Kändisvin in fabrica 3.0

 

  • – Ja sulle aldri’ röra en dö’ smålänning…
  • – Ja, hallå ja, det här är Stuttgart Eindhoven på PR-byrån Bolla in en boll. Är det Bärt jag talar med? 
  • – Det står så i lagen, ”smålänning ligge ogill”, klart vi inte kan röra ve’ dom då.
  • – Vänta lite… vilken lag?
  • – Västgötalagen så klart! Högsta lagen! Högsta Domstolens överlag!
  • – Men den är ju hur gammal som helst!? Tusen år!
  • – Det är ingen ålder på en lag.
  • – Och vadå inte röra smålänningar? Det är ju diskrimination. Rasism! Vad har du emot smålänningar?
  • – Ja’ har enget emot smålänningen. Han e snål å dom har både Kamprad å Åsa-Nesse. Kom ente här å kalla mej rasest å dissekremanator!
  • – Men rör smålänningar, det gör du inte?
  • – Det står så i Lagen och så är jag uppfostrad. Ingen sann västgöte rör vid en död smålänning, så är det bara.
  • – Död?
  • – Ja eller levande. Dom har modifierat lagen lite där. Moderniserat den.
  • – Dom?
  • – Socknarna Värsås och Varnhem som återupprättat Folkungaätten. Dom hittade en självutnämnd Folkunga-arvinge i Värsås och i Varnhem fick Jan Guillou hoppa in. Han var det närmaste Arn Folkunge dom kunde komma. Och där rör ingen, i-n-g-e-n, en smålänning idag.
  • – Men det är absurt, så kan vi inte ha det, vill du få mig att verka för att vi inför Västgötalagen i Sverige så ska du veta att jag inte tar det uppdraget. Vi är en PR-byrå, men inte vilken som helst.
  • – …
  • – Hallå, Bärt?
  • – Så va’ säjjer du te dom västgöta-barn som tror på Lagen och får höra att etablissemanget i Tjokkhult vänder Värsås å Varnhem röggen? Förschtår du att de kan få dom att tappa tron på samhället? Att dom kommer bli göingar äller nåt ändå värre?
  • – Men, snälla Bärt, det låter nästan som om du tycker att det är okej att döda smålänningar, förstår du inte det? Och det kan du väl inte mena, att det är okej att döda smålänningar?
  • – …
  • – Bärt?
  • – För å svara på de måste vi definiera va som e lag å va som e lag å va som e smålänning å va som e smålänning å va som e döda å va som e döda, ja vet ente om du förstår va ja säjjer här?
  • – Jag gör nog inte det, men vad har allt detta med ditt kändisvin att göra?
  • – Jag vill ente att mett vin säljs i Småland. Eller ja’ vell sälja vinet där, men under ett annat namn så engen vet att de e ja för Lagen förbjuder mej å ha mä smålänningar å göra.
  • – Herregud, vad är vitsen med ett kändisvin utan kändis?
  • – Vem sa att ingen kändis kommer finnas på ätikätten?
  • – Vem ska vara där då?
  • – Peter Jihde.

Kändisvin in fabrica 2.0

Läs först ”Kändisvin in fabrica”.

