Jeff Beck, säger bara det

Gubbgammal kommer så Jeff Beck med ett nytt album han skrivit tillsammans med Carmen Vandenberg och Rosie Bones. Albumet heter Loud Hailer, är fullständigt magnifikt och vi lyssnar på The Revolution Will Be Televised. Avnjut gärna tillsammans med en Chateau Montelena 2013, nr 71926, 379 sek. Det skulle Jeff gilla, och Carmen och Rosie.beck-vandenberg-bones

Bonus!

Rings å idag spelar vi Tellemar

Plats: Vinmässan Prowein i Düsselsdorf. Europas, kanske världens, mest effektiva handelsplats för vin.

Närmare bestämt: Avdelningen för tyska viner, underavdelningen Pfalz med mera.

Tidpunkt: Måndag 14 mars 2016, en timme innan mässan stänger.

Vad: Hysteri. Trots avtalat möte är det omöjligt att nå fram till syskonen Rings, som förtvivlat försöker hälla vin i girigt framhållna glas och svara på frågor som haglar som hade Thor fått ett megaraseriutbrott och i vredesmod slungat Mjölner med en sådan kraft att allt som kom i stormens väg sveptes iväg med den, och landade först långt ut i vattnet, sydväst om Brittiska öarna, där allt sakta svävade till botten för att bli ett pittoreskt inslag i Atlantis stadsbild.IMG_0503

Så vad göra? Tja, skrika ikapp med de övriga och fåfängt säga ”Hej, känner du inte igen mig? Nu har vi möte och jag pockar på att du tar dig tid med mig nu!”. Njaee, bättre då att tjacka spikskor och listigt dra iväg som Blomman en gång så fint skaldade.

Och se! Det var en taktik som fungerade! Nästa morgon, iallafall om man hängde på låset och direkt tog sig till Rings ganska väl tilltagna monter (ser man nu när det hysteriska folkhavet tillfälligt lämnat synfältet), så fanns chansen att få en pratstund med de tre omsvärmade syskonen Rings: Simone, Andreas och Steffen.IMG_0506

Eller pratstund och pratstund. Trion är hur talbar som helst och de har både det ena och det andra att säga, men här gällde det att framförallt snika till sig deras viner i rikliga mängder. Sagt och gjort. Att påstå att allt är outstanding vore att överdriva, men kvaliteten är genomgående där, och framförallt: här talar vi personliga viner. Inte så konstigt att intresset är så stort. Och så är de unga och trevliga och ja, det brukar räcka rätt långt för att bli omsvärmad det också. Dessutom har de esoteriska samarbetsprojekt med odlare i Burgenland och krögare på Sylt och annat som kittlar den som vill känna att det här är lite mer än vilken gammal mossig producent som helst.IMG_0505

I Sverige släppte Systembolaget rödtjutet Rings Freinsheim Spätburgunder 2014, nr 90506, 199 sek (1200 pavor) första september i år. Enligt uppgift finns vinet fortfarande kvar både i en del butiker och det går fortsatt att beställa till butiker som inte har vinet hemma. Enda förklaringen till detta torde vara att Rings rykte ännu inte hunnit upp till Thors hemland (för visst bor Thor och hans kompisar i ett svenskt Midgård?). Bara att gratulera er som har kvar att upptäcka syskonens bedrifter, och på tal om dem: i oktober släpps (i beställningssortimentet) tre Riesling-varianter från Rings. Riesling Kalkmergel, nr 79957, 139 sek, Nussriegel Riesling, nr 79224, 225 sek samt Weilberg Riesling, 299 sek. Ett hett tips till er som vill bli ringmärkta är att inte bara prova Spätburgundern som just nu finns som tillfällig vara utan att också beställa hem en, eller flera, Nussriegel Riesling när den släpps om ett par veckor.Hasse Tellemar

Sväng!Steve Marriot

Marriot-bonus med Marriot & co.Steve Marriot med gitarr

Steve Marriot får Stones att skämmas. Steve Marriot får Eddie Cochran att skämmas. Steve Marriot gör cover på sig själv.

