Derealiseringens tidevarv

I samband med här tidigare omnämnda ”Kulturhelg i Tällberg” kom bland annat frågan om dagens nyhetshantering upp. Många aktiva eller tidigare journalister fanns på plats och rent av också sådana som styr delar av dagens nyhetshantering. Det slående är att det som nu sker med en allt tydligare derealisering av verkligheten i nyhetsrapporteringen de facto var synbart redan för 30 år sedan – skriver till och med om derealiseringen i romanen ”Anakolut” (1986) och följer upp mer tydligt i ”(Stadd i)Statisk rörelse”(1995), frågor som låg mig varmt om hjärtat då, och gör det nu då det är fråga om det öppna samhällets fortlevnad – och det är, kanske inte helt oväntat, först nu vi fullt ut i vardagen börjar se tydliga frågetecken kring utvecklingen. Samtidigt är det också uppenbart att många som ser frågetecknen själva bidrar till den fortsatta derealiseringen, till exempel genom att smått desperat försöka anpassa nyhetsförmedlingen till ”de yngre”.

Verklighetsmognad

En fråga få tycks ställa sig är när i livet vi är verklighetsmogna, alltså när är vi redo att ta in låt säga seriöst förmedlade TV-nyheter. Är det kanske med detta som med kaffe – vi börjar med svagt kaffe med mjölk och socker och slutar långt senare med en ristretto (om vi nu alls dricker kaffe) –  eller rent av med vin: Så länge jag varit i branschen har jag hört att ”unga dricker inte vin längre, de vill ha öl och cola”, men har det inte alltid varit så? Hur många älskade stramt rödvin vid 18 eller ens 22 eller 25? Någonsin?

Med andra ord: Den som försöker fånga upp individer som inte är redo att ta in seriöst rapporterade nyheter kan inte vara seriös i sin rapportering; den måste lägga sig på en Aftonbladet TV/TV3-nivå och ha en för utstyrseln och sitt sätt alldeles för gammal kille med kepsen käckt på svaj omgiven av ett gäng flamsiga människor som gör sitt bästa för att distansera sig från sin egen rapportering bortsett från när det handlar om sådant som visar att de hänger med och inte är lika gamla som de ser ut att vara.

Verkligheten utan filter

Det är nu inte alls något fel i det där sista, Aftonbladet TV:s nyheter. Det fungerar mot en bestämd målgrupp – en målgrupp som ännu inte är redo att gå på djupet i nyheterna och insikterna, en målgrupp som vill vara distanserad från verkligheten. Därför är det så viktigt att andra nyhetsförmedlare håller fast vid seriös rapportering och fördjupningar med ett tydligt fokus på samhällets verkliga utmaningar så att detta finns där för alla dem som söker på djupet och alla dem som undan för undan når den nivån i livet då de är redo att se verkligheten i ögonen utan filter av trams och snuttiver.

På tal om ”Anakolut” och försöket att greppa de då allt tydligare utmaningarna med det nya informationssamhället, sägs det på något ställe att endast surrealisten rättvisande kan beskriva verkligheten – en tanke som fortsatt känns gångbar.

The public gets what the public wants”, ”Good news”, ”Bad news”.

Förbud mot nya år!

Det är illa nog att någon tillåtits komma på idén att år ska ta slut och ersättas med nya utan att vederbörande spärrats in. Rent förkastligt blir det när några historiska personer, både i Då:et och i Nu:et, anammat idén som ett slags samhällsbärande projekt, vilket gör att vi alla i skrivande stund utöver Nyårsdagens traditionella fysiska utmaningar brottas med utmaningen att säga, tänka och skriva 2018 istället för 2017, som vi precis lärt oss säga, tänka och skriva istället för 2016, som… ja, det bara fortsätter tillbaka till Tidens begynnelse, och det är så klart urbota dumt. Tänk så mycket enklare allt hade varit och skulle vara om det fortfarande vore år 0. vinifierat kräver, uppfylld av dagen efters kranka blekhet ett omedelbart förbud mot nya år!

Musik!

GOD JUL!

Kära HR:are, Matbloggsprisets dryckesjury samt allmänheten i största allmänhet, å vinifierats vägnar ber er utsände bland de årligt återkommande högtidernas repetitiva och understundom klappfyllda och alltsomoftast välsmakande värld att, med undantag för vinifierat och den utsände,  få tillönska alla ovan nämnda en riktigt God Jul!

Musik!

Jag, en influencer & matinspiratör!

