King Crimson, Monte Carlo

Kommen en bit på livets stig och med ett antal konserter av olika valörer i bagaget ställer ett trefalt återseende av samma band inom loppet av två månader höga krav på bandet i fråga förutsatt att den återseende och på livets stig en bit komne inte är alldeles tappad bakom en felstämd tunna. För att testa hur väl King Crimson håller för ett trefalt återseende inom loppet av två månader har er utsände i de virtuosa musikernas magiska miljöer tagit sig för att trefalt återse gruppen inom loppet av två månader, vilket förefaller vara det enda empiriskt hållbara sättet att ge svar på den i texten redan ganska uttjatade frågan som inte ska repeteras ännu en gång här.img_2981Efter Prag och Stockholm var det dags för Monte Carlo sistlidna veckan. Spellokalen förra året, Olympia i Paris, är svår att slå, men frågan är om inte Salle Garnier, mer känd som ”L’Opera de Monte Carlo”, slår den – Karlin Forum i Prag och Filadelfiakyrkan i Stockholm får storstryk. Salle Garnier ligger längst in i Kasinot i Monte Carlo, en miniopera med allt prål som tarvas och därtill en lysande akustik och… bara drygt 500 platser. Således sitter man nära scenen även då man sitter långt bort från den om ni är på med vad som avses?img_2974

Spellistan påminde mer om Paris förra året än Prag och Stockholm men ändringarna jämfört med de tidigare spelningarna var små. Catfood tillbaka. Ingen Heroes i extranumret, en ny fantastisk, utökad version av Peace, ja, sådana där små korrigeringar. I låtarna märktes möjligen, positivt, att den snart två år långa turnén närmar sig sitt slut, och därmed kanske också bandets live-era. I alla fall vågade Mel Collins och i viss mån Tony Levin sig på små bus, som ett tut i luren när det inte skulle tutas, eller en ändrad basgång, sådant som säkert gör Fripp jätteirriterad och som de andra därför tycker är hur kul som helst.img_2973

Kanske hade det där med turnéns längd och nu nära slut också en viss betydelse när Gavin Harrison dunkade igång fel låt mitt i setet (han kom ganska så med en gång på att han var fel ute och gömde sig bland sina trummor medan Pat Mastelotto skrek (hördes i hela salen, som, som sagt, är liten) ”That’s beautiful!”). Mest anmärkningsvärt under de tre konserterna nu i höst, och framförallt jämfört med Paris förra året, är hur Jakko Jakszyk utvecklats både på sång och gitarr – sången var bra förra året, mycket bra redan i Prag och nu lysande; gitarrliret var väl i sammanhanget inget vidare för ett år sedan, bra i Prag och nu mycket bra.img_2977

Och i övrigt, nja, nej, eller snarare ja, det är fullkomligt lysande även en tredje gång inom loppet av två månader. En fördel med snabba återseenden är att varje återseende bjuder på nya upptäckter bland allt det igenkända, så och denna gång. Lysande. Som tidigare framgått på denna sida blev till och med den fordom ganska kritiska Hustrun tagen med storm av gubbarna på scenen, vilket innebär att King Crimson i olika varianter numer går non stop här i hemmet.

Cirkus! Gammalt Crimson-jam.

Hustrun: ”King Crimson bäst!”

Fram till nyss gick det komma undan med en inte helt sann rubrik som den ovanstående. Emellertid har nu Facebook lovat skärpa sig och stoppa osanna faktaartiklar, vilket torde innebära att drygt hälften av Fejans innehåll kommer censureras, och med dem ovanstående rubrik, varför vi här och nu tydliggör att nja, rubriken överdriver en aning, men hör här:21st century schozoid man

Under alla år: Hustrun: ”Nej! Du spelar inte King Crimson när vi har gäster!”, ”Nej, du spelar inte King Crimson när vi ska äta!”, ”Nej! Du låter inte som Robert Fripp när du spelar gitarr!”, ”Det där, det är oväsen! Musik man blir nervös av!”.IMG_1838

