Test: osvavlat vin öppet två år

Enligt vad som är allom vitt bekant är vinfierat den enda forskningsinstansen i både världen och världshistorien som gett sig till att köra ett två år långt test av osvavlat vin i öppnad flaska. Allom bekant torde också vara de problem er utsände i de på djupet dykandes forskarnas vanligtvis med det ökade djupet alltmer upplysta värld ställts inför då den nyss nämnde fått ta till både list och lumpna tricks för att skydda forskningsprojektets mest vitala delar. Nog av. Det är ett halvår sedan vinerna senast provades. Visst brinner vi både till kvinns och mans av iver att få veta hur de båda osvalade vinerna, ett rött och ett vitt, är nu sedan de stått i öppna i blott till en tredjedel fyllda buteljer på terrassen härnere i södra Provence i två år?img_2169För att öka provningspanelens träffsäkerhet utökades panelen med två tillresta gäster samtidigt som övningen genomfördes i samband med att Hustrun var på sitt arbete och inte kunde se var buteljerna numer göms. Senast vinerna testades (i mars i år) var vitvinet bärnstensfärgat och uppvisade en ”okej, ganska stor doft, saknar fräsch frukt, men det finns massvis av gamla gula äpplen med skrynkligt skinn, inslag av gammal matkällare med vinteräpplen i ett hörn, viss oxidation, sherry (amontillado)-inslag i den ganska kraftfulla smaken, gamla, sega cheese doodles och lite eldighet i avslutet och eftersmaken, lätt beska och inslag av risbrännvin; oxiderat men inte alls dött eller oangenämt”.img_2169

Nu sex månader senare och efter att ha stått öppet i två år konstaterade gästerna att vinet påminde om vermouth och att det var gott. En slutsats som det går att hålla med om, med tillägget att doften var kraftfull och sötfruktig och snarast lovade något både fruktigt och sött. Smaken var helt okej och rent av lite trevligare än för sex månader sedan. Vad säger man? Inget överraskar längre, men det är synd att det inte finns så mycket vin kvar i flaskan nu för det här testet skulle sannolikt kunna pågå i all evighet.img_2169

Rödvinet då? Så här tyckte vi för sex månader sedan: ”…inte så kul inledningsvis men blev bättre, nu börjar det få en tegelstensnyans i kanterna men färgen är fortsatt ganska vital, bra, rejäl doft av rustikt rödvin a la Mascara och Alger Rouge, lätt inslag av ej oangenäm urin på långt håll samt gröna blad i en klassisk blombukett från Interflora, ganska okej smak, saknar grundsyra men har inslag av flyktig syra, i smaken och en annars okej eftersmak finns lite ingefära och en pikant syra”. Nu tyckte vi att det nog tacklat av lite och att den flyktiga syran på doften var lite väl generös. Gästerna pratade om saker som citrus och att vinet var ”speciellt”. Hm, ska bli intressant att se vart det tar vägen de kommande sex månaderna.img_2169

Vad som hände med vinet i glaset över tid? Vet inte. Gästerna som saknade den hängivne forskarens seriösa och uppriktiga vilja att gå på djupet även då vi talar om Marianergraven, hinkade i ett obevakat ögonblick, då den mer seriöse vid bordet satt försjunken i djupa grubblerier, i sig allt och visade straxt med ljudligt smackande och klingande kristall att de suttit med tomma glas alltför länge.img_2169

Mando Diao!

Clotilde öppnar gite

IMG_2818Gite är franska och betyder ungefär ”stuga att hyra”. Vanligtvis ingår ett litet kök och sällskapsutrymme utöver sovrummet och badrummet. Det är inte ovanligt att vinodlare och andra bönder och lantisar ställer i ordning ett gite, som de sedan drygar ut dagskassan med. För oss brukare innebär det allt som oftast bra, personligt boende till rimliga priser. Nu sällar sig drottningen av Chablis, Clotilde Davenne, till vinodlarna med gite. Hon har precis ställt i ordning en lägenhet med två sovrum, ett sällskapsutrymme, badrum och kök. Den som är intresserad av att stanna en natt eller kanske rent av en vecka får veta mer via den här länken. (Clotilde Davennes gård heter Les Temps Perdus och ligger i lilla byn Préhy mitt i vinområdet Chablis)IMG_2850Tips på Clotildes viner i Sverige: Bourgogne Blanc 2014, nr 5562, 129 sek. Chablis 2014, nr 6307, 159 sek. Chablis Premier Cru ”Montmains” 2012, nr 72879, 325 sek. Chablis Grand Cru ”Les Preuses” 2010, nr 74000, 499 sek.IMG_2826

