Januari-viner & Vinets Dag

Januari påstås vara årets avseende ekonomiska tillgångar och övervikt mest svårbemästrade månad. Övervikten är lätt åtgärdad med hjälp av lite förbiseende, glömska och självbedrägeri. Värre är det med den sinade kassan. En smått vildsint idé, som också skulle kunna vara lite busig om det inte vore för att den är så urbota dum, är att avstå från gott vin under årets magraste månad. Nej, det går ju inte. Å andra sidan är det inte en komplett omöjlighet att gå ner i pris. Dagens utmaning 1: Hur hitta billigt vin som är okej?

Lösning 1A: Glöm inte bort av er utsände i de smart sammansatta brygdernas väldoftande värld blandade El Rey Old Vine Garnacha 2012, nr 2260, 79 sek. Det här vinet ligger och skvalpar, lätt bortglömt, i Systembolagets beställningssortiment. Idag börjar det få en tilltalande mognad som gör vinet mer uttrycksfullt än någonsin. Provade i samband med ”Kulturhelg i Tällberg” – där er utsände i de navelskådande och koketterande litteratursalongerna bland annat talade om ”hur man gestaltar vin skönlitterärt” (kommer möjligen mer om det senare) – El Rey till hjortinnanlår med klassiskt ackompanjemang och det fungerade faktiskt riktigt bra. Ett gott betyg till vinet, tycker i alla fall de båda ovanstående sändebuden. (Funkar, som bekant, också till tapas av alla de slag och former.)

Lösning 1B: I samband med kulturhelgen avsmakades också Krug’scher Hof Riesling Trocken Kabinett 2015, nr 72449, 119 sek, och det till en fullödig röding med smörspäckad sås och en massa annat godis och det fungerade utmärkt. Ett gott allroundvin som egentligen är alldeles för gott för sitt pris och den som obetänksamt förslösat sin vinbudget på julskinka, julgransbelysningar och julklappar. (På bilden ovan, vinmakaren Marie Menger-Krug.)

Och så är det ju det där med Vinets Dag den 22:a januari! Dagen då hela Sverige vägrar box och då vi alla går upp ett snäpp i vin-kvalitet. Om vi så ska vara vita till den 22:a ska vi se till att gå upp i kvalitet den dagen, så som herren Bacchus säger åt oss att göra, eller hur? Dagens utmaning 2: Hur hitta riktigt bra vin utan att tvingas råna en juvelerarbutik med en lastmaskin?

Lösning 2A: MDLVX (Mazuelo De La Quinta Cruz) 2011, nr 79054, 199 sek. En gammal bekanting, som er utsände i de konsulterande vinmakarnas aldrig rådlösa vingård gör tillsammans med charmtrollet Miguel Merino. Börjar få en finfin mognad nu och kan till exempel exemplariskt ackompanjera en lammskank eller ett fat pata negra eller två. Den som vill gå upp lite till i pris denna ekonomiska skammånad kan med fördel slå till på i beställningssortimentet nytillkomna Chianti Classico ”Nozzole La Forra” 2013, nr 70026, 249 sek. Urtypen för sitt ursprung och något för er som letar klassiker som till och med en munskänk som fuskat sig till betyg ett kan sätta i en blindprovning med lite tur. (På bilden ovan ser vi min vän, charmknutten från Rioja, Miguel Merino, ta sig an en svensk hotellfrukost.)

Lösning 2B: Rings Ungsteiner Nussriegel 2015, nr 79224, 225 sek. Fullödig riesling för ingenting. Nästan. Eller lägg till en hundring och få riesling från Alsace: Louis Sipp Riesling Grand Cru Kischberg de Ribeauvillé 2013, nr 74414, 349 sek. (Bilden ovan visar vinmakare Rings sedan denne stött näsan i ett glas, eller något.)

Och ni som hanterat julen på ett klokt och framåtblickande vis ni beställer pronto Vosne-Romanée ”Aux reas” (J Féry & Fils) 2015, nr 79979, 655 sek och lägger undan den till Vinets Dag om fem år, då ni dricker den och med tårar i ögonen minns vem den gode herden var som gav er tipset. (På bilden ovan ser vi den tämligen medellöse Diogenes mysa tillsammans med några hundar och, får man förmoda, i solen, utan att Alexander den Store eller någon annan skymmande person stör.)

