Julklappar, Hustrun & Bonde söker fru i Frankrike-förbud

Julklappar

Vinprovning så upplever du vinets alla möjligheter”. Av Måltidsakademien utsedd till ”Årets dryckeslitteratur” när den utkom för några år sedan. Allt nybörjaren behöver veta om vinprovning och det utan alltför mycket petimäterande. Fina bilder.

Kronos väv”. En händelserik och underhållande roman, där nutid blandas lika friskt med dåtid som historiska personer blandas med hittepå. Romankonst på hög nivå.

”Vik Millahue” 2011, nr 90233, 899 kr. Ett vin med ambitionen att vara bäst i Sydamerika och sannolikt något som mottagaren ännu inte hunnit prova.

”Puligny-Montrachet” 2013, nr 70234, 399 kr. Passa på att ge bort ett vin från unga Domaine Pernot Belicard innan gårdens viner går i taket prismässigt. Börjar redan bli svåra att komma över.

Hustrun

”’Uti bögda’??? Nejdu. Nu ska vi titta på ’Bonde söker fru’. Det är inspelat på Domaine Rabiega.” Hustrun tog fjärrkontrollen och gjorde slag i saken och vips var där en massa älskogsugna bönder som var tvungna att tala om sin åtrå som kärlek.

”Men, gumman, ’Bonde söker fru’’, det är väl inget vi ser på?”

”Inte vi. Du. Kommer du ihåg när du för några år sedan stukat foten och inte kunde gå och låg och pep i soffan framför teven en hel helg?”

”Uuuh, nää….”

”Jo, det gör du. Du tittade på ‘Bonde söker fru’-maraton hela lördagen!”

”Äsch, jag är ju författare och måste bekanta mig med alla delar och vinklar och vrår av samtiden, vardagen och samhället, även på dess botten och då och då måste jag…”

”Struntprat! Nu ser vi på ’Bonde söker fru’ från Domaine Rabiega.”

Bonde söker fru i Frankrike-förbud

Hur det svenska produktionsbolaget fick idén att åka till gamla ärevördiga Rabiega med sina lustfyllda objekt är för oss obekant, dock vill vi med emfas kräva ett omedelbart förbud mot ”Bonde söker fru”-inspelningar på andra platser än böndernas egna gårdar i allmänhet och i Frankrike i synnerhet, och skulle inspelningen dessutom förläggas till Domaine Rabiega ska hela produktionsteamet, dess rådgivare samt de trånande bönderna bestraffas med tre års kyskhetsbälte och fem års våta drömmar.

Musik!

Förbud mot offentliga pippihelvetesmaskiner!

Du står där vid bagagebandet på Arlanda och väntar. Och väntar. För SAS landade i förtid igen och då får man vänta på bagaget. Helt okej. Om inte. Om inte någon idiot stod och visslade ”Här kommer Pippi Långstrump”, någonstans, i närheten, men var? Och, plötsligt!, så börjar ett par ändå större idioter vid bandet vissla med, tagna, får man anta, av stundens förnimmelse av barndom och oskyldig lycka samt glädjen över att få ansluta sig till en gemenskap av visslande fåntrattar och lallande idioter. I detta läge ingriper var vän av ordning och andra samhällets stöttepelare och söker roten till det onda. Döm om vår förvåning då vi efter en kortare tids undersökande verksamhet upptäcker att det till masspsykos kapabla oljudet kommer från en helvetesmaskin, som oavbrutet visslar ut sin grovt misshandlade och megamonotona version av Jan Johanssons välbekanta truddilutt och som är installerad av ingen mindre än Swedavia självt, alltså den som har ansvaret för landets större flygplatser inklusive Arlanda och som borde göra allt i sin makt för att stoppa samhällsomstörtande aktioner på våra flygfält. vinifierat kräver att ansvariga på Svedavia snarast spåras upp, hängs ut och avskedas, samt, inte minst!, kräver vinifierat ett omedelbart förbud mot offentliga pippihelvetesmaskiner!

Förbud mot höstlovsresor!

Resenären anländer i ottan till ett överfullt och kaosartat Arlanda och frågar sig medan obehaget växer till sig i kroppens morgonkänsliga system och organ ”vad är det som händer?!”. En vänlig incheckningsdam upplyser så småningom, efter en väl tilltagen tidsrymd köande, om att ”det är ju höstlov, höstlovsresor, har varit kaos sedan lovet började”. En närmare studie ger nu vid handen att både Vänliga Damen och hennes kollegor har mörka ringar under ögonen, ovårdat hår och desperat stirrande blick. Höstlov, alltså.