Bonusvin från Clotilde: Crémant de Bourgogne, nr 7725, 139 sek. Samt magnumbuteljerna: Crémant de Bourgogne, nr 77741, 299 sek. Chablis 2014, nr 6307, 329 sek. Saint-Bris Vieilles Vignes 2011, nr 70274, 399 sek.

Clos Diére blanc 2004

När jag kom till Domaine Rabiega 1988 var min uppgift att basa för denna AB Vin-& Spritcentralens kurs- och vingård. Inom två år skulle jag också ta över vinmakeriet, var det sagt. Så blev det. Men redan vid ankomsten ställdes jag inför en situation som krävde ett ”vinmakar-beslut”. Ett par hektar mark hade ryckts upp och skulle planteras – med vilka druvor då?IMG_1379I enlighet med tidens anda – 1988 dominerade fortsatt Gamla världen medan Nya världen gick fram med stormsteg, folk skrek om ”brett”, andra om överekade viner, och om vilken stil som skulle komma vinna kampen om världsmarknaden, och när skulle de hopplöst sömniga kooperativen i Europa komma till sans? – föll den då unge, blivande vinmakarens val på de då i Europa pinfärska modedruvorna cabernet sauvignon, chardonnay och sauvignon blanc. Och viognier. En druva som då var hyggligt okänd och knappt odlades utanför Condrieu och Côtes-du-Rhône och långt från en modedruva. Originellt, och lyckligt, var däremot att jag tog mig tid att välja kloner. Att jag alls gjorde det berodde på att jag ägnade mycket tid åt skolbänken och studiebesök de första åren i Frankrike, och till de nya impulserna som då kom över mig hörde att välja kloner. Detta blev betydligt vanligare under senare delen av 1990-talet för att så småningom spåra ur med ”sönderavlade” kloner som följd – något många vinbönder betalar för idag då de tvingas byta ut inte hållbara stockar planterade de senaste 20-30 åren.IMG_1381

Hursomhelst, viognier lades till mixen. Tanken med druvurvalet på vita sidan var att göra något som då, mig bekant, aldrig gjorts, nämligen blanda chardonnay, sauvignon blanc och viognier (senare upptäckte jag att Hamilton Russel i Sydafrika och Hedges i USA båda började blenda chardonnay och sauvignon blanc ungefär samtidigt som vi). Att vinet skulle jäsas på nya fat var, tidsenligt, självklart (och faten valdes med tiden nogsammast ut, ett resultat av studier för Naudin och Feuillat, som på den tiden var världens fatguruar). Gick däremot mot tidsanadan avseende den malolaktiska jäsningen, då ett antal kurser/provningar övertygat mig om den malolaktiska jäsningens vikt för den här typen av fatjäst vin.IMG_1379

Över åren utvecklades receptet för Clos Dière blanc. I vinkällaren kan man säga att allt förenklades och vi gjorde allt mindre med vinet. Däremot lade vi allt större vikt vid arbetet i vingården och kommen till 2004, då odlingen varit ekologiskt i nästan 15 år, var uttaget, hårdgallrad som gården var, nere under 20 Hl/Ha på rankan (det vi fick ut som vin låg snarare på 15 Hl/Ha) och vi hade inte gött annat än med mineraler sedan 1990-talets början.IMG_1381

Min tanke med Clos Diére blanc var att göra ett rejält lagringsvin, ett vin som skulle börja drickas efter tio år. Skulle gissa att 98 % av all Clos Dière blanc – ett vin som upphörde finnas till efter årgången 2005 (gården bytte ägare precis före skörden 2006, och jag lämnade redan i början av det året, låt vara att jag övervakade odlingen t o m augusti i väntan på en ny ägare) – är uppdrucken sedan länge, och alltför tidigt. Själv har jag ett gäng 03, 04 och 05 liggandes. Igår öppnade jag en 04:a.IMG_1379

