Januari-viner & Vinets Dag

Januari påstås vara årets avseende ekonomiska tillgångar och övervikt mest svårbemästrade månad. Övervikten är lätt åtgärdad med hjälp av lite förbiseende, glömska och självbedrägeri. Värre är det med den sinade kassan. En smått vildsint idé, som också skulle kunna vara lite busig om det inte vore för att den är så urbota dum, är att avstå från gott vin under årets magraste månad. Nej, det går ju inte. Å andra sidan är det inte en komplett omöjlighet att gå ner i pris. Dagens utmaning 1: Hur hitta billigt vin som är okej?

Lösning 1A: Glöm inte bort av er utsände i de smart sammansatta brygdernas väldoftande värld blandade El Rey Old Vine Garnacha 2012, nr 2260, 79 sek. Det här vinet ligger och skvalpar, lätt bortglömt, i Systembolagets beställningssortiment. Idag börjar det få en tilltalande mognad som gör vinet mer uttrycksfullt än någonsin. Provade i samband med ”Kulturhelg i Tällberg” – där er utsände i de navelskådande och koketterande litteratursalongerna bland annat talade om ”hur man gestaltar vin skönlitterärt” (kommer möjligen mer om det senare) – El Rey till hjortinnanlår med klassiskt ackompanjemang och det fungerade faktiskt riktigt bra. Ett gott betyg till vinet, tycker i alla fall de båda ovanstående sändebuden. (Funkar, som bekant, också till tapas av alla de slag och former.)

Lösning 1B: I samband med kulturhelgen avsmakades också Krug’scher Hof Riesling Trocken Kabinett 2015, nr 72449, 119 sek, och det till en fullödig röding med smörspäckad sås och en massa annat godis och det fungerade utmärkt. Ett gott allroundvin som egentligen är alldeles för gott för sitt pris och den som obetänksamt förslösat sin vinbudget på julskinka, julgransbelysningar och julklappar. (På bilden ovan, vinmakaren Marie Menger-Krug.)

Och så är det ju det där med Vinets Dag den 22:a januari! Dagen då hela Sverige vägrar box och då vi alla går upp ett snäpp i vin-kvalitet. Om vi så ska vara vita till den 22:a ska vi se till att gå upp i kvalitet den dagen, så som herren Bacchus säger åt oss att göra, eller hur? Dagens utmaning 2: Hur hitta riktigt bra vin utan att tvingas råna en juvelerarbutik med en lastmaskin?

Lösning 2A: MDLVX (Mazuelo De La Quinta Cruz) 2011, nr 79054, 199 sek. En gammal bekanting, som er utsände i de konsulterande vinmakarnas aldrig rådlösa vingård gör tillsammans med charmtrollet Miguel Merino. Börjar få en finfin mognad nu och kan till exempel exemplariskt ackompanjera en lammskank eller ett fat pata negra eller två. Den som vill gå upp lite till i pris denna ekonomiska skammånad kan med fördel slå till på i beställningssortimentet nytillkomna Chianti Classico ”Nozzole La Forra” 2013, nr 70026, 249 sek. Urtypen för sitt ursprung och något för er som letar klassiker som till och med en munskänk som fuskat sig till betyg ett kan sätta i en blindprovning med lite tur. (På bilden ovan ser vi min vän, charmknutten från Rioja, Miguel Merino, ta sig an en svensk hotellfrukost.)

Lösning 2B: Rings Ungsteiner Nussriegel 2015, nr 79224, 225 sek. Fullödig riesling för ingenting. Nästan. Eller lägg till en hundring och få riesling från Alsace: Louis Sipp Riesling Grand Cru Kischberg de Ribeauvillé 2013, nr 74414, 349 sek. (Bilden ovan visar vinmakare Rings sedan denne stött näsan i ett glas, eller något.)

