Geniet, Installationen & Hustrun

Hustrun: Varför står det en datorskärm i trädgården?

Geniet: Hehe, lilla gumman, det är inte en datorskärm, det är ett apple tree.

Hustrun: Va???

Geniet: Nästa år kommer vi få fullt med Ipadar.

Hustrun: Alltså, det här är så dumt att jag inte finner ord. Säg att du driver med mig.

Geniet: Ja, alltså, allvarligt talat så är det en installation.

Hustrun: En… installation…

Geniet: Jag har gått med i AAL, Association des Artistes Lourgaise.

Hustrun: Fortsätt.

Geniet: Och ja, det här är mitt bidrag till Pingstens konstrunda. Det heter ”Apple tree”.

Hustrun: Mycket dumt har du gjort i din dag, och mycket har jag fått stå ut med, men det här… det här tycker bara du och ett par okoncentrerade killar i tredje klass är kul och smart.

Det missförstådda geniet: Men älskling…

Hustrun: Inga men, skiten ska bort, nu! omedelbart!, och ta med de där förbannade flaskorna med gammalt surt naturvin på samma gång!

Roberto Fabbri! Gary Moore! Nina Simone!

Förbud mot falskt schampo!

Titta på de båda behållarna på bilden.img_2480 Lika som bär. Men två olika produkter. Den ena innehåller hårtvättmedel, alias schampo, den andra en slags utredande smörja kallad balsam. Enkelt uttryckt kan den ena inte ersätta den andra. Möjligen har nu detta inte så stor betydelse om de båda råkar blandas ihop vid något enstaka tillfälle men då den duschande under över en veckas tid luras att smeta in sig med balsam istället för att tvätta håret med schampo kan följderna bli högst påtagliga. I värsta fall kan det hända att Hustrun kommer hem efter en drygt en vecka lång resa och säger ”Men så du ser ut! Fetare hår har inte setts den här sidan raggarepokens kulmen!”. vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot falskt schampo samt regler för hur schampo respektive balsam får förpackas innebärande framförallt att det senare ska markeras med stora, röda varningsskyltar!

Självklar musik.

Herregud, de skulle bara veta hur effektivt balsam målmedvetet använt under en veckas tid är.

Gör din egen vägkrog hemma!

Idag ska vi i Köksskolan lära oss att återskapa den omisskännliga känslan av vägkrog hemma i vårt eget kök! Många blir säkert inte bara uppspelta av detta utan också en aning ängsliga: Hur i hela fridens namn kan man återskapa äkta vägkrogskänsla i det egna köket? Svaret är att det inte är snutet ur näven, men den som in i minsta detalj följer anvisningarna nedan kommer att lyckas, och om du känner dig orolig mitt under pågående procedur: Kom ihåg att du har en mästerkock vid din sida!img_2340Så här gör du för att skapa din egen vägkrog:

1.Ställ en stor stekpanna på spisen.

2.Dra på maximal värme.

3.Häll rikligt med matolja i pannan.

4.Skiva snabbt som ögat lite redan kokt potatis som du hittar i kylskåpet och släng potatisbitarna i pannan.

5.Plocka fram ett bacon-paket som du också hittar i kylen, öppna det och lägg baconbitarna i pannan, tillsammans med potatisen. Låt sjuda.

6.Knäck två ägg, ett i taget, och placera innehållet, helst utan skalrester, i pannan, sjud tillsammans med potatisen och baconet.

7.När det börjar lukta vägkrog ställer du fram tallrikar, bestick och glas på köksbordet. Dekorera med en flaska pilsner.

8.När Hustrun (Maken i förekommande fall) kommer hem, gör som hen säger och sätt på köksfläkten och öppna ett fönster.

9.Klart att servera!

Musik!

Hustrun: ”King Crimson bäst!”

Fram till nyss gick det komma undan med en inte helt sann rubrik som den ovanstående. Emellertid har nu Facebook lovat skärpa sig och stoppa osanna faktaartiklar, vilket torde innebära att drygt hälften av Fejans innehåll kommer censureras, och med dem ovanstående rubrik, varför vi här och nu tydliggör att nja, rubriken överdriver en aning, men hör här:21st century schozoid man

Under alla år: Hustrun: ”Nej! Du spelar inte King Crimson när vi har gäster!”, ”Nej, du spelar inte King Crimson när vi ska äta!”, ”Nej! Du låter inte som Robert Fripp när du spelar gitarr!”, ”Det där, det är oväsen! Musik man blir nervös av!”.IMG_1838

