Kultur som julklapp?

På Villa Långbers i Tällberg arrangeras under Trettonhelgen 2019, alltså 4-6 januari, ”Storytelling i Trettonhelgen”. För tredje året i rad. Det kan kanske vara en lite speciell julklapp om nu någon av er, kära HR:are, inte försett er med lämpligt paketgods i tid?  Enligt uppgift finns det några platser kvar för den som kontaktar Villa Långbers inom en någorlunda snar framtid. Bland årets deltagare hittar vi bland andra författarna Audur Ava Ólafsdóttir, Kjell Westö och Fatima Bremmer, regissören Eva Dahlman och skådespelaren Johan Rabaeus. Er utsände på den dala-kulturella världens ambitiösa och oförutsägbara mötesplatser finns också med på ett hörn. Dels talar den nyss nämnde om björksavens nordiska historia, dels modererar han ett och annat scenframträdande så inte de högkulturella personerna får för sig att gå i spinn eller något ännu värre när folk har betalt för att höra och se på dem.Passar också på att tipsa om ”Hjältar”, David Bowie på svenska, premiär på Palladium i Alingsås 19 januari 2019. Bortsett från att kompisar är inblandade låter det bra.

Bowie på svenska.

Karin Johannisson: Den sårade divan

Den nyligen bortgångna Karin Johannisson var en intellektuell klippa, en sådan där som vi kunde ha fler av, men som det finns så få av eftersom det är så svårt att nå upp till den där nivån. Av en tillfällighet höll Johannisson i den introduktion som ett gäng unga entusiaster fick då vi gav oss i kast med att studera Idé- och lärdomshistoria på den tiden då familjen Hedenhös sågs avsegla mot Södern och då dinosaurier fortfarande sprang lösa på studentstadens gator. Introduktionen var så pass bra att er utsände i de bortkomna nybörjarnas patetiska korridorer och lektionssalar kom att på håll vilja följa den dåvarande doktorandens, senare professorns, förehavanden. Något som bidragit till många fina läsupplevelser och effektiv kunskapsinhämtning.”Den sårade divan” hann komma ut något år eller så före Johannissons alltför tidiga frånfälle. I likhet med det mesta annat från samma författarpenna är det en intressant och utmärkt och allmänt kunnig bok, där vi får lära oss ett och annat om psykiatrivården under de senaste 150 åren, både i Sverige och på annat håll, hur omfattande den stora frigörelseperioden under och framförallt efter första världskriget var (vi kan på nära håll följa unga, svenska kvinnor som i någon mån går i flapper-fåran samtidigt som vi får veta om ”den nya kvinnan” och de ”dekadenta” kulturerna och klubbarna i Berlin och Paris och inser att det som möjligen slog igenom på lite bredare front under sena 1960-talet och 1970-talet redan hade hänt och att det som nu sker avseende kvinnans position i samhället – och i många fall också avseende subkulturer av ”dekadent” art – måste vara att betrakta som en regression i mänsklighetens utveckling), vi får vidare ta del av den skillnad i synen på psykisk sjukdom som gällde mellan man och kvinna och i vilken mån manliga genier gärna fick vara lite psykiskt ansatta medan kvinnorna var tokiga och hysteriska, vi får en hel del tankar om psykets estetik och mycket annat och som om det inte räckte kan vi följa de tre fallen Agnes von K, Sigrid H och Nelly S, vilket ska utläsas Agnes von Krusenstjerna, Sigrid Hjertén och Nelly Sachs, bara en sådan sak. Klart alla ska läsa den här boken och allt annat Karin Johannisson skrivit

Buddha of Suburbia.