Lite kort om en vinfrossa & KoMaRa

Även om inte HR:en tycker det så vill vinifierat själv mena att det är på tok för längesedan ett inlägg bestod av skryt och skrävel och ett tradigt uppräknande av viner som vinifierat provat; ett inlägg inte för någon annans skull än vinifierats egen; ett inlägg som i tillrättalagda och överdrivet positiva ordalag pladdrar på sådär som folk brukar göra när de fått göra något andra inte fått göra.bildSom sig bör inleddes och avslutades den här vinfrossan med champagne. En Comtes de Champagne 1999 (lysande!) följdes snart av en tydligt maloblockerad och därför mitt i sin gräddighet tämligen uppstramad Deutz 1983 (alla andra tyckte den var lysande, fast den var ganska oxiderad) och en Bollinger RD 1982 som kom fram eftersom några tyckte Deutzen var en Bollinger fast den inte alls var lik en Bollinger (väldigt typisk RD, helt ok).bildInnan det var dags för fler skumpor var panelen tvungen att genomlida en räcka vita och röda viner och här startades övningen med en utmärkt Pavillon Blanc 1990 (fortfarande ung!, inte så överraskande i och för sig, men året, torr-90, fläsk-90, borde inte vara så här bra idag, hatten av för Margauxs ständigt finfina vitvin) som snart fick stryk av ändå mer utmärkta Domaine de Chevalier 1990 (alltså, lagrad, fullödig Semillon slår Sauvignon blanc alla dagar i veckan så och denna afton, kort sagt ett otroligt bra vin vid full vigör och med alla attribut en Semillon av den här kalibern alltid skämmer bort oss med, ursnyggt, ett vin att gråta och bedja och lisma och stövelslicka för).bildEfter Bordeaux kommer Bourgogne lika säkert som att sol föder sol. En finfin och imponerande Corton Charlemagne GC 2011 från Louis Jadot (grymt, pinsamt ungt, massvis av frukt, utvecklades på ett direkt fascinerande vis med luft, allt till en rejäl ton flinta d v s svavel i sin bästa form) matchades mot en dito 1990 (moget och nog ganska fint men väl kork-murket, har inte klara året lika bra som kusinerna från Bordeaux (se ovan)).bildIngen vinfrossa utan rödtjut!: Gruaud Larose 2001 (tämligen powerdriven, lite flyktig syra, mycket uttrycksfull Cab, god, bra), Diamond Creek ”Gravelly Meadow” 1988 (12,5%, mogen, bordeauxig, lite snipig, bra försök göra Bordeaux), L’Evangile 1979 (ljus, mogen färg, mogen Merlot, lite flyktig syra (liksom i Gruauds fall även här i positivaste mening), lite torkad men fortsatt bra, fin syra, mogensötma, drick nu, bra!), Lafite 1986 (typisk Bordeaux 1986, dock ej typisk Lafite, lite vresigt), Mouton 1986 (ännu en Mouton som överraskar och det blir svårare och svårare att inte gilla Mouton, på det hela taget en ganska dum idé för övrigt, att ogilla Mouton, mycket gott, kraftfullt, bättre än snipiga årgången 86 även om årgången kommer fram med luft), Lynch Bages 2001 (uppförde sig lite som en bra, disciplinerad Cab från USA, mer Pauillac med luft och efter att etiketten kommit i dagern, bra).bildOch efter rödtjut lite mer rödtjut. Såklart. Côte-Rôtie ”La Jumèlle” (Jaboulet) 1978 (brun, mogen, hänger ihop fast den är död, levande död på något vis), Hermitage ”La Chapelle” (Chapoutier) 1982 (brun, mogen, over the edge, flyktig syra, men bra), La Spinetta Barbaresco Starderi 1999 (strålande!, typ halvvägs).bild

Sedan avslutades allt som sig bör med mer champagne och då framförallt från Legras & Haas (Jerome Legras var på plats och presenterade sina viner för säkerhets skull) och de var hustypiska på senare år medan de lite äldre nog var hustypiska på pappas tid men inte nu. Bara ett par exempel: Legras & Haas 2002 (tio år på lie, chardonnayig, chouillyig, krämig, hustypisk, lite rustik) och Legras & Haas 1990 (krutrök, frisk – gissningsvis utan malo (Jerome kunde inte svara för pappas synder, sa han, och han visste därför inte helt säkert om antagandet att det med 100 % säkerhet kan sägas vara maloblockat stämmer, men det är klart det stämmer, det kändes tydligt och dessutom skulle en 90:a annars inte bete sig så här omoget) lite mockaanstruket, ungt, mycket ungt för att vara ett lågsyraår som 90:a, bra!).

bild

 

KoMaRa.