 

Årets företagsjulklapp!

Årets företagsjulklapp är tveklöst den ännu outgivna romanen ”Kronos väv”. Denna utkommer officiellt 20 september och är framemot jul en blott tre månaders baby och som sådan en fröjd att skåda för var människa med hjärtat på rätta stället. Detta inte minst som den, till skillnad från en del andra tremånaders saker, inte direkt kräver något underhåll. Nej, här talar vi om ren och skär glädje för innehavaren! Inget gnäll, inga blöjbyten, inga nattvak. Således, företagare, här följer vad som är både den perfekta julklappen till personalen i år och till dina affärsrelationer: Kronos väv (kan köpas t ex genom att klicka här).Julbild-tannebarum-Drei-Kronen-e1387972930522Nu kan någon enstaka person som inte är arbetsgivare eller företagare utan snarare anställd eller en affärsrelation värd att smörja eller rent av någon som tycker att den med rätta bör mutas så där lagom mycket, tycka att även om det där måste anses vara årets roman och en inte bara rumsren utan också självklar källa till många härliga stunder i läsfåtöljen och en pålitlig vän på tåget så är det i snålaste laget att så att säga bara ge en bok. Bortsett från att den personen är ute och cyklar så kan det vara klokt att förekomma och addera alkohol till bokgåvan ity den svensk som inte tror sig ha fått himmelriket då den får en skvätt alkohol förefaller inte finnas. Således kan boken kompletteras med – betänk att vi talar juletider – en flaska glögg och då talar vi självklart om Solveig Sommarströms alias Tomtemors Starkvinsglögg, nr 30746, 96 sek (kan beställas här).Didot

Skulle någon nu tycka att glöggen bör bytas ut mot en flaska vin eller rent av att boken och glöggen måste kompletteras med ytterligare en liten gåva då mottagaren är en av dessa individer som aldrig får nog eller bara är girig och allt som oftast sur och tvär. Då är en flaska Rioja Bordon Reserva 2011, nr 2726, 95 sek (kan beställas här), den perfekta pricken över i:et. Varför? Tja, Bordon Reserva är rent allmänt ett alltid välgjort och bra vin i en ren och snygg, klassisk stil, men årgången 2011, det vet alla som kan huset Franco-Españolas, är något utöver det vanliga, och då gäller det att passa på och fylla ladorna, eller i alla fall vinkällarna och garderoberna som understundom tjänar som gömslen och förvaringsplatser för husets käraste ägodelar, näst efter det som står att finna i bokhyllan förstås, då årgången finns tillgänglig. Som nu. (Ja, det är ”fel” vin på bilden, och om du retar dig på det tycker jag att du ska näthata lite om det så du får frid i kroppen igen, petimäterpucko.)IMG_1008

Kom ihåg var ni hörde den här först i år!bild

Äntligen: nytt vintips!

Nu är det på tok alldeles för länge sedan som er vägledare genom den snåriga tipsdjungeln full av de köpta texternas falluckor och de inkompetenta tipsens snuskiga kvicksandsfällor gav er några tips om viner från det egna skafferiet eller i alla fall samarbetspartners av olika slag. Således: dags för bästa vintipset igen!IMG_1512Vi börjar i Toscana och en Brunello som tillhört favoriterna hos er utsände bland de stövelstukade vinerna ända sedan det lanserades på Systembolaget för något år sedan. Då fanns ingen annan koppling än kärlek. Nu levereras vinet av en den nyss nämnde utsände närstående importör. Och vinet är: Brunello di Montalcino ”La Fuga”, nr 12330, 289 sek.IMG_1529