Det talas ibland om att det är bristen på svavel som gör att många vita Bourgogner mognar i förtid, eller i vart fall snabbare än förr. Kanske har det med saken att göra, men jag tvivlar starkt på det – inte minst i ljuset av ändrade odlingsförutsättningar, nya kloner, andra odlings- och fermenteringsmetoder, lägre naturlig syra och mycket annat. Clos Diére blanc har, precis som så gott som alla viner jag gjort och gör, väldigt låg svavelhalt (varför? därför att ett välgjort och rätt hanterat vin sällan behöver mycket svavel, att sedan många önologiska standardverk för universiteten slentrianmässigt spridit högsvavlingens evangelium sedan Peynaud är lika relevant som att de svenska historieböckerna för grundskolan hyllade Cecil Rhodes som Afrikas ljus ända in på 1980-talet och att man i Ukraina av säkerhetsskäl fortsatt pastöriserar allt vin före buteljeringen).IMG_1381

Alldeles oavsett det nyss sagda så är Clos Diére blanc från 2004, detta lågsvavalade vin, fortsatt ungt (!). Stor doft med inslag av, sedan bara något år, färdigintegrerad ek, lätt kryddigt, gula plommon, fudge, en blombukett, pyttelite mocka; smaken är rejäl och kraftfull och fortsatt en aning rustik i kanterna, där den måste förfinas lite innan vi är helt nöjda; lång, ren eftersmak. Fungerade till blomkål med bacon och någon slags sås.Muhammad Ali

The Greatest!

Judgement of Paris 40 år!

Idag bjuder flera amerikanska ambassader, bland annat den i Stockholm, in till jubileumsparty. Det som firas är att det är 40 år sedan den smått legendariska provningen ”Judgement of Paris”, provningen då jänkar-dryckjom för första gången gav sina franska kusiner på moppo. I samband med festligheterna i Stockholm får det fina folket tillfälle att se den inte alls tokiga filmen ”Bottle shock”, som, genomförd med de bästa av Hollywood-manér, handlar om begivenheterna då, för 40 år sedan. En film som alla, även den mindre vinintresserade, med fördel kan se.image3En del har kanske mer sådär en passant funderat över det genialiska i att sno titeln ”Judgement of Paris” från de gamla grekiska sagorna och mer närvarande över om det nog inte trots allt var något fuffens med den där provningen. Tja, till att börja med är sällan vinprovare hälften så bra som de själva tror, och om de får prova mer mogna och/eller välutvecklade saker jämsides med mer strama och eleganta varianter springer majoriteten på det lättillgängliga – det är för övrigt det som förklarar att väl mogna år alltid hyllas i sin ungdom, som nu 2015 (vilket, märk väl, inte alltid är fel). Det som hände 1976 var att utmärkta viner från USA med en mer tillgänglig sida ställdes mot purunga, mer svårspelade godingar från bland annat Bordeaux.MontelenaJuryn bestod av allt från provare som kunde det här med elegans, grundkvalitet och potential, sådana som trodde att de kunde det och sådana som varken kunde eller hade lust att kunna. Inte så konstigt att USA vann, i så väl röda som vita klassen. En del jury-medlemmar försökte ändra sina betyg i efterhand och flera menade att allt inte gått rätt till. Dumheter. Det är så det blir det när man vill vara något man inte är.Chateau Montelena fatIdag, då vinvärlden krympt och mognat, är det inte så konstigt att det som skedde 1976 i Paris skedde, och det är inte konstigt att jänkare och andra emellanåt vinner över de fantastiska referenserna från Frankrike. Avseende de internationella domarpanelerna vill er utsände i de inte alltid helt pålitliga bedömarnas grumliga synvinklar säga, att, utifrån 30 års vana av internationellt jury-arbete (senast här, som ordförande för Challenge Millésime Bio), har bedömarna alltid varit och är fortsatt av varierande kaliber och det händer lite då och då att halta viner vinner medaljer och det är nu inte så konstigt för var gång det sker är medaljören närmare den ordinära marknaden och dess förväntningar och i så måtto är de medaljerna mer konsumentupplysande än de mer elitistiska och navelskådande. Nog av.image1Judgement of Paris 1976, 40 år sedan i år. Vann på den vita sidan gjorde Chateau Montelena Chardonnay 1973. För er som är nyfikna på det här vinet så finns det i Sverige – i en yngre upplaga, sagt till er som är tappade bakom en vagn – och inte nog med det, här finns även den röda varianten av Montelena. Båda gjorda i samma med dagens mått mätt strama stil som då – Chateau Montelena är en av får producenter som aldrig fallit in i powerskolan. Vinerna:

Chateau Montelena Chardonnay 2013, nr 71649, 379 sek.