Prowein 2015, andra vinmässor, Queen, Fairport Convention & Deep Purple

Med fog kan man säga att det numer finns tre europeiska vinmässor som räknas och som står över alla andra. Det är Vinexpo i Bordeaux, VinItaly i Verona och Prowein i Düsseldorf. Samtliga tre har vuxit enormt de senaste 20 åren. Något generaliserande kan man säga att Vinexpo är stället där vinvärlden frotterar sig, Prowein där den gör affären och VinItaly platsen för den som har fokus på Italien. Tveklöst är Verona den trevligaste orten, följd av Bordeaux. Düsseldorf kommer in som god trea. Ingen dum stad alls, men den blir löjligt överbefolkad under mässan med påföljande köer till det mesta. Hur fungerar då de här mässorna? Enkelt uttryckt som alla andra mässor. Mängder av utställare i små eller stora montrar och med mer eller mindre bra produkter. Årets Prowein förlöpte i början av veckan och samlade över 50 000 besökare och närmare 6000 utställare. Den hugade kunde prova allt från mer välkända produkter till mer perifera inslag som vin från Azerbajdzjan (var helt okej utan att lysa). Nedan några bilder er utsände i de mästerligas mässornas merkantila irrgångar provade, plåtade och presenterade på Twitter under mässans gång.Queen. Fairport Convention. Deep Purple.bildbildbildbildbildbildbildbildbild

Bubbeltips fredag & Jethro Tull

bildChampagne H Blin 2004, nr 77742, 379 kr. Bubbelälskaren som missar den här nykomlingen i Sverige skyller sig själv och riskerar grava framtida men när densamma inser sitt misstag. Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne, nr 7725, 135 kr. ”Det här kan jag använda istället för tandkräm på morgonen”, undslapp sig en tandläkare på vinmässan i Skövde ifjol. För att förstå detta vid första påseendet märkliga uttalande måste den förvetne ge sig till att prova Clotildes burgundiska stålbad. Det är tillåtet att bli hänförd. Jethro Tull.Bubbeltest Davenne

Fyndtips, Champagne H.Blin & Cream

I Champagne arbetar producenterna i huvudsak med tre druvor. De lite noblare pinot noir och chardonnay samt den mindre fina pinot meunier. Twoson-kollegan har i åratal försökt få er utsände i de bubblande vasernas värld att gå igång på ren meunier. Något som icke låtit sig göras. Kort sagt är merparten av de rena meunier-vinerna i likhet med många andra varianter där enkel meunier ingår i receptet lika rustika och oeleganta som de är ointressanta i jämförelse med de sagolika viner Champagne-producenterna till och med i sina halvdana stunder är kapabla att klämma ur sig om de får hålla sig till chardonnay och pinot noir. Nu är det dock slut med det där enkla ställningstagande att pinot meunier är en skräpdruva som ofelbart resulterar i skräpviner.

Det främsta skälet till denna nedslående slutsats, att inte ens i Champagne är världen bara svart och vit, är Champagne H. Bliin. Ja, det är ett osedvanligt fånigt namn. Uttala det gärna på svenska, Hå Blin, eller på franska om ni vågar, Aasch Blääng. Oavsett vilket kommer ni att undra varför i hela fridens namn ni inte redan hade koll på den här utomordentliga producenten och hur den kan göra så eleganta meunier-viner.bild

Tja, här vilar inga hemligheter. H.Blin är stolt över att sätta meunier i främsta rummet och framförallt så anstränger sig producenten till det yttersta att göra något bra även av denna inte fantastiska druva. Kort sagt gäller det att ha råkoll på uttag, vingårdens balans, skördetillfället och vinifieringen. En ren nolldoserad meuiner är på ingående till Sverige (årgång 09) men lär inte vara här förrän kanske fram i höst. Missa inte den.

Men långt innan den där rena meunieren kommer slå er med häpnad kan ni redan nu fynda Champagne H. Blin Brut 2004, nr 77742, 381 kr (beställningsvara). Gör det. Och lägg firman på minnet. Bruten är en 50/50-blend på pinot meunier och chardonnay. Elegant, fräsch, läcker, klassisk.Cream Disraeli Years

Sist men inte minst, ett hett stalltips: den 20:e mars släpps 180 magnum-buteljer av Champagne H.Blin Brut 2002, nr 99563, 725 kr. I den mån vinskribenterna fått prova det här vinet före släppet – ett evenemang som Systembolaget håller i varför vinifierat inte vet huruvida vinet alls provas – kommer det att lyftas till skyarna och ta slut på nolltid. Det finns alltså anledning att hänga på låset avseende det vinet. Ni behöver inte tacka för tipset – det är precis så bra det ska vara att vara en trogen HR.

Cream.

