Insidertips: Nya viner i juni & Valerie June

Postat 2013-05-22 av Lars Torstenson

Ni som följde vinifierats junitips förra året hängde på låset och kom över några flaskor av, i enlighet med vinifierats förutsägelser, tokhyllade Leon Dormido. Nu får ni, i god tid, ett nytt, hett junitips: samma vin, Leon Dormido 2007, släpps i år i en mycket begränsad magnumupplaga, varunummer 95786, 329 sek, 216 magnum. Låshäng! Kommer även i nya, också utmärkta årgången 2008 i 75 cl-butelj (3000 pannor), varunummer 95628, pris 159 sek. Den som missat det ska veta att vi i Sverige kan köpa fler viner från projektet Leon Dormido: Leon Dormido ”Tepranillo Garnacha” (överladdad Joven som de facto är en Crianza/Reserva-kvalitet utan ek, ”weird” för somliga, ”wunderbar” för andra) och Leon Dormido Reserva (klassisk Reserva som de facto är en Reserva och vanligtvis gillas av de flesta). Samtliga viner ovan ligger i Systembolagets beställningssortiment. Avslutningsvis tips på ett vin, som Systembolaget köpt in i en liten upplaga (1800 buteljer) och som också släpps första juni och lär ta slut fortare än kvickt, i alla fall om den svenska marknaden har den minsta koll: Pircas de Liguai, varunummer 99203, 169 sek, från Maipo Andes-producenten Perez Cruz. Oss emellan: det här vinet har uteslutande gjorts på frukt från den svindyra Liguai-vingården och det är en specialvariant för oss i Sverige – med enträget tjat och mycket stövelslickande kommer man ibland långt. Det ”vanliga” Liguai från Peres Cruz – finns inte i Sverige – kostar ungefär tre gånger så mycket så passa på medan det här snudd på övermäktigt fruktkompakta men ändå eleganta och balanserade vinet finns att köpa – behöver väl inte tillägga att skicklige vinmakaren German Lyon som vanligt fått till ett hyperrent och perfekt extraherat vin? Valerie June.

Grillvinstips! & Black Sabbath

Postat 2013-05-17 av Lars Torstenson

Som vinifierat tidigare påpekat finns det egentligen ingen som tycker om att sitta ute och frysa och inte känna smakerna på grund av av köld igentäppt näsa och kringblåsande dofter från gräsmattegödning och grannens barbequeparty. Likväl envisas svensken i gemen med att ”grilla”, som det kallas när man sitter ute och försöker skydda sig mot kylan och myggen och snyter sig med jämna mellanrum för att kunna känna någon annan doft än de ovan nämnda. Kort sagt behövs tämligen karaktärsfulla viner för att nå igenom den svenska sommarkvällen och dess plågor bland vilka flintasteken bara är toppen på isberget. För er som tilläventyrs accepterar en inbjudan till ett grillparty följer här några tips på viner ni bör ta med er till spektaklet i fråga och detta för att ni i alla fall ska ha någon form av behållning av kvällen. 1. Man kan tänka sig vitt, men kör hellre ett rejält rosévin till den grillade fisken och grönsakerna, vårt tips är roséregenten Les Lauzeraies från Tavel (varunr 2724), för 95 sek slipper ni sötsliskig jäststamsskräp, felsyrade nyavärldenförsök och lika blekfisiga som smaklösa modeviner som inte räcker långt när midnattssolen står i zenit. 2. El Rey (varunr 2260) för fjuttiga 65 sek är inte bara perfekt till tacosmiddagen, det orkar trots sin ringa uppenbarelsen med sommarmörkret. Den nya årgången är för närvarande lite stramare i väntan på att växa upp och lär därför vara extra bra grillvin i sommar. 3. Den som vill ha lite mer tryck i smaklökarna tar sig an Baltos (varunr 79246), 89 sek. Mencia-druvan från Bierzo, bara det, dessutom både den luktar och smakar gott och orkar med det mesta, till och med grannens trädgårdsgödsel och kvällskylan. 4. Den som nu vill ha både livrem och hängslen slår till på en Girard Old Vine Zinfandel (varunr 22337), ja, visst, det är lite för mycket av allt och det är just det som är grejen, i alla fall när det, som här, hänger ihop. Kostar 159 sek och det kanske någon tycker är dyrt att kasta på vännernas grillparty men denne någon ska då veta att man inte får tag i en mygg-, kyla-, och tristessdödare tillika smaklöks-, grillaftons- och humörförhöjare utan att det kostar och det här är ett säkert sätt att säkerställa att det lika smak- som meningslösa påhittet med en grillafton i alla fall inte blir helt smaklöst. Känner att det här kräver liter mörk musik och med tanke på att Tony Iommi skrivit en låt till årets Eurovisionsschlagerfestival får det bli Black Sabbath.