Och ni som hanterat julen på ett klokt och framåtblickande vis ni beställer pronto Vosne-Romanée ”Aux reas” (J Féry & Fils) 2015, nr 79979, 655 sek och lägger undan den till Vinets Dag om fem år, då ni dricker den och med tårar i ögonen minns vem den gode herden var som gav er tipset. (På bilden ovan ser vi den tämligen medellöse Diogenes mysa tillsammans med några hundar och, får man förmoda, i solen, utan att Alexander den Store eller någon annan skymmande person stör.)

Gamla fina låtar, gammaldags musik. Och så ny konstmusik av bästa märke.

 

(Vinbacken) Björk 2015

Så var det dags igen för en ny årgång av Vinbackens björkvin. Enligt uppgift från entusiasterna på Vinbacken har vinet i år gjorts ungefär på följande vis:Björk 2015Ett tjugotal björkar, i Bassholma, tappades på sav i mitten av april då saven står som högst och smakar bäst. (Saven blir besk om man väntar för länge på våren.) Till detta sattes ekologiska citroner och skållade, ekologiska russin samt lite vinsyra. Detta fick sedan dra en tid innan lite (med betoning på lite) svavel och ekologiskt strösocker tillsattes. Sedan saven fått sig en omgång jäst fermenterade den i en dryg månad varefter björkvinet drogs om till nya glaskärl innan det någon månad senare buteljerades. Inalles gjorde man 80 st 75 cl-flaskor som, hör och häpna, inte kommersialiseras utan erbjuds ”nära och kära” och, ytterst lovande för oss som inte tillhör innersta kretsen, ”intresserade”.Sav

Bör man då alls vara intresserad av detta? Ja, det bör man och att vinifierat är det har väl framgått via de många inlägg som gjorts de senaste åren då ett par årgångar testats och till och med långtidstestats – nu senast efter ungefär ett år i öppen pava. Vi har allt fler som gör vin i Sverige med ambitionen att göra det så bra att produkten går att sälja. De flesta arbetar med hybriddruvor eller rent av vitis vinifera, andra försöker med bär, frukt och björksav. Den som är intresserad, eller i vart fall den som är nördig, har all anledning att följa den här utveckling och vad Vinbacken anbelangar gör de det väldigt bra.HällaÅrgång 2015 av Björk är ljus och klar i färgen, doften är ren, frisk och uppvisar en diskret ton av sav/björk och ett fräscht inslag av citrus, faktum är att den här doften placerar Björk 2015 bland de mest väldoftande svenska vinerna, vilket måste sägas vara imponerande med tanke på att björksav med självklarhet inte utmärks av fräschör, smaken är kraftfullare än merparten druvviner från vårt land och här kommer ursprunget i kapp utan att på något vis göra vinet ”sav-tungt”, en liten upplevd sötma balanserar mot en fräsch syra, litet inslag av ostbåge (mindre än t ex 2014). I sin genre mycket bra!Björk 2015

Musik!

Test: Osvavlat vin öppet ett år!

Nu har ett osvavlat vitt och ett dito rött stått öppet, i halvfulla flaskor, i ett år. Buteljerna har för säkerhets skull stått på en provencalsk terrass, både vintertid och under sommaren. Det innebär ganska brutala temperaturer, framförallt på sommaren då kvicksilvret varit långt över 30+ vid flera tillfällen och dessutom under lång sammanhängande tid. Vid sidan om de där två vinerna, som vinifierats HR:are kunnat följa i flera bloggposter, har också en flaska Björk lämnats halvfull på terrassen. Nog av. Här är domen:bildDet vita, osvavlade chardonnay-vinet från Languedoc (Domaine de Brescou, årgång 2013) uppvisar efter ett år i öppen flaska en orange färg, doftmässigt står det omedelbart klart att det är vid liv och att det lever gott (!), en hel del frukt åt det sötaktiga till, en del gula plommon, en aning av ostbågemjöl slickat från fingrarna, smaken är en aning avslagen och lätt oxiderad, drar åt sherry oloroso till, återigen lite ostbågefingrar som det slickas på. När glaset fått stå upphällt någon halvtimme har det antagit en doft av lätt oxiderad druvmust.bild

