Två nya ikonvinmakarviner i BS

Det finns sådana som gör vin. Och så finns det sådana som verkligen gör vin. Som kan variera sig inte bara beroende på de geografiska, klimatologiska och årsspecifika förutsättningar, utan också i rödaste rappet; som kan tänka en slutprodukt och göra den: som är skickliga nog att ha en egen stil, ett eget, omisskänneligt avtryck, som konnässören noterar ungefär som den kan höra vem som spelar den och den versionen av det klassiska stycket eller sjunger den och den arian eller spelar det och det gitarrsolot. Och precis som i så många andra världar – pugilisternas, musikernas, dansarnas… – handlar det om att antingen vara tekniskt skicklig eller att också kunna utföra sitt uppdrag med känsla och elegans.

Föga förvånande är det inte särskilt vanligt med Nacka Skoglundar och Muhammad Aliar vare sig i fotbollen, musikens eller vinets värld. Men visst finns de. Begåvningarna. De som kan joxa med trasan, dansa undan när motståndaren sluggar loss i vilda krokar och uppercutar eller spela saxofon som Jorja  Chalmers och Claes Carlsson. Exakt vilka de här spelarna varit i vinhistorien är hart när omöjligt att få koll på. Inte sällan dväljs de i skuggan av sin arbetsgivare, alltså gårdens ägare, som (alltför) ofta ensam får all ära.

Om inte Clotilde Davenne startat eget i början av 2000-talet hade hon kanske försvunnit i skuggan av sin arbetsgivare, Brocard, vars viner hon såg till att styra upp rejält under 1990-talet. Men nu köpte hon ruckelgården Les Temps Perdus i Chablis och startade sin egen verksamhet. Sannolikt mot många rådgivares kloka invändningar om den ekonomiska risken och den sannolikt lilla sannolikheten att hon skulle lyckas med sitt osannolika vågstycke.

Gudarna, särskilt Bacchus, vet att livet inte alltid varit en dans på rosor för Clotilde. Det har frost och hagel och annat elände sett till, och så klart alla som klappat henne på huvudet istället för att ta henne på allvar. Men nu är det annat ljud i skällan. Clotilde är sedan länge en etablerad och högst respekterad producent och vinmakare, som får all cred för sina viner och sitt vinmakeri. Specialiserad på stilla och bubblande vitt gläder hon oss år efter år med alltid lika stringenta, rena och fräscha viner. Att gå och prova tankar hos henne efter skörden innebär att gå från klarhet till klarhet. Aldrig en bom, allt är bra, och med hennes tydliga avtryck. En ikonvinmakare. En av de få. Och nu i maj släpps ett nytt vin från Clotilde Davenne i beställningssortimentet, och det är inte vilket vin som helst utan en Bourgogne Aligoté (äntligen!) för ett i sammanhanget löjligt pris. Ska vi gissa att Clotilde Davenne Bourgogne Aligoté 2022, nr 51929, 129kr, kommer bli sommarens vitvin för några av er som läser detta?

Hur vet man om man alls kan göra vin? Och även om nu alla borde kunna göra vin, för grundrecepten är universella och allom bekanta, hur vet man att man är en undantagsvinmakare? Mitt tips är att den som ”har det” är medveten om det. Och vackert är det när sådana personer står kvar med fötterna på jorden – vilket för övrigt förefaller vara en förutsättning för att fortsatt kunna tillhöra undantagen. Gissningsvis fattade Chiara Condello redan första året hon fick ta sig an en liten del av famijegården Borgo Condé i Predappio att hon har det. Och hennes föräldrar förstod det också. Idag är hon överöst med fina utmärkelser och priser, har tagit över gårdens alla 70 hektar och trollar med Borgo Condés sangiovese-druvor inte bara i de dyrare skikten utan också på en, prismässigt, mer vardaglig nivå. Till lycka för oss som uppskattar en perfekt vinmakad, elegant – ja, här dansar Muhammad Ali undan från en arg och frustrerad Sonny Liston och Ronaldinho skruvar in frisparken på England VM-02 – sangiovese med fräschör, stramhet och blygt flörtande frukt till ett vardagspris, släpper nu Chiara sin Al Calieri i beställningssortimentet. Nr 51901, 129kr. Skål!

Vintips!

Många ber mig återkommande om vintips. Har det kommit något nytt man ska prova, kanske ett nytt vin eller en ny årgång, har ett vin legat till sig som ”hyllvärmare” och nu blivit färdigt att dricka? De mest vakna av er har redan – kanske tog de till och med hjälp av rubriken – listat ut att det nu följer några heta vintips, varsågoda!

