Torska med Håkan Larsson & Les Lauzeraies Tavel

I fredags framträdde sin vana trogen den eminente Håkan Larsson i teverutan och drog då till med receptet Torsk bourguignon med mos på palsternacka. Imponerade tevereportrar som också befann sig i rutan ojade sig å det värsta och såg ut att njuta av denna rätt alltmedan Håkan på kockars vis stolt som en tupp fjädrade sig och babblade om hur det går till att göra en sådan rätt. Som om det vore lika komplicerat som att lösa den gordiska knutens gåta, vilket det förvisso är för somliga.IMG_0833 Dock verkar folk tycka om sådant där och därför har vinfierat för sina HR:are letat upp platsen på nätet där hemlige Håkan och SVT gömmer sina recept! Klicka bara här så kommer ni till just Torsk bourguignon med mos på palstermacka. vinifierats tips är att ni sedan ska följa de instruktioner som där ges utan att ifrågasätta eller krångla – vi vet alla det är enklare att köpa en färdig fiskgratäng, men nu är det som det är med den här rätten: den finns inte på paket, bara på nätet. Nog av. IMG_0834Det mest spännande med allt det där är att Håkan Larsson tipsade om det kraftfulla rosévinet Les Lauzeraies Tavel, nr 2724, 109 sek, som måltidsdryck då nämnda torsk tillreds. Ja, tänkt det låter godare än gott och det är riktigt kul med vintipsare som vågar tänka rosé när vintern kryper sig in på bara skinnet på den som varit oklok nog att inte klä sig för vintern. vinifierat ansluter sig med kraft till Håkan Larsson och uppmanar kreti och pleti och alla andra att snarast reda sig en Torsk bourguignon med mos på palsternacka och till det servera Les Lauzeraies Tavel, nr 2724, 109 sek.

Tigran Hamasyan!

Hela vinifierat bakar!

Det enorma intresse gösreceptet häromdagen mött triggar er utsände i de blivande världsmästarkockarnas illustra skara att raskt gå vidare i sitt självförhärligande och att per omgående ta steget in i de jäsande degarnas varma ugn. Som ett första steg mot trippeltiteln ”Årets konditor, patissière och bagare” presenterar vinfierat här ett fantastiskt och från Tomtemor stulet recept på Lussekatter – dessa gyllenbruna decemberkringlor som med sina gula saffransytor lyser upp när det är som mörkast och finns där för att sprida glädje, väldoft och samkväm i frusna medarbetares fikarum, ångande konditorier med snöslaskiga golv, äldreboendens kaffedoftande korridorer, förskolornas förväntansfulla friskusars vardag och alla andra ställen där lussekatten har sin rätta plats, som Luciatågets upplysta kaffekorg och julmarknadens glöggstånd. Vad man dricker till? Såvitt man har åldern inne och tycker om glögg väljer man lämpligen kompisens, Solveig Sommarström alias Tomtemor, glögg, Tomtemors Starkvinsglögg, nr 30746, 96 kr – om inte annat så därför att jag snott receptet från henne och även om hon får cred här kommer hon inte få ett öre för att jag använder receptet i min kommande bok ”Baka liten kaka – smaken är som baken”.

Närodlat i tiden?

Lasse Lucidors Lussekatter

200 g smör

5 dl standardmjölk

2 kuvert (1 g) saffran + 1 sockerbit

50 g jäst

1 kryddmått salt

1 – 1,5 dl socker

3 msk ljummet vatten

2 medelstora ägg

16-17 dl vetemjöl

1 – 1,5 dl russin till degen och garnering

200 g mandelmassa

Pärlsocker

Hackad mandel

Smält smör, häll i mjölken och låt det bli fingervarmt 37 grader. Stöt saffran + 1 sockerbit i mortel och tillsätt.

Smula ner jästen i en bunke. Strö över salt och socker och häll på ljummet vatten. Rör om.

Häll den fingervarma saffransmjölken över den lösta jästen i bunken, knäck ner äggen och rör om. (Hm, hur gott låter det, ”den fingervarma saffransmjölken”?  inte särskilt…)

Ta undan 1 dl av vetemjölet till utbakningen.

Blanda russin i resten av mjölet och rör ner det i degen.

Arbeta degen kraftigt (vad det nu kan innebära, men det vet förhoppningsvis ni som av någon outgrundlig anledning lägger tid på att baka). Låt den jäsa övertäckt i sin bunke 1 – 1,5 tim (småskum instruktion, om ni vill veta vad jag tycker).

Värm ugnen till 260 grader. Täck två plåtar med bakpapper eller smörj med smör.

Ta några tag i den jästa degen med trägaffel, tippa sedan ut degen på mjölat bakbord och knåda den lätt (det här blir alltmer outgrundligt).

Dela först degen i två delar. Skär sedan varje sådan bit i fyra delar.  Dela en fjärdedel i taget i ytterligare fyra bitar (jaha, så nu ska man vara matematiker också !?). Rulla ut varje liten degbit till ex. en S-form.