Gamla fina låtar, gammaldags musik. Och så ny konstmusik av bästa märke.

 

Vintips: vin av mig!

För några år sedan satte jag ihop El Rey Old Vine Garnacha (nr 2260, 79 sek) för den svenska marknaden. Vinet finns fortsatt till försäljning i Systembolagets beställningssortiment. Åren som gått har bara gjort gott och vinet är nu mer öppet än då det lanserades. Frågar ni mig så är det ett perfekt vin att alltid ha hemma – fungerar med allt från trendig och grillad vitkål via tacos till grillad korv.img_3913

I dagarna har Château de Brescou 2012 (nr 71705, 129 sek) släppts i beställningssortimentet. Det här är ett vin som ägaren till Domaine de Brescou och jag varsamt matchat fram – från plantering till färdigt vin. Riktigt färdiga med det är vi inte ännu, men redan 12:an ger en liten fingervisning om vart vi är på väg. Druvmix baserad på grenache, som framförallt kompletterats med syrah och carignan, men här ingår också lite mourvèdre och counnoise.img_2105

Resultatet är ett vin som alla dagar i veckan skriker grenache och som uppvisar ett, om jag får säga det själv, väl avvägt tryck trots sin inte fullt fylliga uppenbarelse. Det där sista har vi arbetat och arbetar mycket med avseende det här vinet: att få det fullödigt utan att dumextrahera, överdriva alkoholen eller skörda onödigt sent. Eller om man så vill: hålla det grenache-färgat och medelfylligt samtidigt som smakskjutsen ska vara åkbar.Dom de Brescou skyltFörtjänar att nämnas i sammanhanget att det så småningom kommer ett vitt syskon, baserat på grenache blanc, framförallt kompletterad med roussanne och marsanne och mindre andelar bourbolenc och clairette. Som övriga viner från Domaine de Brescou är Château de Brescou Terra Vitis-odlat och lågsvavlat.

Hög tid för Chopin!

De bästa EM-vinerna!

Vi befinner oss mitt i ett brinnande EM och har redan dragit några slutsatser – BelgienEM-bollen 2016 fungerar inte som lag, Italien som vanligt bra, Sverige kanske EM:s sämsta lag hittills, Island har vi inte sett än men räknar kallt med att de kommer göra ett strålande mästerskap, huliganerna särskilt de ryska en skam för fotbollen i allmänhet och respektive land i synnerhet, vi älskar svenska och irländska fans, Kroatien som alltid starka liksom Tyskland, och bäst är Frankrike – samtidigt som vi vet att vi bara sett början och att från och nu blir det bara bättre och bättre och då krävs det både vin till er som menar att EM och grillning hör ihop och till alla er andra som kanske bara vill ha ett pratvin eller rent av något att slå klackarna i taket med.

1.Pratvin: Motzenbäcker Marie, nr 75997, 139 sek. Går till det mesta, och håller sig lätt en vecka i öppnat skick. Friskt och fruktigt.IMG_0477

2.Rosa grill- och pratvin: Les Lauzeraies, nr 2724, 109 sek. Är måhända en aning tjatig om det här vinet, men faktum är att det trots alla lovord överallt inte sitter särskilt säkert på Systembolaget. Många konkurrenter som har stora marknadsföringsbudgetar försöker slå sig in i det lilla segmentet som Systembolaget lämnat för rosévin i den här prisklassen (att vinet är ekologiskt tar man till skillnad från många andra fall ingen hänsyn till). Hursom är Les Lauzeraies utmärkt till mycket av det du kan få för dig att slänga upp på grillen och trots att det i första hand är ett uttalat matvin går det utmärkt att prata med det också. Kraftfullt, fruktigt, smakrikt, gott – ett rejält rosévin från norra Provence med en kraft som får kusinerna från södra Provence att rodna.image1

3.Rött grill- och pratvin: El Rey, nr 2260, 79 sek. Innevarande årgången (i beställningssortimentet) börjar mogna till sig, öppet och finfint nu, fungerar som ett lättare alternativ till grillen och som pratvin för den som vill sippa rödtjut till matchen.