I somras släpptes en ljuvlig liten pinot noir från skickliga Marie Menger-Krug och hennes Krugscher Hof i Rheinhessen. Kanske har flera av er sedan tidigare koll på systervinet, Krugscher Hof Riesling Trocken Kabinett 2018, nr 72449, 119kr. Ett friskt och lättsmält vitvin i en tilltalande prisklass. Klarar såväl räkan, som fisken och salladen. Men det var ju pinot noiren jag skulle tipsa om: Krugscher Hof Pinot Noir 2018, nr 22388, 140kr. Det här är ett riktigt fynd för er som gillar pinot noir i allmänhet och tysk sådan i synnerhet. Oerhört läckert och med all frukt och alla jordgubbsassociationerna på rätt plats i smakbilden. Provade nyss den kommande årgången 2019 och den är minst lika bra som 2018 och definitivt än mer druvtypisk.På tal om pinot noir är en annan frisk nyhet Laetitia Estate Pinot Noir 2019, nr 2192, 179kr. ”Stor och nyanserad doft och smak med fatkaraktär, inslag av jordgubbar, körsbär, nougat, örter, skogshallon, körsbär och kanel. Snygg balans, där syran träder in just där den ska för att hålla allt på rätt köl. Till fågel, fläsk, lamm, matiga sallader, svamp, risotto…”Ändå mer pinot noir: Upptäck Domaine Guyon! Det är ett välkänt faktum i vinvärlden att producenter har sina ups and downs över åren. Domaine Guyon genomlever just nu en revival som heter duga och det är bara för oss konsumenter att tacka och ta emot och hinka så mycket som möjligt innan priserna skjuter i höjden. Tre tips: Bourgogne Hautes Côtes de Nuits 2018, nr 73306, 199kr (vit). Bourgogne Hautes Côtes de Nuits ”Les Dames de Vergy” 2018, nr 5460, 179kr (röd). Volnay 1er Cru ”Clos des Chênes” 2017, nr 78763, 579kr. Ni som redan upptäckt ”La Fuga” och ni som inte gjort ska veta att en ny årgång nu finns att komplettera vinkällaren med (eller, för den delen, servera på närmast kommande finmiddag): Brunello di Montalcino ”La Fuga” 2016, nr 12330, 325kr. ”Ett komplett vin med en stor och komplex doft och smak med rejält djup och bredd, relativt utvecklad doft och smak med väl avvägd fatkaraktär och inslag av körsbär, choklad, vanilj, pomerans, nougat, tobak, ceder och kanel.”Sist men inte minst har det röda husvinet Les Sorts kommit i en ny, finfin årgång: Les Sorts 2019, nr 70217, 119kr.

Musik.

Påskosande vintips

Vintips i påskens och vårens tecken och med sol, lamm, grillat, hammock, hagel och tagel i minne:

Mousserande: Upptäck den nya tidens sekt: Rings ”Blanc et Noir” Extra Brut 2014, nr 97039, 299kr (stor, inbjudande, nyanserad, fruktig doft och smak med inslag av gula äpplen, citrus, honung, ljust bröd och apelsin; balanserat och friskt; utmärkt aperitif men fungerar också bra med fiskrätter, skaldjur och lättare sallader). Upptäck Clotilde Davennes rosa bubbel: Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne Extra Brut Rosé, nr 70576, 189kr (läckert, läskande, fullödigt rosébubbel; stor, fruktig doft med inslag av röda bär, blodapelsin och persika; stringent och disciplinerat mitt i all sin fruktiga yvighet, perfekt aperitif men också bra till lättare rätter av kyckling, fisk och sallader; pinot noir rakt av bara sådär).Rosé: Upptäck min nya blend (som jag är mycket nöjd med) av Les Lauzeraies Tavel, nr 2724, 129kr (nya årgången 2020 i dagsläget fortsatt lite knuten men redan nu angenämt fruktig och nyanserad; inslag av smultron, jordgubbe och andra röda bär, persika och granatäpple; smakrikt och ganska kraftfullt, rent och snyggt,  klarar både aperitifen, bersån, den grillade fisken, bondsalladen och det ljusa köttet, bara att panga på.)

Rött: Upptäck vilket bra påsklammsvin Les Sorts Selecció 2018, nr 70217, 119kr är (ganska stor och nyanserad och lätt kryddig doft och smak med inslag av väl avvägda fat, mörka körsbär, svartpeppar, björnbär, ceder, skogshallon och vanilj, fin balans och ett snyggt avslut på en för pengen mycket lång eftersmak, allround på matbordet men klarar, som sagt, även påsklammet.). Upptäck varför alla hyllar Chiara Condello 2017, nr 91224, 149kr (sangioveses framtid är nu). Upptäck Domaine Didier Desvignes och förstå varför tidningen Munskänken tokhyllade producenten häromsistens, dagens tips går till Morgon ”Terre de Charmes” 2018, nr 78082, 199kr (underbart fruktigt och gamayigt och beaujolaisigt och morgonigt, kort sagt en oemotståndlig gamäng att njuta i väl tilltagna klunkar till en påsktupp eller en påsksallad eller bara rakt av utan vinvirke). Upptäck varför det inte finns ett påskvinstips utan Muga Reserva 2016, nr 73711, 195kr (kort sagt: det perfekta påsklammsvinet).