Långfredagslånglunchsvinfrossa & Reeperbahn

Postat 2013-03-31 av Lars Torstenson

Långfredag och traditionsenligt gick säkringen på Vinvännen Göran i Cannes som fick för sig satt kasta en kaskad av unika viner på oss inte särskilt nödbedda och just denna dag synnerliga goda vänner. För att göra en lång historia kort inledde token med ett par Louise 2000 på magnum (medan Pommery inte alltid får världen att stanna är Louise aldrig en besvikelse och den här inte helt självklara årgången i Champagne har man än en gång lyckats med att få till en fräsch och god vara, mycket gott), varpå ett urval vita viner följde och för att ingen ska gå miste om den smälek ni som inte var med måste känna har vinifierat lagt två strån i kors för att få med allt: Baron de L 2008 magnum (fantastiskt bra, Sauvignon blanc i sin prydo), Meursault (Drouhin) 1999 (kork), Clos des Mouches (Drouhin) 1997 (fin fransk ek fortsatt på näsan, bra frukt, syran på sin plats, bra), Corton-Charlemagne GC 1993 (först lite väl thiolig för en vinmakares smak, sedan väldigt smörig och snygg, bra och med tiden utmärkt), Pic 1er 1990 (brukar vara lite ojämna, den här flaskan utmärkt, mogen, fortsatt läcker syra (trots året)), Bienvenues Batard-Montrachet (Remoissenet) 1986 (mogen, gammelsötma, mycket bra, läcker). Efter vitviner följde så ett knippe rödtjut: La Chapelle (Jaboulet) 2005 (lysande Syrah och Hermitage, mycket bra), Clos Dière 2003 (på karaff ett par timmar före servering, likväl fortsatt tokung, dock tveklöst en Clos Dière och koncentrerad Provence-syrah, god om jag får tycka så och Herregud! vem skulle hindra mig från det?), La Chapelle magnum 1999 (lite gammelkork dessvärre, annars mycket bra och fortsatt ytterst vital (såklart)), Pommard ”Les Vignots” (Leroy) 1991 (mogen PN, mycket Pommard, bra, på gränsen men mycket bra nu), Chambolle-Musigny (Leroy) 1986 (mycket ljus, mogen, väl mogen), Beaune 1er Cru (Leroy) 1972 (mycket ljus, mogen, på gränsen, men okej för den som tycker om gammalt rödtjut). Och allra bäst var som alltid den avslutande gröna Chartreuse V.E.P., som i år även användes i syfte att än en gång bevisa att sötman i den ädla drycken sitter som en smäck till ett Gillardeau-ostron. Reeperbahn.