Hustrun, som självklart bjöds in att (blind)prova utgöt sig på följande vis (håll då i minnet att detta är en kvinna som inte har mycket till övers för osvavlade viner, vilka hon anser är en styggelse och ett felsteg i Noaks grönskande vinmarker): ”Luktar vin jaune, mycket sötma i bakgrunden, sherryliknande i smaken”. Närmare ett erkännande än så kommer nog inte ett naturvin som stått i en halvfull pava i ett år på en terrass. Därmed inte sagt att hon kunde tänka sig att dricka vinet.bildPå tal om Hustrun provade hon även det röda, osvavlade vinet (också Domaine de Brescou, 2013, cabernet sauvignon). Här gick det till så att Hustrun doftade på vinet, gjorde en förfärlig grimas, tog sig samman, sa med en aningen ansträngd röst ”Det här känner jag igen”, en ny grimas, lätt sipp, ändå värre grimas, ansträngt ”Tycker inte om”, efter detta ställde Hustrun ifrån sig glaset med ett riktigt surkartsuttryck i fejan och en viftande hand som på halvfransosers vis betyder ”det där var inte att leka med” och, sedan hon också visat tungan samtidigt som hon gjorde den där handgesten och drog ihop fejan, ”uurrk, blää”. Efter detta fick inte Hustrun vara med mer på experimentprovningen, varför hon kördes iväg från provningslokalen (nyss nämnda terrass; vi har fortsatt typ svensk högsommar härnere i södra Provence).bild

Facit för det röda vinet: Helt okej med tanke på vad vi talar om, ingen omedelbar katastrof på något vis. Det här är ett litet, enkelt, robust rödvin med litet inslag av mörka körsbär och en del flyktiga syror, smaken är rustik och rå, sträv och lite volatil, men ändå ganska ren och defektfri. Imponerande. Påminner lite om en del brutala rödtjut från 1980-talet (och senare), då V&S styrde och ställde och såg till så pöbeln inte bara drack sötade budgetviner a la Parador och Merlot Oltina utan också sträva surkart som Coteaux de Languedoc, Chatelet (till vilket tanken framförallt for idag) med flera. Provade häromdagen på Domaine de Brescou samma rödvin från en nyöppnad butelj, det vinet var betydligt mer fruktigt och mindre rustikt och bråkigt.Björk 2014 - 2

Sav-vinet Björk slutligen. Det uppvisar på näsan framförallt trä, gillestuga och träslöjdslokalen i A-byggnaden Hjo centralskola. I smaken dyker något så spännande som rå lax upp parat med ren sav och ostbåge (riktig ostbåge, inte mjöl på fingrarna). Fullt drickbar även om den sett bättre dagar.

Mer Libertines.

Systembolaget & sockret

Enligt uppgift kommer Systembolaget i höst komplettera sina smakcirklar med information om vinets sockerinnehåll. Detta är utmärkt och en synnerligen viktig information till kunderna.

På tal om sockret menar många att det är Systembolagets fel att det säljs alltmer sötat vinSugarcubes i Sverige. Att det säljs mer sötat vin än någonsin i Sverige torde stämma av den enkla anledningen att det säljs bra mycket mer vin än någonsin i Sverige. Däremot är det ytterst tveksamt om marknadsandelen för på något vis sötat vin ökat de senaste 30 åren eller för den delen senaste 50 åren.

Det går förvisso att klandra monopolet för att det i praktiken har en hycklande och okunnig inställning till CSR och andra moraliska frågor och att det är mer inriktat på att överleva än att värna folkhälsan men det är knappast korrekt att beskylla det för att den breda folksmaken är inriktad på viss sötma, något den för övrigt varit i långliga tider.