För drygt två veckor sedan: Hustrun: ”Nåja, det är din födelsedag och du är ju som ett barn så nu lovar jag att gå med dig och se King Crimson i Monte Carlo om ett par veckor!”.IMG_1836

Häromdagen: Hustrun: ”Oj, vad fint!”, ”Det här är ju bra!”, ”Alltså du säger att jag inte gillar de disharmoniska och kaosartade delarna, men det är bäst, de är ju så otroligt duktiga musiker, wow!”.img_2146

Idag: Hustrun: ”Alltså, jag har huvudet fullt av King Crimson, jag vaknade idag och hade en råmix av Epitah hette den väl och den där du saknade Belew i, Discipline?, på non stop. Hur bra som helst!”21st century schozoid man

Sensmoral: King Crimson får alltid rätt, till slut.

 

Vad hon pratar om? Detta: Starless, Elephant Talk, Prince Rupert Awakes, Happy with What You Have to Be Happy With, Islands, Three of a Perfect Pair, Bolero, Larks Tongues in Aspic #1, In The Wake of Poseidon.

Anekdotiskt om Robert Fripp: Måste nörden se. Bruford om Fripp. Balettmusik. The Robert Fripp String Quintet. Here Comes The Flood.

Förbud mot barn på krogen!

Det faller utom ramarna för det här inlägget att gå till botten med vad som rör sig i de oansvariga småbarnsföräldrarnas dunkla och grumliga och inte helt osannolikt i obalans satta sinnen då de tar med sig sina skräniga och stinkande ättelägg på krogen, däremot är det uppenbart att någon måste sätta ner foten om vi ska få bukt med ofoget att ta med sanitära olägenheter till offentliga näringsställen. När ansvariga myndigheter som Folkhälsoinstitutet, lokala hälsovårdsmyndigheter och Miljödepartementet inte tar sitt ansvar måste någon annan gå i bräschen för att få till de lagar som uppenbarligen måste till för att återställa ordningen och lugnet på våra stadshotell, pubar, finkrogar och pizzerior: vinifierat kräver förbud mot småbarn på offentliga näringsinrättningar!bild

Bortsett från så kallade hamburgerbarer med clowner och ballonger finns det särskilda barnbespisningar snart sagt överallt; på förskolor, daghem och skolor, platser där barnen får äta ute flera dagar i veckan och om föräldrarna prompt ska vara med sina avkommor då de äter ute är ett land som Sverige fullt av lämpliga picknick-platser. Skulle nu en förälder med barn trots de här utmärkta möjligheterna som samhället bistår med få för sig att gå på krogen i strid med det nya förbudet ska den, föräldern, sedan barnet omhändertagits av samhället, tvingas äta sina måltider under månaden som närmast följer på brottets datum till ljudet av förinspelade hungerbarnskrik, skrän och lyckoskrik från datorspelande ynglingar, allmänna protestljud från obstinata ungar och till doften av nyuppkastat barnkräks och otömda blöjor.nominerade-dryck-matbloggsp

Musik för barnen och deras hängivna föräldrar. Och musik på tal om clowner. Och musik bara. Butthole Surfers. Cat Food.

Test: Taverna öppet ett år

För ganska precis ett år sedan provade vi en cirka 20 år gammal Taverna, eller Vintry’s Taverna som den kom att heta då monopolet AB Vin-& Spritcentralen skulle falla och föll och en massa viner och starkviner plötsligt skulle varumärkes eller åtminstone inordnas under paraplyvarumärken, som Vintry’s. På sin tid var det här ett pålitligt parkbänks- och fyllevin med hög YPK-faktor och, tills en viss gräns nåddes, en förlåtande sötma. Då vinet testades för ett år sedan fick det med beröm godkänt, kort sagt ett rejält och underskattat kap. Men, hur är det när flaskan varit öppen ett år och stått där halvfull och huttrat under förra årets vinter och svettats under årets sommar (den förvaras i ett skrymsle på terrassen härnere i södra Provence, gömd så att Hustrun som är mindre vetenskapligt sinnad än er utsände i de öppnade flaskornas förunderliga och understundom av överraskningar fyllda värld och därför kan förväntas hälla ut och kassera öppnade buteljer hon stöter på i terrängen som utgör vår gemensamma bostad och dess närmaste omgivningar)?img_2183