Vill allra ödmjukast delge världen, att från och med nu, och sedan mailboxen tokfyllts med erbjudanden och frestelser efter det att vinifierat utsetts till ”Årets dryckesblogg”, vill er utsände i de exploderande mikrovågsugnsuppvärmda påsarnas och de vidbrända grytornas rykande värld, såsom i erbjudandenas och frestelsernas mail tituleras ”influencer” och ”matinspiratör”.Bästa Dryckesblogg 2017

Detta är nu inget som den nyss nämnde själv valt att kalla sig: det är Samtiden som gjort honom till detta. Och vem orkar stå emot när Samtiden slår till med sin fulla kraft? Nej, som ett rö i stormen böjer sig då den lilla människan ända till dess den kan nudda marken med pannan och!, den accepterar vad som redan är ett fait accompli och den låter sitt inre fyllas av ödmjukhet och ikläder sig sina nya titlar, och när den upphöjde åter lyfter sig och står fast som en stenstod i Samtidens virvlande stormar, fyllda av nymodigheter och moderniteter och annat obegripligt, kastar sig den vanliga människan, den som är vare sig influencer eller matinspiratör, kanske inte ens särskilt modern, till marken och tittar frågande upp mot den vise och ropar ”Mäster, influera oss! Inspirera oss!”. Ja, visst kan jag göra det, svarar då den obändige istället för att i likhet med Illiadens obändige cyklop inte ge ett ord till svar. En fin människa. Och influencer. Och matinspiratör.

Snooza.

Julklappar, Hustrun & Bonde söker fru i Frankrike-förbud

Julklappar

Vinprovning så upplever du vinets alla möjligheter”. Av Måltidsakademien utsedd till ”Årets dryckeslitteratur” när den utkom för några år sedan. Allt nybörjaren behöver veta om vinprovning och det utan alltför mycket petimäterande. Fina bilder.

Kronos väv”. En händelserik och underhållande roman, där nutid blandas lika friskt med dåtid som historiska personer blandas med hittepå. Romankonst på hög nivå.

”Vik Millahue” 2011, nr 90233, 899 kr. Ett vin med ambitionen att vara bäst i Sydamerika och sannolikt något som mottagaren ännu inte hunnit prova.

”Puligny-Montrachet” 2013, nr 70234, 399 kr. Passa på att ge bort ett vin från unga Domaine Pernot Belicard innan gårdens viner går i taket prismässigt. Börjar redan bli svåra att komma över.

Hustrun

”’Uti bögda’??? Nejdu. Nu ska vi titta på ’Bonde söker fru’. Det är inspelat på Domaine Rabiega.” Hustrun tog fjärrkontrollen och gjorde slag i saken och vips var där en massa älskogsugna bönder som var tvungna att tala om sin åtrå som kärlek.

”Men, gumman, ’Bonde söker fru’’, det är väl inget vi ser på?”

”Inte vi. Du. Kommer du ihåg när du för några år sedan stukat foten och inte kunde gå och låg och pep i soffan framför teven en hel helg?”

”Uuuh, nää….”

”Jo, det gör du. Du tittade på ‘Bonde söker fru’-maraton hela lördagen!”

”Äsch, jag är ju författare och måste bekanta mig med alla delar och vinklar och vrår av samtiden, vardagen och samhället, även på dess botten och då och då måste jag…”

”Struntprat! Nu ser vi på ’Bonde söker fru’ från Domaine Rabiega.”

Bonde söker fru i Frankrike-förbud

Hur det svenska produktionsbolaget fick idén att åka till gamla ärevördiga Rabiega med sina lustfyllda objekt är för oss obekant, dock vill vi med emfas kräva ett omedelbart förbud mot ”Bonde söker fru”-inspelningar på andra platser än böndernas egna gårdar i allmänhet och i Frankrike i synnerhet, och skulle inspelningen dessutom förläggas till Domaine Rabiega ska hela produktionsteamet, dess rådgivare samt de trånande bönderna bestraffas med tre års kyskhetsbälte och fem års våta drömmar.

Musik!

Vinkritiker respektive -tyckare

Möjligen går det att dra en skiljelinje mellan den som bara tycker och den som faktiskt är kapabel att konstruktivt kritisera ett verk –­ må det vara positivt eller negativt. En kompetent kritiker kan sitt ämne och kan bedöma det med denna sin kunskap som bas; en bra kritiker håller dessutom en om inte alldeles rak så i vart fall tydlig linje som gör att läsaren vet hur den egna smaken eventuellt divergerar från kritikerns. Med det sista sagt att det går för sig att tycka olika om såväl små som stora verk. Däremot, och nu är vi tillbaka där vi nyss började, är det under all kritik med tyckare som utger sig för att vara kritiker.