Chateau Montelena Cabernet Sauvignon 2013, nr 71926, 379 sek (enligt SB ”Nyanserad, mycket fruktig smak med fatkaraktäre, isnlag av svarta vinbär, kakao, plommon, mynta och vanilj. Serveras vid 18C till rätter av lamm-, nöt- eller viltkött.”).

Test: Osvavlat vin öppet ett år!

Nu har ett osvavlat vitt och ett dito rött stått öppet, i halvfulla flaskor, i ett år. Buteljerna har för säkerhets skull stått på en provencalsk terrass, både vintertid och under sommaren. Det innebär ganska brutala temperaturer, framförallt på sommaren då kvicksilvret varit långt över 30+ vid flera tillfällen och dessutom under lång sammanhängande tid. Vid sidan om de där två vinerna, som vinifierats HR:are kunnat följa i flera bloggposter, har också en flaska Björk lämnats halvfull på terrassen. Nog av. Här är domen:bildDet vita, osvavlade chardonnay-vinet från Languedoc (Domaine de Brescou, årgång 2013) uppvisar efter ett år i öppen flaska en orange färg, doftmässigt står det omedelbart klart att det är vid liv och att det lever gott (!), en hel del frukt åt det sötaktiga till, en del gula plommon, en aning av ostbågemjöl slickat från fingrarna, smaken är en aning avslagen och lätt oxiderad, drar åt sherry oloroso till, återigen lite ostbågefingrar som det slickas på. När glaset fått stå upphällt någon halvtimme har det antagit en doft av lätt oxiderad druvmust.bild

Hustrun, som självklart bjöds in att (blind)prova utgöt sig på följande vis (håll då i minnet att detta är en kvinna som inte har mycket till övers för osvavlade viner, vilka hon anser är en styggelse och ett felsteg i Noaks grönskande vinmarker): ”Luktar vin jaune, mycket sötma i bakgrunden, sherryliknande i smaken”. Närmare ett erkännande än så kommer nog inte ett naturvin som stått i en halvfull pava i ett år på en terrass. Därmed inte sagt att hon kunde tänka sig att dricka vinet.bildPå tal om Hustrun provade hon även det röda, osvavlade vinet (också Domaine de Brescou, 2013, cabernet sauvignon). Här gick det till så att Hustrun doftade på vinet, gjorde en förfärlig grimas, tog sig samman, sa med en aningen ansträngd röst ”Det här känner jag igen”, en ny grimas, lätt sipp, ändå värre grimas, ansträngt ”Tycker inte om”, efter detta ställde Hustrun ifrån sig glaset med ett riktigt surkartsuttryck i fejan och en viftande hand som på halvfransosers vis betyder ”det där var inte att leka med” och, sedan hon också visat tungan samtidigt som hon gjorde den där handgesten och drog ihop fejan, ”uurrk, blää”. Efter detta fick inte Hustrun vara med mer på experimentprovningen, varför hon kördes iväg från provningslokalen (nyss nämnda terrass; vi har fortsatt typ svensk högsommar härnere i södra Provence).bild

Facit för det röda vinet: Helt okej med tanke på vad vi talar om, ingen omedelbar katastrof på något vis. Det här är ett litet, enkelt, robust rödvin med litet inslag av mörka körsbär och en del flyktiga syror, smaken är rustik och rå, sträv och lite volatil, men ändå ganska ren och defektfri. Imponerande. Påminner lite om en del brutala rödtjut från 1980-talet (och senare), då V&S styrde och ställde och såg till så pöbeln inte bara drack sötade budgetviner a la Parador och Merlot Oltina utan också sträva surkart som Coteaux de Languedoc, Chatelet (till vilket tanken framförallt for idag) med flera. Provade häromdagen på Domaine de Brescou samma rödvin från en nyöppnad butelj, det vinet var betydligt mer fruktigt och mindre rustikt och bråkigt.Björk 2014 - 2

Sav-vinet Björk slutligen. Det uppvisar på näsan framförallt trä, gillestuga och träslöjdslokalen i A-byggnaden Hjo centralskola. I smaken dyker något så spännande som rå lax upp parat med ren sav och ostbåge (riktig ostbåge, inte mjöl på fingrarna). Fullt drickbar även om den sett bättre dagar.