Provningen

Tackar som frågar, vinet är oroväckande bra efter ett år! Helt fantastiskt, faktiskt. Stor, härlig doft med inslag av torkad frukt a la katrinplommon, dadlar, fikon och russin, ett stänk honung där, lite citrus här och så en himla massa sötma i smaken, som samtidigt som det är förlåtande begränsar vinets användningsområden en hel del, till exempel är det inte att rekommendera till gratinerad hummer. Serveras däremot gärna som det är som en dessert i sig, eller kanske till lite ost, eller ost och fikonsörja, eller färska fikon och iberico, eller till nötter, eller som det är som en liten rackabajsare efter huvudrätten. Vi återkommer då vi låtit tidens tand ånyo ta sig vinet an, kanske smakar det sämre om något år.img_0017

King Crimson-godis

Gammal King Crimson som måste åhöras snart då den kan vara bortplockad snarare än vi anar. Dito. Om. Live från Wolverhampton. Unik variant av Larks Tongues In Aspic. Frilagda spår från originalet. Easy Money från nu.nominerade-dryck-matbloggsp

King Crimson, Stockholm

Efter Paris och Prag var det så dags för King Crimson i Stockholm. I Filadelfiakyrkan, då bandet föredrar fler spelningar i mindre lokaler än en spelning i en stor lokal. Bara en sådan sak. Ja, och i övrigt finns det egentligen inte så mycket att säga. Det här är överjordiskt bra för den brett musikintresserade. Oerhört skickliga instrumentalister i högform framför blandat godis från 40 års komponerande och bjuder oss på allt från soft-hard-soft-hard långt innan Pixies och Nirvana fanns via heavy metal långt innan den fanns till gudomligt vackra partier en masse i låtar som Starless och Epitaph, partier som får en icke ringa andel av publiken att fälla en tår eller två bara för att snart kastas tillbaka i bänkarna och tryckas mot ryggstöden när de tre utomjordiskt sluggande slagverkarna går loss på sina batterier med en frenesi och fascinerande samspelthet som bara det gör konserten till en fullpoängare.img_2146Eller Tony Levin. Man kan plocka bort allt det övriga och bara lyssna på honom i låtar som Epitah. Basen är så vacker och hans scenpose så cool att man nästan får lust att börja spela bas. Bara för att lägga ner den tanken när Levin plockar fram stickbasen och lirar så man per omgående sätts på plats och inser att vägen till stort basspel är oändlig.king-crimson

Nu har den här sättningen, anförd av den drygt 70-åriga Robert Fripp, turnerat i över ett år och vi kan dessvärre ana att den som vill förvissa sig om att inte missa den här för ett fullbordat liv obligatoriska upplevelsen på ett eller annat sätt måste ta sig till Paris, Marseille eller Monte Carlo eller någon annan av det fåtalet orter som återstår på spelplanen i år. Oavsett om du sett bandet redan, ska göra det eller inte kommer göra det är ett hett tips att köpa den dubbel-CD (med tillhörande DVD) som släppts som en sammanfattning av turnén. På känt King Crimson/Fripp-manér heter den inte Live eller The World Tour 2015-16 eller något sådant utan Radical Action To Unseat The Hold Of Monkey Mind. Och till det föreslår vi lite Cabreo Il Borgo, nr 74166, 325 sek. Ett vin så komplext, strukturerat, finstämt, lågmält och högljutt att det måste vara helt i Fripps anda.img_2152

