Torsdagstext på tisdag

Förspelet

Hustrun: Jag vet att du inte provat på det här förut, och att det skrämmer dig…

Mästerkocken: Mhm.

Hustrun: Men du kommer gilla det. Jag lovar.

Mästerkocken: Jag vet inte, jag…

Hustrun: Det är inte farligt. Jag lovar!

Mästerkocken: … det känns inte helt okej för mig det här.

Hustrun: Vare sig du gillar det eller inte så är du en vuxen man och vuxna män gör sådant här.

Mästerkocken: Så där säger du alltid. Alltid. Och sedan är det betydligt mer krävande, och farligare, och otäckare, än du ens antytt i de få brasklappar du lägger in mellan allt det där ”tycka om”, ”enkelt” och ”alla kan göra det”.

Hustrun: Ibland blir jag såå trött på dig.

Mästerkocken: Värst är det där med att alla vuxna män gör det.

Hustrun: Suck, jaja, du gör som du vill. Jag åker på affärsresa nu och förmår du inte läsa innantill på en burk så får du väl göra samma gamla påstortellini som alltid! Men kom ihåg att det är av omtanke och med kärlek som jag köpt burkarna med ärtsoppa i ett vad det verkar fåfängt försök att få dig att i någon mån variera din kost när du är på tumanhand med dina egon.

img_2464

 

Akten

Ärtsoppa. Hur gör man ärtsoppa? Läs på burken, sa Hustrun. Det är tveklöst ett gott råd som er utsände bland de puttrande grytornas förrädiska värld fylld av grynnor och misstag härmed skickar vidare till alla HR:are. Skulle någon mot förmodan och bättre vetande trots allt skrida till verket utan att ha läst på burken, vill den nyss nämnde varna för att det då kan hända att denne någon som en vettvilling agerande bara häller upp ärtsoppburkens innehåll i en gryta på spisen och brassar på med värme i kraftfulla doser och det som då händer är att det snart börjar osa bränt och att delar av ärtsoppan görs oätbar genom att den förvandlas först till klister och därefter till ett med grytans botten.

img_2462

Så hur gör man för att göra rätt? Ja, som sagt: läs på burken och agera utifrån de upplysningar som där står att finna. Till exempel är textens förslag att blanda ner en halv burk vatten i grytan, där ärtsoppburkens innehåll ligger och törstigt trånar efter sällskap, ett bra förslag och definitivt något som är värt att ta fasta på. Vill i samband med det tillägga att soppan inte som tvåtaktsolja för utombordare, gräsklippare och motorcyklar är självblandande, vilket man givetvis lätt kan få för sig. Således hjälper det inte att ställa en gryta med ärtsoppburksinnehåll och vatten på plattan i orört sällskap. Det enda som kommer hända är att vattnet bubblar och fräser medan burkinnehållet agerar på samma sätt som nämndes i förra stycket.

fullsizerender

Med andra ord är det bara halvrätt att hälla vatten i grytan. Hemligheten, som vi nu på ett närmast filantropiskt vis delar med oss av till våra trogna HR:are och som kanske kan förvåna en och annan, är att konstant och bestämt röra om i grytan med en slev, eller, om slev saknas i hushållet, ett slevliknande föremål, så att ärtsoppburkens innehåll effektivt beblandar sig med vattnet. När detta skett antar allt en slags soppliknande konsistens och det är den, inte vattnet runt de orörda öarna av ärtsoppbruksinnehåll i stycket ovan, som bubblar och fräser.

img_2466

Låt puttra ett tag under vildsint omröring – ett litet mått av desperation är på sin plats här och den som fått kassera två brukar för att nå hit har vett att inse vikten av att det inte skiter sig en gång till. När det börjar ryka och puttra antar soppan en varm form och det är, såvida inte ärtröran äts direkt ur grytan, dags att servera. Häll då upp röran i en skål, tillsätt lite senap och njut hämningslöst. Därför att vi är värda det!

img_2467

Present Tense.

Gör din egen vägkrog hemma!