Vitt: Upptäck nya årgången av det alldeles för billiga La Désirée Chardonnay 2020, nr 6321, 89kr (läckert friskt och fruktigt med viss elegans och stil och finess och därtill lite päron och lite melon och lite citrus och lite mineral och en hel del lie-karaktär som snyggt rundar av den tilltalande syran; mycket vin för pengen: bra till fisk och skaldjur). Upptäck en cowboystövel rätt i nyllet, drick Girard Chardonnay 2018, nr 74963, 225kr (smack! mitt i nian!).

Vintips!

Long time no see vintips, och snart är det högtidsdags med allt vad det innebär i form av finmiddagar, gåbortpresenter, knytkalas och julklappar, kort sagt: Hög tid för vintips!

Rioja (rött)

Vi inleder med ett måste för den sanne rödvinsälskaren stadd vid kassa för tillfället: Den åttonde december släpps en begränsad volym  Muga Selección Especial 2016, nr 90384, 299kr. Det här är ett vansinnigt vackert hantverk, som sitt pris till trots borde kosta det dubbla. Drick nu och slås till marken av det, eller ge bort det som julklapp till någon du vet kommer bjuda dig på vinet om nio-tio år när hen lagrat det åt dig. (”Stor, mäktig, komplex doft och smak med inslag av allt från plommon och kaffe via vanilj till örter och kakao. Så gott att det är svårt att sitta still.” )

Corpinnat (bubbel)

Jaså inte det, corpinnat? Cava då? Den åttonde december släpps en begränsad volym Gramona Imperial 2015, nr 92682, 219kr. Corpinnat är nio producenter som med rätta anser sig var förmer än andra och framförallt mer än bara cava. Därför har de skapat epitetet/kvalitetsstämpeln/ickegodkändaappellationen corpinnat. Bland dessa corpinnat höjer sig  biodynamiska Gramona över mängden. (”Dunderfint bubbel på xarel-lo, macabeu, parellada och lite chardonnay. Personligt, uttrycksfullt, bubbligt, gott, friskt, fruktigt, brödigt, nougatigt, frukosttoastigt. Festligt. Om katalanen själv får bestämma.”)

Pfalz (rött)

Vid två tillfällen de senaste tre åren har Meininger utsett Weingut Rings till Tysklands bästa rödvinsproducent. I år ville inte Vinum vara sämre, varför vinmagasinet också utsåg syskonen Rings till bäst landet. Och nu, kära vänner, har vi chansen att försöka förstå varför. Den åttonde december släpps en ringa volym Rings Saumagen Spätburgunder Grosse Gewäch (= grand cru) 2017, nr 93136, 549kr. Mitt tips är att ni ska försöka förstå varför. Det här är ett fantastiskt läckert vin i den bästa pinot noir-stil som Tyskland kan uppvisa. Drick nu eller be gåvomottagaren spara ett par år innan ni kommer tillbaka och hjälper till att bedöma flaskans innehåll.

Red Mountain (rött)

Arbetade som konsult åt Hedges Family Estate mellan 2001 och 2015. Hur mycket man som konsult kan påverka varierar från uppdragsgivare till uppdragsgivare. Hos just Hedges  är en av de saker jag är mest nöjd med, att jag fick dem att satsa på syrah. Hedges Family Estate (HFE) Syrah 2017, nr 72701, 389kr, är ett strålande fint exempel på biodynamiskt odlad syrah på Red Mountain, väl hanterad i vinkällaren av Sarah Hedges. Fruktigt, mustigt, snällt men långt ifrån utan ryggrad. En sann macho.

Pouilly-Fuissé (vitt)

Välkomne ska ni vare till hajk. Idag ska vi tale om Pouilly. Men inte velket Pouilly som hällst, utan om Pouilly-Fuissé ”Aux Chailloux” 2017, nr 75705, 289kr. Och då är det så att Pouilly-fumé är en liten appellation, granne med Sancerre, längs Loire och där druvan heter sauvignon blanc. Vid sidan om detta Pouilly finns det tre till i Bourgogne: Pouilly-Vinzelles, Pouilly-Loché och Pouilly-Fuissé. I samtliga de här appellationerna heter druvan chardonnay och stilen är tämligen igenkänningsbar som burgundisk. Läget ”Aux Chailloux” har precis utsetts till premier cru i appellationen Pouilly-Fuissé, så ni förstår att det här är ett fint vin, som i förhållande till sin såväl drick-som lagringsbara kvalitet och löjliga pris är ett praktfynd. Producenten heter Domaine Trouillet och rankas av de flesta med smaklökarna i trim som, den något okända och därför underskattade, appellationens bästa.

Predappio (rött)

En magnum! Ett kungarike för en magnum! Le Lucciole 2016, nr 78607, 799kr (magnum), varsågod! Aah, tack,men: Att dricka eller inte dricka, det är frågan. Men så bra då att här går det bra att göra både och, i alla fall så länge vi talar om olika flaskor. Exempel: 1. En flaska att dricka väl ung, men likväl naggande god till en bistecca fiorentina; ett perfekt balanserat vin med en stram struktur som döljs väl av den mjuka frukten, som Chiara Condello makat fram ur sina sangiovese-druvor som vore det den enklaste saken i världen: kort sagt en snoa på tungan. 2. En flaska att dricka om tio år, då allt satt sig på plats och mognadstonerna finns där för att ackompanjera frukten och strukturens sofistikerade tango på tungan.