Mer Libertines.

Små bubblor, stor smak: 3 x mousserande

Så här när Pingstens bröllop och studentfesterna och den därmed följande allmänna bubbelhävning är över kan det vara på sin plats med lite tips på mousserande inför resten av året och då inte minst Lars-dagen i augusti, Nyårsafton samt alla andra dagar som är kvar på året.

Vinifierats stående tips på bubbel är Clotilde Davennes Crémant de Bourgogne, nr 7725, 135 sek – ett vin som upphovskvinnan skapade för att hon inte längre ansåg sig ha råd CremantDeBourgognemed all champagne hon och hennes vänner konsumerade. För att råda bot på väninnornas prekära situation skapade hon ett bubbel så nära äkta champagne en kan komma. Såväl druvorna som tillverkningsmetoden är densamma som i Champagne och jordmånen och klimatet avviker inte sådär galet mycket mellan norra Bourgogne och Champagne. Den som i en blindprovning går vilse på det här vinet ska veta att det hänt många andra. Bland annat hamnade en panel franska vinprovare fel i ett TV-inslag häromåret, där Clotildes Crémant lade sig i topp före sina kusiner från det berömda grannområdet Champagne. Friskt, fräscht vin med inslag av både gröna och gula äpplen, citrus och en aning mineral, bröd och annat. Fungerar utmärkt som aperitif och till skaldjur och fisk i olika former.

Den som är hooked på spanskt bubbel vet att Gramona tillhör topproducenterna och sedan senhösten 2014 finns ett par av husets viner i Sverige. Även här talar vi samma tillverkningsmetod som i Champagne – méthode traditionnelle, som innebär att en andra jäsning sker i buteljen varmed också bubblorna bildas. Vi tipsar idag om Gramona Imperial Gran Reserva, nr 71964, 199 sek. Den som villGramona-Imperial briljera med druvorna i detta vin ska veta att de är Xarel-lo (50 %), Macabeo (40 %) och Chardonnay (10 %). Gramona Imperial är något av urtypen för klassisk cava av god klass och fungerar med sin tillgängliga rondör inte bara som aperitif utan också till en del tapas och annan mat av allehanda slag.

Sist men inte minst en champagne. Som bekant är det bara mousserande från området Champagne som får kallas champagne. Överhuvudtaget har producenterna i detta nordfranska hörn varit påtagligt om sig och kring sig för att hindra andra från att på något vis använda sig av ordet ”champagne”, så till den milda grad att man till och med vill tvinga en uråldrig schweizisk by som heter Champagne att byta namn. Ett av två skäl till att Champagne är så framgångsrikt idag är det här snudd på vansinniga skyddet av varumärket. Det andra skälet är att det mousserande vinet härifrån är överlägset bäst bland världens bubbel. I alla fall när vi talar om champagnerna som görs på bra druvor.

Den som tror sig kunna köpa en bra champagne för låt säga 200 sek blir ska veta att det finns ett skäl till att vissa viner är billigare än andra i Champagne och ytterst beror det på druvornas pris och därmed kvalitet är lägre. Den som handlar äkta skumpa för 300 sek H Blin 04och uppåt vet att den får hyggliga druvor och ett schysst vin, kanske rent av galet bra; den som dubblar prislappen får garanterat ett fantastiskt vin. Men som sagt: den som försöker snikköpa champagne skjuter sig själv i foten. Då är det bättre att köpa en crémant de bourgogne eller en cava i samma prisklass för då får man istället riktigt bra vin från de områdena. Nog av. Tips på champagne: Champagne H Blin 2004, nr 77742, 379 sek. Resonabelt prissatt snyggobubbel från finfina 2004. Perfekt till Lars-dagens festligheter och nyårsaftonens hummer – om ni inte stjälpt i er hela lasset före det vill säga. Al Di Meola.

Snart Midsommar: traditionellt vintips!