Idag ska vi i Köksskolan lära oss att återskapa den omisskännliga känslan av vägkrog hemma i vårt eget kök! Många blir säkert inte bara uppspelta av detta utan också en aning ängsliga: Hur i hela fridens namn kan man återskapa äkta vägkrogskänsla i det egna köket? Svaret är att det inte är snutet ur näven, men den som in i minsta detalj följer anvisningarna nedan kommer att lyckas, och om du känner dig orolig mitt under pågående procedur: Kom ihåg att du har en mästerkock vid din sida!img_2340Så här gör du för att skapa din egen vägkrog:

1.Ställ en stor stekpanna på spisen.

2.Dra på maximal värme.

3.Häll rikligt med matolja i pannan.

4.Skiva snabbt som ögat lite redan kokt potatis som du hittar i kylskåpet och släng potatisbitarna i pannan.

5.Plocka fram ett bacon-paket som du också hittar i kylen, öppna det och lägg baconbitarna i pannan, tillsammans med potatisen. Låt sjuda.

6.Knäck två ägg, ett i taget, och placera innehållet, helst utan skalrester, i pannan, sjud tillsammans med potatisen och baconet.

7.När det börjar lukta vägkrog ställer du fram tallrikar, bestick och glas på köksbordet. Dekorera med en flaska pilsner.

8.När Hustrun (Maken i förekommande fall) kommer hem, gör som hen säger och sätt på köksfläkten och öppna ett fönster.

9.Klart att servera!

Musik!

Köksskolan: Dessert-recept!

Er utsände bland de storslagna matkreatörernas onktuösa köksenvironger fyllda av kreativitet, vällust och fartfylld framåtanda och en och annan tatuering och könspiercing, har hittat en ny dessert! En dessert värd att ställas vid sidan om chokladpuddingen. Voilà! Carambar dessert – seg och uthållig som en fjälljägare på amfetamin.IMG_1178

Gör så här:

1.Gå till närmaste matvarubutik.

2.Fråga efter Caramabar dessert. Har de den inte, beställ hem. Har de den, köp.

3.Tillred à la minute: När det är dessertdags, öppna påsen, plocka ut carambarerna, skala dem och placera tre-fyra stycken på en för ändamålet anpassad assiette. Garnera med röd paprika. Klart!

Los chichos!

 

Varning för råstekt potatis!

Först som sist vill vinifierat be sina HR om ursäkt för det lika ogenomtänkta som livsfarliga tipset från 29 oktober 2015 då vi uppmanade hugade att göra råstekt potatis genom att ”Skiva snabbt som ögat några potatisar avsedda att bli råstekt potatis. Gör detta med en kniv och på en skärbräda”. Vi vill nu å det bestämdaste varna för just det tillvägagångssättet och vi vill varna för att tillverka råstekt potatis överhuvudtaget!IMG_0026

Huruvida ett förbud är möjligt vet vi inte men det är definitivt en tanke att ta med sig in i nästa valrörelse för rättvisetänkande politiker med trygghet och medborgarnas bästa för ögonen. Fördelarna med ett förbud mot råstekt potatis är många. Till att börja med skulle oskyldiga kockvillbliare, ingen nämnd ingen glömd, slippa skära av sig fingertoppen inte bara en gång utan två gångar under pågående skivning i enlighet med instruktionen ovan med den påföljden att allt blir blodigt och matlagningen till slut måste avbrytas då det helt enkelt inte går att servera råstekt potatis som vore det en överstekt, blodig biff. Dessutom skulle vården spara grova pengar på att slippa sy ihop skadade fingertoppar och hustruar och andra avskrädesplatser för pipiga mäns klagovisor skulle få åtminstone en pipvisa mindre att stå ut med.IMG_0873Råstekt potatis är inget annat än blood, sweat and tears.

Hela vinifierat bakar!