4.Röd klassiker: Rioja Bordón Reserva, nr 2726, 95 sek. Ett fynd. Mycket upplevelse i den klassiska skolan för en i sammanhanget billig peng. Fungerar till grillen och en massa annat. Bra bjudvin. Ingen brukar protestera. (Du som vill invända och påpeka att vinet på bilden är Gran Reserva och inte Reserva, kan jag upplysa om att maten i bakgrunden är paella och inte grillat samt ge dig det goda rådet att du ska skaffa dig ett liv.)IMG_1008

5.Röd hästspark: Girard Artistry, nr 99659, 349 sek. Tro det eller ej, det här är billigt för det här vinet. Kraftfullt så det förslår. Även den som varit hos tandläkaren och fått sig en bedövning kan njuta av det, och den som tycker vinet är för mycket kanske har en tandläkarkompis som kan trycka in en bedövningsspruta före maten? Våga prova.IMG_0617

6.Segerns sötma: Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne, nr 7725, 139 sek. Segerns sötma avsmakas bäst av genom ett kruttorrt skumvin. Vi vet alla dels vilken mästerlig vinmakare Clotilde är och vi vet att hon i likhet med de flesta andra i Chablis i år drabbats svårt av hagel och frost och att odlarna där behöver vårt stöd mer än någonsin. Förslagsvis ska Munskänkarna utropa 2017 till ett ”Stöd-Chablis-år”. Vi börjar vårt stöd-år med att fira segrar och dränka bedrövelser under EM med Clotildes fina bubbel.

Futbol!

Mano Negra-bonus.

Inner Circle-bonus.

El Rey, stödköp, mutor & hyllplaceringar

Vinerna du hittar på Systembolaget finns där antingen därför att de vunnit offertupphandlingar eller därför att importören och/eller producenten satsat tillräckligt med pengar i annonser och stödköp. Det där sista är möjligen en aning absurt och paradoxalt med tanke på att ett av monopolets raison d’être är att hålla alkoholkapitalet borta från marknaden.El Rey ny etikettVinet El Rey såg dagens ljus sedan Systembolaget gått ut med en förfrågan på ett väl specificerat vin från Campo do Borja i norra Spanien. Det skulle vara gjort på garnacha och innehålla diverse dofter och smaker, stipulerade den specifikation som alltid följer med Systembolagets förfrågningar. Jag fick av en importör i uppdrag att åka och blenda utifrån de uppgifterna och så småningom vann det vinet upphandlingen. Vad hände sedan? Jodå, lanseringen gick bra. Många lovord. Däremot sålde inte vinet tillräckligt bra för att behålla sin position i monopolets hyllor.

Man kan förstås dra slutsatsen att vinet inte höll måttet och att det därför borde ”avlistas”. Å andra sidan fick det fortsatt genomgående lysande recensioner, ja, det får fortsatt positiva recensioner, som Håkan Larsson idag, flera år efter att det försvann ur standardsortimentet. Om vi utgår från att konsumenterna har någorlunda samma smak som vinrecensenterna indikerar detta att det vill till mer än en hyllplats och positiva recensioner för att överleva i de svenska alkoholbutikerna.

Importörerna kan göra mycket för sina viner, både sådant som kostar och sådant som kostar mindre. Att delta på mässor och finnas ute i sociala medier kostar en del, men inte jättemycket (beroende på mässan) och viss effekt har väl detta. Mer effektivt är aggressiv annonsering och att stödköpa sina viner. Det där sista blev det ett himla liv om för några år sedan, ungefär samtidigt som mutskandalen på Systembolaget rullades upp. Sedan blev det tyst. Idag menar monopolet att det har koll på stödköpen. Kanske är det så men det torde var en mycket svår uppgift att hantera det där; i likhet med de tidigare mutorna handlar det om att bevisa saker. Många påtalade tidigt för monopolet att mutor förekom, att butikscheferna i branschen klassades som röda eller gröna, att det fanns folk på HK som bjöd in sig själva att bo gratis hos producenterna på semesterresan, men inget hände. I brist på konkreta bevis. När sedan muthärvan exploderade hade många koll, men de flesta som kunde skvallra satt med fingrarna i syltburken de också så det blev mest pannkaka utan sylt av det där.