På Systembolagets hemsida står det att det är årgången 2011 som levereras nu, men enligt importören är det under ytterligare några veckor 2010 som gäller. Gör det någon skillnad? Jovars. 2010:an är dels från en smått legendarisk årgång, dels är det ett oerhört mumsigt vin som kort sagt är oemotståndligt idag och ett par år framåt. Den som köper 2011 får ett i princip lika bra vin, men ett annervesare stuk. Mer uppstramat och framförallt lite för ungt i dagsläget. Å andra sidan är det ett utmärkt vin för källaren. Kommer bli finfint fram på senvintern 2017. Notera för övrigt att det sista är sagt till dem som vill ha mogna viner, ni som uppskattar lite mer stramhet och elegant återhållen frukt kan med stor tillförsikt hinka 2011 i kopiösa mängder redan idag.IMG_1453

Ovanstående vin kommer från en ganska stor men i Sverige mindre känd producent, Folonari. Det här är en gammal firma som på sin tid även ägde Ruffino till exempel. Någonstans under resans gång bestämde sig de nuvarande ägarna för att fokusera på ett antal högklassiga vingårdar och sälja av allt annat. Sagt och gjort, idag äger Folonari flera utmärkta gårdar i Toscana och kan erbjuda det mesta från Brunello via ”Super-Tuscans” till Chianti Classico. I Sverige hittar vi i dagsläget ytterligare ett vin vid sidan om ovan nämnda ”la Fuga” men fler är på väg in.IMG_1517

Vinet som redan finns i beställningssortimentet är utmärkta Nozzole Chianti Classico, nr 79271, 149 sek. Även här talar vi årgången 2010 och vinet är tveklöst en bra inkörsport för den som vill bli hooked på Chianti Classico. Perfekt till allehanda pasta, förstås, och riktigt allround på matbordet. Ett vin att alltid ha hemma. Se så, iväg och beställ nu! Det här är gôtt mos.IMG_1540

PS Så här det ut på vingården Nozzole:IMG_1460IMG_1476IMG_1512

Stelbent blir lätt hänt valhänt

Det är sällan lätt att vara rigid utan att i längden riskera att framstå som aningen fånig. I dagarna lät Systembolagets etikettgranskare meddela Domaine de Brescous svenska importör, att det nya vinet, Château Brescou, inte får säljas i Sverige om inte baksidesetiketten åtgärdas. Där återfinns nämligen ordet ”bio” och det får inte stå på etiketten om inte vinet är ekologiskt certifierat.bildOrdet ”bio” står där därför att producenten vill på sin etikett visa regelverket för tillåten svavelhalt inom olika discipliner – konventionellt, ekologiskt och biodynamiskt – eftersom gården alltid ligger så lågt med sitt svavel, vanligen rejält under nivån för biodynamiskt vin. Ingen annan har haft någon åsikt om detta. Inga kontrollorgan i Frankrike. Inga kontrollorgan i något annat av det dussinet länder dit gårdens viner exporteras. Men i Sverige blev det stopp för det 100-talet buteljer producenten kan förväntas sälja av sitt prestigevin det kommande året. Fast riktigt stopp blev det nu inte. Systembolagets konkurrent näthandelsföretaget Xwines säljer också Domaine de Brescous viner i Sverige så om Brescous nya ”Château-vin” nekas plats i Systembolagets beställningssortiment finns det ändå att köpa i Sverige. Och det kommer finnas på restauranger.

Clos Diére cuvée II

Som för den uppmärksamme framgick av förra inlägget var er utsände i den av nostalgi och bortglömda minnen dallrande hågkomsternas halvimaginära värld nyligen och besökte sin arbetsplats 1988 – 2006. Som av en händelse hade samma kväll en god vän laddat upp med en rejäl köttskank och en Clos Dière cuvée II från 2000. Ett kul sammanträffande och självklart ett osökt tillfälle att på vinifierat säga några ord om den mindre kända cuvéen av Clos Diére.IMG_2519När jag kom till Domaine Christiane Rabiega, som gården då hette, gjordes där framförallt rosévin. Det såldes under gårdens namn och, i förekommande fall, på en ”andra-etikett” kallad St-Joseph (efter kvarteret där gården ligger). Det stod snabbt klart att om vi skulle lära oss något om vin gällde det att utveckla de röda och vita vinerna. Dessutom visade enklare kalkyler att vi sannolikt skulle göra ett bättre resultat om vi lyckades med konst- och vågstycket att etablera ett riktigt dyrt toppnummer på gården. Det toppnumret blev Clos Dière cuvée I, vilket vi ska be att få återkomma till i en senare post. Nu handlar det om cuvée II.IMG_2519

