La upp ett litet vintips på rosé häromdagen. En HR kommenterade med att han upplevde utvecklingen av Clotilde Davennes förut så tillknäppta och nu så öppna Bourgogne Rosé som smått anmärkningsvärd och mycket positiv. Han ställde också frågan om det är normalt att rosévin utvecklas så snabbt på det där viset. Svarade i en kommentar men kör svaret i något modifierad version även här då jag tror fler är intresserade av detta.
”Precis så som du beskriver det (att vinet så snabbt gått från kärvt och tillknäppt till öppet och inbjudande) har utvecklingen av Clotilde Davenne Bourgogne Rosé varit och det är verkligen så att det är först nu som vinet står i full blom och så lär det förbli åtminstone till fram emot nästa sommar.
Ett problem för den som försöker göra personliga roséviner med komplexitet och djup är att de omöjligen kan vara ”färdiga” när de lanseras våren efter skörden. Det gör att de är aningen kärva och tillknäppta när de först möter konsumenten och att många därför vänder dem ryggen. Kunde konsumenten känna grund-kvalitén och förstå potentialen skull den köpa trots sina invändningar och låta vinet ligga till sig, så som du nu gjort (det handlar ofta om bara några månaders väntan, typ april – juli).
Tyvärr är det så trist som att en stor del av de roséviner som blir uppskrivna våren efter skörden är de som är mest industriellt gjorda, d v s med tillrättaläggande jästsorter, enzymer och annat – allt i syfte att få produkten färdig tidigt och med det menas framförallt att det ska skrika frukt på näsan. Inget fel i sig, vinet blir ju fruktigt och insmickrande redan i mars, rent av i februari, ehuru endimensionellt.
Det där sista brukar de flesta bedömare missa varför de här speed-vinifierade vinerna allt som oftast är de stora vinnarna i de rosétest som görs medan en del mer arbetade exempel försvinner från scenen. Ett övertydligt exempel på det senare är det andra vinet som nämns i den här posten, Château Henri Bonnaud. Väldigt få skrev gillande om det vinet när det släpptes ifjol. I år har däremot många fyndat det. Förvisso med all rätt, men det hade varit fint om vinets inneboende potential uppmärksammats redan förra året då hade det sannolikt sålt bättre och Systembolaget hade köpt in det i år igen. Nu lär det istället dröja innan vi får en ny fullödig Palette rosé till det svenska sortimentet.
Samtidigt ska sägas att de relativt enkla, speed-vinifierade rosévinerna oftast är de mest öppna och fräschaste till och med maj/juni året efter skörden.”
PS Vinet på bilderna har inget med texten att göra annat än att det var (var, ety allt nu uppdrucket, åtminstone i er utsändes i de rosa drömmarnas himmel vinkällare) ett vin som gjordes för att toppa först två år efter skörden, eller rättare sagt det gjordes på ett sådant vis att det behövde mer än ett år i buteljen för att komma till rätta med sig själv.