Faktum är att vinförsäljningen bland kreti och pleti inte på allvar började ta fart förrän påParador original 1960-talet och då med hjälp av charterresor (grisfester) och av dåvarande monopolets AB Vin-&Spritcentralen anpassade, halvtorra, härtappade produkter som Parador. Möjligen minns vissa de här vinerna med en rysning längs ryggraden, men det var vad som sålde för 30-40 år sedan: Merlot Oltina, Vin Blanc Demi Sec, Liebfraumilch, Diamant, Ruby of Crimea, Mateus, La Garonne, Moselblümchen, Beyaz… Torra undantag som det i början av 1980-talet lanserade Franskt Lantvin eller för den delen Vino Tinto fanns förvisso men dominerade inte försäljningstoppen.

När vin mer på allvar blev var mans dryck i Sverige på 1980-talet var det till stor del tack vare de utifrån marknadsundersökningar konstruerade och tillrättalagda produkterna frånParador Nya världen. Oavsett vad vi tyckte om detta så handlade det om inkluderande industriviner som gav den som inte på direkten var redo för espresso och mörk choklad en mer lättillgänglig dos café au lait med socker och till det ljus mjölkchoklad.

Hoppar vi tillbaka till 1960 hinkades söt, enkel madeira och liknande en masse (sett till marknadsandel) – en vinstil som kan sägas ha överlevt till våra dagar i produkter som Dessert, Taverna, Marinella och Aurora. När mellanölet försvann under 1970-talets senare hälft blev sötsliskig Kir oerhört populärt inte minst bland ungdomar.

Medan det förefaller vara en rimlig förväntan att ett statligt monopol, eller en privat vinhandlare, agerar korrekt och undviker att pressa priserna bortom det moraliskt möjliga känns det tveksamt att samma monopol, eller handlare, inte skulle tillmötesgå massmarknadens förväntningar i form av lättdrucken smörja.

Sugarcubes.

Björk 2014 efter fyra månader & Brooklyn Funk Essentials

Minns ni björkvinet från Vinbacken? I annat fall läs här. Lämnade även flaskan från testet i november (publicerat i december) öppen på terrassen (jaja, återförsluten med en kork i så klart). Provar nu om den efter drygt fyra månader. Resultatet:Björk 2014 - 2

Fortsatt ljus färg, kanske med en något mer gyllengul nyans och aningen högre färgintensitet. Inte särskilt stor doft med ett lätt inslag av björk och ostbåge, lite krutrök från svavelbaserade aromer (lätt svavlat vin dock), runt, aningen svårdefinierbart godis i smaken som emellertid domineras av ostbåge, mycket lång, ren eftersmak av ostbåge. BFE.

Vertikalprovning av Sav Sparkling, Björk & Sugarcubes

Hallå, har vinifierat gått bärsärk, blivit galen, stoppat hissen halvvägs upp eller vad händer? En vertikal på björkvin? Alla vet att Sav inte är gott! Jodå, och det var också skälet till att er utsände i de susande björkarnas kvalmiga och föga uppskattade värld för några år sedan tackade ja till uppdraget att som konsulterade vinmakare försöka göra vinet så pass drickbart att konsumenten kunde tänka sig att köpa en flaska till.Sav björkar

Därför att det var det som var problemet: alla gillade idén om det 200 år gamla receptet på hur man gör bubblande vin av björksav och storyn om hur ett gäng lokala entusiaster med kemisten Peter Mosten i spetsen gav sig till att tappa Åre-traktens björkar på sav för att sedan jäsa sin skörd inte bara en gång utan två gånger – den andra gången på flaska varmed bubblorna skapas och vinet blir till ett mousserande vin från Jämtland – men, ingen köpte en flaska till. Slutsatsen var enkel att dra: vinet var inte tillräckligt bra, eller konsumentanpassat om man så vill. Således in med en konsult. Sedan dess har vi korrigerat en hel del i hanteringen av allt från saven till den färdiga produkten, och vinet har blivit mycket annorlunda. Kort sagt har vi skalat bort den övertydliga sav-karaktären som fanns där en gång och vi har eliminerat oxidtonerna i ett försök att skapa ett vin som inte skäms för sitt ursprung utan att skrämma bort konsumenten.Sav ryttling