Med utgångspunkt från de druvor som fanns på gården gjorde jag bedömningen/chanstagningen att vi skulle kunna göra ett rent syrah-vin, något ovanligt i trakterna vid den här tiden, och ett, ändå ovanligare, vin på carignan och grenache, utan stöd från en tredje druva, som syrah eller cabernet sauvignon. Carignan ansågs vid den här tiden, och många år framåt, som något som katten släpat in och att vi satte druvan i högsätet var både impopulärt bland många av våra kollegor och något som andra tyckte var kokobäng. Att det skulle funka var jag övertygad om för jag hade sett en av mina läromästare, Miguel Torres JR, göra just ett sådant vin och sådär lagom plagierande hängde jag även på hans idéer om att lägga den där blenden på en mix av franska och amerikanska fat.IMG_2519

Medan cuvée I var ett vin för källaren, var cuvée II ett vin som skulle kunna behaga lite tidigare, kanske rent av strax efter buteljeringen. Samtidigt skulle det vara ett kvalitetsvin och hålla för många år i källaren. Över åren finputsade jag på ek-mixen och även om vinet alltid låg på franska och amerikanska fat kom både tunnbindare och lokala skogar/ursprung att ändras med tiden, liksom tiden på fat och själva druvmixen samt skördetillfället och macerationens längd. Komna till årgången 2000 satt allt på plats (och druvmixen hade stannat vid 60 % carignan, 20 % grenache, 20 % cabernet sauvignon).IMG_2519

En anekdot är att vi år 2000 även gjorde en Clos Dière ”American Blend”. Det var i princip en cuvée II (med lite mer cab) som vi skördade senare och gav mer tid i hårt rostade fat. Resultatet blev ett oerhört insmickrande och drickvänligt vin som kunde bälgas från dag ett. Skälet till att vi gjorde ”American Blend” var att det stod mig upp i halsen att så många vid den här tiden talade om powerviner som Bacchus gåva till mänskligheten och att vi som satsade på arbetet i vingården och att pilla så lite som möjligt med vinerna och snarare jaga balans och renhet än kraft och pondus framstod som gårdagens hjältar. I själva verket kan vem som hest göra ett powervin, även sopor till vinmakare, medan det är svårt att få till det där rena och balanserade uttrycket.IMG_2519

Men för Guds skull karl! Hur smakade Clos Dière cuvée II 2000? skrikfrågar nu kanske en och annan frustrerad HR:are med mer cuvée II i källaren än tålamod. Jodå, tackar som frågar, vinet var väldigt gott idag och hur bra det egentligen är förbjuder mig min falska blygsamhet att säga.

Hello Hooray!

Svavelfritt efter snart tre år

Drog i helgen en av de osvavlade rödingarna vi gjorde på Domaine de Brescou 2013, ni vet kanske, ren cab, jäst rakt av och buteljerad, odrickbar inledningsvis, synnerligen rustik och rå då, nu, efter snart tre år, riktigt saftigt god, inte rustik alls och för att prata matspråk mer låga smaker än om det varit svavlat, men tanninstrukturen är tveklöst bättre på det här än det svavlade syskonet, inga off flavours alls, bara renhet som vore det en nyputsad barnrumpa, vilket får er utsände i de osvavlade vinernas alltför ofta ointressanta och ibland rent av defektstinkande environger där funky inte har med musik att göra, att fundera över den enorma utmaningen den sanne naturvinsälskaren står inför då kören med naturvinsproselyter brister ut i patetiska hyllningskörer till den bakfyllefrämjande etanalens, det giftiga ochratoxinets, den beska orenhetens och den galopperande flyktiga syrans ära. Lite perspektivlöst, rent av navelskådande och kanske inte minst knappast ödmjukt med tanke på vem som gjort vinet som får den ovan nämnde att utropa det patetiska som strax ska följa, men hursomhelst: oh, så gott osvavlat vin kan vara!13517763_995576853873527_44434319_o

Svavelosande musik!