Medaljregn, mousserande & Jack White x 4

Vilket fantastiskt skid-VM! Vi firar med Jack White aka John Gills aka Doc på trummor i Goober & The Peas och på trummor och delvis sång i Dead Weather och på gitarr och sång i The Raconteurs och The White Stripes. Ni som vill ha något att skåla i när

Frabçois Gagnet från Champagne H.Blin visar upp ett vin som kommer till Sverige först längre fram i år. Tidernas första 100 % pinot meunier 0 dosage 2009. Prova hans läckra 04:a i väntan på mer.

François Gagnet från Champagne H.Blin visar upp ett vin som kommer till Sverige först längre fram i år. Tidernas första 100 % pinot meunier 0 dosage 2009. Prova hans läckra 04:a i väntan på mer.

medaljnederbörden fortsätter de närmast dagarna kan fly er en Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne, nr 7725, 131 kr eller en spansk kavaljer i form av Gramona III Lustros Gran Reserva, nr 96021, 281 kr eller kanske en Champagne H.Blin 2004, nr 77742, 381 kr. Ni som ännu inte stiftat bekantskap med H. Blin bör snarast göra det. Huset lanserades i Sverige häromdagen och 2004 är inget annat än en fantastisk uppvisning i en 50/50-blend på chardonnay och pinot meunier. vinifierat kommer återkomma i ärendet H. Blin inom en inte alltför avlägsen framtid.

vinifierat varuprovar

Åren 1988 – 2005 var jag i högsta grad delaktig i aktiviteterna på Domaine Rabiega (eller Clos Dière som det mer kända vinet kallades). Bland mycket kul under de åren var att så många duktiga människor passerade gården på sin väg mot kocklandslaget, krögarframgångar, master of wine-titlar och, som i Anna Sundins fall, en internationell karriär som ”vindomare” och en mer nationellt inriktad verksamhet som vinimportör i Sverige. bildAnna driver det lilla företaget Convino med inriktning på events och jästa drycker. En av de producenter hon arbetar med är champagnefirman Jacquinot. I november förra året fick Jacquinot Private Cuvée Brut utmärkelsen ”Mest prisvärda mousserande vin 2014” av Munskänkarna och nu har Anna bett vinifierat prova bubblet och ha en åsikt och ja, det är väl ungefär vad man kan förvänta sig av en välgjord champagne i prishäradet 275 sek – det finns ju en och annan mindre välgjord och i förekommande fall inte helt ren vara från Champagne när prislappen trillar ner under 300 sek. Friskt, fruktigt, äppligt och rent. En tydligt blockerad malo balanserad med en lagom doserad dosage ger bra syraskjuts utan att skumpan banaliseras men får in ett ben i vardagen. Ett vin som väl matchar sina konkurrenter i prisspannet.

Den malplacerade expediten & Dr. John & Johnny Winter

Nyårsafton. Äldsta dottern slinker in på ett av huvudstadens Systembolaget i innerstaden. Tänker köpa en flaska Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne. Hör en annan person fråga efter vinet. Hänger på den personen och den expedit som söker sig fram bland hyllorna för att hitta rätt. Vinet är slut i hyllan. En annan expedit, också en dam, går förbi och kommenterar, ”Alla ska ha det där vinet. Det är så uppskrivet. Jag tycker det är tråkigt och inte värt pengarna. För de pengarna kan man få en riktig champagne.”. Äldsta dottern blir bestört men vill inte ställa till en scen. Kommenterar aningen lapidariskt, ”Jag tycker det är ett bra vin.”. Expediten kontrar, ”Då har vi olika smak, fröken.”. Äldsta dottern funderar då en stund över det där med kunnig personal och opartiskhet och, i mindre utsträckning, över tomma hyllor och finner det för gott att bara lämna butiken och chansa på att nästa fungerar bättre. Kanske finns vinet där och framförallt utgår hon från att hon inte kommer att bli knäppt på näsan och förolämpad igen. Dr. John & Johnny Winter.

PS Såg då jag sökte på champagne på SB:s site att det finns, i skrivande stund, 938 champagner från Frankrike och en från… Italien (närmare bestämt, visar det sig om man klickar på den varan, en Moscato d’Asti och om man nu betraktar den som champagne finns det äkta skumpa för under hundralappen i Sverige).Bubbeltest Davenne