Det enorma intresse gösreceptet häromdagen mött triggar er utsände i de blivande världsmästarkockarnas illustra skara att raskt gå vidare i sitt självförhärligande och att per omgående ta steget in i de jäsande degarnas varma ugn. Som ett första steg mot trippeltiteln ”Årets konditor, patissière och bagare” presenterar vinfierat här ett fantastiskt och från Tomtemor stulet recept på Lussekatter – dessa gyllenbruna decemberkringlor som med sina gula saffransytor lyser upp när det är som mörkast och finns där för att sprida glädje, väldoft och samkväm i frusna medarbetares fikarum, ångande konditorier med snöslaskiga golv, äldreboendens kaffedoftande korridorer, förskolornas förväntansfulla friskusars vardag och alla andra ställen där lussekatten har sin rätta plats, som Luciatågets upplysta kaffekorg och julmarknadens glöggstånd. Vad man dricker till? Såvitt man har åldern inne och tycker om glögg väljer man lämpligen kompisens, Solveig Sommarström alias Tomtemor, glögg, Tomtemors Starkvinsglögg, nr 30746, 96 kr – om inte annat så därför att jag snott receptet från henne och även om hon får cred här kommer hon inte få ett öre för att jag använder receptet i min kommande bok ”Baka liten kaka – smaken är som baken”.

Närodlat i tiden?

Lasse Lucidors Lussekatter

200 g smör

5 dl standardmjölk

2 kuvert (1 g) saffran + 1 sockerbit

50 g jäst

1 kryddmått salt

1 – 1,5 dl socker

3 msk ljummet vatten

2 medelstora ägg

16-17 dl vetemjöl

1 – 1,5 dl russin till degen och garnering

200 g mandelmassa

Pärlsocker

Hackad mandel

Smält smör, häll i mjölken och låt det bli fingervarmt 37 grader. Stöt saffran + 1 sockerbit i mortel och tillsätt.

Smula ner jästen i en bunke. Strö över salt och socker och häll på ljummet vatten. Rör om.

Häll den fingervarma saffransmjölken över den lösta jästen i bunken, knäck ner äggen och rör om. (Hm, hur gott låter det, ”den fingervarma saffransmjölken”?  inte särskilt…)

Ta undan 1 dl av vetemjölet till utbakningen.

Blanda russin i resten av mjölet och rör ner det i degen.

Arbeta degen kraftigt (vad det nu kan innebära, men det vet förhoppningsvis ni som av någon outgrundlig anledning lägger tid på att baka). Låt den jäsa övertäckt i sin bunke 1 – 1,5 tim (småskum instruktion, om ni vill veta vad jag tycker).

Värm ugnen till 260 grader. Täck två plåtar med bakpapper eller smörj med smör.

Ta några tag i den jästa degen med trägaffel, tippa sedan ut degen på mjölat bakbord och knåda den lätt (det här blir alltmer outgrundligt).

Dela först degen i två delar. Skär sedan varje sådan bit i fyra delar.  Dela en fjärdedel i taget i ytterligare fyra bitar (jaha, så nu ska man vara matematiker också !?). Rulla ut varje liten degbit till ex. en S-form.

Lägg de blivande lussekatterna ganska tätt på två plåtar. Garnera med russin som trycks ner ordentligt.

Jäs de utbakade soon-to-be-lussekatterna i 10 min (sanslöst, i min värld brukar en jäsning ta minst tio dagar). Pensla med lättvispat ägg.

Grädda (har a-l-d-r-i-g förstått vad det innebär, förhoppningsvis vet den som försöker baka de här lussekatterna vad grädda betyder, frågar ni mig borde själva ordet ”grädda” förbjudas) ganska högt upp i ugnen i ca 8 minuter. Låt bullarna svalna, väl täckta av en handduk.

Klart!

Musik!

Sno recept, skriv en kokbok!