Alsace (sött)

Pinot Gris Vendange Tardives (Louis Sipp) 2008, nr 77944, 415kr. Sen skörd (”vendange tardive”) = sött. Dessutom är det gött. Och gammalt redan från start.

Musik. Musik. Musik.

Vintips!

1.Idag släpps drygt 6000 flaskor av hett efterfrågade Muga Rosado 2019, nr 92242, 119kr. Fruktigt och bärigt. Svårt att värja sig mot. Det här vinet är det sällan vi får upp till Sverige. Alltför ofta blir det nobben från producenten. Volymerna räcker helt enkelt inte till för att mätta efterfrågan. Kanske blir det nu ändring på det, kanske får vi se vinet återkomma också kommande somrar. Men i väntan på det kan det vara bra att se om sin vinkällare redan idag. Jag menar: Nu!2.På tal om Muga så släpps deras likaledes mycket populära Selección Especial 2015, nr 93047, 299kr, tisdag 2 juni. Även här talar vi om ett ”tillfälligt släpp” och en begränsad volym så sitt inte och sov om du går runt med Muga-cravings. Kraft och elegans i en vacker förening som bär både till glaset per omgående och till vinkällaren för den som vill spara vinet några år.3.För övrigt tarvar sommaren att vi alla har vinkylen full av Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne, nr 7725, 150kr och Clotilde Davenne Chablis 2018, nr 6307, 359kr (magnum, så klart), samt att vinkällaren bågnar under trycket av alla lådorna med Les Sorts 2017, nr 70217, 115kr och Les Dames de Vergy (Domaine Guyon) 2018, nr 5460, 179kr. Med de fyra vinerna hemma klarar sommarsvensken, och alla andra för den delen, varje form av utmaning på matbordet och även under det. Möjligen behövs det också några flaskor Les Lauzeraies 2019, nr 2724, 129kr, för att sommaren ska passera som en dröm i rosenrött, vitt och rosa.

Musik!

Historien om Clos Dière blanc

Lade upp en grej om Clos Dière blanc 2004 på Facebook. Har därefter fått frågan från fler än några personer om att också säga något här på bloggen. Detta eftersom flera HR inte bevärdigar Fb med sin närvaro. Således här något om Clos Dière blanc.

Clos Dière blanc planerades redan 1988 (mitt första år vid rodret på Domaine Rabiega) och planterades 1989. Vid den här tiden fanns ugni blanc och clairette på gården. Två ganska neutrala volymdruvor, som vid tidpunkten var iskalla. Vinvärldens blickar var riktade åt ett enda håll (när det gällde vitt): chardonnay. Och möjligen också: sauvignon blanc. Märk väl att spridning av de här idag tretton på dussinet-druvorna då bara var i sin linda – bortsett från Australien och Kalifornien, där framförallt chardonnay redan satt sig i förarsätet, och det rejält.