AOC nu gammalt som gatan

Enligt uppgift fanns det långt tillbaka i historien någon form av system för att utmärka exceptionellt bra växtplatser för vin och angivelser för vilken stil man kunde förvänta sig från ett visst område. Egypterna sägs till och med ha balsamerat sina vinmakare i guld – en fin tradition som nu tycks vara övergiven i dessa tider då civilisationen regredierar snart sagt dagligdags. Vi vet också att munkarna – ja, vi säger så, ”munkarna”, och det tycks alla vara nöjda med – under sekler gjorde sitt bästa i vinåkrarna, där de kom på sensationellt bra saker, som att pinot noir och Bourgogne är som ler och långhalm.IMG_1431

Ska vi se ut ett enda år i historien som betytt särskilt mycket för utvecklandet av kvalitetsvin och vinutbudets mångfald är det 1936. Det var då fransoserna sjösatte sitt appellationssystem, som alltså firar jämnt i år! Först ut var rosévinsappellationen (!) Tavel, Châteauneuf-du-Pape, Arbois och Monbazillac och innan någon visste ordet av hade de fått sällskap av appellationer som Bordeaux och Bourgogne. Sedan ett flertal så kallade VDQS uppgraderats på 70- och 80-talen ökade antalet appellationer snabbt. Idag finns det fler än 300 AOC, eller AOP, som det numer ska heta (Appellation d’Origine Controlée vs Appellation d’Origine Protégée) för vin (alltså skyddat ursprung, kopior göre sig icke besvär). Vid sidan om vin finns det mängder med andra appellationer, till exempel för ost.IMG_1426

vinifierat tipsar om två viner från områden som suttit i högsätet alltsedan 1936: 1. Les Lauzeraies 2015 (Tavel), nr 2724, 109 sek. 2. Domaine de Nalys 2011 (Châteauneuf-du-Pape), nr 71813, 249 sek (finns även på magnum, nr 75 645, 499 sek). Båda utmärkta att dricka i sommar.Amelie

Sommarvisa!

De bästa EM-vinerna!

Vi befinner oss mitt i ett brinnande EM och har redan dragit några slutsatser – BelgienEM-bollen 2016 fungerar inte som lag, Italien som vanligt bra, Sverige kanske EM:s sämsta lag hittills, Island har vi inte sett än men räknar kallt med att de kommer göra ett strålande mästerskap, huliganerna särskilt de ryska en skam för fotbollen i allmänhet och respektive land i synnerhet, vi älskar svenska och irländska fans, Kroatien som alltid starka liksom Tyskland, och bäst är Frankrike – samtidigt som vi vet att vi bara sett början och att från och nu blir det bara bättre och bättre och då krävs det både vin till er som menar att EM och grillning hör ihop och till alla er andra som kanske bara vill ha ett pratvin eller rent av något att slå klackarna i taket med.

