Vit 45-åring öppnad & analyserad

Allt är förstås relativt. Om å andra sidan en ”vit 45-åring” likt en ”smålänning” enligt Västgötalagen ”ligge ogill”, varför skulle jag inte nacka den? Måhända lite synd sett ur samlarvinkel: en gång nackad, öppnad och analyserad så är det slut. Och kanske också från en rent moralisk ståndpunkt: varför fick inte den här vita 45-åringen bara vara i fred och fortsätta sitt dagdrivarliv? Vad ont hade den gjort? Och vad ont gjorde den?

Den gjorde inte ont någonstans, kunde vi konstatera då vi öppnade och analyserade den, ja kort sagt slukade den under mycket tjo och tjim och lattjolajbans med klackarna i taket och händerna mot himlen. Nej, ont gjorde den sannerligen inte, tvärtom var den riktigt god och uppvisade en såväl ren som fyllig lekamen: så snart vi öppnat den fylldes våra näsborrar och sinnen av en tämligen väl tilltagen doft som vittnade om viss mognad – vitingen var trots allt 45 år – och därunder ett skönt lager av ungdomlig frukt framförallt i form av vit persika och, förstås, de vanliga attributen för en hyggligt utvecklad men fortsatt i icke föraktlig grad fruktdriven riesling, jaja, så klart petroleum, men inte så mycket faktiskt. Därtill inslag av gamla liggare som väl var comme il faut i Alsace då, 1978. Jämrans fin och frisk syra i smaken! Den satt som en åtdragen spännfjäder på tungans sidor och överallt i övrigt där syra kan göra sig påmind då den stöter på smaksinnets utsända spanare: med ett ryck vaknade de små svampformiga papillerna och drog åt spännfjädrarna så snart vätskan sköljde över dem, och sedan satt de där, krampande och pirriga, till dess att eftersmaken tog över och konstaterade att jaha här har vi förvisso syra men på intet vis kramp- och pirrframkallande syra, bara syra, och lite frukt, och gamla liggare, och mogen riesling.

Med ett undantag, som vi snart ska återkomma till, visade sig denna vita 45-åring från Alsace vara högst vital och ytterligare ett bevis för den lagringspotential som syrarika vitingar kan besitta. Dock finns ett smolk i glädjebägaren – ja, bortsett från att det ur samlarvinkel nu är kört och att vi har lätt dåligt samvete för att ha tagit 45-åringen av daga då den stod mitt i livet: naturkorken hade på naturkorkars vanliga vis satt sitt avtryck i både doft och smak. Många tar de här korkinslagen för mognad – har det visat sig inte minst vid jämförande provningar då samma vin med olika förslutningar provats blint sida vid sida – och inbillar sig att den något dova frukten beror på ålder och sekundäraromer och annat som de kanske inte heller har full koll på. Så är det alltså inte alltid. Snarare är fallet så mer sällan. Rent ut sagt djävlas korkhelvetet med oss och det är skälet till att vi borde göra som vi säger och lagra våra flaskor stående (flaskorna, inte vi…) och gärna med glaskork eller skruvkapsyl. Men det, det kommer aldrig att ske och då kan vi lika gärna lura oss själva med att det fördovande korkinslaget i gamla viner är mognad.

Gammal musik.

Beställ påskvin nu!

Julen är över och vi är nu inne i Fastetiden (40 dagar före och fram till Påska) och vips! så är det Påsk! Ja, de kloka har nu fattat att det är hög tid att se om sin vinkällare inför de backanaler som följer på Fastan. Kort sagt är Påsken tiden då fina rödvinet förgyller lammet, rosévinet hälsar våren, vitvinet ackompanjerar skaldjuren och skumvinet flödar. Årets tips för en lyckad påsk:

Skumvin

Pointillart Leroy, nr 73018, 299 sek, är en relativ nykomling i det svenska utbudet av champagne. Väl avvägt vin dominerat av pinot noir, fungerar både som aperitif och till maten om någon skulle propsa på den saken (på bilden ser vi vinmakerskan Juliette Pointillart i egen hög person). Vid sidan om champagnen måste det ständigt givna alternativet Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne, nr 7725, 149sek nämnas – varför inte prova det på magnum (nr 77741, 325 sek) och till skaldjur?