Richebourg (DRC) 1985

Postat 2013-03-28 av Lars Torstenson

Svara

För många år sedan gjorde jag, i samband med att Svågern gav mig fri tillgång till sin vinkällare, något fantastiskt. Enkelt uttryckt hade han inte råkoll, men han är ett sådant där golfpro och därför hade han en massa viner i källaren. Som dörren stod lika öppen som famnen på den då ack så oerfarne och av livet uppenbarligen ännu inte tillräckligt tilltygade Svågern, tog jag till det ute i trädgården stundande grillpartyt med mig de två Richebourg (DRC) 78 jag hittade och som de flesta var upptagna med att elda kol, tvätta sallad och allt vad nu folk gör för att de tror att grillpartyn är mödan värd kunde jag i lugn och ro dissekera de båda flaskorna, vilka var underbart goda och bra båda två. En stor upplevelse. Sedan är det det här med Hustrun. Hon har allt sedan den där dagen för så länge sedan gång efter annan påmint mig om hur jag lurade av hennes då så naive bror de där flaskorna. Inte för att jag har dåligt samvete, men när Svågern nu kom hit till påsk tänkte jag att jag väl kunde bjuda igen på en Richeborug (DRC). Det gjorde jag igår. Å andra sidan var det Richebourg (DRC) och det var 85 så för att vara på den säkra sidan att de andra inte skulle dricka så mycket öppnade jag därför först en Château Giscours 1985 från de där lådorna där var tredje flaska är enormt bra och två av tre står med halva flaskan i de sälla vinmarkerna. Övertygad om att flaskan jag huggit var en usel en, serverade jag övriga Giscours och, lite så där i smyg, mig själv Richebourg. En alldeles, alldeles underbar Richebourg med massvis av mogen Pinot noir i bästa form, men då! hörs från Svågern, som lärt sig ett och annat om vin och nu måste tas på allvar, saker som ”Jädrar vilket bra vin! Bästa Bordeauxen på länge och en av de bästa 85:or jag druckit!” Ajajaj, hur kunde jag vara så korkad? Resten av middagen blev en pina, där jag försökte dricka Giscours och Richebourg samtidigt och samtidigt som jag, desperat, försökte intressera de andra för ett tredje vin, vars namn inte ska avslöjas då det serverades som kanonmat. Det gick förstås inte så bra och det faktum att Hustrun tittade varmt, nöjt och uppskattande på mig för denna min storslagna generositet och för att jag äntligen betalat tillbaka för, i hennes ögon, begångna synder, värmde inte ett dugg. Bland det dummaste jag gjort. Stina Nordenstam. Lisa Ekdahl.

Prowein 2013 & Radiohead

Postat 2013-03-28 av Lars Torstenson

Charles Perez, Mas Bécha

Dags att summera årets upplaga av vinmässan Prowein i Düsseldorf – en mässa som går från klarhet till klarhet och som, även om Vinexpo fortfarande är större, utvecklats till Europas viktigaste ”wine fair”. Cirka 4500 utställare och över 44 000 besökare i år – alla fokuserade på någon form av affärsmässigt utfall; något som inte är självklart på alla mässor, vilka lika gärna i första hand kan handla om social gemenskap och relationsbyggande. Mycket bra organisation. Resumé av vad vinfierat sprang på och känner ett oemotståndligt behov av att dela med sig av: Bästa smutten: Comtes de Champagne rosé 2005 (Taittinger). Näst bästa smutten: Comtes de Champagne 2004. Bästa bekräftelsen (är två): 1. Charles Perez och Mas Bécha, ekologisk Côtes-de-Roussillon-villages, mycket alkohol och ändå oerhört fräscht och disciplinerat, 2. Birgit Braunstein, biodynamisk Burgenland, väldigt rena, snygga och eleganta viner, till och med rent qvevrivin som kostar mer än skjortan dock, å andra sidan gör hon en fantatsisk Pinot Blanc för ingenting. Bästa tjatsegern: Maria Ponzi och hennes Ponzi-viner (Oregon) – äntligen kommer vi att få se dem i Sverige (kommer i höst), har tjatat på henne i åratal, men vinerna har alltid varit slut. Bästa måste-bara-till-Sverige-nu: Les Frères Couillaud och deras absolut outstanding, i pytteupplagor gjorda, Muscadet-viner från Château de la Ragotière, har dessutom en utmärkt, billig IGP Chardonnay (!) från området. Bästa upptäckt: Vitt baserat på Roussanne från Clos Bagatelle i Saint Chinian. Bästa nyheten för Sverige: Provade Pircas de Liguai från Perez Cruz, ett nytt, riktigt bra höghöjdsvin gjort på svindyra Liguai-druvor och som i juni kommer att försvinna på en gång när 1200 flaskor släpps för 169 sek, tro mig… Bästa kompisen: Miguel Merino, som krängde inte bara sina övriga viner utan framförallt vårt gemensamma kärleksbarn Mazuelo de la Quinta Cruz (MDLVX) i Rioja-montern. Bara det sista var värt resan. Radiohead.