Efter att i en rasande fart ha rusat från klarhet till klarhet har er utsände i den ångande heta köksdjungeln kommit fram till att högst densamme nu ska skriva en kokbok! Hur går det till? undrar enstaka ovetande i den härliga och efter förkovran allt annat än småsuktande snarare gallskrikande skaran av HR:are. Lätt som en plätt! säger er utsände i de färdigskrivna böckernas omskrivna värld fylld av bibliotekarier, läsare, litteraturprofessorer, Barna Hedenhös, reoler, kritiker och annat som hör den världen till: man snor helt enkelt någon annans recept!urlTänk efter själva. Hur ska någon kunna bevisa att ett visst recept tillhör hen? Hur ska hen ens kunna använda ordet ”tillhör”? Om den förslagne kokboksförfattaren dessutom ändrar namnet lite eller kanske flyttar ett kommatecken eller gör receptet för fyra istället för två, ja, då ”tillhör” rimligtvis receptet den kluriga och kreativa kopiekattsindividen. För att ge HR:en ett litet hum om hur det kan komma se ut presenterar här er egen snart nyblivna kokboksförfattare ett utdrag ur det kommande litterära verket, som självfallet kommer vara med i bokförlagens eget VM, World Gourmand Cookbook Award (enligt förlaget ligger just den här boken bra till eftersom bilderna kommer vara så fina och därför att förlaget redan bedrivit fokuserad lobbying):url

HALSTRAD GÖS MED RÖDBETOR, BRYNT SMÖR OCH KAPRIS (4 port)

Jaha, hur svårt kan det här vara då? Inte alls, om ni frågar mig. Skulle förvisso aldrig komma på idén att tillreda receptet men hur svårt kan det vara? I boken jag snodde receptet från sägs, om jag fått översättningen rätt, att det här är en enkel – se där! – och mycket god rätt där sältan och syran från kaprisen och sötman från rödbetorna och det brynta smöret – vad är det ? nåja det vet förhoppningsvis ni som ska följa receptet, arma stackare – passar väl till den delikata gösen. Perfekt sommarlunch men fungerar året runt när du är sugen på något gott men inte alltför tungt – och ett vitvin därtill! (Har även snott det där sista, låter bra, eller hur? vintips nedan f ö). Nog av, receptet för er som inte har något liv:

Halstrad gös med rödbetor, brynt smör och kapris (4 port)

Gösfilé

600 g gösfilé (fjällade)

3 medelstora rödbetor

1 rödlök

0,5 dl kapris

75 g smör

2 msk finhackad dill

salt och peppar

 

Tillredning

1. Skär gösfiléerna i portionsbitar.

2. Koka rödbetorna och finhacka rödlöken

3. Bryn smöret i en kastrull. Det ska få en gyllenbrun färg men var försiktig så det inte bränner vid.

4. Lägg ner rödlök, kapris och rödbetor i det brynta smöret och låt svalna något utan att bli kallt. Smaka av med salt och peppar.

5. Stek gösen hastigt i smör i stekpanna. Låt helst skinnet sitta kvar.

6. Blanda ner dillen i kapris och rödbetsröran, lägg på röran på gösen och servera med kokt färskpotatis.

Klart! Sätt på lite musik och servera!

Vintips, som garanterat fungerar med rätten (enligt självaste Hustrun!):

Montagny Premier Cru ”Les Coères” 2013 (Feuillat-Juillot), nr 2812, 169 sek.Montagny Les CoèresClotilde Davenne Chablis 2014, nr 6307, 159 sek.Clotilde Davenne Chablis

PS Någon kanske undrar ”Men! Har inte du redan skrivit en prisbelönad kokbok?!”, eller ja, chansen att någon frågar är liten så jag säger så där ”någon kanske…” så jag får tillfälle att nämna att: Visst har jag det! Mama Lopez Catalanske Kogebog (eller Mama Lopez Katalanska Kokbok, som den kom att heta när den senare gavs ut i Sverige) och visst har den fått World Gourmand Cookbook Award så lite blasé är man ju. Vem som skrev recepten? Ja, inte jag i alla fall, men jag gjorde övrig text…

Mama Lopez katalanska kokbok

Imodium: Knorrkockens bäste vän

Efter ett flertal gräsänklingsperioder, bland annat en just nu pågående, under vilka morgondagens cusine setts ta form har också ett antal, för att inte säga otal, Knorr-soppor tillretts i Framtidens kök. Detta gör att er utsände bland de puttrande grytornas och magarnas inte alltid helt stabila värld med intill visshet gränsande sannolikhet kan säga, att en baksida av en alltför rigoröst genomförd diet på Knorrs soppor förr eller senare resulterar i en revolterande mage, lågt stabilitetsläge och kort sagt bra fart på tarmsystemet. Köksskolan vill här och nu lugna oroade proselyter ety hjälp finns att få. Imodium heter medlet och det är rekommendabelt för var sann kökspionjär att alltid att ha ett paket eller två till hands i köksenvirongerna samt gärna också i byxfickan för man vet aldrig när Knorrsopporna tar ut sin rätt.IMG_0027Belly!

