Stöd Clotilde Davenne!

En olycka kommer sällan ensam. Tidigare i år drabbades Clotilde Davenne av ett förödande hageloväder (läs här). Nu hotas hennes Bourgogne Blanc i Sverige av avlistning, dvs att Systembolaget slutar sälja det. Skälet är att försäljningen gått ner det senaste året till följd av prishöjningen efter frosten 2013. Det är inte så konstigt om en vara säljer mindre sedan priset höjts, men i det här fallet är vinet fortsatt billigt för sin kvalitet och den nuvarande årgången, 2014, är den bästa Clotilde gjort. Bourgogne Blanc är ett vin som är bra att dricka nu till en väldans massa olika saker och det går att lagra tio år för den som vill det. Nog sagt. Vi kan hjälpa Clotilde i hennes svåra stund genom att dricka hennes Bourgogne Blanc i sommar – ökar försäljningen de kommande månaderna får hon vara kvar i Systembolagets sortiment. Clotilde Davenne Bourgogne Blanc 2014, nr 5562, 127 sek.IMG_1422Så här säger Systembolaget om vinet ”Fruktig, nyanserad, mycket frisk smak med inslag av gröna äpplen, päron, citron och mineral. Serveras vid 8-10°C till rätter av fisk och skaldjur.”.

 

Clotilde Davenne 2014 & Thin Lizzy

Som vi i fanklubben väntat. Nu är det äntligen dags för Clotilde Davennes viner från 2014 att lanseras i Sverige. Först ut var i början av maj rosévinet, Bourgogne Rosé, nr 99022,119 sek. Lika friskt, gott och pinotigt som ifjol. Det enda som hittills talat mot det här vinet är den uteblivna vårvärmen. Å andra sidan är det så elegant och snyggt att det fungerar som vin, alltså inte nödvändigtvis bara som rosévin med de begränsningar det innebär till exempel avseende förväntad vårvärme. Prova gärna till grillade skaldjur, ett fiskspett eller en sallad av lämpligt slag.10408107_1583495841887410_6044310098715347245_n

Nästa Clotilde 14 i Sverige är Bourgogne Blanc, nr 5562, 127 sek, som släpps i dagarna. Håll ögonen öppna. Har haft förmånen att prova det här vinet flera gånger mellan skörden och tappningen (och nu). Clotildes viner brukar vara rena men frågan är om inte det här är den mest stringenta och rena Bourgogne Blanc hon släppt ifrån sig. Oerhört imponerande för ett vin i den här prisklassen och överhuvudtaget. Som vinmakare är det bara att applådera ödmjukt och inställsamt och lömskt försöka komma på hur hon gör.Rosie The Riveter

Om några månader är det så dags för Clotilde Davenne Chablis 2014, nr 6307, 159 sek. Medan jag är över mig given avseende Bourgogne Blanc 2014 tycker jag att den nya årgången Chablis mer är direkt jämförbar med föregående år och den nivå vinet brukar ha. Med andra ord lär inte 14 göra någon besviken. Ett tips är dock att de verkliga Chablis-fansen ska passa på att köpa på sig lite 2013 medan den fortsatt finns i butik. Skälet är att Clotildes Chablis behöver lite tid för att öppna upp sig och den som kommer över ett ett år äldre vin spar ett års lagring så att säga.CremantDeBourgogne

Avslutningsvis i dessa bröllops- och studenttider passar er utsände i det prunkande Clotildeparadiset på att påminna om Crémant de Bourgognernas Crémant de Bourgogne, nämligen Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne, nr 7725, 135 sek. Så bra att du kommer undan med hedern i behåll trots att du snålat och inte köpt champagne. Mycket närmare fin-bubblet än så här kommer man knappast utanför Champagne. Pinot noir och chardonnay buteljjäst enligt samma metod som i Champagne och av en vinmakare som skapade vinet därför att hon inte ansåg sig ha råd med all champagne hon dels hinkade själv, dels bjöd sina vänner på. Thin Lizzy.