Mer TV4 & reklamavbrott för budget-Pinot noir

Postat 2013-03-23 av Lars Torstenson

Något annat, verkligen outhärdligt med TV4 är de där som sitter och skrapar till sig trisslottsmiljoner dagarna i ända. Det är den värsta sortens dokusåpa när folk måste sitta där, upprymda och förväntansfulla, bara för att snart återfinna sig i en annan sinnesstämning, dominerad av nedslagenhet och besvikelse, ity de har precis skrapat hem minimisumman 50 000 sek, som de redan var säkra på, och gått miste om miljonerna och nu måste de likväl se ut som goda förlorare, på bästa sändningstid, i direktsändning. Och tänk på stackarna som ska skrapa både summa och antal månader! Först får de minimisumman, sedan minimitiden och lik förbannat ska de sitta där och se ut som om de är nöjda. Å andra sidan kan vi andra, vi ogina, gotta oss åt att de i alla fall inte fick mer. Nog av. Nu gör vi ett litet avbrott för reklam: Det är, om ni tänker efter, och varför skulle ni inte göra det?, länge sedan det kom ett vinifierat-tips på ett rykande färskt debutantvin i det svenska sortimentet, men nu är det dags igen och vinet vi talar om är Cartlidge & Browne Pinot Noir. Sedan nu finns vinet att köpa via Systembolagets beställningssortiment. Men, undrar nu ni som läst så här långt, vad är så speciellt med det vinet för att vi ska anstränga oss att beställa hem det? Jo, det här är inget annat än en äkta budget-Pinot noir från Kalifornien och något för er som gillar antingen amerikansk Pinot noir eller Kaliforniska viner eller både och. Med andra ord är det måhända aningen lite för mycket av det mesta för den som söker stil och elegans. Å andra sidan bjuder Cartlidge & Browne oss på den där härliga, okomplicerade, överdådiga Kalifornien-frukten i tillräckligt väl förpackad form för att vi ska tycka, att priset är budget, för även om ni nu inte tänder på vintypen så inser de flesta vid sina sinnes fulla bruk, att 115 pengar är så billigt för ett sådant här vin att bara en åsna har råd att inte prova det.

Reklamavbrott: Påskviner & Rioja & Radiohead

Postat 2013-03-18 av Lars Torstenson

Påsk redan? Inte riktigt, men den som är om sig och kring sig och vill ha något från beställningssortimentet (BS) har anledning att börja planera sin påsk nu. vinifierat presenterar därför här och med detsamma sitt traditionsenliga vintips inför Påsken och som vanligt gäller då röd Rioja till påsklammet och som vanligt lyfter vi fram Muga Reserva: ett snyggt lammvin för 149 sek. Den som vill snåla eller har gäster som inte är tillräckligt tacksamma för att det ska få kosta 149 sek, slår istället till på Leon Dormido Reserva, som Systembolaget närmast skänker bort för 89 sek, ett synnerligen traditionellt eller, om man så vill, klassiskt vin från Rioja med tydlig ek. Självklart är det också en bra idé att under Påsken hitta åtminstone ett tillfälle att hälla i sig kopiösa mängder av Mazuelo de la Quinta Cruz (MDLVX). För att nu inte tala om Prado Enea Gran Reserva! Om inte annat får du som konsument anstränga dig lite och äta lamm flera gånger under helgen om du nu prompt måste ha lamm till de här härliga vinerna, vilka fungerar bra även till allt möjligt annat, som, öh, som, ja allt möjligt annat. Påstortellini tillredd med varsam och känslig hand till exempel. Den som nu föredrar vitt till lammet eller överhuvudtaget kan stanna kvar i Rioja och hos Muga ity Muga Blanco är sedan åratal ett fantastiskt vin för ingenting, för vad annat än ingenting är 95 sek för en sådan här skönhet? På tal om skönhet: den som nu vill fira inte bara Påsken utan också Våren eller mest bara i största allmänhet dricka rosé över helgen ska, förstås, inte missa Mugas rosé – kanske Iberiska halvöns bästa och mest eleganta rosévin! Radiohead lär oss räkna.