Världens vinpreferenser styrdes också i icke ringa utsträckning av den eller snarare de stilar som skapades i de här områdena, och särskilt Kalifornien, under 1980-talet. Grunden till detta var det exploderande vinintresset i USA – en marknad som fortsatt, nu 35 år senare, växer så det knakar och sedan några år är världens största vinmarknad. Självklart hade den amerikanska preferensen stort inflytande i vinvärlden perioden 1985 – 2010 (med 2010 avses inte att den amerikanska smaken inte är mycket viktigt idag, bara att den powerdrivna amerikanska smakpreferensen minskat i betydelse, i alla fall tillfälligt).Nåväl. Vi planterade sauvignon blanc och chardonnay. Inget konstigt. Lite mer originellt var att vi planterade för att blenda de två. I efterhand har jag förstått att Hamilton Russell i Sydafrika och Hedges i USA gjorde detta vid ungefär samma tidpunkt (särskilt kul att notera med tanke på att jag sedan kom att konsulta för Hedges 2001-2015). Men de lät båda chardonnay-druvan dominera. Vi gjorde tvärtom. För att lyckas med det –  a-l-l-a plantskolor och andra förståsigpåare varnade och sa att ”det går inte” blenda chardonnay och sauvignon blanc, men ingen kunde säga varför och ingen, visade det sig, hade heller provat – studerade vi/jag de vid tiden allt vanligare klonerna ordentligt. Detta i syfte att hitta en kraftfull sauvignon blanc och en vekare chardonnay.Vårt skördearbete skedde sedan i enlighet med de där ”ingångsvärdena”. Chardonnay-druvorna skördades alltid tidigt på snudd på omognad, medan sauvignon blanc oftast fick nå full morgnad, ibland med viss råge. Druvorna odlades ekologiskt och med en rejäl grönskörd och vid mycket lågt uttag, som varierade mellan åren mellan aldrig översteg 25 hl/ha. Manuell skörd, gallringsband, och sedan mest hands off: ingen jäst, ingen klarning, ingen filtrering, mycket lite svavel, lagring på jästfällningen (vi tog självklart bort den första ”gros lies” men gjorde inget därefter)… Jäsning och en tids lagring i nya, franska barriquer (noga utvalda avseende ursprung, tillverkare och rostning för att passa visionen av vinet). De första åren med batonnage, men senare med remuage (vi snurrade på faten).Åsikterna om det här vinet gick sannerligen isär på den tiden det begav sig. På grund av druvvalet fick vi klassa Clos Dière blanc som lantvin (Vin de Pays, alltså det  som nu heter IGP). Det tyckte de ansvariga för AOC/P Côtes-de-Provence var skönt för de var redan irriterade på att vi gallrade druvor, jäste på fat (att vi jäste rosé på fat var de särskilt upprörda över) och hade andra dumheter för oss. Vad gällde smaken menade en del att det bara var för mycket, medan andra älskade vinet. Detta gällde inte minst ett gäng stjärnkrogar på kusten (med Louis XV i Monaco i spetsen), vilka blev de stora avnämarna för Clos Dière blanc.En utmaning med de senare årgångarna, låt säga 2000 – 2004 (sista årgången), var att det unga vinet var oerhört koncentrerat och smakrikt. En stil som chockade dem som trodde sig stå inför ett lätt och med tillsatt syra boostat vitvin från Provence. Det här var raka motsatsen. Vår rekommendation var att kunderna skulle spara vinet tio år innan de öppnade det. En höftning. Korkade häromdagen upp en Clos Diére blanc 2004. En flaska som lagrats under okej förhållanden. Vinet hade såklart passerat sin peak, som förmodligen inföll för tre-fyra år sedan, men var fortsatt vitalt och inte minst gott. Fortsatt mycket smakrikt och med en hygglig bärande syra (tidigt skördad chardonnay!). Har noterat att mognadsgraden kan variera mellan de här flaskorna – när jag senast öppnade en Clos Diére blanc 2004 för några månader sedan var vinet något yngre.

Musik. Musik.Musik.Musik.

Julvinstips!

Varje år ber ni, kära HR:are, om marknadsföring i form av vintips. ”Vad ska vi köpa i år?” och ”Vad ska vi dricka på Nyår?” och ”Snälla! Hjälp oss!” heter det. Som den goda människa er utsände i de förslagna smygreklammakarnas ljusskygga värld är, vill denne självfallet gå HR:en till mötes och det med ett välvilligt och godmodigt leende långt från den lömske hajens gäddlika läppgymnastik som kallas leende i de hala ålarnas vatten.Först tre röda, från det lättaste lätta till det tyngsta tyngsta: La Corte del Pozzo Bardolino 2018, nr 2340, 89 sek (comeback i Sverige för den bäriga lättviktaren från Gardasjöns stränder, fick brons i klassen ”Årets röda nykomling” när ”årets vinare” utsågs häromdagen); Les Sorts 2017, nr 70217, 115 sek (släpptes i början av året, redan nu i ny årgång, allround-vin som de flesta kan gilla, smakrikt och mumsigt); Girard OZV 2016, nr 22337, 215 sek (ovanligt städad och snygg zin, dessutom från Napa Valley, lite svårt förstå att inte fler upptäckt den här uppstramade hästsparken till goding).Sedan tre vita, från det lättare till det smakrikare: La Désirée 2018, nr 6321, 79 sek (alldeles för lågt pris på det här fruktiga och för priset mycket eleganta chardonnay-vinet från Loire-flodens delta), Clotilde Davenne Chablis 2018, nr 6307, 175 sek (precision och elegans från ”Drottningen av Chablis”, snyggt bara förnamnet, klarar alla skaldjuren och fina firren också om det skulle knipa,  finns även på magnum); Godello (Dominio de Tares) 2017, nr 72451, 189 sek (ett vin som finns i BS då och då, brukar snart ta slut, ta reda på varför).Ett rosé: Ja det finns bara en roséstil som sitter som en smäck året runt: Tavel. Och tipset går till… Les Lauzeraies 2018, nr 2724, 129 sek (färg- och smakrikt från rosévinets Mecka (ja, Tavel alltså), silver i ”Årets vinare”, dessförinnan mästare ett flertal gånger, har bara varit utanför pallen en gång sedan lanseringen 2011 – hörde vi någon säga ”pålitlig kvalitet”?).Tre mousserande: Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne, nr 7725, 149 sek (”Årets musserande” i år igen – ja, här talar vi också om pålitlig kvalitet, friskt och fruktigt och gott); Gramona Pinot Noir Rosé Reserva Brut, nr 77195, 189 sek (i år släpps Gramonas ”Imperial” först i slutet av januari, men till dess kan vi gotta oss det här lilla mästerverket från mästercavaisten i biodynamiska stövlar); Champagne Goutorbe Bouillot ”Cuvée Louise B”, nr 73420, 499 sek (mums, bara mums, från Champagne).Tre juklappsviner (dyrt och zlatan i gatan så bra): Muga Prado Enea 2011, nr 95155, 479 sek; Virginie de Valandraud 2015, nr 77502, 499 sek;   Aloxe-Corton Premier Cru ”Les Moutottes 2016, nr 79437, 529 sek.Och då sittgruppen ovan osökt för tankarna till läsa bok avslutar vi alla de kloka vinråden med ett säkert tips på en bok som alla blir glada över att få i paketet, även de små som ännu inte kan läsa (fråga inte varför, det bara är så enligt Institutet i Schweiz, och den som inte riktigt vill tro på detta får väl köpa en bok och testa själv, vill i det sammanhanget nämna att Institutet i Schweiz genom försök visat att endast köpta exemplar av boken fungerar i sammanhanget): ”Bränna vass”, en utsökt, mångfacetterad och underhållande novellsamling av Lars Torstenson.