Tillbaka till El Rey. Det är alltså ett vin som förvisso fått många lovord men inget stöd i form av annonser och stödköp. Ganska snart åkte det också ur standardsortimentet och sedan ett par år återfinns det blott i beställningssortimentet – konsumenten måste alltså beställa hem flaskan. Hade det sett annorlunda ut om importören varje år kunnat pumpa in låt säga en halv miljon i stödköp och annonser? Förmodligen.

Nu är det som det är och som den som blendat vinet gläds jag såklart åt att El Rey idag lyfts fram av Håkan Larsson. Dels därför att det är ett kvitto på att vinet fortsatt håller bra, dels därför att positiv kritik alltid är avsevärt mycket bättre än alternativet.

El Rey, nr 2260, 79 sek.El Rey ny etikett

Premiär & sensation: recept!

Världspremiär: läckra tapasrecept på vinfierat! Detta kommer sig av att författaren, vinmakaren och numer också receptmakaren och kocken Miguel Merino Navajas provat ut tapas som fungerar ihop med El Rey Old Vine Garnacha. Recepten har översatts av Andreas Karlsson på Terrific Wines, även han kockutbildad, och nu åker vinifierat helt enkelt smålskjuts på de här herrarna och föreslår att HR:arna också gör det. Gott så det förslår!
Zapatilla de Jamon

4 skivor spansk serranoskinka (hittar du Iberico… desto bättre)

4 rejäla skivor spanskt lantbröd

1 tomat

1 vitlöksklyfta

Se till att ta ut skinkan ur kylen en stund innan den ska ätas (är den kylskåpskall är det inte ens hälften så god). Riv tomaten (på rivjärn) i en skål. Häll i ett par droppar olivolja i stekpannan och rosta brödskivorna på båda sidor. Klyv vitlöksklyftan och gnid den mot ena sidan av det nu rostade brödet. Lägg lite riven tomat på samma sida som du just gnidit tomaten och avsluta med att lägga skinkan på toppen. Om du vill kan du grilla den hastigt i smörgåsgrill för att värma upp skinkan. Klart!zapatilla de jamon

Calabacín relleno (Zucchini bruschetta)

1 stor Zucchini

8 skivor kokt skinka

8 skivor ost (mild smak)

1 röd paprika

2 dl mjöl

2 ägg

2 msk olivolja

1 tsk salt

Dela paprikan i 8 delar och stek bitarna på svag värme i olivoljan. Skär Zucchinin i centimeter tjocka skivor. Vänd Zucchinin först i mjöl och därefter i de uppvispade äggen. Salta och peppra. Stek därefter de panerade zucchiniskivorna i stekpanna (använd samma som du stekt paprikorna i) på medelhög värme i ca 2 minuter på varje sida. Varva sedan zucchini, paprika, skinka, ost och zucchini igen i en ugnsfast form och gratinera dem i ugnen på 175 grader C. i 4-5 minuter tills osten smällt. Serveras varma.zucchini

Tortilla de patatas

6 ägg

2 potatisar

½ gul lök

Salt

Olivolja

Tortilla de patatas är Spaniens drottning. Varje spanjor har sitt eget favoritrecept och några gillar den med lök, andra utan. Några vill ha den torrare och hårdare i konsistensen, andra tillsätter röd och grön paprika. Här får ni ett klassiskt recept och sedan är det bara att experimentera där hemma. Först måste du dock bestämma vilken stekpanna du ska använda. Du måste välja en där alla ingredienser får plats men samtidigt inte är för stor för då blir tortillan för tunn och därmed torr. Skala och skär potatisen i tunna, jämna skivor. Tjockare skivor tar längre tid att tillaga och det ger återigen en torrare tortilla. Hacka löken fint. Potatisen måste stekas i en ansenlig mängd olivoja men den kan man sedan sila av när potatisen stekt färdigt om så önskas. Stek potatisen på medelhög värme utan att de blir bruna och tar färg (det är inte pommes frites du gör och potatisen ska vara mjuk inuti men utan att ta färg) rör om då och då. Ungefär när de är halvvägs klara tillsätts löken. Under tiden lök och potatis steks, vispa upp äggen i en skål. När potatis och lök är klara, häll av oljan och lägg potatis och lök i skålen med de uppvispade äggen och salta därefter. Låt vila i ca 15 minuter. Häll sedan smeten i en ordentligt upphettad stekpanna och stek på hög värme i en minut. Dra därefter ner värmen till medelvärme. När äggblandningen nästan har stelnat kommer vi till den verkligt dramatiska delen av tillagandet. Tortillan måste då vändas. Använd en stor platt tallrik som minst täcker stekpannan och skaka till stekpannan så att du är säker på att omeletten inte sitter fast. Vänd sedan tortillan och låt den glida tillbaka ner i stekpannan. Stäng av värmen och låt den bara eftersteka i pannan i några minuter. Servera i tårtbitar med lite bröd och om du vågar lite chilisås.tortilla