Det svettlackar så smått mot Midsommar och Sveriges verkliga nationaldag och dito fest. Vis av den erfarenhet irriterade HR:are gett vinifierat är nyss nämnde i år ute i så god tid med sitt Midsommar-vintips att HR:en hinner beställa och, inte minst viktigt, få hem vinet i tid till den stora begivenheten, ja i alla fall under förutsättning att beställningsvarorna beställes ganska så per omgående och varför skulle du inte göra det? Varför förlita sig på att varan du vill ha finns i din butik? Vi må klaga på tomma Systembolagshyllor inför de stora helgerna, men som butikskund kan du faktiskt också vara ute i lite bättre tid. Nog av. Till tipsen.

Det mest givna vinet under midsommarhelgen är Les Lauzeraies ”LL” Tavel, nr 2724, 109 sek. Från och med den nya årgången, 2014 ,som nu säljs i Sverige är vinet, bortsett från Lauzeraies i sommarskrudatt vara mumsigt, gott och välsmakande och fruktigt och välbalanserat, ett perfekt ackompanjemang till den grillade fisken, de grillade grönsakerna, fisksoppan, salladerna och utesittandets påfrestningar, ekologiskt certifierat. Dessutom slutblendat av er utsände i de rosenskimrande drömmarnas verklighet. Den som nödvändigtvis måste ha ett alternativ till detta rosévinernas rosévin får tipset Muga Rosé, nr 90130, 109 sek. Systembolaget påstår att det vinet har en bärig, frisk smak med inslag av vattenmelon, färska örter, smultron och röda vinbär och det håller vi med om. Dessutom är det gott.

Näst efter rosévinet kommer på Midsommarens nödvändighetsskala grillvinet och det är tveklöst så att Girard Old Vine Zinfandel, nr 22337, 189 sek, har vad som tarvas för att stå upp mot mygg, vind och kyla och lätt övergrillade smaker från köttbiten, fisken,Girard, öppen spis grönsakerna, haloumin och allt det andra som hamnat på grillen. Kort sagt ett vin som smakar även då midsommarfton och midsommardag blivit midsommarnatt. Den som riskerar få oönskat besök av grannarna och därför vill ha ett billigare vin till reds utan att sjunka ner till skräpvinssegmentet trots att grannarna förtjänar det, den kan med fördel slå till på El Rey Old Vine Garnacha, nr 2260, 79 sek. det här vinet låg tidigare i bassortimentet, måste numer beställas till de flesta butiker. Dock fortsatt samma välbalanserade, fina Garnacha-uttryck och därmed ett allroundvin i dess bästa bemärkelse. Lite för bra för irriterande grannar, men den som öppnar flaskan i god tid, kanske två veckor i förväg, får på så vis till en mindre angenäm och för dumma grannar mer välanpassad doft och smak. Den som nu inte hinner chocköppna buteljen ska veta att den serverar ett fruktigt och behagligt vin som funkar till det mesta.

Vitt! Klart det måste finnas vitt för den som inte dricker rött och kanske inte heller rosé samt för den som faktiskt bara vill ha vitt eller föredrar slikt vin till fisken, skaldjuren, osten och salladen och kanske också köttbiten. Tipset här går till i Sverige nyss släppta Clotilde-Davenne1superårgången 2014 av Clotilde Davennes Bourgogne Blanc, nr 5562, 127 sek. Detta friska vin har förmodligen aldrig varit bättre än i sin nya upplaga. Systembolaget beskriver det som ”Fruktig, nyanserad, mycket frisk smak med inslag av gröna äpplen, päron, citron och mineral” och det kan vi väl skriva under på. Den som trots det nyss sagda vill ha ett alternativ också på vitvinssidan får här tips på av er ovan nämnde konsultvinmakade Domaine de Brescou Chardonnay, nr 71421, 89 sek, en kompromiss mellan sydfransk värme och rondör och nordbons svalka och fräschör (nåja…).

Sist men inte minst bubbel. Även här måste vi tipsa om Clotilde Davenne och hennes ursnygga Crémant de Bourgogne, nr 7725, 135 sek. Närmare äkta champagne kommer du inte. Den som vill ha annat bubbel utan att hamna i i och för sig underbara Champagne får tipset på Gramona Tres Lustros, nr 96021, 281 sek. ”Torr, nyanserad, något utvecklad smak med inslag av gula plommon, nötter, päron, mineral, kex och citrus”, säger Systembolaget och ja det kan vi väl också hålla med om samtidigt som vi applåderar att allt som glimmar inte är champagne.