Rött

Något som funkar till lammsteken och påskosten kanske? Muga och Fuga då. Muga Reserva 2013, nr 73711, 169 sek (givet lammavin, förutsatt att kocken inte pangar på med ohemula mängder av konstig syra eller bränner köttet eller nåt annat onödigt). Brunello di Montalcino ”La Fuga” 2012, nr 12330, 299 sek (alltid gott, nu i en särdeles fin årgång, ett måste för finsmakaren medan andra lika gärna kan dricka Zingo Choklad, Merry eller mjölk (skummjölk för den som vill göra det extra festligt)). Budget: El Rey 2013, nr 2260, 79 sek. (Okej, det där med påskosten är hittepå, ingen vet vad det är, men om det funnes påskost skulle säkert ett rödtjut sitta som en gammal syntetkork i flaskhalsen.)

Vitt

Cabreo ”La Pietra” 2014, nr 76732, 299 sek, nysläppt ekad chardonnay (jo, faktiskt!) i beställningssortimentet, tokung med enorm utvecklingspotential och därför ett vin att köpa nu och öppna påsken 2022 (eller senare). Den som söker något på stört drickbart och med en frisk bris från Atlanten tipsas om Dominio de Tares Godello 2015, nr 72451, 185 sek. Budget: Krug’scher Hof Riesling Trocken Kabinett 2015, nr 72449, 119 sek.

Rosé

”Årets rosé” Les Lauzeraies Tavel 2016, nr 2724, 119 sek. Ni kan det här vinet nu, eller hur? Smakrikt. Gott. Matvin. Bör vara framme vid årgångsbytet vid Påsk. Hittar ni 2016, kör på det, det är finfint nu. 2017 har en extraordinär koncentration till följd av de små druvorna och den lilla skörden och är synnerligen god redan nu men vinner på ytterligare någon månads lagring.

Sött

Såvida du inte ska slå till på en gammal vintage port eller något annat exklusivt kan du lika gärna köpa Merito Cream, nr 8380, 85 sek (37,5 cl). Galet mycket smak för en bortskämd unges veckopeng.

Gågebortvin

Alla har hört talas om Alsace och riseling och om du tydliggör att det är dyrt också kan du, såvida inte mottagaren är alltför dum i huvudet, ta med en Louis Sipp Muehlforst Riesling 2015, nr 76941, 225 sek. Gott. Inte snålt. Men inte heller alltför dyrt förutsatt att du ser till så den öppnas när du är med.

Stående påskmusiktips.

Äta & bo i Kaysersberg & Peter Gabriel

Kaysersberg ser påhittat ut. Som en del av Eurodisney. En by tagen ur någon av de animerade filmerna med miljöer från ett svunnet Centraleuropa. Trots tätortens, i sanningen, begränsade storlek, är det lätt att kanske inte köra vilse men att inte kommaChambard fram. Kort sagt är det så många enkelriktade gator och återvändsgränder att man kan vara mycket nära målet utan att komma dit. I alla fall inte utan en stunds snurrande och svärjande. Enstjärniga Chambard ligger mitt i smeten. Till krogen hör dels en trevlig winstube och ett hotell som påminner inte så lite om ett skidhotell. I alla fall i korridorerna, hissen och trapporna. Rummen är hursomhelst finfina och den som får utsikt åt rätt håll vaknar med Grand Cru-gården Schlossberg rakt in i balkongen. Krogen bjuder på ett utmärkt kök och, som sig bör, en spännande lista med ett stort urval Alsaceviner i allmänhet och Kaysersbergsproducenter i synnerhet – räcker väl med att säga Domaine Weinbach? Priserna inte låga, men inte heller höga för vad det är. Peter Gabriel (och Robert Fripp).