King Crimson, Prag

King Crimsons lika överraskande som evighetslånga avslutnings/världsturné fortsätter. Igår kunde er utsände i de virtuosa musikernas välstämda värld se dem i Prag, och snart fortsätter äventyret i Oslo, Stockholm, Monte Carlo, Marseille och andra platser. Ni som är besatta av musik och virtuosa instrumentalister gör rätt i att inte missa det här bandet medan det fortfarande finns och har vänligheten att kuska runt för att skänka fröjd åt oss alla. Onödigt att gå in på detaljer igen, hänvisar till fjolårets text om spelningen i Paris (finns här), men om något ska sägas är det att Jakzsyk sjunger och spelar ett snäpp bättre än ifjol, då han redan höll måttet trots den utmanande omgivningen, och låtlistan, som ändras från kväll till kväll, är så pass omdanad att det sannolikt går att se gruppen med nya ögon mest varje kväll. Sist men inte minst: gårdagens magiska spelning avslutades med tidernas bästa version av 21st Century Schizoid Man, där Fripp lät kollegorna, och sig själv, släppa loss så mycket improvisation som kan tänkas utan att skutan välter. Exempel på hur King Crimson låter på den här turnén. Bonus.IMG_2072

Förbud mot nya godisrecept!

Nu har det igen! Den här gången är det Basset’s som pådyvlar oss godiskonnässörer ett av oss icke efterfrågat nytt recept innebärande att smågodiset ändrat karaktär och tagit av i en riktning som går stick i stäv med vi konsumenter vill ha. Kort sagt har Basset’s förstört sina vingummin.IMG_0698 Förra gången var det Malaco som körde sina snablar i botten och nu är det alltså Basset’s som ödelägger sina vingummin. Det måste bli ett slut på de här övergreppen på god smak och de här angreppen på allt som heter ordning och reda! viniferat kräver ett omedelbart förbud mot nya godisrecept! Den som vill förändra smaken på ett godis ska vara tvungen att först få till en folkomröstning som måste utfalla till producentens fördel för att denne ska få ändra på ett existerande godis – undantag från detta kan få förekomma i ömkande fall som lakritsbåtar utan stuns och alltför syrliga, gula tabletter i Piggy eller Skittles som den utrikiska kopian så korkat kallas. Den som bryter mot det nya förbudet och ändrar ett recept utan föregående seger i en folkomröstning ska efter lämplig tid på tukthus dömas till tre års samhällstjänst varefter den kan anses ha sonat sitt brott. Ett varningens finger dock: återfallsförbrytare på området nya godisrecept ska dömas till livstids tukthus på vatten och stunslösa lakritsbåtar.PiggyKC. PG. DB. Samt sorgesam förändringsmusik som väl illustrerar känslorna hos den som utsätts för ett oönskat nytt godisrecept.

vinifierats matkasse snart här!

Nu är det dags: vi lanserar vinfierats matkasse! Eller, vi går ut med en marknadsundersökning som på djupet kommer undersöka om det finns ett behov av ännu en matkasse. Övertygade om att så rent generellt är fallet tar vi ändå det säkra före det osäkra och skapar ett nytt och befriande kassekoncept, ett där vi befriar konsumenten från rysliga rotfukter, gredelina grönsaker, fula frukter, konstiga köttbitar och felfiléad fisk. Istället levererar vi Enkelhet. Ärlighet.King Crimson In the wake of PoseidonSåledes kan en typisk matkasse från vinifierat innehålla sju påsar tortellini, en för varje veckodag, färdig att, sedan tortellinin tagits ut ur påsen (som sedan den tömts kastats i soporna), slängas i kokande vatten varuti den ska svälla några minuter varefter det hela är färdigt! (Ja, lite mer tricks är det förstås med att separera tortellinin från vattnet, men för detta kommer enkla instruktioner finnas med – kort sagt har vi tänkt på allt.) Vi rekommenderar, förhoppningsvis i likhet med Socialstyrelsen, en påse tortellini om dagen, och det är upp till konsumenten att variera genom att servera den till frukost, lunch eller middag, eller kanske som ett mellanmål eller ett spännande och oväntat inslag på kakfatet till elvakaffet.King Crimson In the wake of Poseidon