  • – Hålla ja, PR-byrån Bolla in en boll, du talar med Stuttgart Eindhoven.
  • – Ja tôkker vinet e bra männ ja hade en sånn där vinäxpärt här igår, en gammel jobo såmm tror han e nått för han bor i Frankrike. Han sa att vinet va så dålitt att han måste skratta.
  • – Ja, hallå ja? Är det Bärt?
  • – Nu e de la skit samma va äxpärtera tror, de e såmm mä musiken. Sulle en tro på äxpärtera sulle alla lôssna på klassisk skit männ de e en skillnad där för musik kan en puscha såm han sa såmm velle te hehe, fast han puscha ätter nått annat, männ sprit å vin, hur gör du åmm äxpärtera säjjer de e skit? Ingen lär säjja nått gott åm mett vin.
  • – Det där är inga problem längre. Nu kan man bli uppmärksammad i alla fall. Sitter faktiskt precis här och läser ett erbjudande. För 99 000 kronor får vi ett paket som lämpligt nog heter ”Beställningspaket” eftersom det så bra kan hjälpa varor i beställningssortimentet in i ordinarie sortiment, jag citerar, alltså läser innantill…
  • – Ja’nte dum.
  • – … ”Beställningssortiment paket, e-post Stand Alone, del av och Veckans vara: E-post utskick 1 st Stand Alone + E-post utskick 1 st Del av inkl. recept + E-post utskick 1 st Del av inkl. recept + veckans vara I e-butik på…”
  • – ”Vekkans vara” ä’nte de varera di rekåmmenderar så att säjja?
  • – Jo!
  • – De e ju genialiskt såm han sa tôsken mä hår’t på ända.
  • – Einstein? Och det heter genialiskt med sj-ljud, inte g-ljud.
  • – Du, bara för du har ett kônstitt namn å setter i Tjokkhult sa du’nte tro du e nått. E du riker?
  • – Rik? Nja, det vet jag inte precis. Nej, det är jag inte.
  • – Hä, männ de e ja. Han heter E-in-ste-in å ja unnrar åm du säger saker såm att nu sa ja sjå ut istället för nu sa ja gå ut?
  • – Va? Nu förstår jag inte riktigt.
  • – Sjit i de du. De låter bra mä erbjudandet där. Kör på de.
  • – Kör? Menar du kör med sj-ljud?Fredi & friends

Mera kändismellomusik!

Kändisvin in fabrica

  • – Bäärt.
  • – Ja, hej det här är Stuttgart Eindhoven från PR-byrån Bolla in en boll.
  • – Ja hääj.
  • – Vi har blivit kontaktade av en vinimportör som vill lansera ett nytt kändisvin och rakt på sak: är du intresserad?
  • – Va ä dä?
  • – Kändisvin?
  • – Ha.
  • – Ett vin med en känd avsändare, någon som konsumenten kan identifiera sig med och lita på och så här års tänker jag ”Mello”, jag tänker ”Samir”… men Samir dyrkas bara av åttaåringar och de köper inga viner, säger importören så jag har fått tänka om och tänker då ”Mello”, jag tänker ”Stenmarck”, ”gubbar som dyrkades av åttaåringar och mammor år 1900”, ”en publik som nu får handla på bolaget och som dricker vin om det är sött nog”, jag tänker ”Kicki”, jag tänker ”Lotta”, jag tänker ”Lasse”, jag tänker ”Bärt”, ”Bärt!”. Precis så tänker jag. Du får en tia per flaska.
  • – Diil! Men va sa ja göra?
  • – Vi kanske måste be dig vara med på några bilder där du låtsas prova vin och så kommer vi så klart använda dig i annonser av olika slag men det är väl inget problem för dig?
  • – Hä, ”Am inn” sôm han sa sôm ble å mä svendommen hehe.
  • – Öh, eh, ja men då säger vi så. Det är förresten ett rött boxvin med, jag citerar importören och mig själv, ”en lätt trallad och harmonisk melodi i dur som livar upp både när var dagen är tung och när vännerna kom mer på middag på fredag kväll. Eller var för inte bara ett glas rätt upp och ner för att räkna in dag en? A one, a two, a one two three four!”. Så heter vinet förresten, ”Bärt – a one, a two, a one two three four”.
  • – Låter ju skit bra!Chips - holm, danielsson

A one a two, a one two three four – here we går!

Morberg Collection Cabernet Sauvignon 2012

Ett rimligt antagande är att den som köper ett kändisvin gör det därför att den tycker om kändisen ifråga och det den står för. Hur produkten smakar torde vara av mindre vikt. Oavsett pris. Ett bevis för det sistnämnda är Morberg Collection Cabernet Sauvignon. ”Prisvärt” (99 sek) kommer inte på fråga, knappast ens ”drickbart”. Kort sagt är det härMorberg vinet så uselt att det är direkt underhållande: ett monument över det mediokra med sin svavelstörda näsa och dess inslag av blomkålstioler och kryddiga – ja, det står faktiskt på etiketten att vinet ska vara kryddigt så till den milda grad att till och med tanninerna är kryddiga – svavelväten, högljutt skrikig syra som inte står vinägerflaskans efter och en obalans som får hysterikern att verka som Lugnet självt och en atonal disharmoni att låta lättrallad Svensktopp. Varifrån vinet kommer vet vi egentligen inte. Enligt Systembolagets sajt ligger en chilensk producent bakom. Enligt flaskans etikett framgår bara att det är importerat och buteljerat av ett företag i Tyskland samtidigt som det sägs komma från Chile. Den som nu medvetet betalar för det mediokra gör det rimligtvis antingen därför att den inte förstår bättre eller därför att den vill tillhöra en flock – i det här fallet Morbergs – eller, möjligen, därför att den är så uppfylld av kändisen ifråga och vill vara som den eller rent av dens. Det sistnämnda stämmer i största allmänhet till eftertanke och kanske i synnerhet då vi talar Morberg för vad söker den som vill tillhöra denne? Såvitt vinifierat känner till är Morberg känd för att gå runt på TV och se arg ut medan folk lagar mat och kan därför inte dra någon annan slutsats än att 2012 Morberg Collection Cabernet Sauvignon är ett substitut för att bli argt betittat av ett gäng gubbar i köket och det känns med all respekt en aning kinky.