Kökskolan: råstekt potatis & knaprigt potatissnacks

Idag ska vi lära oss dels att råsteka potatis, dels att göra knapriga potatissnacks.

  1. Ställ en stekpanna på en platta på spisen. Starta plattan. Sätt med ratten för ändamålet på spisen på hög värme.
  2. Klicka i smör i pannan och häll för säkerhets skull olivolja i den också. Det är viktigt att potatisen inte går torr.
  3. Skiva snabbt som ögat några potatisar avsedda att bli råstekt potatis. Gör detta med en kniv och på en skärbräda.
  4. Kasta potatisen i pannan. Låt steka. Rör då och då om i pannan.
  5. När potatisen är gyllenbrun, fiska upp den ur oljan och smörsåsen. Klart!IMG_0026Den som vill skapa ett mumsigt och knaprigt potatissnacks till aperitifen eller kanske till barnens fredgasmys låter bara den råstekta potatisen ligga kvar lite längre och väntar med att fiska upp den tills den antagit en brun färg med svarta kanter. Låt svalna och stelna ordentligt innan den serveras. Den som vill piffa upp snacksen och göra den mer personlig kan med fördel krydda rikligt med Aromat.

vinifierats köksskola – den moderna kockens carl butler!

Vi tar en repa på Reeperbahn samt lyssnar på lite Olle Ljungström och Dan Sundquist.

Karboniserad Carbonara: så här gör du!

Sonen flög in från det stora landet i öster, Hustrun utflugen på sitt håll, slog till på stort och satsade på en hemgjord Spagetti Carbonara. Dels för att jag blivit en sådan fena i köket nu, dels för att minna sonen om svunna tider.IMG_1887

Han sa ”Va? Ska vi inte gå ut och äta?”, jag sa (med ett leende) ”Nej, jag ska laga en Carbonara!”, han sa (med en rynka mellan ögonen) ”McDonalds? Pizza? Inte ska du behöva laga mat…”, jag sa (med ett ändå bredare och, förhoppningsvis, faderligt leende) ”Inga problem, det gör jag så gärna för din skull!”. Sonen suckade och drog sig tillbaka. Jag skred till verket. Och skapade storverk. Nämligen tidernas första karboniserade Carbonara. Det vill säga en Carbonara utan bacon eller andra fläskliknande tillsatser. Om man så vill en tillsatsfri Carbonara. Så här gjorde jag:IMG_18861.Häll vatten i en stor kastrull, ställ denna på en platta på spisen och sätt på högsta värme. Kasta i lite pasta när vattnet kokar och låt koka den tid det står att det ska koka på påsen som pastan levererades i.

2.Medan vattnet värms och pastan kokar, ställ en stekpanna på en platta, dra på maximal värme. När plattan är ilsket röd och pannan stekhet, kasta i en näve fläskbitar. Låt steka torrt. Starta fläkten när det börjar ryka. Vänta tills fläsket är svart, då är det karboniserat och klart och kan kastas. (Bilden ovan visar fläsket just då karboniseringen ska till att starta, vill alltså understryka att det ännu inte är riktigt genomstekt)

3.När pastan kokat klart i enlighet med påsinstruktionen, häll av vattnet med hjälp av ett så kallat durkslag, som inte har något med en båt att göra, snarare påminner det om en sil och alldeles oavsett det är det viktiga att bli av med vattnet i kastrullen så att pastan inte försvinner med vattnet (den som saknar durkslag, sil eller handlag kan istället göra en spagetti-soppa genom att helt enkelt lämna pastan i vattnet och servera anrättningen i djup tallrik, garnera gärna soppan med en persiljekvist). Den som nu lyckas eliminera vattnet är redo att servera: lägg upp pastaklumparna på en tallrik och servera med en bit röd paprika. Klart!

Johnny Ventura!