Calamares

Friteringsolja

600 gram bläckfiskringar

100 gram mjöl

2 ägg

2 matskedar torkad persilja

Salt

Svartpeppar

2 citroner skurna i klyftor

“Calamares” sitter som hand i handsken till ett smarrigt glas El Rey Old Vine Garnacha en solig söndagsförmiddag. Trots att Madrid ligger mitt i landet, långt från havet, är kanske ”los madrileños” de som bäst kan konsten att tillreda detta tilltugg – det händer till och med att de tar de friterade bläckfisksringarna och lägger dem mellan två skivor vitt bröd och äter dem som en ”bocadillo de calamares”, bläckfiskmacka.

Häll oljan i en stor kastrull så djupet blir fem centimeter, värm till lite mer än medelvarmt. Blanda mjöl, persilja, salt och peppar i en stor skål. Vispa äggen i en annan skål. Gör flera mindre satser så att inte det blir för mycket bläckfisk i kastrullen eftersom oljan då kyls ner och det blir svårt att få en krispig yta på bläckfisken. Doppa bläckfisken först i mjöl och sedan i ägg och lägg sedan försiktigt ner bläckfisken i den varma oljan. Fritera till de är gyllengula och krispiga (ca 1-2 minuter). Lyft upp med hålslev och låt rinna av på hushållspapper. Lägg upp på tallrik och servera med citronklyftorna.calamari

Champiñon

8 champinjoner (bara hatten, inte foten)

4 räkor

2 vitlöksklyftor

1 msk finhackad persilja

1 dl vitt vin

2 msk olivolja

Salt

4 skivor lantbröd

Det här är den absoluta stjärnan på Spaniens mest kända ställe för tapas, calle Laurel i Logroño, Rioja. Den ser möjligen inte ycket ut för världen men du ser allt som oftast köer med folk som ropar ”champiñon!” på de bästa barerna på gatan. Och det spelar ingen roll hur mycket du än försöker, du får aldrig ur dem receptet. Så låt oss göra på vårt egna sätt!Häll i olivolja i en stekpanna och hetta upp den till medeltemperatur. Skiva vitlöken i små tunna skivor och lägg ner dem i stekpannan. Stek ett par minuter utan att det tar färg och tillsätt därefter persilja och vitt vin. Låt koka ner i ca 1 minut. Tillsätt nu resten av olivoljan till en annan stekpanna och stek räkorna hastigt. Lägg på tallrik och ställ åt sidan. Stek nu svampen med toppen uppåt, salta och stek i ca 3-4 minuter tills de börjar få färg. Vänd dem så att undersidan av svampen är uppåt. Tillsätt en tesked av såsen i hatten på champinjonen och stek tills svampen är genomstekt. Placera två champinjoner med hålet uppåt (som på bilden) på en skiva bröd, lägg en räka ovanpå och fixera med en tandpetare. Om du önskar kan du tillsätta ytterligare en sked av såsen innan servering. Ät varma.mushroom

 

 