Sommarsång.

Bevisat: Vin också örongodis

Enligt franska RTL2 har forskare i Oxford lett i bevis att vi också väljer vin med våra öron. Försöket var tämligen enkelt. En fransk respektive tysk hylla ställdes i ordning på ett snabbköp. Varannan dag spelades bayerska sånger, varannan franskt dragspel. Resultatet: dagarna med bayersk musik såldes dubbelt så mycket tyskt vin, dagarna med smäktande dragspel femdubblades försäljningen av franskt vin. Och det är inte nog med detta! I USAbild gjordes försök som visade att kunderna köpte både dyrare och mer vin när det spelades klassisk musik, medan de handlade billigare grejer när de fick höra ”Top 50”. I USA har andra försök visat att intaget av dryck, alkoholhaltig eller inte, påverkas av typen av musik och dess rytm och volym. Slutligen har en av RTL2 icke närmare namngiven önolog roat sig med att via provningar hitta de perfekta kombinationerna mellan 150 olika viner och 250 låtar. Bland annat kom hen då fram till att cabernet sauvignon går bra till Rolling Stones Honky Tonk Women och chardonnay till Blondies Atomic. vinifierat utgår från att Systembolaget har koll på läget och funderar över om avsaknaden av musik i butikerna ska minska kundernas köpbenägenhet eller om man fortsatt funderar över vilken musik affärerna ska förses med i syfte att få kunden att avstå köp. Kanske lite sådant här på 120 decibel? Det skulle vara effektivt, gissar vi. För att öka försäljningen av kändisboxar, bluff-zinfandel och spansk appassimento kanske det här vore något. Nog av. Enda sättet att få veta är att genomföra egna tester i Sverige. Vi ser fram emot det och lyssnar på given bakgrundsmusik i vinbutikens olika avdelningar: rött, champagne, vitt, rosé.

Girard – från Zin till Mt Veeder & Grieg

Har tidigare påpekat den för vinälskare tragiska utvecklingen i Sverige med sliskiga hittepå-appassimento och dito zinfandel, där de första namnet till trots inte behöver vara italienska och de sista inte amerikanska. Den som vill ha äkta vara måste dessvärre gå upp i pris, definitivt över 100 sek och mer sannolikt över 200 sek. Nu finns det å andra sidan inte så mycket att säga om att många konsumenter tycker om de där produkterna som är dagens Parador eller att producenter och importörer passar på att slå mynt där det går. För er som vill prova äkta äkta Zinfandel – menar med det dels Zinfandel från USA, dels sådan som inte sötats upp eller på annat vis anpassats efter skräpvinskonsumentens smakpreferenser – har jag tidigare rekommenderat det utmärkta sitta-utomhus-och-grilla-vinet Girard Old Vine Zinfandel, nr 22337, 189 sek. Vill nu passa på att puffa för ett par andra viner från Girard.IMG_1024I Sverige finns redan i Systembolagets beställningssortiment Girard Chardonnay, nr 74963, 175 sek. Det här är vinet för dig som längtar efter en tämligen klassisk chard från Kalifornien, med hästsparkens kraft men utan överdrifter i form av vare sig det ena eller det andra: på hustypiskt vis har det skickliga gänget på Girard även här lyckats späcka flaskan full av kraft, pondus och upplevelse utan att gå över gränsen någonstans. Om Girards Old Vine Zinfandel är det perfekta utomhus-rödvinet är det här det perfekta utomhus-vitvinet – även när du grillar.IMG_1022

