Kalifornien, vinrankan & eld

Kalifornien i allmänhet och de berömda vinområdena med Napa och Sonoma i spetsen har drabbats av de förmodligen mest förödande bränderna någonsin i regionen. Exakt hur illa det är lär vi få veta först om några dagar när bränderna är under kontroll och skadorna kunnat fastställas. Att folk dött och att hem och vinkällare brunnit ner vet vi redan. Återstår att se hur illa det slutar.

Har för egen del stått öga mot högahopphopptornshöga flammor och förödande bränder ett par gånger. Nu är det länge sedan vi drabbades av en riktigt stor brand härnere i sydöstra Frankrike men historiskt har vi fått vår beskärda del. 1990 fick vi evakuera Domaine Rabiega och rent privat fick familjen och jag då också ta vårt pick och pack och fly undan lågorna. Brandkåren var på plats och jagade på, ”vite, vite, il faut partir maintenant!” skrek de medan röken tätnade och sikten försvann och vi funderade på vad av alla affektionsvärdena vi skulle ta med oss. Det slutade med att vi insåg att vi inte hade tid att välja och vraka bland våra minnen så vi tog med ett golfset istället. Så kan det gå. (Nåja, huset klarade sig mirakulöst nog.)

Den torra, heta sommaren 2003 var det Château d’Esclans, vars vingård arrenderades av oss på Rabiega, som drabbades. Att Rabiega, och vårt hus en bit bort, klarade sig 1990 berodde på ren tur: vinden vände. 2003 var det vinfälten som räddade byggnaderna på Château d’Esclans. Vinrankor brinner nämligen inte. Istället utgör de fantastiska brandgator. Visst, de kan torka ut, rent av torka sönder och dö, men de hejdar brandens framfart.

I Kalifornien hade en stor del av skörden bärgats när bränderna bröt ut häromdagen, men det som inte var plockat lär få hänga kvar, för även om stockarna inte brinner så kan dels druvorna torka ut, dels tar de i ett sådant här skede och en sådan här situation smak av askan och röken. (Bilderna visar vingårdrar som klarat sig medan allt runt omkring brunnit upp, från trakterna kring Coulliure, Frankrike.)

För övrigt hoppas jag att alla HR dricker ett vin från Kalifornien i helgen.

Skogsbränder & Jane

Under några veckor i sommar har Sverige liknat hemmavid. Här söderöver är de långa torkperioderna, värmen och åskovädren vardagsmat. Även skogsbränderna är vi vana vid. Så snart det varit torrt en längre tid och det blåser på dyker en mängd eldar upp varje år. Denna mängd av bränder beror på att en överväldigande majoritet är anlagda. Gissningsvis kommer nu ett antal pyromananstrukna sällar i Sverige att triggas av sommarens händelser så det gäller vara på sin vakt i framtiden. I Sydfrankrike övervakas skogarna ständigt både från luftenJane och marken med hjälp av bland annat helikoptrar och motorcyklar. Det gäller att upptäcka eldarna så snabbt som möjligt och kväsa dem i sin linda. Hinner de sprida sig är de mycket svåra att få bukt med – något vi kunde se i Sverige för någon vecka sedan. Rimligtvis kommer Sverige nu att satsa lite mer på övervakning och inte minst information så att skogsentreprenörer och andra, om uttrycket tillåtes, inte leker med elden. Kanske köper också Sverige och likaledes skogstäta Finland in ett par vattenbombare att dela på? Jane. PS Vinstockar brinner inte, de torkar ut, varför vingårdar utgör utmärkta, naturliga brandgator.