Sanningen om El Rey & Alex Fox

Redan när vinet släpptes häromåret fick jag frågan om El Rey Old Vine Garnacha verkligen kan vara moraliskt korrekt. Detta med tanke på det relativt sett låga priset, numer 69 sek, och allt jag säger om risken för omoral när priset är lågt. Jodå, undantagsvis finns det moraliskt korrektaEl Rey ny etikett viner även i den här prisklassen, men visst, det gäller att känna sina Pappenheimare – jag skulle inte chansa om jag inte hade koll på avsändaren. Vad gäller El Rey görs vinet av kooperativet Santo Cristo i Campo do Borja. Det innebär att druvorna odlas av småbönder som själva arbetar i fälten. Överuttag, vattenmissbruk och annat tillhör undantagen här. Tar den enskilde odlaren ut för stora skördar eller levererar orena druvor får hen helt enkelt mindre betalt av kooperativet, det vill säga sig själv. Således, gläd er ni som inte vill betala skjortan men ändå dricka moraliskt och utan överdrivna sockertillsatser trots ett lägre pris. El Rey Old Vine Garnacha 2012, varunr 2260, 69 sek. (ny etikett nu i veckan). Alex Fox.

Konungen är död – länge leve Konungen!

Husvinernas slottsvin, Allroundvinernas kung, El Rey, har fått nya kläder! Se så stilig han är. Måhända mer klassisk än tidigare, måhända mer förutsägbar och mindre subkulturell, så som sig bör när en gentlehenEl Rey ny etikett växer ur de bekymmersfria tonåren, blir vuxen och inser att hen har ett tungt ansvar för mänsklighetens väl och ve. Så, vi Alla, låt oss hylla Konungens nya kläder och digga hans ansvarsfulla anletes åldersfåror vackert sprungna ur gamla vinstockar och spansk mylla. Enligt uppgift levereras de första, nya flaskorna med en neckhanger, eller nackhängare för er som hatar engelska ord, med en fiffig QR-kod som den som är lagd åt det hållet kan läsa av med sin med den nödvändiga appen försedda telefon och, vilket är betydligt mer komplicerat, sedan tillaga och, nu är det enkelt igen, äta till vinet. Bilder nedan på den gamla etiketten vid sidan om den nya samt på en av de rätter som QR-koden sägs hysa i sitt mönster. En del har haft lite svårt att veta huruvida den senaste tidens El Rey-flaskor varit från den nya, hottade batchen eller den tidigare inte heller så tokiga – med den nya etiketten råder det inte längre några tvivel: nu talar vi den tunade batchen. Lite kungamusik.El Rey tapasEl rey, gammal och ny

Het El Rey & Elvis

vinifierat har tidigare hintat om att något är på väg att ske med det perfekta husvinet El Rey, vinet som går till allt från tacos till getostsallad. För att göra en lång historia kort lät producenten Santo Cristo mig använda en räcka ekfat när jag i vintras var på plats för att se till denelrey2011 sista tappningsbatchen av 2012 och för att förblenda årgången 2013.  Varför, vet jag inte, men kan gissa att de gillar vinet och gärna låter oss vidareutveckla det – det är inte alls otänkbart att Santo Cristo själva säljer närliggande varianter till den här blenden på andra marknader. Nog av. Finfina ekfat fanns att tillgå och självklart tog jag dem. Det innebär att den sista batchen El Rey från 2012 är upphottad med lite  Garnacha som ekfatslagrats. Nu har jag inte velat ändra stuket på vinet utan har istället använt fatkomponenterna till att bygga på och bredda. Således bör ”nya” El Rey vara lika allround som förut samtidigt som du och jag får en liten större upplevelse av det. Den sista, upphottade, batchen 2012 släpptes i butikerna igår och är alltså den som gäller till dess den nya årgången släpps på fram i sommar. Förhandsinfo till HR:en: El Rey kommer snart att byta kläder. I mitten av april dyker vinet upp med en ny etikett, som vi får anledning att återkomma till då. En annan kung.