Musik. Musik. Musik. Musik. Musik.Musik. Julafton för musiknördar.

 

Vintips!

Nu ni som efterfrågat lite nya vintips är det dags. Utgår från att alla som gillar ljusa, lätta viner med munnen full av körsbär redan hittat La Corte del Pozzo Bardolino 2018, nr 2340, 89kr. Sprillans nytt är däremot en begränsad volym av talangfulla Chiara Condellos instegsvin ”Chiara Condello” 2016, nr 91224, 149kr. Släpps idag, fredag 6 september. Ett snäpp upp från utmärkta årgången 2015 (Chiaras första årgång av vinet); lite stramare, lite elegantare, lite om möjligt ändå mer mitt i prick. Säkert väl ungt för många idag, varför sex månaders lagring anbefalles för er veklingar som inte klarar ett ännu ej fullgånget vins skönhet (nåja, det här vinet lär, sanningen att säga, utvecklas väl över åtminstone de kommande tre åren).

Idag släpps också en begränsad volym av Weingut Rings ljuvliga ”Blanc et Noir” 2015, nr 97039, 249kr. Förmodligen den bästa sekt ni inte druckit. Kan sammanfattas med ett ord: gott. Som aperitif eller till fisk eller skaldjur.Vid sidan om ovan nämnda nyheter byter en del av vinifierats favoriter årgång i dagarna, och gör det med den äran. Inte minst gäller detta Clotilde Davennes läckra Bourgogne Blanc, som nu tågar in i 2017 (nr 5562, 129kr) – notera att priset ligger kvar på 129kr den svaga kronan till trots. Kanske sortimentets mest prisvärda vin? (Jo, det är det.) ”Drottningen av Chablis” ger i dagarna oss också 2018 års upplaga av Chablis, nr 6307, 175kr, och självklart fortsätter vi tipsa om hennes magnifika bubbel Crémant de Bourgogne, nr 7725, 149kr.Ett annat vin som nu skiftar årgång är Les Sorts Seleccio, nr 70217, 115kr. Nya 2017 är självfallet yngre men också ett snäpp tajtare än 2016, vilket bara gör det bättre. Missa inte att Les Sorts fått ett vitt syskon! Les Sorts Blanc 2018, nr 74745, 169kr. Smakrikt och kraftfullt. Ett annat vitt fyndvin med ny årgång är Domaine Trouillets Saint-Véran 2018, nr 78848, 179kr. Lite tillknäppt i dagsläget, men kanske säkrast att inhandla och lägga i vinhyllan några månader – det här vinet har ju en förmåga att ta slut hela tiden.Och så har Giulia Negris sprillans nya Pian delle Mole Langhe Nebbiolo 2016, nr 77213, 179kr lanserats i Systembolagets beställningssortiment. Bra i Giulias lite lättare, lite ljusare och tämligen fruktdrivna, eleganta stil. Sist men inte minst kommer det snart nytt (i begränsad upplaga, s k TSE) från Sydafrikas stolthet, Mullineux: Mullineux White 2018, nr 96135, 199 kr (25/09) och Mullineux Syrah 2017, nr 90153, 219kr (04/10). Passar i det sammanhanget på att tipsa om Mullineuxs utmärkta projekt Kloof Street. I Sverige finns i beställningssortimentet två viner från den serien: Kloof Street Rouge 2017, nr 75332, 139kr, och Kloof Street Chenin Blanc , nr 73702, 139kr.

Musik.