För drygt två veckor sedan: Hustrun: ”Nåja, det är din födelsedag och du är ju som ett barn så nu lovar jag att gå med dig och se King Crimson i Monte Carlo om ett par veckor!”.IMG_1836

Häromdagen: Hustrun: ”Oj, vad fint!”, ”Det här är ju bra!”, ”Alltså du säger att jag inte gillar de disharmoniska och kaosartade delarna, men det är bäst, de är ju så otroligt duktiga musiker, wow!”.img_2146

Idag: Hustrun: ”Alltså, jag har huvudet fullt av King Crimson, jag vaknade idag och hade en råmix av Epitah hette den väl och den där du saknade Belew i, Discipline?, på non stop. Hur bra som helst!”21st century schozoid man

Sensmoral: King Crimson får alltid rätt, till slut.

 

Vad hon pratar om? Detta: Starless, Elephant Talk, Prince Rupert Awakes, Happy with What You Have to Be Happy With, Islands, Three of a Perfect Pair, Bolero, Larks Tongues in Aspic #1, In The Wake of Poseidon.

Anekdotiskt om Robert Fripp: Måste nörden se. Bruford om Fripp. Balettmusik. The Robert Fripp String Quintet. Here Comes The Flood.

Nästan morgon-TV-stjärna

Funderade allvarligt på att kontakta TV3 så kanalen kunde anställa mig som morgon-TV-stjärna. Var intresserad av att få titeln ”sidekick”, som hon som sitter vid sidan om programledaren i ”Aftonbladet Morgon”, men det som verkligen intresserade mig var att bliaftonbladet-morgon killen som sitter på andra sidan om programledaren och är gubbe men pratar som om han fortfarande är femton år och understryker det genom att ha en för stor och snedvinklad basebollkeps på huvudet. Inte bara jag ville att jag skulle få det jobbet. Hustrun var också på. ”Då kanske du kan uppföra någorlunda moget här hemma,” sa hon torrt då jag dryftade min nya karriäridé. Dock föll det hela på att Hustrun vägrade låta mig gå till bords med en för stor snedvinklad basebollkeps och barnen, som jag skickade en test-gestvideo till – alltså, gesterna understryker med emfas att kepsen är på riktigt: genom att rytmiskt vifta med armarna och peka med fingrarna då och då talar jag om att jag är ett barn av hip hopen och, med viss risk för att hip hop är igår, att jag inte vuxit ifrån det – sa att de föredrar när jag spelar luftgitarr iförd Brian May-peruken. Det avgjorde saken.nominerade-dryck-matbloggsp

Caryl Férey: Condor

Den vakne och minnesgode HR:en kommer ihåg att här recenserades för ett drygt år sedan Caryl Féreys bok Mapuche, vilken genomtragglats på danska. Då denne flyhänte och kompetente författare fortsatt inte finns att tillgå på ett ärans och hjältarnas språk har er utsände bland de vrickade vrickande tungomålens understundom svårtydda värld fått ta sig an hans senaste roman, Condor, på franska, vilket i saningen ska sägas var ungefär som att läsa danska och det hindrade på intet vis er utsände från att på ett fullgott vis tillgodogöra sig boken, tror han i alla fall (Hustrun kan vara av en annan åsikt).img_2173Nog av. Hur är boken? Jo tack, påminner en del om Mapuche. Nu är det kanske ofrånkomligt då båda böckerna försöker klä av, gå till botten med och lyfta fram de bestialiska statskupperna och mardrömsregimerna som höll Argentina (Mapuche) och Chile (Condor) i ett järngrepp under en alltför lång och brutal tid. Dessutom är det samma författare, vilket också på sitt vis kan leda till viss likhet mellan böckerna.img_2173Måste erkänna att den där likheten irriterade inledningsvis – det är för övrigt sådana här likheter som får vissa av oss att undvika den alltför ofta igenkända deckarvärlden med alla sina upprepningar och brist på sann originalitet och uppfinningsrikedom – men när boken så småningom blir till en rasande uppgörelse med övergrepp och elände spelar det mindre roll, och visst vill man ganska snart få veta hur det slutar för med Caryl Férey vet man aldrig vem som klarar sig till sista sidan eller hur det ska gå. Med andra ord rekommenderas även Condor till läsning, i alla fall för er som läser franska, och för svenska förlag som söker en högst säljbar och inte banal thrillerförfattare som tar världen och historien på allvar: här har ni honom!

Caryl Féreys kompis Betrand Cantat har gjort en turné med en musiksatt Condor, här lite bootleg från en föreställning på Maison de la Poésie i Paris.

John le Carré: A most wanted man

Er utsände i den litterära världens lugubra korridorer där väggarna har öron: Hustrun! Jag har ett boktips till dig!