Twoson, CSN&Y & Jethro Tull

Flickorna Faller

Flickorna Faller på Domaine Weinbach

På tal om vinklubbsreklam kommer här lite mer vinklubbsreklam. Den här gången för exklusiva Twoson Club. Kort sagt betalar medlemmen närmare 20 000 sek per år och får för det fyra leveranser om tre magnum, alltså inalles tolv magnum. För att få alla att tycka att det hela är urbilligt levereras lagom till Jul och Nyår en låda med tre magnum champagne, specialutvald och i begränsad upplaga som allt annat, oftast med lägre dosage än vad producenten normalt arbetar med. Det unika med vinerna är att de bara finns i en upplaga om högst 150 magnum. Därför är också klubbens medlemsantal begränsat till 40. Vinerna väljer Mats Hanzon, bland annat preses Svenska Vinakademien, och jag ut hos prominenta producenter världen över, många gånger gör vi våra egna blend eller väljer, helt enkelt, ut ett ekfat som vi ber producenten buteljera åt oss. 120 magnum sänds till medlemmarna, övriga används vid medlemsluncher, två per år, och för att vi som har klubben ska kunna följa mognadsutvecklingen och hålla medlemmarna underrättade om hur det är beställt med deras flaskor. I år går Twoson Club in på sitt fjärde verksamhetsår – däremot har Mats Hanzon och jag arbetat med att leta viner betydligt längre, första vinet köpte vi redan 2005 – och en del av de ursprungliga medlemmarna, som avsåg att vara med i tre år, lämnar nu. Det gör att det kanske kommer finnas fyra-fem platser lediga. ÄrWeinbachs kyl någon intresserad kan den gå in på medlemssidan, klicka här, och från den kontakta klubben och förhöra sig om det går att få en inbjudan. Det kan verka som att vi förbehåller oss rätten att välja och vraka och det gör vi för all del, men de viktigaste urvalskriterierna är att man betalar, tycker om vin och, om man avser att närvara vid våra luncher, är trevlig och hämningslöst hyllar de producenter som alltid är med, minst en per lunch. vinifierat gissar att beskrivningen i förra meningen på pricken stämmer in på bloggens alla hängruntare. Just det: var i förrgår i Alsace hos mamma Colette och döttrarna Catherine och Laurence Faller på Domaine Weinbach och plockade ut några nya, exklusiva viner för Twoson. Det blev en låda med tre druvsorter, en magnum av vardera, från 2006 (Riesling, Pinot gris och Gewurztraminer). Eftersom Hanzon tycker om CSN/CSN&Y och Jethro Tull avslutar vi med det. (PS Kylen är den som står i flickorna Fallers kök på Domaine Weinbach; fick inte till bildtexten p g a något nytt, mystiskt sätt att hantera bilder som WordPress infört under min frånvaro)

Aux Deux Roses, Neuf Brisach

Plötsligt, i samma stund den leende mannen liksom av ett misstag drog med handen över bänken så alla papperen for i golvet, där de blev

Tarte flambée

liggande, i en brun, skosuleformad vattenfläck, insåg jag att värre än så här kan det inte bli: en ohelig allians av en underorganiserad och därför kaotisk värld och en överorganiserad och därför kaotisk värld, Argentina och Schweiz, hade satt klorna i mitt resande och gjort det omöjligt att komma vidare från denna okända flygplats, där alla andra tycktes kunna komma vidare med ett plan medan jag fick gå från kö till kö för att få samma besked, om än förmedlat på olika vis. Mannen som nyss råkat spilla mina papper på golvet var elakast hittills. Han log, det måste erkännas, charmerande, medan han svepte ut med