Även i säkerhetskontrollen visar sig höstlovet ha slagit till – låt vara att Arlandas säkerhetskontroll per definition är en lekstuga: en massa oengagerade människor som är mer uppmärksamma på varandra än resenärerna de ska kontrollera. Värst är det i loungen, som förvandlats till en kindergarten. Det är säkert okej för småbarnsföräldrarna som redan lider av vinterkräksjuka och dagisrinnande näsa – påfallande ofta grönt snor med en slags kråkor, ni vet (vet ni inte är tipset att ni inte heller behöver veta) – men en mardröm för den som försöker undvika dessa dagisvärldens gissel.

Men allra värst är det på planet med alla dessa höstlovsresenärer ombord. Resenären kan förvisso bli avundsjuk på ungarna som får stå och hoppa och skrika i sitt säte medan en trött förälder småler och försöker få det hela att se ut som den naturligaste saken i världen och som att ”barn är ju barn så låt oss le åt det lilla energiknippet tillsammans” och det är då ungen verkligen gör det Resenären skulle vilja göra själv: vänder sig om och illbligar på snubben i sätet bakom och, medan näsan står på öppen kran, säger, så gott den nu kan tala begripligt, ”Hej!”. Ett vanligt misstag är att i det här läget titta på ungen, le och säga ”Hej” för då tar uppträdet i likhet med snoret aldrig slut.

Kravet på särskilda avdelningar för fulla, förkylda, pratkvarnar och barnfamiljer har aldrig varit större än i dessa höstlovstider, men i väntan på att branschen tar sitt ansvar och förpassar nyss nämnda kategorier till lämpliga, slutna, specialavdelningar på bagageutrymmets våningsplan, tvingas vi se oss nödgade att med omedelbar verkan kräva ett förbud mot höstlovsresor!

PS För övrigt är det uppenbart vad varje lov innebär: sommarlov (midsommar, nubbe, sill, kräftskivor, simskola, sommarhagar, stim och lek och så vidare), jullov (jul), sportlov (sport), påsklov (påsk), höstlov (man vårdar sin melankoli och ärar och helgar Hösten och ger sig inte ut på käcka familjeresor till sol och värme – om just det där sista var poängen med lovet skulle det heta ”sol- och värmelov” eller kanske ”reslov”).

Förbud mot Marshallmissbruk!

Det är lika upprörande som obegripligt att det kunnat undgå kreti och pleti, att Marshall i likhet med vissa andra väl utvalda varumärken som Vox, tillhör världens musiker i allmänhet och gitarrister i synnerhet och att den som ikläder sig ett par Marshallhörlurar utan att vara en sjutusan till gitarrist eller åtminstone en medioker pianist eller en misslyckad triangelspelare, begår vad samhället inom kort efter detta inlägg kommer klassificera som en inte bara smutsig utan också direkt kriminell handling, vilken ska lagföras och åtgärdas med stränga straff, vilka kommer få terapin och bestraffningen i A Clockwork orange och Peter Jöbacks 110 veckor på Svensktoppens första plats med Guldet blev till sand att verka som en nanosekund i de i bestraffningssyfte använda slagdängornas monotona värld. 

Om någon mot förmodan går runt i Marshallhörlurar utan att själv ha pluggat in en Les Paul i en Marshall och ställt alla volymkontroller på max eller ens ha hört Dave Edmunds, Eric Clapton eller Bill Nelson göra det, ska den rättsinstans som får nöjet att tillrättavisa elementet som inte hörsammat förbudet mot Marshallmissbruk inte väja för att tillgripa fasansfulla straff såsom att döma det kriminella element till minst fem års tvångsmedlemskap i och flitigt turnerande med Lasse Stefanz som doakör.

Förbud mot snörvelljud!

Somliga älskar Hösten, andra inte. Oavsett vilket smyger sig vanligen Hösten på som en fuktig filt med dis och kylslagna morgnar. Vilket torde räcka för att göra en hel del morgonresenärer i Stockholms tunnelbanesystem både lite kyl- och nedslagna. Detta är emellertid intet jämfört med de snörvelpellar som i september dyker upp från ingenstans och sitter och drar snor upp och ner i näsan med återkommande intervaller till medresenärernas stora förtret: de står på perronger och låter, de sitter i tunnelbanevagnarna och låter, de står till och med bakom dig i kön till frukostkaffet! Läs mer

Förbud mot matlagningskurser och krångelrisotto!