Värmebölja får vinbonden hålla andan & vintips

Sydfrankrike – där det också bor både folk och bloggare och inte minst den sanne HR:ens favoritinfluencer – hemsöks i skrivande stund av en värmebölja med toppar runt 40+. Egentligen inget att orda om såvida det nu inte vore för att vi bönder är besatta av vädret. Noterbart är att den inte bara sydfranska utan tämligen väl utbredda europeiska värmeböljan i år är den varmaste sedan peak-året 2003. Rent anmärkningsvärt är att det faktiskt är varmare nu än då och, detta är viktigt: i år händer det redan i juni, 2003 hände det vid en mer ”normal” värmeböljetid på året, sent juli/tidigt augusti. Merparten av de europeiska vinrankorna mår dock för tillfället bra tack var rejäla vattentillskott under året – vattentillskott som vi inte fick 2003 – men exakt vart det kommer ta vägen vet vi först om några veckor. Vi vinbönder håller andan!Den enes död…

Nåväl, den enes död den andres bröd, ni andra ska ju ha semester nu och dricka vin som funnes det ingen morgondag och då behöver ni heta vintips och de kommer här: Ni har väl inte missat årets comeback i den svenska vinmyllan och på systemhyllan, La Corte del Pozzo Bardolino 2018, nr 2340, 89kr (ja, priset är löjligt), precis så ljust i färgen och lätt i gumpen som en bardolino ska vara, en hel del röda bär och örter, funkar som förstärkt rosé eller som röd motvikt till Parker-följarnas värsta felsteg och missuppfattningar på 00-talet. Till pizza, grillat (fisk, grönsaker, rotfrukter, kyckling), sallader och charkuterier, perfekt antipasti-vin. Från italienska eko-pionjären Fasoli Gino.Rosé

På tal om rosé, en gammal favorit är rosévinet från Bodegas Muga i Rioja. Just nu finns deras topp-rosé, Flor de Muga 2018, nr 95201, 199kr, i ett fåtal butiker i landet (tror det går beställa till ”din” butik men bara genom butiken), läckert, personligt, smakrikt och oerhört välgjort rosévin på garnacha.Fruktansvärt bra vinmakarkonsult

Slår också gärna ett slag för ett vin jag haft äran att vara med och skapa från grunden: Domaine de Brescou ”Fleur d’été” 2018, nr 70323, 99kr, ett mycket smakrikt rosévin på grenache och pinot noir, bara gott och på tok för billigt – hade det inte stått VdP d’Oc utan Côtes-de-Provence på etiketten hade priset varit det dubbla (jag vet, jag har ju gjort och gör rosé i båda områdena). Noterbart, kanske, är att Brescou numer är certifierat hållbart och ekologiskt och CO2-neutralt och att gården har vad som i den här bloggen måste anses som en fruktansvärt bra vinmakarkonsult.Rödtjut

Och så ett kort hopp tillbaka till rödtjutens värld och repetition på tipset Les Sorts Seleccio 2016, nr 70217, 115kr, fortsatt en av Systembolagets mest prisvärda varor för er som söker en fin mix av frukt, kraft och väl integrerad ek, satt i balans av en vinmakare som kan sin sak. Mer rött: pinot noir från Tyskland, eller Spätburgunder som druvan heter här, hursomhelst talar vi om Rings Spätburgunder Freinsheim 2015, nr 71723, 219kr, bröderna Stephane och Andreas Rings har fått massvis av utmärkelser de senaste åren och bland annat utsetts till bästa rödvinsproducenten i Tyskland vid ett flertal tillfällen och av olika organismer och det här vinet kan kanske ge en vink om varför.För bövelen! Allt är inte svart!

Vitt! Det är sommar för bövelen! Och även utan värmebölja kan det sitta fint med ett uppfriskande vin utan färg, som Krug’scher Hof Riesling Trocken Kabinett 2016, nr 72449, 119kr, ett friskt och ursprungstypiskt vin att läska sig med när värmen står för dörren eller räkfrossan sätter in eller när snittarna kommer fram eller mest närsomhelst. Marie Menger-Krug, som gör vinerna på Krug’scher Hof och Motzenbäcker, är dels gammal elitryttare, dels vegan, men viktigast av allt en fantastiskt sympatisk människa och det är bara de sympatiska som lyckas göra de där riktiga fullträffarna också i de lägre prisklasserna (snackepellar och företrädesvis män med sökta manér och inövade berättelser går det tretton på dussinet i vinets värld; Marie är inte en av dem). Ekologiskt och vegan-certifierat.Habil harmoni

Passar i värmen också på att tipsa om det stående fyndet Clotilde Davenne Bourgogne Blanc 2016, nr 5562, 129kr, ja, ni vet, läskande läckert, svalkande syra och friskt fruktigt i habil harmoni med sig självt och omvärlden.Who? T Rex

Sist men inte minst ett synnerligen välgjort och skarpladdat krutpaket för er som vill ha ett friskt, stramt och kraftfullt vitvin, alltså en ekad chardonnay som inte ber om ursäkt någonstans men utan att bli baktungt eller flabbigt: Cabreo ”La Pietra” 2016, nr 76732, 299kr, funkar till så oerhört mycket, allt från skaldjurspasta till kyckling och varför inte grillade rotfrukten eller en grillad köttbit för er som helst dricker ett smakrikt vitt till slik kost.

Musik. Mer sommarmusik. Sommarmusik i original.