Hustrun: Har du? Vad gulligt!

Den utsände: Ja, jag vet, det är en bok som jag tror du kan gilla.

Hustrun: Någon som skriver banalt, alltså?

Den utsände: Ja, absolut, banalt var ordet, men med viss känsla, härlig, gammaldags engelska när det krävs och alla låter som de är så att säga, skickligt, och så staplar han frågetecken på frågetecken tills även den som inte så lätt faller i den där gropen där alla sitter som undrar hur det ska gå nu då fast det inte finns något att undra över faller i den där gropen, fast naturligtvis inte tillsammans med dem som undrar för att de är trögfattade.

Hustrun: Du har läst le Carré?

Den utsände: Heliga Guds Moder! Hur vet du det?

Hustrun: Jag gav dig ”A most wanted man”, för det är väl den du läst, för ett halvår sedan och sa att till och med en litterär träbock som du kanske kan uppskatta en så välskriven spionromanIMG_1446

Karma Police!

Lumparkompisen & de gömda långtidstesten

Lumparkompisen med fru på besök. Lunch på terrassen. Munter stämning. God mat. Men så. Plötsligt. Från ingenstans. Lumparkompisen. ”Men du, var har du gömt de där svaveltesten?!” Tystnad. Hustrun fastnar i en stel pose. Vrider långsamt på huvudet. Tittar ondskefullt på sin stackars man. Lumparkompisens fru slutar äta. Tittar på Hustrun. Tittar vidare till Hustruns make. Ondskefullt. Lumparkompisen. Ser bestört ut. Säger. Försent. ”Jag menar, de finns ju inte längre, hehe, eeh, eller?”. Hustrun: ”Lars, är möjligen ’gömda hörnet’ där du gömmer påstådda överraskningar till mig inte alls överraskningar till mig utan i själva verket dina förbannade halvtomma vinflaskor?” Jag: ”Inte bara, gumman, inte bara, men jag ska genast kasta dem. Nu!” Tar fram flaskorna från gömstället på terrassen. Säger: ”Bara prova en gång till…”. Hustrun: ”Hmmpf”. Lumparkompisen får först det vita, sedan det röda. Vi sniffar. Vi smakar. Han gillar det röda och kan inte fatta att vi talar osvavlat vin som stått öppet i mer än 18 månader. IMG_1384Men han fattar varför den här storyn är never ending och varför jag på nytt gav mig iväg för att gömma om långtidstesten så snart Hustrun försvunnit i i köket för att förbereda desserten.

Trixie Whitley!Trixie Whitley

Hustrun, Hästdottern & déjà vu

-Vad bra att du är här i Sverige och kan följa med och hjälpa mig på tävlingen i morgon, pappa.

-Inga problem. Mamma sa att vi behöver åka 10.30.

-Pappa, jag börjar tävla 10.30.

-Börjar tävla 10.30… Hur långt har vi till tävlingen?

-Det är lugnt, det är lördag så det tar nog bara någon timme eller två.

-Men då måste vi ju gå upp mitt i natten om vi ska hinna lasta hästen och allt.

-Inte alls! Om du broddar och vi skyndar oss räcker det om vi går upp senast sex.IMG_0977

Déjà vu.

Kockskolan: Sjukhusmat

Då Hustrun tillfälligt bragts ur spel fick vi ägna dagarna åt att äta smörgås. Detta fungerade till dess den sjuka blev så pass fri från hostningar och rinnande näsa och annat att hon kved fram något i stil med ”lagad mat”. Då vi med svårighet ser våra nära och kära lida återstod intet annat än att försöka laga lite mat. Frågan var bara hur? För att hjälpa andra som hamnar i samma svåra situation samt som ett inspel till landets sjukhus och liknande inrättningar kommer här därför ett kockskolsinlägg ämnat att bistå den ensamme i stunder då det nutrilogiska armodet och därmed behovet är som störst.IMG_1149

1.Inhandla en påse fryst risotto. Finns i välsorterade livsmedelsbutiker. I frysdisken.

2.Följ påsens anvisningar, typ värm påsens innehåll utan omslagspåse i en stekpanna.

3.Lägg upp på en tallrik.

4.Garnera med röd paprika (se bild).

5.Servera och slå den sjuka med häpnad.

Vi vågar gå så långt som att påstå att detta är en given succé. Såvida vi inte hörde fel började Hustrun snyfta av lycka då hon såg mästerverket – knappast vad hon förväntade sig då hon bad om vanlig, plebejisk ”lagad mat”.IMG_1149