Livet är nu inte bara påstortellini och klackarna i taket. Därför kommer varje kasse också innehålla sju olika Knorr-soppor. Färdiga att hälla i en kastrull och värma på en för ändamålet avsedd spis. (Exakt hur detta går till framgår av tydliga och lättförståeliga instruktioner i kassen) Sopporna kan i likhet med påstortellinin serveras till frukost, lunch eller middag – dock ej på kakfatet vid elvakaffet, däremot kan man tänka sig att hälla lite Knorr-soppa i en äggkopp, tillsätta rikligt med socker och servera den som dessert. Imodium kommer ingå för den som har svårt att i längden gå på Knorr.Socialstyrelsen loggaVidare kommer kassen innehålla sju Skogaholmslimpor, en per dag, att servera till frukost, lunch, middag, mellanmål och då andan faller på. Prickig korv och någon form av ister att breda på limpan medföljer också. Dryck kommer inte att ingå, där rekommenderar vinfierat kranvatten, som vid behov kan kokas för att lättare extrahera de sju gånger hushållets medlemmar tepåsar som ingår i kassen.King Crimson In the wake of PoseidonJa, konceptet är lysande. Detta har även aktörer som Findus och Felix insett varför de just nu påstås jaga er utsände i de kommersiella kassarnas komprimerade korridorer. vinifierats kasse snart i ett trapphus nära dig!

Musik!

Damen som kunde säga k

– Vad kan jag hjälpa Er med?

– Jag kan säga k .

– Vad?

– Jag kan säga k, doktorn. När jag försöker säga k kommer ljudet fram.

– Ja, men snälla Ni, hur skulle det se ut om alla som kan säga låt säga tertahydropapaverolin skulle springa här och vilja ha hjälp för det?

– Jag kan säga tetrahydropapaverolin också.

– Nå, räck ut tungan, andas djupt, hosta när jag säger till. Till.

– Men ska inte doktorn använda stetoskopet?

– Nej för bövelen, jag ger er bara valuta för pengarna. Alla som går till doktorn vill räcka ut tungan, andas djupt och hosta när doktorn säger till. Hur skulle det se ut om jag tog betalt för den här konsultationen utan ha bett er räcka ut tungan, andas djupt och hosta när jag säger till? Har ni tänkt på det? Nej, det är jag säker på att ni inte har för jag har er diagnos klar.

– Är det allvarligt, doktorn? Kan ni bota mig?

– Det är mycket allvarligt och, gissar jag, obotligt.

– Kroniskt! Åh! Blir jag sjukskriven?

– Bättre än så min goda dam, jag ska skriva en ordonnans som ger er rätt till omedelbar vård på en sluten psykiatrisk anstalt.

– Men vad är det för fel på mig, doktorn?

– Ni är komplett galen, människa. Nu kan det vara väntelista innan ni kommer under kompetent vård och i väntan på det ska ni självmedicinera. Jag kommer därför skriva ut en knivsudd arsenik att ta tillsammans med apelsinjuicen om söndag morgon under fem veckor och ni ska också gå till den här adressen och inhandla det som behövs för åderlåtning, ni ska sedan åderlåta er själv varje onsdag efter kvällsvarden samt då ni känner er trött och hängig eller glad och upprymd och detta under tio veckor eller till dess ni kommer på anstalt.

– Åh, tack doktorn! Det är så skönt med kunnigt folk, jag känner mig redan bättre!

– Tror jag det. Se så iväg med sig nu!

K Crimson.

King Crimson på Olympia, Paris & musiklänkar en masse

Ni vet sådana där rock ’n’ roll-vrål? De där som inte är skrikiga pip ”iiiiiii”, kraxande ”iiiiiörrggh”, cowboyaktiga ”jiihaa” eller enkla fylletjut? De där som förenar ett manligt ”jääääääähhh!” med ett slags fyllestönvrål ”ööööh!” och ett högst personlig rock ’n’ roll-uttryck som bara står att finna i ett klassiskt rock ’n’roll-vrål av förtjusning över något synnerligen bra och musikaliskt som just då sker på scenen, där framme, framför den andäktiga skaran åhörare? Sådana kan inte jag göra. Därför brukar jag ödmjukast överlåta det där skrikande åt sådana som kan få till det.IMG_1838