Baltos & Bierzo åter köpbart

Postat 2013-03-17 av Lars Torstenson

Svara

Bierzo heter ett litet vinområde strax norr om den portugisiska nordgränsen. Ibland ses det som Galiciens sjätte distrikt, D.O., men så ser de själva inte på saken. Kort sagt, menar de, är Bierzo Bierzo. Och som Bierzo de facto inte tillhör Galicien gör de alldeles rätt i det. Nu har det här puttefnaskdistriktet i ett huj utvecklats till att vara så inne något bara kan vara bland vinvärldens så kallade early adaptors, ni vet de där som är rätt på det långt före, nästan, alla andra. Föregångare skulle man kunna kalla dem på svenska, men priset för att göra det är att den där internationella management-feelingen då försvinner. Kanske ligger Bierzo de tidiga adaptatorernas (ja, ni upplevde precis lite språkligt nyskapande) hjärta så nära tack vare de inte för alla helt välkända druvorna Godello och Mencia (”Va, vadå? Har du inte koll på Godello?”). En annan orsak torde vara det uppenbara: plötsligt kommer det en massa spännande viner härifrån. vinifierat har tidigare flaggat för Dominio de Tares Godello och flaggar här för den igen (okej, ni som fortfarande intet fattat hur det fungerar: klicka på en understruken textsnutt och något händer, klickar ni, till exempel, på ”flaggar här för den igen”, stod att läsa alldeles nyss, just före parentesens början, kommer ni till ett ställe där ni eventuellt kan beställa Dominio de Tares Godello) – förmodligen ”tillfälligt slut” för här har ni ett vin som, på kort tid, blivit så populärt att producenten säljer slut på det på nolltid; ni som följt vinifierats, i det här fallet, såväl bokstavligt som bildligt talat, goda råd, har haft och har koll och missar inte en årgång, eller hur? – men huvudskälet till denna, till varuinformation lätt förklädda, skamlösa och ogenerade marknadsföring är, att succévinet Baltos nu gjort comeback i Systembolagets beställningssortiment. Vinet fanns inne i Systembolagets ”tillfälliga sortiment” perioden november 2012 – februari 2013. Sedan försvann det. I likhet med Godellon ovan står den utmärkta producenten Dominio de Tares och den synnerligen skickliga vinmakerskan Paula F Trabanco bakom vinet. vinifierat lyfter på hatten, gläds och ber er som redan upptäckt det här pinsamt billiga, 89 pix!, smakprovet på utmärkt Mencia från Bierzo notera, att vinet nu alltså går att beställa i Sverige och ni som ännu inte har koll: klicka här och fundera på om inte ni också ska försöka hänga med lite. PS Här kan man för övrigt klicka för att se ett inlägg på en annan blogg, där Dominio de Tares dels nämns, dels visas vinmakerskan Paula F Trabanco på bild (t v, med glasögon på bilden) tillsammans med Laura Vazquez (följaktligen t h och utan glasögon) VD för Dominio de Tares.

Ornellaia 1996

Postat 2013-02-22 av Lars Torstenson

Bör ej förtäras på offentliga platser

Påstod i det gamla inlägget om Ornellaia 1994, att jag hade Ornellaia 1991 – 1995 i fina högar. Stämmer inte. Har även 1996 i en fin hög. Sista året innan stilen på vinet ändrades. Noterbart är, för övrigt, de insiktsfulla, och profetiska, orden om lasagne i inlägget om Ornellaia 1994. Läs och begrunda och banna er själva för att ni glömt var ni först läste det. Åratal i förväg. Nå, hur var då Ornellaia 1996, sista årgången av mitt favoritvin sådant det ska vara på den gården? Det ligger nära till hands att påstå att det var något i hästväg, men, nej, ett bra vin är något mycket allvarligt. Kort sagt gör man sig inte lustig över bra viner. Man är kort och koncis och olustig. Således: Ornellaia 1996, lagrat under tämligen gynnsamma omständigheter, är idag inget annat än snudd på ett fulländat vin: inte en så stor men väl så komplex doft, en smak i perfekt balans och med en fruktskjuts i eftersmaken som, gissningsvis, är så nära en heroinkick vi vindrickare kan komma och som får knäna att vika sig, andan att hämta sig, ögonen att tåras, näsan att rinna och ynkliga pip att hoppa ut som små grodor ur strupen. Således ett vin att undvika på offentliga platser.

