TV-kockskolan: Minestrone

VÄLKOMNA VÄLKOMNA! OM NI UNDRAR VARFÖR JAG SKRIKER SÅ BEROR DET PÅ ATT JAG INGET HAR ATT SÄGA OCH DET JAG ÄNDÅ SÄGER ÄR SÅ TRÅKIGT ATT JAG MÅSTE SKRIKA FÖR ATT LURA ER ATT TRO ATT DET HÄNDER NÅGOT HÄR, ATT NI ÄR  I HÄNDELSERNAS CENTRUM, NU NÄR JAG LAGAR MAT I TV! IDAG SKA VI LAGA EN HÄRLIG MINESTRONE SOM FARMOR BRUKADE LAGA DEN!

SÅ! Nu kan jag lugna ner mig lite för nu släpper vi på matporrmuzaken i bakgrunden och börjar visa matbilder och då händer något låt vara totalt ointressant i rutan. Först zoomar vi in på påsen med Minestrone-basen.

Nästa steg är att koka upp vatten i en gryta. Det gör vi genom att ta en kastrull, fylla den med vatten, sätta den på en platta och starta värmekällan och sedan rör vi ner påsens innehåll med en visp. (Bild)

För att sätta piff på Minestronen tillsätter vi olivolja, basilika, skinka och portvin! (Bild)

Blir det gott? Nej, det blir det inte, det vet jag, jag har provat, och jag vill verkligen varna er för att försöka er på det här hemma. (Bild)

Musik!

Vår bästa glöggköpstid är nu

Glöggkonnässören vet precis vad klockan är slagen idag: det är glöggpremiär och dags att inhandla årets ranson. Varför? undrar den infantila glöggklåparen och får här svar på tal: Jo, därför att nu säljs restlagret från ifjol ut och all välgjord glögg blir bättre med ett års lagring. Ergo: Passa på, handla nu, och låt klåparna köpa de nyss blandade och tappade primörerna om ett par veckor. Mitt köptips är i år som ifjol: Tomtemors Starkvinsglögg, nr 31312, 96 sek (så långt lagret räcker, sedan blir det årets tappning, nr 30746, 96 sek).bildDen här finglöggen görs av ingen mindre än Solveig Sommarström, som var med och kvalitetssäkrade den svenska glöggen redan på 80-talet. Klart hennes egen version är hur bra som helst när hon nu bestämt sig för att göra en egen glögg. Hemligheten? Ett bra basvin, väl avvägd kryddning och skickliga smaklökar.nominerade-dryck-matbloggspNågot från Obscured By Clouds och något från The Endless River samt Rock ‘N’ Roll Lullaby och Falling Down.

En post varuti vi får oss till livs det senaste om Sankta Clotildes mer recenta bravader & 10cc

Er utsände i de syrastinna och mineralistiska vitvinernas disciplinerade och eleganta universum har för sina HR:ares bästa tagit sig tid och modet att bege sig till drottningen av Chablis, Clotilde Davenne, för att prova hennes senaste försök att göra det perfekta vinet.10940415_1583439691893025_5871997061250902770_n

Den som hängt med i den burgundiska världen de senaste åren vet att det varit många små skördar och att det inte är så förvånande att vinerna från Bourgogne, Chablis inkluderat, stuckit iväg prismässigt. Vi har förmodligen inte sett slutet på den utvecklingen ännu. Bulkpriserna i området ligger, särskilt avseende vitt, kvar på samma priser som förra året. Visserligen blev det en större skörd 2014, men det gällde framförallt de röda vinerna. Chardonnay-druvorna generellt blev förvisso bra, men inte så många, bland annat till följd av dåligt väder framförallt under sättningen och blomningen. Med andra ord lär vi snarare få se ytterligare prishöjningar än prissänkningar under det kommande året. Avseende Clotildes viner lovar hon att inte höja – sedan får vi hoppas att inte heller kronan försvagas på ett sådant sätt mot euron att priset ändå måste höjas iallafall. Just nu tyder dock inget på fler prisökningar för Clotildes viner – med undantag för en redan planerad, mindre, justering av priset på Crémant de Bourgogne (från och med första mars; Systembolaget låter producenterna och importörerna ändra sina priser vid två tillfällen per år, dels i mars, dels i september).bild

Nog av, människa, hur var vinerna?! hörs nu en och annan otålig HR vråla i sin iver att få senaste nytt från hovet i Chablis. Okej, så här är det: OM vinerna var dåliga skulle jag inte säga det utan i ytterst förskönande termer få det att låta positivt i alla fall. Nu är det dock såväl att jag inte behöver det. Grand Cru Bougros från 2013, tidigare omtalad här på vinifierat, är ett knappt halvår efter buteljeringen precis så galet bra som den verkade bli då när vinifierat provade den senast (i juli 2014), magnifik! Clotildes Bourgogne Rouge 2013, som vi dock lär få vänta något år på i Sverige, är by far den bästa i sitt slag någonsin.10408107_1583495841887410_6044310098715347245_n

Avseende de för den svenska allmänheten kanske mer intressanta vinerna Bourgogne Blanc och Chablis är båda ungefär så bra som de kan vara utan att explodera prismässigt, oerhört snygga, och välgjorda båda två. Chablisen är rena skolboksexemplet på chardonnay och oekad Chablis och bör komma att tjäna som statuerande exempel på INAO:s framtida möten. Bourgogne Blanc har en syra som man skulle kunna tro kan skära genom stål, men de fortsatt hela tankarna hos Clotilde vittnar om att så kanske ändå inte är fallet; denna syra från skärselden balanseras av en frukt och terroir-rondör som få vinmakare vare sig har förstånd eller handlag att mana fram. Är jag än en gång imponerad av Clotildes vinmakeri? Ja, det är jag och jag beklagar den som inte kan se skönheten i hennes konst. Art For Arts Sake.