Nu genomförs en rad provningar för att se om produkten håller för en re-lansering, som i så fall kommer att ske efter sommaren vad det verkar. Enkelt uttryckt så får allehanda personer, allt från vin- och matproffs till Svensson-konsumenter, prova de årgångar som gjorts av produkten. Glädjande nog visar alla test hittills att den enda (läs den senaste) årgången som gjorts från A till Ö i enlighet med det något reviderade receptet varje gång är överlägsen vinnare såtillvida att provarna helst dricker den versionen och kan tänka sig att köpa den medan de flesta är mindre entusiastiska över de tidigare årgångarna. Vad jag själv tycker? Jo, att vi kommit en bra bit på väg, den senaste årgången (2012) är tveklöst ett rejält kliv uppåt på kvalitetsstegen och karaktären är nu väl avvägd mellan det personliga och det konsumentvänliga. Några småsaker återstår, som att bestämma den exakta dosagen – 0,1 eller 2 g/l – och om nu re-lanseringen lyckas så finns det några detaljer som går att förbättra ytterligare.Sav en masse

Hur har vi då åstadkommit förändringarna? har många frågat och misstänker fiffel med både jäst, svavel och annat, rent av tillsats av druvvin (!), men nej, inte alls, vi är bara mer noggranna i varje steg. Det kan låta både konstigt och misstänkt enkelt, men faktum är att det är just det som är vinmakandets viktigaste och helt avgörande faktor: att vara tillräckligt noggrann i varje detalj. Björk. The Sugarcubes.

Björk återfunnen! Hustrun! & Det osvavlade vinet & Led Zep

Sedan förra inlägget har följande hänt: Hustrun har via en kommentar på Facebook (!) låtit meddela ”Titta på terrassen”. Såklart springer er utsände i de långvariga äktenskapens samförståndsinriktade värld genast ut på terrassen och finner… Björk! Och. Det osvavlade vinet! Två viner som såväl Hundvakten som hundarna anklagats för att ha druckit upp eller, i värsta fall, hällt ut. Som om detta inte vore nog har vinifierat dessutom uppmanat sina HR att starta en insamling i syfte att förse densamme med en hundvaktsvakt och i samma andetag anklagat Hundvakten för tjyveri. Men det är alltså samma kvinna som gömt vinet som kanske istället för att lämna in sitt gamla, skrotfärdiga fordon vid en bilaffär hellre parkerade, och lämnande (läs övergav), den gamla bilen på en p-plats i Draguignan, sannolikt därför att hon skämdes över det usla skick den gamla bilen befann sig i.

Hursomhelst, vinerna! Björk har nu, alltså, stått öppnad ett par veckor, mestadels på bildterrassen i temperaturer mellan 0 och 14+. Detta märks egentligen inte. Doften är lite bredare än då flaskan var jungfrulig och möjligen beror detta till del på att den lilla mängd svavel som tillsatts kommit att ge upphov till en del kompletterande aromer här. Smaken är som tidigare perfekt balanserad – ni minns kanske att syran annars hade tagit över i glaset som stått på skrivbordet – och eftersmaken lika lång, ren och ursprungstypisk.

Den förlorade dottern, Det osvavlade vinet, som nu varit öppet sedan ett par månader bjuder egentligen inte på några överraskningar, liksom tidigare osvavlade varianter som stått öppna ett par–tre månader håller det här ihop hur bra som helst. Ställer nu ut det på terrassen igen och hoppas på att det får vara i fred där och räknar med att plocka fram det till våren igen.

För övrigt kanske någon nu, rätteligen!, funderar över hurudan Hustrun egentligen är. Kan hon vara lite jobbig? Ja. Är hon elak? Nej. Är hon underbar? Ja. Led Zeppelin.