1.Pratvin: Motzenbäcker Marie, nr 75997, 139 sek. Går till det mesta, och håller sig lätt en vecka i öppnat skick. Friskt och fruktigt.IMG_0477

2.Rosa grill- och pratvin: Les Lauzeraies, nr 2724, 109 sek. Är måhända en aning tjatig om det här vinet, men faktum är att det trots alla lovord överallt inte sitter särskilt säkert på Systembolaget. Många konkurrenter som har stora marknadsföringsbudgetar försöker slå sig in i det lilla segmentet som Systembolaget lämnat för rosévin i den här prisklassen (att vinet är ekologiskt tar man till skillnad från många andra fall ingen hänsyn till). Hursom är Les Lauzeraies utmärkt till mycket av det du kan få för dig att slänga upp på grillen och trots att det i första hand är ett uttalat matvin går det utmärkt att prata med det också. Kraftfullt, fruktigt, smakrikt, gott – ett rejält rosévin från norra Provence med en kraft som får kusinerna från södra Provence att rodna.image1

3.Rött grill- och pratvin: El Rey, nr 2260, 79 sek. Innevarande årgången (i beställningssortimentet) börjar mogna till sig, öppet och finfint nu, fungerar som ett lättare alternativ till grillen och som pratvin för den som vill sippa rödtjut till matchen.

4.Röd klassiker: Rioja Bordón Reserva, nr 2726, 95 sek. Ett fynd. Mycket upplevelse i den klassiska skolan för en i sammanhanget billig peng. Fungerar till grillen och en massa annat. Bra bjudvin. Ingen brukar protestera. (Du som vill invända och påpeka att vinet på bilden är Gran Reserva och inte Reserva, kan jag upplysa om att maten i bakgrunden är paella och inte grillat samt ge dig det goda rådet att du ska skaffa dig ett liv.)IMG_1008

5.Röd hästspark: Girard Artistry, nr 99659, 349 sek. Tro det eller ej, det här är billigt för det här vinet. Kraftfullt så det förslår. Även den som varit hos tandläkaren och fått sig en bedövning kan njuta av det, och den som tycker vinet är för mycket kanske har en tandläkarkompis som kan trycka in en bedövningsspruta före maten? Våga prova.IMG_0617

6.Segerns sötma: Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne, nr 7725, 139 sek. Segerns sötma avsmakas bäst av genom ett kruttorrt skumvin. Vi vet alla dels vilken mästerlig vinmakare Clotilde är och vi vet att hon i likhet med de flesta andra i Chablis i år drabbats svårt av hagel och frost och att odlarna där behöver vårt stöd mer än någonsin. Förslagsvis ska Munskänkarna utropa 2017 till ett ”Stöd-Chablis-år”. Vi börjar vårt stöd-år med att fira segrar och dränka bedrövelser under EM med Clotildes fina bubbel.

Futbol!

Mano Negra-bonus.

Inner Circle-bonus.

Lumparkompisen & de gömda långtidstesten

Lumparkompisen med fru på besök. Lunch på terrassen. Munter stämning. God mat. Men så. Plötsligt. Från ingenstans. Lumparkompisen. ”Men du, var har du gömt de där svaveltesten?!” Tystnad. Hustrun fastnar i en stel pose. Vrider långsamt på huvudet. Tittar ondskefullt på sin stackars man. Lumparkompisens fru slutar äta. Tittar på Hustrun. Tittar vidare till Hustruns make. Ondskefullt. Lumparkompisen. Ser bestört ut. Säger. Försent. ”Jag menar, de finns ju inte längre, hehe, eeh, eller?”. Hustrun: ”Lars, är möjligen ’gömda hörnet’ där du gömmer påstådda överraskningar till mig inte alls överraskningar till mig utan i själva verket dina förbannade halvtomma vinflaskor?” Jag: ”Inte bara, gumman, inte bara, men jag ska genast kasta dem. Nu!” Tar fram flaskorna från gömstället på terrassen. Säger: ”Bara prova en gång till…”. Hustrun: ”Hmmpf”. Lumparkompisen får först det vita, sedan det röda. Vi sniffar. Vi smakar. Han gillar det röda och kan inte fatta att vi talar osvavlat vin som stått öppet i mer än 18 månader. IMG_1384Men han fattar varför den här storyn är never ending och varför jag på nytt gav mig iväg för att gömma om långtidstesten så snart Hustrun försvunnit i i köket för att förbereda desserten.

Trixie Whitley!Trixie Whitley