Aux Deux Roses

handen över bänken och han log, lika charmerande, när papperen seglade mot den skosuleformade, bruna vattenfläcken. Och jag förstod, där vid disken, mitt emot den leende avgrundsfiguren framför mig, och med insiktens häpna fasa målad i mitt eget ansikte, att det här var sista gången jag, efter att ha kört 90 mil, dessutom i lusfart på grund av en lika vid- som ohängd hästtransport bakom bilen, och efter att på vägen ha blendat vin i Tavel, sätter mig på utmärkta, lilla Aux Deux Roses i Neuf Brisach, sydost om Colmar, och vräker i mig, med start 22.15, när den trevliga restaurangens kök egentligen redan har stängt, mängder av Tarte flambée (elsassisk pizza för er som har nollkoll) kompletterad med en rejäl Esclaope de Veau (elsassisk wienerschnitzel) och ackompanjerad av väl avmätta mängder av årets julöl. Hotellet Aux Deux Roses och krogen med samma namn är måhända inget märkvärdigt men helt okej och personalen är synnerligen tillmötesgående och trevlig, även om man anländer vid fel tidpunkt, och deras Tarte flambée är mycket bra, särskilt om man inte är alltför glupskt lagd till sinnet och om man inte vräker i sig den under den dryga timme som föregår sänggåendet.

Louis Sipp Tokay Pinot Gris Kirchberg de Ribeauvillé 1998

Ett sådant ståtligt namn. Numer utan Tokay, men ståtligt i alla fall. Hur är då vinet från 98? frågade jag mig själv efter att inte ha provat det på åratal – och då senast till färska, svenska räkor, vill jag minnas och ja, då var det mycket runt och fruktigt och Pinot grisigt insmickrande, om ni är med på vad jag menar och är ni inte det så är väl inte det här ett särskilt lämpligt inlägg för just er. Nog av. Idag är 98:an vuxen. Inte gammal. Vuxen. Frukten är tämjd och det runt, insmickrande är mindre runt och insmickrande. Det har ändrat sig enormt, men det är fortsatt vitalt. Fungerade bra till någon slags hopkokstallrik med färsk sparris och något mer och halvlagrad getost med honungsstänk samt till torskrygg med rödbetor och annat som folk fått för sig hör ihop med torsk, och som, det ska villigt erkännas, är väldigt gott ihop med torsk. Lite Jeff Beck att fira nationaldagen med. Extralänk så att även Jennifer får visa att hon inte bara kan kompa Jeff.

Catherine Faller i svavelosande besvärjelser

Var å Twosons vägnar och besökte lite producenter i Champagne och Alsace förra veckan. I Champagne ägnade Twosonkollegan och jag oss mest åt att sätta dosagen (låg…) på den specialcuvée vi gjort hos Pierre Peters (medlemsvin i december 2012) medan vi i Alsace hittade fram till ännu ett fantastiskt vin för vår lilla, exklusiva grupp abonnenter. Detta hos Catherine Faller & Co på Domaine Weinbach, där nämnda Catherine först vackert och i mina ögon korrekt beskrev sina viner som ”italiensk barock, ja, Vivaldi!” och lika korrekt menade att ”Pinot Noir och Riesling inte fixar att samleva med det mediokra” bara för att till min oförställda förtjusning oprovocerat plötsligt få spelet på ”naturliga” odlare, som påstår sig göra bra viner utan svavel: ”Det är så dumt att man knappt tror att det är sant när ’sommelierer’ påstår sig hitta skönhet i de här misstagen!”, var bland det mer publicerbara denna färgstarka, skickliga, biodynamiska odlare undslapp sig. Twoson är stolt över att ha fått göra ett av sina viner (en fantastiskt snygg Pinot Gris om jag får säga det själv) hos Domaine Weinbach och ni som är medlemmar – ja, ni är ju bara 40 stycken… – ska veta att det kommer som vin nummer ett år 2012.

Julstämning i Alsace

Var i vinvärlden hittar man mest och bäst julstämning? Ett hett tips är Alsace i decemberskrud. Särskilt ett år som detta då de små byarna ligger mjukt inbäddade i vitt och röken från de muntra julståndsinnehavarnas godjulönskande munnar drar fram över nejden som dimman en gång i Lützen och den som smakat av tillräckligt mycket glühwein kan samla allt sitt mod och be att få vara med de käcka vinodlarna som åker kälke i Grand Cru-backarna, dag som natt, alltmedan en härlig julstämning som inte ens den suraste Grinchen kan stå emot strålar från tusen och åter tusen juldekorationer och vänliga människors av jul fyllda ögon och sinnen. Julsång.