Skörden i Chablis 2013 & ett tyskitalienskt potpurri

Träffade Clotilde Davenne förra veckan och fick tillfälle att båda fråga om och smaka på skörden 2013. Året var inte det enklaste med lång sval och framförallt regnig vår ochClotilde jan 14 försommar. På många håll gick blomningen åt skogen, på andra hade vinbönderna stora problem med både vatten och skadeangrepp och ibland också med att nå mognad. Eller så såg det ut. Om man ska döma utifrån vad Clotilde har i tankarna är året fantastiskt bra – lika överraskande som de goda resultat jag tidigare stött på i Sydfrankrike. Problemet för Clotilde och alla andra i Chablis är att volymen är så liten och med tanke på att alla reservlager redan var tömda inför 2013 kan vi räkna med höjda priser framöver. Clotilde lovar dock att hålla igen så gott det går – helt enkelt är det inte när de odlare som levererar druvor till vissa av hennes viner blir erbjudna högre priser från andra, vilket i slutändan innebär att hon själv får ta den ekonomiska smällen om hon inte tar bättre betalt. Vinerna jag provade uppvisade en fin balans och en förvånansvärd rondör och bredd,Minètte de Chablis detta sagt både med tanke på året och inte. Vad gäller Bourgogne Blanc kommer den nya årgången att släppas ganska snart i Sverige och som vanligt lär den vara en aning knuten i samband med lanseringen, glädjande är att 2013 ganska snabbt kommer att öppna upp sig, räkna med att det är relativt öppet redan till sommaren 2014 – fram till dess får den som känner ett behov av det kastrullera det här vinet. Chablis-vinerna från 2013 är genomgående mycket lovande. Första exemplet kommer så småningom i år i form av hennes Chablis. Cru-vinerna får vi vänta längre på. Det vinet som kanske överraskade allra mest var hennes Saint-Bris. Har aldrig tidigare känt en sådan uttrycksfullhet och storhet i en så ung och dessutom nyfiltrerad (redo för tappning) Saint-Bris. Fantastiskt bra! Vi firar det kvalitativt goda utfallet i Chablis med ett litet potpurri: Beniamo Gigli, Amon Düül II, Caterina Valente. Samt gitarristmix.

Seriöst & oseriöst vin, Robert Plant & The Magic Numbers

Fick, efter inlägget ”Uppgraderad Perez cruz…”, en fråga från en HR om vad som är ett seriöst respektive oseriöst vin och vad som gör ett vin ”seriösare”. Klurig fråga, inte minst som svaret styrs av vem som svarar. Mitt svar är, att ett populistiskt, tillrättalagd, kanske rent av pimpat vin inte är särskilt seriöst. Ett sådant vin har en för sitt pris stor, endimensionell doft och en kraftfull smak som utmärks av en upplevd sötma och framföralltBaltos avsaknaden av sträva element – däremot kan det mycket väl bjuda på en del beska, som den som sväljer fort inte känner. Ett seriöst vin är allt utom det nyss nämnda. Doften är mer än endimensionell, oavsett prisläget, och smaken kan mycket väl bjuda på lite motstånd i form av en viss strävhet, framförallt i röda viner, och en frisk syra i vita och rosa viner. Den som vill prova ett enligt mina preferenser oseriöst vin kan ställa landets bäst säljande vita respektive röda vin – båda billiga boxar för övrigt – mot till exempel rejält seriösa verk som Clotilde Davennes Bourgogne Blanc 2012 och Francoise Feuillat-Juillots Montagny ”Les Crèts” 2010 på den vita sidan och Dominio de Tares Baltos 2010 och Miguel Merinos och min MDLVX 2010 på den röda sidan. Det som i det tidigare inlägget menades med att vinet blir mer seriöst är, att det genom en liten ändring i mixen av druvfält och ekfat blir mindre omedelbart men däremot mer mångdimensionellt på näsan samtidigt som det får en betydligt stramare och mer spännande smak. Robert Plant. The Magic Numbers.Pablo Neruda om vin

Vitvin i sommar & Go: Live from Paris

Tidigare har vinifierat tipsat om sommarens tre grill– och fyra roséviner. Följaktligen dags för tre vitviner, de enda du behöver för att klara varje upptänklig situation, klimatologiska såväl som kostliga. Först ut är rykande färska Vinhas do Lasso från Quinta do Pinto, ett friskt och läskande vin från den vackra regionen Lisboa, klarar allt som kräver fräschör; ett elegant och synnerligen välgjort vin med en spännande mix av portugisiska och franska druvsorter, måste dessvärre beställas, men gör er det besväret, det är det värt, lovar. Av vinifierat omhuldade Clotilde Davenne Bourgogne Blanc är given på den här listan, ett oerhört välgjort och perfekt avvägt och synnerligen disciplinerat vin från det distinkta vinmakeriets drottning, går till det mesta och om man bara ska ha ett vin i kylen är det det här, finns i alla välsorterade butiker och om ni råkar besöka en skammens butik så är den skyldig att på stört ta hem vinet om ni ber dem göra det. Godello (Dominio de Tares), Godello är egentligen en druvsort, en lite udda och mycket spännande sådan, producenten Dominio de Tares har haft mage och mod att fläska på rejält med ek på den här syrastinna lilla saken, resultatet är fantastiskt, läskande fräschör och smaskig ek i en egentligen omöjlig kombination, hatten av för det hantverket; fungerar inte minst till grillens potenta upplevelser under förutsättning att man grillar något som går hyggligt väl ihop med ett vitvin av det här slaget (öh? ja ni förstår, ni är ju kloka människor, ni tillhör dem som följer vinifierat). Crossing the Line. Inledningen på konserten.