Nyligen bjöds er utsände i dagdrivarnas meningslösa och nonsensfyllda vardag in till en matlagningskurs för folk utan eget liv. Ganska snart visade det sig att hela tillställningen, som väntat, var ett lurendrejeri. En liten grupp naiva människor, er utsände inräknad, placerades ut vid ett antal köksbänkar och där förväntades de göra en risotto. Något som visade sig ta timmar och vara oerhört tillkrånglat. Då den ovan nämnde utsände är en god människa och en hjälpare i nöden tog han sig för att upplysa den uppenbarligen i skriande behov av utbildning varande kockslyngeln tillika ”kursledaren” om att det finns någon som heter Uncle Ben och att han säljer påsar som det bara tar minuter att göra risotto av. Det fick tyst på den självgode charlatanen.

Vill passa på att kräva förbud mot matlagningskurser, detta ett det moderna samhällets gissel och värsta sortens lurendrejeri fullt i klass med irländska asfaltskokare.

Köksjazz. Freak Kitchen.

Hustruskolans dietveckas effekter

I en stund av tillfällig sinnesförvirring, obetänksamhet och missledd välvilja undslapp sig er utsände i diethållarnas lugubra skafferi ett ”Jamen, jag hänger på nästa vecka!”. Detta innebar att han utan någon som helst insikt i dieternas av slukhål, yrande och hunger fyllda vakuum lovade Hustrun att hänga på hennes sommardiet den andra och avslutande veckan. Hustrun stannade för en sekund upp och undslapp sig ett ”Du?”. ”Jag!” svarade då den ofantligt korkade, inte utan viss stolthet, sådär som människor kan känna sig uppfyllda av godhet, fast de bara är uppfyllda av sig själva, efter att sagt något de tror ger medvind i livet.Nu efter ett drygt dygns dietande kan den ovan nämnde konstatera att det här med dieter är något direkt farligt och att det, om det alls ska vara tillåtet, bara bör vara tillåtet under förutsättning att det är vuxna människor som av fri vilja och under överinseende av läkare samt efter en psykologisk utredning ägnar sig åt det och själva recepten som används måste vara förbjudna till dess att Livsmedelsverket och Socialstyrelsen godkänt dem.

”Okej, vi börjar i morgon!” sa Hustrun med ett leende i söndagskväll, och på måndagsmorgonen bröt helvetet lös hemma hos oss. När er utsände infann sig för sina vanliga frukostmackor av sötat, vitt bröd dränkt i ost och skinka stod Hustrun där som en bellona och fräste ”Hupphupphupp, nejnejnej, idag får vi ett glas citronvatten till frukost! Men misströsta ej, vi får dricka hur mycket kaffe som helst!”

”Kaffe? Magen?”

”Ja, du har väl omeprazol och imodium hemma om det skulle vara så?”

På den vägen fortsatte det. Två salladsblad och lite kyckling till lunch. Spenatsoppa till middag.

”Inga mellanmål!” sa Hustrun

”Men älskling, den där dieten är gjord för sådana som du som är en tvärhand höga och lever på 1000 kalorier om dagen, jag som är dubbelt så stor och stark och äter bastant frukost, lunch och middag och minst två rejäla mellanmål samt glass och godis en masse eventuella tevekvällar, måste ha minst, minst!, 6000 kalorier om dagen för att inte svimma.”

”Dumheter!” sa Hustrun och väckte oss idag med en minimal granola. Men, granola! Hipstermat! ”Ja, men du får dricka hur mycket kaffe som helst,” tröstade Hustrun och förklarade att den yrsel, svaghet och huvudvärk som infunnit sig hos hennes hulde make inte berodde på svält och en pågående och akut nära-döden-upplevelse utan vätskebrist.

Nåväl, nu har somliga av oss varit ute på dagens löparrunda med hunden och kan konstatera att kroppen på ett dygn gött av dumhet blivit så svag att vänster fot, trots medveten styrketräning av densamma efter välkomna råd från kunniga HR:are, vek ner sig redan efter ett par kilometer med påföljd att löparen ifråga tvingades släppa sin lufsande hund och rusa framåt med väderkvarnsviftande armar ett tjugotal meter innan balansen återfunnits; tveklöst en av de där situationerna då huvudpersonen är glad om ingen ser på.

Nog av. Kontentan av det ovan sagda, kära HR:are, kan inte vara annat än ett omedelbart förbud mot dieter.

Herman’s Hermits sjunger Graham Gouldman.

Förbud mot prickfria lakritspipor!