Champagne Waris Hubert (WH)

Hade nöjet att lära känna Stéphanie Hubert och Olivier Waris lite närmare i samband med att de besökte Sverige tidigare i veckan. Hade sedan tidigare koll på deras oerhört tajta och fokuserade viner. Viner så stringenta att de får den som inte förstår sig på den här typen av i sin stil ytterst medvetet vinmakade godbitar att längta efter en högdoserad dussinskumpa. Kanske tycker dessa ”de” också att det som Olivier Waris bjuder dem är för magert. Även om det är svårt att respektera den åsikten är det bara att i sann demokratisk anda och utifrån devisen ”smaken är som baken” acceptera de här inte fullt ut tränade näsorna och smaklökarna och deras prat som i sammanhanget måste anses som snarvel från någon som kanske borde ligga lågt och till dess gommen är tillräckligt tränad låta sig nöja med att sippa sockerdricka och andra avarter av bubbel. Och, ska tilläggas, vara lycklig med det.Medveten diskretion

Nåväl, vad gör då WH-skumporna så speciella? Ytterst handlar det om ett oerhört medvetet och väl genomfört vinmakeri – ett hantverk som trots sin totala diskretion, eller kanske just därför, imponerar. Kort sagt kan inte alla göra det här.

I visionen av en version

Olivier, från odlarfamiljen Waris (finskt ursprung, way back), är vinmakare. Stéphanie, från odlarfamiljen familjen Hubert, sköter ruljangsen. När de gifte sig för ett drygt tjugotal år sedan blev de med vingårdar, som fram till dess levererat sin frukt till andra. De bestämde sig för att på sikt skapa sin egen champagne, och de gick metodiskt till väga. Skapade sig en bild av sin framtida version av champagne, anammade tålmodigt nödvändig kunskap, gjorde försök och så, 2001, lanserade de en första version av sin vision. En vision som sedan dess växt sig allt starkare samtidigt som volymerna ökat (inom de gränser som gårdens begränsade areal sätter, numer ca 28 ha, att jämföra med det knappa hektar Stéphanie och Olivier började med 1999, mark som återfinns i finfina lägen som Avize, Cramant och Ogier).

WH:s filosofi

Så vad är då WH:s filosofi? Målet är att skapa stringenta, fokuserade och tajta viner och vägen till målet går via enormt mycket arbete i vingården och väldigt lite av samma vara i vinkällaren. Olivier har en bild lika glasklar som hans viner om hur en vinpress ska skruvas. Förutsättningen för att göra de viner han gör är att han har rena druvor i perfekt skick och att dessa skördas vid exakt rätt tidpunkt. Skulle han tillåta sig att släppa igenom druvor skadade av mjöldagg eller röta, till exempel, skulle han inte nå sin målbild. Något han är ytterst medveten om. ”Det är skälet till att jag kan verka besatt av arbetet i vingården och att Stéphanie är arg på mig för att jag aldrig är i tid till kvällsmaten,” säger han med en blinkning till sin fru som suckar och ler lite trött. Båda vet att utan den där totala uppoffringen blir det inte som de vill.Vinkällarens jästflora

I vinkällaren låter han druvorna jäsa under lång tid och vanligtvis under inverkan av vinkällarens naturliga jästflora (”den som säger att den jäser med jäst från vingården är antingen okunnig eller så ljuger den”, försöker Olivier i likhet med många andra med en dåres envishet förklara för romantikerna och tokarna som hellre går på myter än tar reda på fakta). I likhet med alla andra skickliga hantverkare och kvalitetsinriktade vinmakare arbetar han med låga halter av svavel (i något fall helt utan) och menar, fortsatt i i likhet med de nyss nämnda, att svavel är en icke-fråga om vi talar seriöst vinmakeri. (Ja, ni hör, klart jag gillar den här killen…). Det han emellertid använder sig av en hel del i källaren är kyla. ”Jag avskyr den oxiderade stilen, det är helt okej att folk gillar den, men för mig är det inte vägen att gå, jag vill ha rena, fruktdrivna, tajta och levande viner,” säger Olivier, som också avslöjar att han avskyr ordet ”mineralitet”, inte för att det går att diskutera som term utan för att det står för något dött, något som står i bjärt kontrast till en levande jord. Kylan använder han för att bevara frukten och ”hålla ihop” vinerna, som aldrig tillåts att bygga på sig under syrets inverkan (samma skäl till att han aldrig gör bâtonnage, bara remuage, på de viner han gör i fat).

Stringensens subtila skönhet

Nog av. Resultatet är, som sagt, oerhört rena och stringenta viner, sådana där som impar på er utsände bland de vinmakande gamängernas underfundiga värld som är som bäst då den fylls av cordiala ententer och andra typer av samförstånd. Dessvärre hittar vi i skrivande stund bara ett WH-vin i Sverige, Waris Hubert ”Albescent” Blanc de Blancs Grand Cru, nr 74767, 399kr, men enligt uppgift är en av deras rosé-skumpor (de gör två) på väg in före sommaren och kanske får vi se ändå fler exempel på Oliviers hantverk om de svenska bubbelnördarna som förstår sig på stringensens subtila skönhet hittar fram till detta hantverk. Ity där efterfråga finnes, finnes utbud.

Musik.