Ulla Billquist & vinklubbsreklam

Postat 2013-01-27 av Lars Torstenson

På tal om vinklubbar, en företeelse vinifierat, snarast, vill ha under lupp, följer här ett ogenerat försök att få vinifierats hängruntare att tappa besinningen och inom loppet av någon minut klicka in sig på Terrific Wines Club och beställa en låda eller två. vinfierat

Françoise Feuillat-Juillot

försöker, alltså, i detta nu och genom att berätta att vinifierat varit med och valt ut de ingående vinerna och att tanken är att dessa tillsammans ska utgöra ett hyfsat brett urval av, förhoppningsvis, inte alltid helt kända ursprung, producenter eller druvor, få hängrunten att inte bara upptäcka Terrific Wines Club utan också att impulshandla, utan närmare eftertanke, ja, det ligger i impulsköpets natur så att säga, en vinklubbslåda. I den första lådan, som går att beställa via nyss nämnda länk som här kommer i repris (alltså, klicka på den understreckade texten så händer något spännande: du slussas rakt in i vinklubbens allra heligaste), ingår tre flaskor vardera av fyra viner: Six Vineyards Pinot Noir (Lemelson), Oregon-Pinot i välansad och finfin form, Motzenbäcker (Menger-Krug), stram, snygg Riesling som behöver lite tid, Leon Dormido Reserva, en klassisk Rioja Reserva som står på å det grövsta i välbekant, ekad stil, och Crémant de Bourgogne (Clotilde Davenne), tjusigt bubbel som tillhör kategorin ”köp-hellre-det-här-än-billig-och-garantaret-inte helt-bra-champagne”, Clotilde-disciplinerad och med tryck i bubblorna. Nästa låda, kommer i mars, tror vi, och innehåller, enligt uppgift: Melipal Blend (nya Argentina, som fortsätter gå vid sidan som allfartsvägen i Sverige där beska sällan utgör ett hinder i vinprovarnas, uppenbarligen, inte alltid helt kräsna gommar varför smuts- alternativt överextraherat-bittra argentinare fortsatt utgör fokus i vårt land och

Ulla Billquist

säkert också ett skäl till att så få argentinska viner lyckas vara poppis över längre tid), Quinta do Pinto (spännande, ny producent från Lisboa, använder bland annat Roussanne), Monte da Peceguina (vardagsvinet från topproducenten Malhadinha, en smak av den fina världen, rödtjut som enkelt och smärtfritt slinker ner med en liten matbit vid sidan om), och, sist men inte minst, spännande ”Les Crêts” från Feuillat-Juillot (Montagnys Clodilde Davenne, som, av en händelse, dessutom är bästis med Clotilde; samma disciplinerade, raka, ärliga och härliga stil: sjungande Chardonnay utan ek och annat tjafs). Snittpriset på Terrific Wines Clubs lådor ska vara 1500 sek för tolv buteljer, en låda per kvartal erbjuds, klubbmedlemmen köper bara när den själv vill. Med andra ord inga förpliktelser what so ever, som den engelsktalande mexikanen skulle ha sagt förutsatt han ville tala engelska. Visst låter det sanslöst bra? Likväl bör den här vinklubben, precis som alla andra vinkubbar, sättas under lupp. Nu. Men som det inte lär hända precis nu lyssnar vi på Ulla Billquist istället. PS Fördelen med att bli medlem i Terrific Wines Club är att man får information om vinerna samt passande recept på köpet, den som inte bryr sig om slikt kan beställa direkt genom att klicka här.