Kristin Hersh vs 50 Foot Wave & förklarad rosé

Så det kan det låta om Kristin Hersh. Här har vi hennes original av Your Ghost (med Lenny Kaye som producent) och här har vi hennes cover på sig själv med den ena av hennes två grupper, 50 Foot Wave. Här kan vi höra henne i Throwing Muses. Och med detta avslutar jag min månadslånga kampanj för rosévinet Les Lauzeraies. Skälet till den kampanjen är inte bara att jag scoutade vinet utan att jag dels tycker att det är ett synnerligen seriöst, välgjort och bra rosévin med stringens, struktur och elegans och det har vi sannerligen inte många av i det ”ordinarie” svenska sortimentet, som domineras av lätt obalanserade, lätt orena drick-mig-snabbt-och-kallt-roséer tillverkade i en ganska brutal, huvudvärksframkallande skola med en förvisso synnerligen intagande och förledande fruktighet på näsan, som med hjälp av väl utvald jäst fanns där redan när vinet köptes in bara några månader efter skörden; dels att om vi nu ändå ska börja dricka rosé i Sverige kan vi lika gärna göra det som fransmännen hela året, för ska man upptäcka rosévinet ska man verkligen upptäcka det och inte bara sippsupa i bersån sommartid. Många roséviner är förvisso gjorda för att konsumeras snabbt och utan vare sig till- eller mottugg. Tavel-rosé, särskilt den från lera/kalk-jordarna är om inte lagringsviner så i vart fall roséviner som vanligtvis inte är utvecklade förrän fram mot slutet av sommaren som följer på skörden. Ofta är de inte färdigutvecklade förrän ännu senare. Med andra ord är det mer lämpligt att dricka ett vin som Les Lauzeraies 2010 nu än det var i juni, då vinet fortfarande var knutet och oförlöst. Repetition av recept på väl utvalda ackompanjemang till Les Lauzeraies.