I vinets värld tar det ibland tid att få som man vill. Det gäller framförallt viner som är särskilt efterfrågade. Till de sistnämnda hör allt som kommer fån det unika läget och lilla AVA Mount Veeder. Efter att ha kombinerat tjat med att fint stå med mössan i hand i kön har importören äntligen fått sig en tilldelning av Girard Cabernet Sauvignon Mt Veeder. Låt vara bara ett tiotal lådor men icke desto mindre förty: tio lådor är tio lådor och handlar det om ett sådant här vin är det inte fy skam. Självklart kommer det kosta skjortan när det når Sverige (förmodligen Systembolagets beställningssortiment såvida inte SB bestämmer sig för att lägga fingrarna på godbiten och köper in den som ”exklusiv vara”), men, och det är viktigt, efter hårda förhandlingar lär priset i Sverige stanna under 500 sek (gissningsvis 499 sek…) trots att dollarn skjutit i höjden och att priset egentligen borde landa runt 650 sek. Lämplig julklapp till vinfreaken? Släpps sannolikt i början av hösten eller så (följ vinifierat och håll dig uppdaterad…). Bergamusik med stämningsfull bonus.IMG_1019

Test: Osvavlat vin som stått öppet sex månader & XTC

vinifierat har det senaste året genomfört flera tester av osvavlat och lågsvavlat vin över tid. Idag är det dags att avslöja vad som händer med osvavlade viner som fått stå öppna i närmare sex månader. Den som vill läsa om tidigare delrapporter och liknande inlägg på bloggen kan göra det genom att klicka här.IMG_0793

De två viner som idag har provats är dels ett vitt, osvavlat vin, dels ett rött, osvavlat vin, båda öppnades 15 september 2014 och båda med < 20 mg/l SO2. Det vita vinet, fyllt till 2/3, har stått på en terrass i Provence sedan september 2014, det röda (också fyllt till 2/3) har stått i ett provencalskt kök under samma period. Det innebär att vitvinet utsatts för kraftiga temperatursvängningar – inledningsvis mellan +15 och + 30, senare mellan -5 och + 15 – medan det röda stått aningen för varmt. Vinerna är tillverkade, med mig som konsulterande vinmakare, på Domaine de Brescou utanför Pezenas i Languedoc. Resultatet av dagens provning:IMG_0795

Vitvinet har nu antagit en orange färg och skulle säkert av många klassificeras som ”orange vin” trots att det inte skalmacererats. Doften är ganska stor och… god. Samtidigt saknar den på de osvavlade vinernas tämligen typiska vis tydligt druvavtryck och ursprung, annat än att det är ett ”naturvin”. Vinet är rent och utan defekter. Doften domineras av mogna, gula äpplen. Dessvärre är det inte lika bra i smaken som i doften: runt, inte särskilt gott, smakar snarast som oxiderade äppleskrutt, dock en mycket ren och tämligen lång eftersmak med tydligt inslag av lie. Efter att ha stått en tid i ett glas och dessutom skyfflats fram och tillbaka mellan två glas ett par gånger – det vill säga chock-oxiderats – ändrar sig doften och växer betydligt och ger nu ifrån sig tydliga associationer till äpplemos, äpplemust och Mer med äpplesmak. Mycket imponerande och ett hyggligt övertygande bevis på att naturviner/osvavlade viner kan lagras.IMG_0797

Rödvinet har samma kraftfulla färg som tidigare och samma nyans (blåröd). Doften är inte jättestor men ganska spännande med tydliga inslag av körsbär och körsbärskärnor och en aningens viol, mycket rent. Det gamla inslaget av garrigue och örter finns knappt alls där nu. Druvtypiskhet finns inte och nu när garrigue/ört-inslaget är borta finns inte heller något som direkt skvallrar om vinets ursprung (om något, förefaller vinet vara ”italienskt”). Smaken är precis som tidigare som doften (vilken dock alltså ändrats sedan senast); fortsatt rustikt men mindre nu än tidigare, framförallt har kärvheten gett med sig. Eftersmaken smakar som vinet doftar. Fortsatt aningen rustikt men mycket imponerande. Betydligt bättre nu än när det öppnades!Dom de Brescou skylt

Slutsatser? Tja, som nämns ovan, att välgjorda naturviner/osvavlade viner kan lagras länge och till och med utvecklas positivt över tid, även då flaskan öppnats, samt att, som tidigare påpekats här, druvkaraktären och ursprunget sällan kommer fram i osvavlade viner. Sparar några buteljer av de här vinerna i försluten form och kommer återkomma så småningom, hoppas jag. Avseende de båda öppnade buteljerna ovan är de fortsatt mer än halvfulla så vi siktar nu vidare mot ett års lagring och håller tummarna för att ingen städar bort dem eller sveper i sig innehållet i något obevakat ögonblick. XTC.