Vin för de stundande högtiderna: bubbel & Zooey Dechanel & Joseph Gordon-Levitt

Varje tillfälle att öppna ett bubbel är rätt tillfälle och varje ursäkt, hur dålig den är, är fullt godtagbar som skäl till att lossa på grimman och låta korken snyggt glida ur flaskan. Tänk också på att det mousserande vinet inte bara är en utmärkt aperitif: bra bubbel är en högpotent måltidsdryck och då inte bara till skaldjur och fisk. Årets skumvin är: 1. Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne, nr 7725, 129 kr (torrt, mineraligt, disciplineratH Blin 2004, vackert, gott). 2. H. Blin Brut 2004, nr 77742, 379 kr (nyinkommet, en härlig skumpa från i Sverige inte särskilt kända Champagne H Blin & Co, specialist på pinot meunier (kommer en ren meunier extra brut millésimé under 2015, historiens första?, god dessutom, säger er utsände i meunierträskets dunkla geggamojja som normalt inte gillar den typen av viner men här fått se sig besegrad, med råge) men som också kan konsten att göra mer chardonnay-stukade champagner, årgången är tveklöst mycket lyckad, bra på Nyår i år eller några nyår framåt i tiden). 3. För den som vill prova på högklassig cava istället för champagne under årets högtider finns just nu i lager två av prestigehusets Gramona godingar, dels Imperial Brut Gran Reserva 2008, nr 90451, 199 kr, dels III Lustros Gran Reserva 2006, nr 96021, 299 kr. Prova gärna, inte så ofta det finns fincava i Sverige. 4. Sist men inte minst Guy Charlemagnes borderliner mellan vintage och prestige: Mésnillesime Grand Cru 2004, nr 77716, 499 kr. Zooey Dechanel & Joseph Gordon-Levitt.

Förbud mot Richard Juhlin!, Les Surfs & C2C

Det finns sådana som roar sig lite med blind vinprovning, för andra är det blodigt allvar och så har vi Richard Juhlin, ni vet champagneexperten som påstås pricka allt i bubbelväg.image Dessvärre har er utsände i bubblornas berusande värld vid flera tillfällen kunnat konstatera att han, Juhlin, verkligen sätter a-l-l-t och det är, såklart, oerhört enerverande och jobbigt för oss andra enär det får oss att framstå som jollrande charlataner. vinifierat ser därför ingen annan råd än att kräva ett omedelbart förbud mot Richard Juhlin!image För att Justitiedepartementet ska förstå hur angeläget det här förbudet är vill vinifierat förmedla de viner som av en trängre krets experter blindprovades i veckan och då nämnde Juhlin sin vana trogen och till övrigas bedrövelse prickade allt.image Vinerna: Comtes de Champagne 1971 (mycket lätt tydligen), Lanson 1949 (om möjligt ändå lättare), Krug Cremant som bara gjordes under några år på 1960- och 70-talen och då bara såldes till restauranger (inte heller jättejättesvårt, trots att åtminstone er utsände i de bubblande oceanernas oroliga vågor kunde konstatera att vinet inte var helt rent och därför extra svårt att identifiera), imageGlos des Goisses 1976 (retligt enkelt), Pol Roger 1999 (hallå! ge karln något riktigt att bita i igen!), imageFlorens-Louis 1975 en skumpa som Piper Heidsick bara gjort typ fyra gånger eller så mellan 1963 och 1975 (fick fundera lite, men svårt… njeee), imageFlorens-Louis 1966 (ja men nu när vi är inne på spåret, hur svårt är det då?)…? Notera att han sätter rubbet, alltså vin, år, producent… Fattar ni? Han är en allmän fara för övriga vinexpertisens position och anseende och bör absolut förbjudas eller, om Justitiedepartementet finner laga skäl att fördröja detta trängande förbud, åtminstone släpas i smutsen. Så gott det nu går… Vi tröstar oss med lite Les Surfs och C2C, som vi nyligen fått tips om.

Villa Eugène, Epernay & Bouli Lanners

I Epernay. Ingenstans att bo. Paniken infinner sig. Du hittar dig själv ståendes med blicken fäst på Avenue de Champagne. Bakom tårarna ser du den långa avenyn som leder dig ut ur staden. Inte in som du hoppats. Resväskan i din hand. Gråten i halsen. Natten smyger sig på. Kylan likaså. Du tittar bort mot parken för att se om där finns någraVilla Eugène parkbänkar. Det gör det inte. Driven av en högre kraft börjar du vandra längs Avenue de Champagne. Ut ur Epernay. Det som borde vara ett glädjens tillstånd, ett bubblande rus, är inte för dig. Du vet inte om det, men det är Bacchus som knuffar dig framåt och si! där! på Avenue de Champagne 84 uppenbarar sig som den gudomliga backanalsinrättning det är Villa Eugène! Du stapplar in med stora ögon och en virrande blick. Kan detta vara sant? frågar du dig själv enfaldigt, för sanningen att säga är du en aning enfaldig, jag menar, Herregud!, vem skulle stå där och hulka och leta med flackande blick efter parkbänkar mitt på ljusan dagen i bubblornas Epernay? Låt nu vara att du är en enfaldig sprätt, personliga och läckra Villa Eugène välkomnar dig likväl med öppen famn och rosor på kind. Låt dig väl bekomma! Och, kom för allt i världen ihåg att du inte fick det här tipset från Bacchus utan från vinifierat (suck, exakt hur dum får man vara? det är en fråga du bör ställa dig). Bouli Lanners.