Ansikts-, doft & smaklyft: El Rey Old Vin Garnacha & Vincente Fernández

Ytterligare ett sådant där trevligt vinblandaruppdrag: ”Åk till Santo Cristo i Campo do Borja och hjälp dem sätta nya årgången av El Rey Old Vine Garnacha”. Sagt och gjort och väl på plats säger Roberto (Perez), vinmakare på stället, ”du får blanda lite som du vill i år”,”jaså, (dyrare) ek-komponenter också?” frågsvarade jag, ”ja, jag tror det,” nästansvarade han. Okej, labbade hit och dit med ekfatslagradelrey2011 Garnacha från innevarande årgången 2012 för att se hur vi möjligen skulle kunna göra 2013 om vi får ha med ekfatslagrat vin. Ha! Det blev så lyckat att Roberto talade med bossen Juan som sa ”Den blenden ska vi ha!” och på den vägen är det. De är inte så skickliga på att räkna och även om priset kommer gå upp lite är det ni konsumenter som är vinnare på det här, kort sagt borde vi, även om andelen är liten, inte få med vin från nya ekfat i det här priset. Å andra sidan har de, förstås, inte heller helt lätt att omsätta sina ekade viner på marknaden. Ingen efterfrågan. Och så länge det är så kan vi alla passa på att njuta av deras FoU-arbete. Kommer El Rey att bli ett ekat vin nu? Nej, inte alls, eken används bäst i blandningsarbetet när du har med den utan att den är uppenbar. Den kanske stöttar frukten – vanligare är, ska ni veta, att folk idiotblendar och dödar frukten med eken och sedan säger ”det här vinet om några år (blink-blink)”, men då kommer det bara att vara ändå mer uttorkat – eller ger smaken en extra dimension utan att orena gammalfatstoner eller överdrivet bittra nyfatssmaker kommer med i slutprodukten. Eller både och. Frågar ni mig så är nya El Rey både breddad och lyft i doften och såväl breddad som förlängd i smaken. För att fira denna förändring passar importören och producenten på att förse flaskan med en ny etikett. Har tyvärr ingen bild att illustrera med ännu, men återkommer med en sådan om någon månad när den nya ansikts-, doft- och smaklyfta versionen av El Rey finns i butikerna. Till dess får vi nöja oss med dagens version, som inte är så dum den heller, om jag får tycka det själv; Garncaha i 180. Vicente Fernández.

Vin för januari, Kent & tre Bowiecovers

Även om hågen är så lagd är det omöjligt för de flesta av oss att alltid dricka 88 La Mission Haut-Brion och 64 Vega Sicilia eller varför inte nya super-Pinoten Ponzi Anniversary Pinotelrey2011 Noir Reserve. Så vad gör då den suktande vinfreaken när januarikassan tryter efter december månads ohemula utsvävningar? Två saker: 1. Satsar på Vinets Dag 22 januari. 2. Söker med ljus och lykta efter moraliska viner som inte kostar skjortan. Avseende punkten ett är det upp till er, kära HR:are, att ta tjuren vid hornen och brandskatta era samlade vintillgångar, avseende punkten två har ni i vinifierat en sann vän i nöden ity i samma stund som er utsände bland de billigare vinernas förrädiska gungflyn och tunna isflak passar på att tala i egen sak får ni ett knippe sanslöst träffsäkra januaritips: 1. vinifierat har tidigare tipsat om Garnacha-kungen El Rey Old Vine Garnacha 2012 och gör det nu igen, varunr 2260, 67 sek – det enda problemet med det här vinet är att det är för billigt såtillvida att den som köper så här billiga viner inte vill ha den strama, rena Garnacha-karaktären, något som bland annat bevisades före jul då ett vin från samma tankar i Campo do Borja och gjort som en kopia på det här vinet dels av en vintidning bedömdes tillhöra en annan karaktärskategori, dels ansågs mer prisvärt trots det dyrare priset, något som stämmer till eftertanke för oss som försöker göra bra vin även till en rimlig peng (ja, den som läser rätt mellan raderna anar en kommande prishöjning). 2. Domaine de Brescou Chardonnay 2011, varunr 71421, 81 sek – se chardonnay2010-bottledet här som ett alternativ till Clotilde Davennes stiliga Bourgogne Blanc, medan den senare har massvis av fräschör och friskhet är det här en mer kraftfull och avrundad chardonnay. 3. Clotilde Davenne ”Brut Extra Crémant de Bourgogne”, varunr 7725, 122 sek – även om kassan är skral i januari finns det inga skäl att inte tillmötesgå behovet av uppfriskande bubbel när det finns så här bra mousserande att tillgå till så här lågt pris, inget för den som vill ha hög dosage och hellre dricker Asti Spumante än riktigt bubbel, men ett utmärkt alternativ för den som är van vid the real thing. En dag sent firar vi David Bowie med tre covers: White Stripes, Smashing Pumpkins, Nirvana.