Otaliga är historierna och exemplen på hur samvetslösa girigbukar till godisfabrikörer begår nidingsdåd och illgärningar och lägger ner lönsamma karamellfabriker och flyttar tillverkningen till i sammanhanget outvecklade, okunniga, smaklösa länder med fel vatten, bakteriefloror och oförstående personal utan någon som helst insikt i gottegrisens kravfyllda vardag och de effekter flytten kommer ge. I vissa fall har den utsatte gottegrisen skäl att misstänka att girigbuksgodisfabrikören bara är girig och snålar in på viktiga beståndsdelar i receptet utan att för den skull flytta till svältlönsländer. I båda fallen hör till de allra värsta exemplen den prickfria lakritspipan!Hur kan någon, hur kan ens den mest samvetslöse girigbuken till godisfabrikör och lurendrejare komma på den hänsynslöst, sanslöst samvetslösa och skrupulösa idén att tillverka en lakritspipa utan röda prickar, ja utan prickar alls? Om det är någon gång ett regelvidrigt beteende behövt bestraffas så är det väl i det här fallet? Frågan är om det ens finns ett straff i paritet med brottets art? Möjligen skulle en vistelse ej understigande tio år i en fängelsehåla duga förutsatt att den brottsligt prickfria lakritsfabrikören då dagligen utsätts för stor besvikelse i form av korv utan bröd och senap, pannkakor utan sirap, köttbullar och potatis och sås utan lingon och gurka, sill och potatis utan ost och snaps, ishockey-VM utan puck, Spotify utan ljud och skumbananer utan salta skruvar att vira bananen runt. vinifierat kräver förbud mot prickfria lakritspipor – nu!

Liveshow som heter duga.

Förbud mot perrongstopp, nu!

Trafikfrågorna har fått en lika farligt som pinsamt undanskymd plats i dagens politiska debatt med påföljden att vi ser den allmänna trafiksituationen försämras konstant. Kort sagt är systemkollapsen nära. Men nu höjer den lilla människans bästa vän, vinifierat, rösten och kräver med visst vibrato triggat av återhållen vrede ett omedelbart stopp för perrongstopp!Det är helt enkel inte acceptabelt att folk som till följd av ett tillfälligheternas gyckelspel hamnat i de vagnar av Arlanda Expressen som först kommer in på Centralstationen i Stockholm ska kunna, upphetsat och med stirrande blick som tydligt indikerar att de är bortkomna, kasta sig ut ur sina vagnar som om det inte fanns någon morgondag och bara för att sedan tvärnita och bli stående på perrongen medan de ser sig sökande och oroligt omkring. Det de inte inser, dessa lantisar och turister och andra som inte har på en perrong i rusningstid att göra, är att de står i vägen för de rusningstidsrusande vaneresenärerna som hamnat i de bakre vagnarna, varför vi allt som oftast får se häftiga kollisioner och sammanstötningar och riskabla panikinbromsningar på perrongen till Arlanda Express i Stockholm. Kort sagt är tillbuden legio och det är alltid de här perrongstopparna som är olyckans eller nästan-olyckans upphov. Självklart måste detta riskfyllda ofog med omedelbar verkan förbjudas!

Noterbart är att om en perrongstoppare som råkar bli överkörd av en bakifrån kommande resenär som tar perrongen i sjumilakliv och har fått upp bra med fart både på sig själv och sin rullväska (som, inom parentes, glatt skumpar fram där bak den tappert dragande vaneresenären) har mage att se förorättad ut i den ödesdigra stunden då kollisionen, till vilken perrongstopparen alltså är ensamt upphov, är ett faktum, ska den straffpåföljd som kommer sättas som straff för allmänt perrongstopp – rimligtvis i straffskalan jämförbart med allmänfarlig ödeläggelse eller möjligen mordbrand – per automatik fördubblas.

Tågmusik. Tågmusik. Stoppmusik.

Förbud mot MLP!

vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot MLP (Marine Le Pen)! Inte i första hand därför att hon vill stänga ner Europa och skicka hem vinifierat till fäderneslandet Sverige (det är någonstans helt okej om än en aning korkat då hon blir av med en lojal skattebetalare, alltså en människotyp hon inte har ett överflöd av i sin egen väljarkår). Nej, här handlar det uteslutande om presidentkandidatens försmädliga hånflin! Efter varje uttalad lögn – 19 stycken enligt ”Les Décoduers” (Le Monde) – i gårdagens TV-sända debatt, satt hon där som en förnöjd delfin som nyss fått uppgraderat garnityr hos tandveterinären och nu ville visa upp det till allmän beskådan. Med andra ord tar MLP fram det sämsta i människan – vem tycker inte om delfiner, egentligen? – och driver omgivningen till att vilja förbjuda henne. Det går inte för sig. Det måste stoppas nu. Det logiska svaret på hennes dumflin är uppenbart: Förbud mot MLP – nu!

Vacker version av Marseljäsen (tycker i alla fall vi rugby-fans).