I vinets värld känns de här tyckarna igen på att de uttalar sig tvärsäkert om sådant som de bevisligen inte har en aning om, och det förefaller som att de inte tar sig tid att ta reda på om det de tror sig veta, fast de egentligen bara tycker, kan vara rimligt eller inte. Således kan någon, vilket tidigare omnämnts här på vinifierat, skriva att ett vin från ett läge känt för sin friska syra, smakar av tillsatt syra. Någon annan påstår sig vara särskilt känslig för svavel och dömer ut två biodynamiska viner med totalt svavel under 80 mg/l och fritt svavel på 13 respektive 10 mg/l som översvavlade (ja, det är väldigt lite för er som inte har riktigt koll på siffrorna, gränsvärdena för biodynamiskt vin ligger i det här fallet på 120 mg/l och för konventionella viner på 200 mg/l, och det fria svavlet kan vara så högt som 40-50 mg/l).

Nu skulle man kunna tänka sig att tyckaren i fråga är tokkänslig för svavel och därför faktiskt reagerar på de här låga halterna. Detta kommer dock på skam när tyckaren i samma stycke skriver upp viner med mer än dubbelt så mycket svavel.

Hur vet då den som vill läsa vinkritik/tyckande vem som är fågel och vem som är fisk? Det är inte alltid är så lätt att avgöra, i alla fall inte för den som saknar egna tekniska kunskaper eller ingående kännedom om vinerna i fråga. Det alla kan se upp med är sådana som uttalar sig tvärsäkert avseende teknikaliteter, för just det förefaller vara ett gemensamt drag hos dem som inte riktigt har koll, att de gärna låter tvärsäkra när det kommer till det tekniska. Den som orkar kan kanske då och då ta sig tid att lite närmare kolla upp de omskrivna vinerna: stämmer det tyckaren skrivit kan man misstänka att det är en kritiker, stämmer det inte är tipset att sluta läsa just den skribenten om man nu inte tycker om att läsa tyckande i parti och minut.

Men om man tycker precis likadant som tyckaren, är inte det lugna gatan då? För all del, men tyckarna brukar ha för ovana att inte hålla en tydlig linje, varför det är hart när omöjligt att veta hur den egna smaken står i förhållande till tyckarens. Kort sagt är det bättre att ha en kroniskt, diametralt motsatt smak i förhållande till en skicklig kritiker än att då och då tycka som tyckaren.

Musik!

Paketbolaget – en affärsidé

När Posten för länge sedan i en töckenyra och desperation att verka i tiden bestämde sig för att montera ner sin infrastruktur och satsa på cyberrymden, hade det det goda med sig att det skapades utrymme för andra aktörer och konkurrens, och idag, när paketkaos råder både hos Postnord, andra distributörer och, inte minst, utlämningsställena, är Postens gamla affärsidé högaktuell: tänk ett företag som sitter på en färdig och väl fungerande distributionsapparat med egna kontor/utlämningsställen anpassade för att hantera brev, paket och gods, till glädje för luttrade paketkonsumenter och företag i skriande behov av en väl fungerande distributionskanal.

Musik!

Det manliga geniet

Det manliga geniet kan i likhet med geniet bara finnas om tillräckligt många tillber det, och med tanke på att det inte finns vare sig några manliga eller kvinnliga eller andra genier indikerar det att det måste finnas ett och annat pucko och många osäkra och ängsliga människor beredda att tillbe en illusion. De män som tillåtit och tillåter sig att använda ”manlig” härskarteknik, excellerar i sexism eller tar sig friheter med andras kroppar och liv är knappast att betrakta som normalbegåvade. Om inte annat så är deras förmåga till empati lika bristfällig som deras fantasi och förmåga att tänka redigt. Obildade tölpar snarast, och en skam för den moderna civilisationen.

Musik.

Förbud mot offentliga pippihelvetesmaskiner!

Du står där vid bagagebandet på Arlanda och väntar. Och väntar. För SAS landade i förtid igen och då får man vänta på bagaget. Helt okej. Om inte. Om inte någon idiot stod och visslade ”Här kommer Pippi Långstrump”, någonstans, i närheten, men var? Och, plötsligt!, så börjar ett par ändå större idioter vid bandet vissla med, tagna, får man anta, av stundens förnimmelse av barndom och oskyldig lycka samt glädjen över att få ansluta sig till en gemenskap av visslande fåntrattar och lallande idioter. I detta läge ingriper var vän av ordning och andra samhällets stöttepelare och söker roten till det onda. Döm om vår förvåning då vi efter en kortare tids undersökande verksamhet upptäcker att det till masspsykos kapabla oljudet kommer från en helvetesmaskin, som oavbrutet visslar ut sin grovt misshandlade och megamonotona version av Jan Johanssons välbekanta truddilutt och som är installerad av ingen mindre än Swedavia självt, alltså den som har ansvaret för landets större flygplatser inklusive Arlanda och som borde göra allt i sin makt för att stoppa samhällsomstörtande aktioner på våra flygfält. vinifierat kräver att ansvariga på Svedavia snarast spåras upp, hängs ut och avskedas, samt, inte minst!, kräver vinifierat ett omedelbart förbud mot offentliga pippihelvetesmaskiner!