Kom att tänka på det där just i inledningen av King Crimson-konserten på Olympia i Paris härförleden. Eller inledning och inledning. Det här kultförklarade bandet och dess allt annat än alldaglige och mitt i fåran-vandrande ledare, Robert Fripp, gör inget så som någon annan skulle göra det. Således äntrades scenen exakt två minuter före utsatt starttid för uppträdandet av en man som sa ”Om exakt två minuter början akt ett av dagens föreställning, den heter Soundscape” och exakt två minuter senare släcktes Olympia ner och en strålkastare riktades mot Robert Fripps tomma stol, gitarr, frippotronic och annat i ena hörnet av scenen och den ljuvliga musiken av ”Soundscape” flöt ut och fyllde både lokalen och de redan förlorade dyrkarna med välbehag.IMG_1832

Förprogrammerad musik. I på sekunden 20 minuter. Och när den delen av ”Soundscape” var över meddelade en högtalarröst att ”nu blir det paus i 20 minuter, exakt 20 minuter” och exakt 20 minuter senare började bandets medlemmar prata ut i lokalen från alla håll och kanter. De sa saker som ”snälla ni, njut av föreställning, sitt inte och filma med era mobiler, ni missar för mycket då, men nu: let’s party!!!!!” (följt av ett litet äkta rock ’n roll-vrål). Sedan ingenting. Och det var då en sådan där som jag (notera en sådan som jag, inte jag), som inte borde försöka sig på ett offentligt rock ’n’ roll-vrål gav sig till att skrika så det hördes över hela Olympia, ”iiiööörrrggghhh”. Förfärligt. Ett luftsatt försök som kraschlandade i ett förfärligt antiklimaxkrax innan det kommit vidare från ”iii” till det där rock ’n’ rolliga. Och just som hela Olympia satt där i chocktillstånd över detta övergrepp på allt som heter god rock ’n’ roll-sed och andäktig högtidsstämning gjorde bandet entré och jublet visste inga gränser och på den vägen fortsatte det, för King Crimson hade oss alla i ett säkert grepp redan från den stunden vi fick nys om att de skulle uppträda på Olympia i Paris. Som att stjäla godis från sovande småbarn. IMG_1833

Robert Fripp har som vanligt med sig sin lika eleganta som fantastiska basist Tony Levin men i övrigt har årets uppsättning av Crimson inte mycket att göra med den senaste – den för runt tio år sedan, då de senast var ute på turné – med Adrian Belew och Bill Bruford och Tony Levin. Alldeles fantastiskt är att den makalöse Mel Collins, från ursprungsättningen, är med och tutar åt det värsta och bästa i sina lurar medan Jakko Jakszyk sjunger som en blandning av Greg Lake och John Wetton. Och Bill Bruford, ja, honom har Fripp ersatt med tre trummisar – vem annars hade kommit på den idén? Och det fungerar otroligt bra! Att ingen kommit på det förut. Konserten är en enda rytmisk orgasm.IMG_1836

Att Adrian Belew lämnat plats åt den som gitarrgud betraktat mindre begåvade Jakko Jykzyk är på gott och ont. Man kan sakna den magnifike Belew. Å andra sidan innebär det att Fripp själv tar större ansvar för ljudbilden och det, ja, det innebär i sin tur att det här var en konsert som går till historien som en av tidernas bästa, kanske den bästa. Kort sagt är karln sanslös. När Jakko Jykszyk inte klarade av alla baktakterna som Crimsons låtar kryllar av, ja, då drog ljudteknikern bara lite snyggt och diskret ned hans gitarr samtidigt som Fripp snabbt la om sitt eget körschema och lirade vanlig gitarr så det stod härliga till.21st century schozoid man

Låtlistan var en utsökt blandning av Crimsons låtar sedan starten 1969 fram till nu toppat med omöjliga versioner av Epitah, Starless, Catfood och mycket, mycket annat.IMG_1838

King Crimson drar nu vidare till Kanada och Asien och ni som är musikfreakar och inte upplevt detta har bara att packa väskan och börja jaga flygbiljetter och platser i konserthusen.