Geco, E.U.R., Rom & Verdi

Benito Mussolini, han med kändisvinet, fick en idé. Han skulle bygga en ny stadsdel i Rom och den skulle stå färdig till den världsutställning samme Mussolini tänkte fira 20 års-jubileumet av det fascistiska maktövertagande i Italien med. Nu kom ett krig emellan och sedan fick italienarna nog av Mussolini och hans idéer så någon världsutställningen blevGeco Rom det aldrig. Men. Stadsdelen, kallad E.U.R. (Esposizione Universale Roma), den kom att färdigställas. Idag är den en fascinerande mix av storvulen arkitektur av det slag som diktatorer tycks älska, oavsett om dessa heter Mussolini, Stalin eller något annat för alltid i historien nedsmutsat namn, och parker och mer nedtonade arkitektoniska påhitt. Med andra ord många breda avenyer, pelare en masse, bokstavligen talat storslagna fönster och mycket utrymme. Mitt i detta E.U.R. kan såväl den som plötsligt känner tarmen suga som den som explicit tagit sig till E.U.R. för att sightseea med fördel äta på Geco, som finns delvis inrymd i en lokal med, milt uttryckt, högt i tak, delvis kastats ut på den, öh, breda, trottoaren utanför. Varken storslaget eller – vulet, men en schyst krog. Med detta sagt går vi tillsammans på opera i Rom och studerar Verdi.

Kändisviner: I Sverige & Foo Fighters

Kändisviner i Sverige är något annat än kändisviner utomlands. Här är det snarast så att en PR/reklambyrå och/eller importör använder kändisar i desperat behov av pengar och/eller mer kändisskap och/eller med egon som springer runt med håven och/eller obefintlig självkritik. Visst går det att anföra att någon faktiskt gör det för den tycker det är kul, men det räcker inte hela vägen till upprättelse. För att parafrasera en gammal partiledare: Någon jävla ordning måste det vara på en vinmarknad. Den svenska vinmarknaden är bitvis rent pinsamt usel som det är och det faktum att kändisvinerna ofta kostar lite mer gör att de drar ner de lite mer ambitiösa segmenten i den okritiskt tänkandes infantila smuts. Vem är detta då bra för om nu vinlandet Sverige mår dåligt samtidigt som

Kändisvin

Kändisvin

ett flertal kändisar gör bort sig? Som inledningsvis nämndes lär såväl inte särskilt påhittiga byråer som enkelt tänkande importörer tjäna på detta och producenterna gör sig nog också en hacka, åtminstone i ett kortare perspektiv. Är då detta något nytt, något unikt? Nej, redan för snart 20 år sedan kom de första kändisvinerna av den här typen i samband med att Vini Lunardelli släppte sina Hitler- och Mussolini-viner. Inte anade de väl då att Mat-Tina, Lasse Stefanz, Ernst, Petter, Morberg och alla de andra långt senare skulle följa i deras fotspår. Sist men inte minst: ytterst handlar det här, förstås och som vanligt, mindre om avsändaren, även om den bör hängas ut för sin girighets och/eller snäva och därmed de facto samhällsfarliga tänkandes skull, utan mer om en sanslöst lättledd och korkad konsument, som har den vinmarknad den bett om. Skäms på er, tramskonsumenter, man må säga att ingen ska sätta sig på höga hästar men om ingen gör det röstar ni rätt som det är fram en ny liten Hitler eller Mussolini till makten. Usch. Foo Fighters.