Lägg de blivande lussekatterna ganska tätt på två plåtar. Garnera med russin som trycks ner ordentligt.

Jäs de utbakade soon-to-be-lussekatterna i 10 min (sanslöst, i min värld brukar en jäsning ta minst tio dagar). Pensla med lättvispat ägg.

Grädda (har a-l-d-r-i-g förstått vad det innebär, förhoppningsvis vet den som försöker baka de här lussekatterna vad grädda betyder, frågar ni mig borde själva ordet ”grädda” förbjudas) ganska högt upp i ugnen i ca 8 minuter. Låt bullarna svalna, väl täckta av en handduk.

Klart!

Musik!

Sno recept, skriv en kokbok!

Efter att i en rasande fart ha rusat från klarhet till klarhet har er utsände i den ångande heta köksdjungeln kommit fram till att högst densamme nu ska skriva en kokbok! Hur går det till? undrar enstaka ovetande i den härliga och efter förkovran allt annat än småsuktande snarare gallskrikande skaran av HR:are. Lätt som en plätt! säger er utsände i de färdigskrivna böckernas omskrivna värld fylld av bibliotekarier, läsare, litteraturprofessorer, Barna Hedenhös, reoler, kritiker och annat som hör den världen till: man snor helt enkelt någon annans recept!urlTänk efter själva. Hur ska någon kunna bevisa att ett visst recept tillhör hen? Hur ska hen ens kunna använda ordet ”tillhör”? Om den förslagne kokboksförfattaren dessutom ändrar namnet lite eller kanske flyttar ett kommatecken eller gör receptet för fyra istället för två, ja, då ”tillhör” rimligtvis receptet den kluriga och kreativa kopiekattsindividen. För att ge HR:en ett litet hum om hur det kan komma se ut presenterar här er egen snart nyblivna kokboksförfattare ett utdrag ur det kommande litterära verket, som självfallet kommer vara med i bokförlagens eget VM, World Gourmand Cookbook Award (enligt förlaget ligger just den här boken bra till eftersom bilderna kommer vara så fina och därför att förlaget redan bedrivit fokuserad lobbying):url

HALSTRAD GÖS MED RÖDBETOR, BRYNT SMÖR OCH KAPRIS (4 port)

Jaha, hur svårt kan det här vara då? Inte alls, om ni frågar mig. Skulle förvisso aldrig komma på idén att tillreda receptet men hur svårt kan det vara? I boken jag snodde receptet från sägs, om jag fått översättningen rätt, att det här är en enkel – se där! – och mycket god rätt där sältan och syran från kaprisen och sötman från rödbetorna och det brynta smöret – vad är det ? nåja det vet förhoppningsvis ni som ska följa receptet, arma stackare – passar väl till den delikata gösen. Perfekt sommarlunch men fungerar året runt när du är sugen på något gott men inte alltför tungt – och ett vitvin därtill! (Har även snott det där sista, låter bra, eller hur? vintips nedan f ö). Nog av, receptet för er som inte har något liv:

Halstrad gös med rödbetor, brynt smör och kapris (4 port)

Gösfilé

600 g gösfilé (fjällade)

3 medelstora rödbetor

1 rödlök

0,5 dl kapris

75 g smör

2 msk finhackad dill

salt och peppar

 

Tillredning

1. Skär gösfiléerna i portionsbitar.

2. Koka rödbetorna och finhacka rödlöken

3. Bryn smöret i en kastrull. Det ska få en gyllenbrun färg men var försiktig så det inte bränner vid.

4. Lägg ner rödlök, kapris och rödbetor i det brynta smöret och låt svalna något utan att bli kallt. Smaka av med salt och peppar.

5. Stek gösen hastigt i smör i stekpanna. Låt helst skinnet sitta kvar.

6. Blanda ner dillen i kapris och rödbetsröran, lägg på röran på gösen och servera med kokt färskpotatis.

Klart! Sätt på lite musik och servera!

Vintips, som garanterat fungerar med rätten (enligt självaste Hustrun!):

Montagny Premier Cru ”Les Coères” 2013 (Feuillat-Juillot), nr 2812, 169 sek.Montagny Les CoèresClotilde Davenne Chablis 2014, nr 6307, 159 sek.Clotilde Davenne Chablis

PS Någon kanske undrar ”Men! Har inte du redan skrivit en prisbelönad kokbok?!”, eller ja, chansen att någon frågar är liten så jag säger så där ”någon kanske…” så jag får tillfälle att nämna att: Visst har jag det! Mama Lopez Catalanske Kogebog (eller Mama Lopez Katalanska Kokbok, som den kom att heta när den senare gavs ut i Sverige) och visst har den fått World Gourmand Cookbook Award så lite blasé är man ju. Vem som skrev recepten? Ja, inte jag i alla fall, men jag gjorde övrig text…

Mama Lopez katalanska kokbok