rey ett ypperligt val. Baltos föll i från något tidigare av lite samma anledning som El Rey. Nej, kvällens vinnare var som sagt Perez Cruz Cabernet. Den generösa frukten, balanserade ekfatskaraktären och den spänstiga syran satt som en keps till såväl själva pulled porken som till dessJeff beck tillbehör. Vi gratulerar oss själva till resultatet och ber att få önska alla andra en trevlig helg!” Jaja, tjöta, det där sista är ju lite sent påtänk nu. Roger Waters med hjälp av en, som alltid, briljant Jeff Beck, som får oss hobbygitarrister att rodna så vi antar nyanser i höjd med Konserthusets decibelmätares just då den brast vid doften av El Rey (se ovan).

  

Pigeage, délestage & Jethro Tull

När rött vin jäser lägger sig skalen, eller jäsmassan, högst upp i tanken. Sedan långliga tider har vinbönderna försökt pressa ner den här ”hatten” i syfte att urlaka mer färg och smak ur den. Detta kallas piegage och ärJäsande rödvin enkelt att göra i mindre tankar och framförallt under jäsningens/urlakningens första vecka. I större kärl blir det snart ogörlig att pressa ned massan för hand, med hjälp av för ändamålet avsedda redskap eller för den delen med fötterna. Det blir också svårare allteftersom tiden går på grund av att jäshatten antar en alltmer kompakt form. Sedan många år existerar specialgjorda tankar med rejäla armar som har förmågan att trycka ner druvskalen även då de tjocknat till eller då stora kärl används. Det finns också speciella maskiner som kan flyttas runt iJäsande fat vinkällaren och som appliceras ovanpå tanken. Nackdelen med de här mer moderna metoderna och verktygen är att det är fråga om stora investeringar. Därför har också alternativa metoder under åren uppfunnits. Bland annat finns det specialbyggda tankar som med hjälp av det tryck som utvecklas allteftersom vinet jäser och koldioxiden ökar får vinet att ”vandra runt” i tanken och så att säga byta plats med jäsmassan. Ett annat sätt att förbättra urlakningen är att göra så kallat délestage. Då töms denJäsande rödvin jäsande tanken på all självrinnande must. När jäshatten i princip ligger på cisternens botten pumpas så musten tillbaka ovanifrån. Ett mycket effektivt sätt att extrahera. Notera att ju senare i hanteringen man gör ett délestage eller piegage desto effektivare är det om vi talar om färgen, vilket beror på att den alkohol som hunnit bildas hjälper till att laka ur färgämnena. Medan piegage minskat i omfattning de senaste åren – dyr investering, svårt genomföra utan hjälpmedel – har délestage blivit mycket vanligt. Är detta då bra? Min erfarenhet är att det är mycket braIan Anderson och användbart om man inte går för hårt fram. Arbetade med piegage-utrustade tankar på Château d’Esclans och det var mycket lätt att förstöra ett vin genom att ge det för mycket piegage. Kort sagt blir viner som urlakas på ett överdrivit sätt med piegage eller délestage förvisso färgrika och koncentrerade men också trista, endimensionella och ”uttorkade”. Jehtro Tull.

  

Osvavlat vs svavlat, maratontest & Crimson Projekct

vinifierat har genom åren bedrivit ett flertal maraton-test, för att nu inte tala om dagen efter-test, men frågan är om något försök överraskat lika mycket som långtids-testet av det osvavlade vinet. vinifierat har lovat följa upp det med en direkt jämförelse över tid av samma vin i osvavlat respektive svavlat skick. Idag inleddes det testet med att en ny flaska öppnades av Det osvavlade vinet, dvs ett osvavlat chardonnay-vin från Domaine de Brescou i Languedoc, och den jämfördes med samma vin i sin ”gatbils-version”, alltså med svavel – för övrigt ett vin som säljs via BS i Sverige (fel årgång på SB:s sajt). Dessutom hälldes dels den sista skvätten ur den sedan 2,5 månader öppna buteljen med osvavlat vin upp i ett glas, dels provades en flaska av den svavlade varianten som stått öppen fyra dagar. Så här lyder en sammanfattning av utfallet av den här första kontrollstationen:Svaveltest

Det osvavlade vinet, som nu stått öppet i 2,5 månader, har antagit en orange nyans och en djupare färg, skillnaden jämfört med både en nyöppnad butelj osvavlat vin för att nu inte tala om en flaska svavlat är stor. Doften är inledningsvis fortsatt okej eller som Hustrun aningen irriterande utbrast då hon kom förbi laboratoriet, vilket hon påstår sig ha full tillgång till då hon envisas med att kalla det för ”sin köksbänk”, ”Oj! Det hänger ju fortfarande ihop!”, jaja, visst fanns där både torkade plommon och fikon och färska gula plommon, men det smakar en aning fatt nu och har antagit en nyans av mer jäst än jästfällning i smaken, mycket riktigt finns nu också en del utfällningar i buteljen; efter någon timme tacklar för första gången under det 2,5 månader långa testet smaken av och drar mot oxid! Ytterligare en timme senare är Det osvavlade vinet ungefär likadant: fortsatt inte helt borta, men nu ganska oxiderat.Det osvavlade vinet

Den nyöppnade buteljen med osvavlat vin är inte helt olik den förra flaskan då den öppnades, färgen är gyllengul och doften ganska stor och den bjuder på en hel del frukt och, vid närmare eftertanke, charkuterier, alltså en lätt animalisk ton, bra balans och hygglig fräschör tack vare närvarande koldioxid, aningen grape. ”Doftar bäst av alla, mycket Bourgogne över detta och det är spännande,” säger Hustrun och tillägger, ”men det smakar inte bäst det gör… (läs vidare)”.

Domaine de Brescou Blanc Vin Nature

Denna det nya maratontestets första dags mest intressanta fråga är hur det svavlade vinet står sig mot det osvavlade. Tja, enligt Hustrun är det det här vinet, det svavlade, som smakar bäst. Helt klart uppvisar det en friskhet och frukt som vinet ovan saknar och det upplevs som mer koncentrerat och kraftfullt. Vad man sedan föredrar torde vara en smakfråga. Återstår att se hur det klarar sig i längden. Buteljen som stått öppen fyra dagar är fortsatt frisk och fräsch till sin karaktär, men har definitivt tappat en del.Osvavlat rött

 

Som ren bonus till vinifierat självt och alla HR drog vinifierat också ett osvavlat rödvin från Domaine de Brescou och skörden 2013. Det här vinet är gjort på cabernet sauvignon och uppvisade en färgrikedom gränsande till det absurda, snudd på blåsvart. Doften är ganska stor och domineras av örter och garrigue; ett mycket kraftfullt och koncentrerat vin med bra balans och samma inslag i smaken som vi hittar i doften; saknar lite fräschör men är desto kraftfullare och i övrigt ganska bra, dras dock med lite beska framförallt i eftersmaken. Provade en annan flaska av det här vinet för några veckor sedan och om det beror på en flaskvariation eller att det gått några veckor är svårt att veta, eller om provaren är i bättre form idag, men klart är att den här flaskan var bra mycket bättre än den som nyligen provades på plats (läs Domaine de Brescou). vinifierat tycker det här vinet är så där, men tror att det faller väldigt många i smaken med sin lite grovhuggna men ytterst vitala stil, lite som ett Saperavi i god form. The Crimson Projekct.